Sayonara Kuwait

Så sitter jag här igen på flygplatsen, redo att åka hem efter två veckor i Irak. Urban mår bättre och vi har av en slump hamnat på samma plan som det andra Aftonbladet teamet. Denna gång hann jag kolla på tre och en halv film när vi väntade på basen. En film som jag verkligen kan rekomendera som jag såg häromdan var "Blood diamonds" med Leornardo. Shit vilken kille, han växer för varje film jag ser med honom. Nu lyfter vi snart!

Fredag kväll i öknen

Hade jag varit hemma ikväll så hade jag vi det här laget stått vid spisen och lagat en god fredags middag. Istället sitter jag på ett internet cafe på en militärbas själv. Urban mår dåligt och ligger och kräks i tältet, vilket för övrigt är det värsta jag vet. Äckliga sår eller trasiga armar fine, men kräks fixar jag inte överhuvudtaget! Iom att det är en bas full med soldater så händer det en massa ssaker här hela tiden, ikväll kan man bla dansa latino eller hip hop om man vill, det är ett sånt där disco! Själv ska jag sätta mig i sandlådan (det heter så och är ett lekrum för vuxna) och kolla på film. Förhoppningsvis när jag kommer tillbaka har Urban blivit bättre och lukten försvunnit... Ha en skön fredagskväll och en trevlig helg och föresten, varför sitter du och läser bloggar på en fredags kväll?

Dagens bild

Hade ju varit kul att göra en staty av den här bilden... Några soldater som försöker öppna ett kassaskåp under en räd. Huset användes som nån form av bas för motståndsmän med kopplingar till Al qaid.

R&R

Tjohoo! Äntligen har jag lämnat Irak, befinner mig nu i Kuwait där det är över 30°+ och man inte får ha på sig linne. jag och Urban blev tvugna att ta olika flyg eftersom det var begränsat med platser. Hel resan så har jag varit reseledare och tagit hand om allt som har med transport att göra. Jag kan det militära systemet och vet hur det mesta funkar så det är smidigast så. Nu längtar jag bara hem, ska bli skönt att träffa syster ska nog se till så hon kommer över och käkar middag nån kväll i veckan. Fick en fråga om jag kunde vara nere i Bombay för ett uppdrag redan nästa vecka. Puhh det är alltid en massa grejer som ska fixas när man kommer hem. Måste deklarera och kolla skadorna för förra året, fick ju en inte så trevli restskatt som jag håller på att pynta nu, 127 000 kr. Så jäkla tråkigt att jobba gärnet för att betala restskatten... Men nu är det klart!!!! Skriver lite mer senare för det har hänt en hel del intressanta saker ute i världen idag.

Dags att börja tänka på refrängen....

Det går snabbt när man har kul... Nej men allvarligt talat så har tiden bara sprungit ifrån mig. Imorn åker vi och jag skulle lätt kunna stanna här i några månader till känns det som. Så mycket bra reportage som bara ligger och väntar på att nån gör dom. Om en liten stund ska vi ut på en sista nattpatrull med dom luftburna killarna. Läste nånstans på nätet att min blogg var svår och läsa pga att jag stavar som en kratta och har en hel del särskrivningar. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och förstår nu varför ingen av dom 900 läsarna som dök upp genom Aftonbladet stannat kvar... En nackdel med att vara ute och resa hela tiden är dessa resepresenter som man ska köpa varje gång. Förr så köpte jag till lite olika polare nu har jag skalat ner det till min lilla mini familj. Bonusdottern och flickvännen thats it, men just nu känns det som att det mesta är köpt. Fesen som Ebba fick förra gången gick dock hem big time, den blev ett väldigt poppis inslag på dagis. Är det nån som har några fantastiska förslag? Annars är det Sayonara för ikväll!

