Tillbaka till verkligheten eller nånting om den...

I vanliga fall har jag ca 60 läsare om dagen på bloggen, vilket är väl ungefär vad alla andra har också. Förra veckan hände nått, jag var på uppdrag för Aftonbladet i Irak, i början av veckan låg min blogg på första sidan sen halkade den ner till Irak specialen och nu är det helt bortagen verkar det som. Lite läskigt var det att helt plötslligt ha nästan 1000 läsare. Jag är kvar i Irak och livet går vidare, nya uppdrag och nya dagar. Efter att ha haft en del dispyter med vissa uppdragsgivare så undrar jag om jag nog inte är så lätt att jobba med? Har fått höra en del skit snack om mig den senaste tiden och det får en att tänka till. Självklart kan inte alla gilla en men det är tråkigt om fler än en har en negativ uppfattning om en själv. När jag höll på med teater upptäckte jag efter ett tag att jag var en självgod diva. Ingen rolig upptäckt för vem vill vara det? Ju mer man jobbar och ju mer arbetsgivaren kräver av en detso mer kräver jag tillbaka. Där finns också en fin balansgång att gå, hur mycket kan man kräva innan man blir sedd som en diva av folk på redaktionerna (hela dett inlägg handlar inet om nån specifik redaktion)? Ett av mina krav är att funderas det att beskära någon av mina bilder så vill jag godkänna det först. Här handlar det inte om att jag tycker att mina bilder är så jävla bra så ingen får ta i dom utan silkes vantar, utan mer en yrkesstolthet, en respekt för mitt yrke och mina bilder. När man jobbar med vissa kunder utomlands kan jag fakturera dubbla belop om dom så mycket som vrider på en bild utan ens godkännande. En komisk sak med att jobba i konflikt områden är att alla tror att man tjänar så jäkla mycket pengar, risktillägg finns inte i den här branchen. Alla har vi våra egna orsaker till varför vi gör det men inte är det för att bli rik. Vilka krav kan man ställa på en tidning vare sig man riskerar livet eller gör rutin jobb för innan man kan bli kallad diva?