tisdag, april 25, 2006

Att glömma bort att man ska åka.

Har fortfarande inte fått nått svar angående vulkan storyn på Java. Jag kom precis hem från ett uppdrag nere i centrala Bagdad när jag innan jag ska sova siesta tänker att det vore bra om jag kollade vilken tid mitt plan gick den 26 april, jag upptäcker då att jag missade det med sisådär 17 timmar.... FAN paniken spred sig i kroppen, planet kan vara fullt och jag måste köpa en ny svindyr biljett för att ta mig ner till Singapore. Det har visat sig genom åren att även fast jag tycker att jag är ekonomisk och smart när det gäller utgifter så har jag ingen koll på hur smart jag egentligen var. Biljetten som jag hade köpt visade sig vara nån form av super biljett. Jag kan missa planet hur många gånger som helst och likaså boka om den. Så nu väntar jag bara på att kontoret i NYC ska öppna sen måste jag ha ett svar om vart jag befinner mig imorgon.
Men innan det ska jag ut på en ny patrull ikväll. På patrullen som jag var ute på idag hände det lite saker. Vi åkte ut 08:00 på vanlig rutin patrullering, vi skulle ner till södra Bagdad. Åka en bit in i en förort, hoppa ur bilen gå och knacka dörr och kolla hur folk mådde och om det var lugnt i området. Fick några bra bilder, helt plötsligt hör vi skottlossning och vi får ett samtal att en annan patrull var under beskjutning och att vi skulle åka och hjälpa till. Snabbt in i Hummwv'n, pulsen öka och bilen skumpade. Väl på plats var det lugnt, en död man lite längre bort. Förstod inte exakt vad som hänt men vi rullade vidare. När vi kommer åkande på en gata som var ganska trafikerad så hör jag först hur nått krafsar på bilen sen blev det kaos. -IN COMMING!!!!! En raket från en RPG visslar förbi och detonerar med en kraftig smäll, samtidigt som vi blir kraftigt beskjutna av ett maskingevär nånsans ifrån. (att tillägga är att vi åker i en kraftigt bepansrad hummwv). Vår skytt rasar ner genom hålet i taket i bilen, till en början ser dom inte var vi blir beskjutna ifrån. Gatan töms blixt fort och bilen osar adrenalin, alla bilar stannar. Alla vet om nån skulle börja springa eller göra några hastiga rörelser så är soldaterna så spända så ett skott skulle gå av. Jag har själv varit på andra sidan suttit i en av dom bilarna som nu stod still några hundra meter bort medans några soldater med vansinne i blicken sökte igenom bilar och närområde. Man är rädd. Nån av soldaterna trodde sig ha sett några män efterskottlossningen hoppa på en buss som var på väg att köra bort. Alla bilarna rusade bort, om det nu skulle finnas vapen på bussen så skulle det bli skottlossning. Efter att ha genomsökt bussen får vi höra att dom sprungit åt ett annat håll. Förstärkning har kommit på platsen och området söks igenom utan resultat. Vi åker vidare och alla börjar slappna av.

4 kommentarer:

Anonym sa...

hej!
intressant och fascinerande läsning från en helt annan miljö än vad jag är van vid..
bra jobbat!
/lina

Anonym sa...

...och var försiktig

Anonym sa...

Härlig vardag du har Martin...vad som sägs om att fotografera pensionärer i Tibet för nästa uppdrag? Lite lugnare kanske.

Martin von Krogh sa...

Lina: Vad kul att du hittat hit! det är jag;-)

Joahn: Ja ibland suger det och ibland är det bara hur bra som helst. Vet inte vart det bär av nu dock.