Blatte teamet raporterar

Som sanna blattar som vi är kan vi ju inte hålla borta oss från lokalvårdar yrket vart vi än är. Så självklart gjorde vi en insats här på basen också.... Urban är ute på patrull och stökar runt nånstans, medans jag satt och sände bilder sent inatt och behövde en liten sovmorgon. Idag är det sista dagen för oss här, för imorn bär det av hemmåt. Snabbt går det ju inte, vi landar den 1 april, så det tar ett tag att resa. Ännu löjligare blir det att jag förmodligen måste åka tillbaka om några veckor bara för en bild. Vi får se, det är ju bara nån månad innan sommaren börjar och massa jobb ska hinnas med innnan dess. Mailen går het just nu mellan mig och indiska ambassaden och jag hoppas allt är klart när jag kommer hem. Medans jag har varit här har jag också blivit invald i styrelsen för Reportrar utan gränser. Känns väldigt hedrande och roligt uppdrag. Att sitta i styrelser är dock alltid lika luddgt innan man har varit på ett första möte, så vi får se vad jag bäst kan bidra med. Nu ska jag leta rätt på våran PO och försöka ta mig ut på några sista grejer innan vi börjar rulla hemmåt.

Ge mig din morgon

Fred Åkerström, va? Vilken kille att vakna upp till! Vattnet är avstängt och har varit det i 12 timmar nu. Jag har svårt att vakna upp riktigt utan att få stå i duschen en liten stund. Gårdagens fotpatrull blev en stor besvikelse, allt har sett väldigt ovande ut med den nya säkerhets planen. Dom officerare som jag pratat med har alla verkat nya och fräscha i tänket. Det finns ett helt nytt sätt att se på problemen här i Irak bland alla officerare som jag pratat med, man behöver ju inte vara en rymdforskare för att se att det skitit sig ganska hårt. Frågan är bara om det går att vända allt i rätt riktning igen. Självklart finns det rötägg överallt och det visade 82 airborne upp med bravur. Plutonchefen var så osmidig så man skämdes när jag gick där på patrull med honom. Träffar man en sån soldat är det inte så svårt att förstå varför man börjar tycka illa om jänkarna, men det är sorgligt att se att några pesoner kan sabba vad resten har lyckats bygga upp. Nu måste jag springa ska ut på nått uppdrag igen.

Dagens bild

Fotpatrull med 82 airborne, berättar mer liet senare.

Tillbaka till verkligheten eller nånting om den...

I vanliga fall har jag ca 60 läsare om dagen på bloggen, vilket är väl ungefär vad alla andra har också. Förra veckan hände nått, jag var på uppdrag för Aftonbladet i Irak, i början av veckan låg min blogg på första sidan sen halkade den ner till Irak specialen och nu är det helt bortagen verkar det som. Lite läskigt var det att helt plötslligt ha nästan 1000 läsare. Jag är kvar i Irak och livet går vidare, nya uppdrag och nya dagar. Efter att ha haft en del dispyter med vissa uppdragsgivare så undrar jag om jag nog inte är så lätt att jobba med? Har fått höra en del skit snack om mig den senaste tiden och det får en att tänka till. Självklart kan inte alla gilla en men det är tråkigt om fler än en har en negativ uppfattning om en själv. När jag höll på med teater upptäckte jag efter ett tag att jag var en självgod diva. Ingen rolig upptäckt för vem vill vara det? Ju mer man jobbar och ju mer arbetsgivaren kräver av en detso mer kräver jag tillbaka. Där finns också en fin balansgång att gå, hur mycket kan man kräva innan man blir sedd som en diva av folk på redaktionerna (hela dett inlägg handlar inet om nån specifik redaktion)? Ett av mina krav är att funderas det att beskära någon av mina bilder så vill jag godkänna det först. Här handlar det inte om att jag tycker att mina bilder är så jävla bra så ingen får ta i dom utan silkes vantar, utan mer en yrkesstolthet, en respekt för mitt yrke och mina bilder. När man jobbar med vissa kunder utomlands kan jag fakturera dubbla belop om dom så mycket som vrider på en bild utan ens godkännande. En komisk sak med att jobba i konflikt områden är att alla tror att man tjänar så jäkla mycket pengar, risktillägg finns inte i den här branchen. Alla har vi våra egna orsaker till varför vi gör det men inte är det för att bli rik. Vilka krav kan man ställa på en tidning vare sig man riskerar livet eller gör rutin jobb för innan man kan bli kallad diva?

