Jag lovade tidigare att berätta vad som hände när jag blev knivhuggen i Jerusalem och nu har jag skickat texten till min vän i England som skulle ha med den i sin bok.
Tidigt på morgonen den 31 december 2000 blev Benjamin Kahane och hans fru mördade av en grupp palestinier inne på västbanken. Benjamin Kahane var en extremist ledare för en judisk höger grupp som är förbjuden i Israel.
Begravning skulle ske samma kväll och samtidigt en demonstration. Jag hade ringt Aftonbladet och kollat om dom var intresserade och det var dom. När detta ägde rum var jag 18 år och hade precis börjat min karriär... Jag hade inte sålt så mycket och var verkligen hungrig på att få in bilder i tidningar.
Jag min vän Pasqual och Nadav åkte till ett torg som vi visste dom skulle komma till. På radion hörde vi att CNN's fotograf hade blivit nerslagen och några bilar sönder slagna, men när dom väl kom så såg dom så snälla ut. Några hundra anhängare kom gående längs gatan och slöt upp på torget. Det var ganska lugnt fram till att två unga killar börjar rusa mot en arabisk mataffär. Alla följde efter och dom slog sönder och samman denna lilla affär, säkerligen dom som jobbade i den också. Det var 10 resor värre än Göteborgs kravallerna, stenar överallt och endast två beridna poliser som försökte överleva själva. Jag blev fast klämd i folkmassan och helt plötsligt är den nån som försöker slå på min kamera, jag försöker backa men sitter fast. Sen får jag ett hårt slag på benet, alla muskler strejkade och jag kunde inte stå på det benet längre. Jag lyckas ta mig ut och upp på en liten gata. Jag känner på byxan som är helt blöt. Vad fan har hänt? tänker jag, har jag gått emot nått blött eller har jag pissat på mig? Jag stannar under en gatlyckta och drar ner byxorna, då ser jag att det rinner kraftigt med blod från låret. Det snurrar till lite, fan jag har blivit knivhuggen! Jag lyckas ta mig ner till Pasqual som är helt uppe i kravallerna. -Pasqual! I have been stabbed! lyckas jag ropa. Han hör inte utan ropar tillbaka att vi måste fortsätta dom tänker inta premiärministerns bostad! Jag haltar fram till honom och sen faller jag ihop på marken. Dom andra fotografer som ser det hela rusar fram och börjar först plåta sen ropar nån dit en doktor. Jag tvingas in i en ambulans och läggs in på ett sjukhus.
onsdag, april 12, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar