In transit

Att sluta snusa är svårare än jag trodde det skulle vara. Eller lättare för jag har ju inte kvar en enda snus. Om jag skulle ha tillgång skulle jag nog börja igen för just nu skulle jag ge väldigt mycket för en liten rackare. För att stilla mitt behov sitter jag nu och röker vattenpipa och dricker turkiskt kaffe på hotelet. Paul kom förbi idag och hade en kort genomgång på flyget och vart jag skulle ta vägen. Vartannat ord blev jag tvungen att fråga om för dom svänger sig bara med amerikanska militär termer hela tiden. Som det ser ut har jag en flight på fredag, när jag landar på BIAP (Bagdads internationella flygplats) blir det helikopter transport till camp Washington. Det är mycket som är annorlunda när man är inbäddad, eller den stora skillnaden är väl att man är lika stort mål som en amerikansk soldat. Dvs att på varje transport måste jag ha hela skydds utrustningen på hela tiden. Korta sträckor som den till camp Washington (ligger inne i gröna zonen) måste jag ha helikopter transport så det kommer bli väldigt mycket väntan. Innan jag gick och la mig igår kollade jag på Hotel Ruwanda, ni som inte har sett den SE DEN. För den var ruskig men väldigt bra. Jag har inte jobbat nått i Afrika men hoppas hinna med ett jobb nere i Mogadishu innan sommaren. Jag kan inte fatta att bara för att man inte har vit hud är man inte värd lika mycket, där nere slaktas människor varje dag och om det är mer än 100 människor så bli det en notis nånstans.