Dagens operation

Hopplöst vad man kan längta efter någon, jobbet rullar på och telefon räkningen stiger... Imorn öppnar kontret i USA och då får jag reda på vem jag ska jobba för nästa vecka. Har iaf fått ihop ett skönt material idag, jänkarna satte upp ett litet fältsjukhus med tandläkare, syrror och läkare. Detta i ett av dom hårdare områdena, tyvär så blev en bil träffad av en IED på strax innan vi skulle åka hem. Två soldater skadades ena svårt och andra lite lättare. Ikväll får vi se vad som händer, kanske ut på patrull annars blir det att lägga sig tidigt. Värmen och spänningen ör att jag blir extremt trött hela tiden. Ska faktiskt ta och knyta mig en stund nu.

Hårigt värre

Stack ut på uppdrag tidigt imorse, dom skulle möte upp en annan grupp och bistå dom i jakten på Al qaida aktiviteter. På vägen dit smällde det på, en liten bit bort smällde en bilbomb och väl på plats var det stökigt. Jag fick hör aett nytt skönt amerikanskt utryck. En soldat frågade mig när vi käkade lunch -Was it hairy out ther today? man stöter hela tiden på dessa underbara utryck som bara inte går att förklara eller ge en bra översättning på. Värmen gjorde så att jag somnade på hemvägen. Livet går sin gilla gång även på den här basen. Eftersom vi befinner oss mitt i smeten så lobbas det in granater lite då och då. Ändå räknas det här som ett lugnt område, på kvällen igår kunde man faktiskt se hur folk gick och shoppade och satt på teé ställen och rökte vattenpipa. Det hade varit häftigt att få uppleva hur det engång varit. Det blir en hel del kortare rep men ett som jag börjat på är en kvinnlig gunner. Hon är brigadens enda gunner och en av dom få i armen som är ute fysiskt och strider. Nu är det snart höjdar möte och sen middag. Hepp!

Toppen humör!!!!

Helt fantastikst hur några små rader kan få en på otroligt dåligt humör. Jag är trött irreterad och önskar jag var fem år så jag kunde lägga mig på golvet och skrika. Dagen har varit väldigt bra, vi blev upplockade imorse och körda till vår nya FOB (militärbas). Den ligger också i centrala delar av Bagdad och verkar bli väldigt intressant. Här verkar det mesta finnas, imorgon ska vi ut på en ny operation, berättar vad den går ut på när jag kommer hem från den. Ikväll har vi varit ute på en kortare grej, men det var intressant. Just i det här området är det lugnt men på andra sidan floden kan vi höra intensiva strider. Mit mål under följande dagar är stt se hur den nya säkerhets planen funkar och vad som görs. Det är trots allt det som allt handlar om just nu...

Röra på sig

Så var det dags att börja röra på sig, vi blir om en stund upplockade av några militärer som ska ta os till vår bas som. Känns skönt, luften här inne på CPIC är så dålig så jag har börjat få tonårs finnar igen. Jag kommer göra et gäng jobb för min agentur så vi får se lite vad som händer. So long för så länge;-)

Regel nr 1 bli aldrig din egen nyhet när du är på plats!

Så var vårat uppdrag för Aftonbladet slut, det har varit fantastiskt roligt at delta i det här projektet men nu väntar nya reportage. Vi har som sagt haft en slapp dag, då vi inte gjort nånting nyttigt. Nu kom vi precis "hem" till bunkern efter att ha varit och köpt video godis på PX'n (PX är affären som ligger på ett militärt område, det finns nästan alltid en PX på varje bas). Att ta sig genom den gröna zonen är en sport, vi har fortfarande inte luskat ut om vi egentligen får åka utan eskort. Hur som så är det ett meck, precis innan vi ska åka så får vi höra att FN's general sekreterare blev utsatt för granat beskjutning under en press träff. Faktum är att vi får under resan till PX'n reda på att det under dagen har varit ett gäng explosioner inne i gröna zonen. På vägen hem ringde mobilen, en man på härlig indisk-engelska frågade om jag var jag, det var den indiska ambassaden som höll på att jobba med mitt visum. Går allt min väg så är visumet kanske klart när jag kommer hem om en vecka. Imorgon får vi se hur det går med våran inbäddning...

