Kollegor

Det är ett konstigt ställe vi bor på, vissa stannar bara några timmar och andra längre tid. Alla väntar vi på nånting, eller det kanske bara är vi? Dom flesta som bor här är antingen på väg hem eller ut på inbäddning. För en stund sen lämnade Spencer oss, det är samma visa varje gång nån ny kommer hit och lämnar stället. Den som kommer till CPIC är ofta uppspelt och går runt och hälsar på alla. Sen utbyter man visitkort med dom som man fick ett extra bra handslag av. Sen när det är dags att lämna så vet alla att man åker ut till en annan verklighet, en vardag där det smäller runt hörnet. Men varje gång jag har varit här är det samma tradition när jag ska lämna CPIC. Nån frågar om man ska ha hjälp med packningen till bilen, sen reser sig dom som man lärt känna och med en dunk i ryggen och ett fast handslag säger dom "keep your head down!" eller "stay safe!" alla hoppas vi på ett återseende inom en snar framtid.