Slappa

Idag är en slappa dag, somnade sent efter att ha kollat på "Hotel Rwanda". Tror nog jag skrev om den för typ ett år sen. Den är fortfarande otroligt stark och gripande. Annars går livet sin gila gång här på CPIC. Just nu är det bara en till journalist här och det är en irakisk ung kille som smyger ut om nätterna för att träffa sin stora kärlek som bor nånstans i gröna zonen. Han är en riktig Romo, för egentligen får han inte träffa den här tjejen för sin pappa. Han tycker nämligen att han ska gifta sig fint med nån höjdares dotter. Annars verkar Bagdad ganska lugnt idag, dessvärre pågår det enligt uppgifter tunga strider nere i Basra.

Vad är en bal på slottet?

Dom där vita dukarna och höga generalerna såg vi inte så mycket av, men maten var väldigt god. Jag åt krabba med scampi vilket var en väldigt god brytning från den vanliga middagen som serveras här. Det var intressant att se världens största ambassad på nära håll, vaktad som ett fort, självklart. Inne på området skrålade musik ur högtalarna, det visade sig vara kareoke kväll på ambassaden. Grillen var tänd och ett starkt försök att hitta vardag i kriget var ett faktum. Det finns så otroligt många bra historier att berätta här, tyvär går det inte att göra ens hälften av dom. Men idag började vi slipa på ett nytt projekt som känns otroligt intressant. Det kommer ta tid, men det kan ju bli fantastiskt intressant om det går igenom. Vi får se, hur det går med den saken, en sak i taget. Imorgon är det dags för vårat sista moment på det här uppdraget, nämligen chatten med oss. Sen hoppar iaf jag på en inbäddning med 82 airborne här i Bagdad och följer upp arbetet med den nya säkerhets planen. Vi får se hur det går. Nu ska jag hoppa ner i sovsäcken och slumra in till en film. Godnatt!

Familjen

Så var den sista familjen avklarad, medans vi satt där och chattade så rasade kriget bokstavligt talat runt hörnet. Flera explosioner hördes undertide. Nu är vi iaf tillbaka i bunkern och ska snart iväg till ambassaden på middag. Hörs om ett tag!

Grillfest

Här i gröna zonen finns det mesta, från första resan hit har jag försökt göra ett jobb om den här delen. "En stad i staden", här finns verkligen allt och snart börjar "bad säsongen" då är det tema fester nån kväll i veckan vid "Liberty pool"...

En tanke

Fick en behövlig sovmorgon idag, låg och gosa i min sovsäck till 09:30, sååå skönt! Idag har vi inte så värst mycket för oss, vi ska ut så småningom och träffa familjen till den sista chatten men det är ett tag kvar. Egentligen skulle vi göra fyra familjer men efter övervägande på redaktionen blir det en chatt med oss ist. Livet går upp och ner när man är här, igår kom det in en Irakisk kollega och var förtvivlad, han hade på morgonen mottagit ett dödshot. Men vad kan dom lokala journalisterna som bor här göra? Väldigt många av dom bilder som ni ser på tv eller i tidninarna när det hänt något i Irak är tagna av en lokal fotograf. Flera av dom svenska redaktionerna skickar inte längre ner några reportarar eller fotografer för att det är för höga risker. Dom använder ist nästan bara material från någon dom inte har nått ansvar för. Personligen tycker jag det är en knepig fråga och tankvärd, jag vill verkligen inte se en bojkott av det materialet. Utan snarare en större svensk närvaro på plats. Vad tycker du?

MIddags bjudningen

I flera år när jag var ute och jobbade hade jag alltid med mig en uppsättning lite finare kläder och skor. Detta ifall jag skulle bli bjuden på midag av nån ambassad eller liknande. Åren gick och efter ett tag så lämnade jag dom kläderna hemma. Men nu efter åtta år i yrket så blev jag helt plötsligt inbjuden på middag på den amerikanska ambassaden här i Bagdad. En major här på CPIC kom för ett tag sen in och undrade om jag och Urban skulle var här imorgon. Om så var fallet så hade han gärna sett oss på ambassaden under en middag. Mer om detta imorgon, för en stund sen råkade jag skrämma livet ur Urban när jag skrek till för att jag sett en råtta (kan ha varit ett marsvin) springa i en glipa vid taket. Nu när jag börjar tänka på det så finna det nog mer än bara ett marsvin där uppe.... Dagens familj var den bästa, då fick jag den tid jag ville för att påta. Det är ett utav dom stora problemen med att jobba här nere. Tiden finns aldrig och det är enbart pga säkerheten. Morgon dagens familj hade jag 40 min på mig att fotografera och resultatet är därefter. Sov gott!

Tipsrunda

Allt gick bra med chatten, vi hann tom att göra en kort liten ståuppa på ett hustak i området där vi var. När vi väl kom tillbaka till gröna zonen gick vi som vanligt igenom alla säkerhets rutiner. Vid den sista står en peruansk vakt och kollar på våra pass för fjärde gången. Glad som en solstråle skiner han upp när han kommer på var Sverige ligger! -Det är väl där ni har så mycket kängrur? Vi funderar starkt på att sätta upp en tips runda med lite svensk kunskap här på området.

Dagens bild

Jo så här ser våran dagsform ut....

Morn morn

Kom just att tänka på hur det var när jag var yngre och bodde hemma, när jag kom ner till frukosten satt pappa där i morgonrock och sa "morn morn" på en blandning av skånska och norska. Vet inte hur jag kom att tänka på det men ibland kan man bara få en stark längtan av nått. Vaknade för en stund sen och har precis fått i mig en kaffe tillsammans med lite morgon soul. Urban sitter just nu live med tv 4 i deras fyra års special av kriget. Känns väldigt häftigt att vara med och lyfta fram Irak som så länge legat i skymundan på redaktionerna. Sverige har varit extremt dåligt på att bevaka Irak konflikten, och det blir ännu konstigare när man sätter in det i ett samanhang som jag fick höra av en amerikansk journalist för några veckor sen. Han beskrev dagens krig "the war of freedom" som ett tredje världskrig. Krig kommer inte utspela sig som det gjorde engång i tiden, när soldater krigade mot varandra på öppna fält. Vem vet hur den här tiden kommer beskrivas i historie böckerna om vi låter allt fortsätta som det gör? Jag hoppas bara att bevakningen inte slutar efter årsdagen och allt går tillbaka till statistik igen. Jag hoppas att folk fortsätter intressera sig för vad som händer där ute och snart vaknar upp.

Utan lovord ingen sång

Det känns fantastiskt att få vara delaktig i det här Irak projektet som vi håller på med. På tidningen lovordar man det, och det är ett helt nytt grepp som iaf inte jag sett tidigare. Ändå så känns det inte bra, nu pratar jag bara om mina bilder och jag vet inte vad jag ska säga. Jag gillar bilderna även fast morgondagen är 10 gånger bättre, men det ser skit ut på alla skärmar som jag kollat på. Det är hopplöst när man väl börjar skruva på färger och upptäcker att man sitter på olika kalibrerade skärmar. Jag ser bilderna som färgrika och kontrast rika men hemma såg det ut som dasspapper. När jag sitter här för mig själv och lyfter bilderna smyger sig en tanke på mig. Jag läste härom dagen på Adams blogg att årets bild juryn suttit och hånat bilder som varit för mycket photoshopade. Jag tycker jag skruvar mina bilder ganska hårt men är dom för hårt dragna? Klart man inte ska bry sig om sånt skit, men jag började ändå undra. Vad är en för hårt photoshopad bild? Kolla in tex mitt senaste rep från Sadr city som jag precis lagt upp på min hemsida är den för hårt skruvad? Vore kul att höra vad ni tycker och tankar runt det!

Kollegor

Det är ett konstigt ställe vi bor på, vissa stannar bara några timmar och andra längre tid. Alla väntar vi på nånting, eller det kanske bara är vi? Dom flesta som bor här är antingen på väg hem eller ut på inbäddning. För en stund sen lämnade Spencer oss, det är samma visa varje gång nån ny kommer hit och lämnar stället. Den som kommer till CPIC är ofta uppspelt och går runt och hälsar på alla. Sen utbyter man visitkort med dom som man fick ett extra bra handslag av. Sen när det är dags att lämna så vet alla att man åker ut till en annan verklighet, en vardag där det smäller runt hörnet. Men varje gång jag har varit här är det samma tradition när jag ska lämna CPIC. Nån frågar om man ska ha hjälp med packningen till bilen, sen reser sig dom som man lärt känna och med en dunk i ryggen och ett fast handslag säger dom "keep your head down!" eller "stay safe!" alla hoppas vi på ett återseende inom en snar framtid.

Dagens bild

Nu när min blogg ligger högst upp på Aftonbladet kan jag ju inte längre (iaf inte just nu) skriva om min underligheter. Så här kommer dagens bild som tidigare var en daglig företelse. Bilden är från en marknad i centrala Bagdad, den togs för en månad sen när vi var här på uppdrag för Fokus.

Goooood morning Bagdad!

Vaknar upp frusen och kall, jag tror det regnade inatt och det brukar kyla ner rejält. När jag tittade på telefonen hade jag fått 22 sms av min redaktör Lena. Det var inget jätte viktigt hon ville utan titt som tätt hamnar meddelanden på loop. Förra resan klarade jag mig utan en enda loop men Urban fick ca 100 st av sin fru med samma innehåll. Molnen hänger utanför och verkar inte riktigt kunna bestämma sig om dom ska regna eller glida vidare. Så småningom ska vi ut och röra på oss, idag är ju dagen D då vi ska få till våran första live chatt med en familj här i Bagdad. Ni får gå in på aftonbladet.se för att kolla in allt. Jag har världens meck just nu att få mina bilder stämma överens med hur jag ser dom och hur dom ser ut när dom ligger på webben. Just nu ser det lite dassigt och tråkigt ut men på redaktionen sitter snart (han satt i bil kö för en stund sen) maestro, Pether Engström som är min underbara bildredaktör. Förhoppningsvis har han tid att skruva bilderna rätt, så håll ut snart ser det bättre ut.... (jag vet ju att ni kommer se skillnaden, eller hur!!!!;-)

Lämning

Sitter med trötta ögon ocg stirrar in i skärmen, längsamt går det. Efter ett långt samtal med min flickvän så har det bara sänts iväg 15 mb. Alla bilderna väger 34 mb tillsammans så jag har väl en timme framför datorn för att se till så allt kommer fram. Vi stack ut ganska tidigt imorse för att jobba, och det var nånting som var annorlunda sen sist. Alla gator är rena och städade, (alla är en överdrift, men endel) längs vägarna brukade det tidigare liga högar av skräp men nu var det en ren stad som mötte oss. Jag log inombords och tänkte att det kanske finns en ljusare framtid för Irak ändå, sen kom jag på det. Städningen har förmodligen inget att göra med att Bagdad ska vara en ren och trevlig stad utan det här har snarare att göra med den nya säkerhets planen som trädde i kraft för några veckor sedan. Våldet har minskat i Bagdad, men har ist spridit sig norrut. Imorgon är en ny dag! Kram och god natt!

Dagens bild

När vi var här för en månad sen råkade vi dyka på en balet skola. Ska man vara korrekt så är det faktiskt mellanösterns enda balletskola som erbjuder grundämnen och ballet från lågstadiet. Bilderna såldes bla till England genom min agentur WpN och för nån vecka sen fick jag ett otroligt fint mail. En av eleverna hette Ashmed 8 år och han brann passionerat för dansen, det enda han ville var att dansa ballet runt om i världen. Detta plockade en man i Englan upp och vill försöka få till så han och hans familj flygs över under några veckor i sommar för en stor sommar camp för ballet. Om allt går att genomfra återstår att se och jobba för men det hade varit så häftigt om det gick! Bilden är från skolan och hela repet kommer i tidnigen Vi nu i april.

Dagens bild

På bilden håller Urban och Mats på att montera ihop en fällsäng, starkt på hejade av Johanne (som ocskå har en blogg). Så kan det gå när svenskarna uppväxta med Ikea tar över CPIC....

Dag1

Inatt kom resten av gänget hit, vi är nämligen inte ett team från Aftonbladet som är här. Johanne Hildebrandt och Mats Strand är det andra teamet dom kommer till en början göra den militära delen. Kul är det iaf att det är så många svenskar här, tydligen så går vi under namnet "the none blonde swedes". Jag och Urban har dunkat av den första delen av jobbet så det känns otroligt skönt! Nu har vi bara tre bitar kvar och sen är det showtime på måndag.....! Ni kan inte missa det och jag kommer såklart berätta mer om vad det är på måndag! Annars har det inte hänt så mycket, jag har varit hos frisören klippt mig lite. Kram och godnatt!

Bagdad

Landade för en liten stund sen i Bagdad, är helt slut så jag får berätta mer senare hur allt gått.

Utmaningen

Jag har blivit utmanad, för första gången! Efter ett år i blogg världen så har jag känt mig lite utanför kan man säga. Visst så har jag mina "bloggkompisar" men ingen av er han nånsin gett mig en utmaning.... Well nu är den här iaf, så tack så mycket Ensamma mamman!

"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information"

1. Jag gillar att gå runt naken så att folk kan se mig. Neeeej jag skoja bara men det hade varit lite kul om det var så och outa mig på ett sånt här sätt. Nej faktum med så är det inte helt lätt att komma på konstiga saker om sig själv som är lagom utlämnande. Men vi gör ett försök. 1. Jag har en pervers läggning för städning, jag har alltid varit extremt bra på att städa och tycker det är väldigt skönt när jag har allt rent och iordnig. Det motsätter dock inte att jag kan ha det väldigt stökigt från tid till tid.
2. Det här har lite med ovanstående punkt att göra men eftersom jag fått höra det så många gånger så tänker jag ändå att det får en egen punkt. Jag är en disknazist. Allt ska diskas på engång efter man ställt något i diskhon, tyvär kan jag också erkänna att jag har sagt till en viss person att hon diskade på fel sätt... Jag brukar också om det finns disk när jag kommer hem efter at varit ute och rummlat ställa mig och diska, oavsett hur mycket klockan är eller hur vingligt det går.
3. Jag är väldigt vidskeplig, finns inte en chans att det kommer in ett knippe ljung eller att det läggs några nycklar på bordet hemma hos mig. Har också varit på väg att missa ett flyg för att jag sprungit runt hemma och letat efter en viss sak som jag bara måste ha med mig när jag ska ut på jobb resa, annars kan ju tex planet störta...
4. Jag har ekonomisk fobi, innefattar allt. Inte bara att ta tag i räkningar etc utan även att skicka fakturor. Det här är dock något som jag börjar bli bättre på efter bitter erfarnhet...
5. Jag älskar rom comes (romantiska komidier), vet inte hur många gångar jag har sett tex "You got mail". Jag vet att det är så söt sliskigt som det kan bli men shit! Vill man inte bara för en liten stund låtsas vara dom där snubbarna som alltid får tjejen på ett skönt sätt på slutet!
6. När jag var liten så opererades jag för att min ena testikel åkte upp och vred sig, detta (utan att gå in på för mycket detaljer) resulterade sig i att min nerver syddes ihop fel. Så varje gång nån lägger sin hand på insidan av mitt lår somnar min ena testikel för en stund.

Thats all folks, jag hoppas efter dessa avslöjande pinsamheter om mig själv fortfarande finns dom som vill vara mina kompisar...Kram!

Kuwait

Shouf sa det bara sen var vi helt plötsligt i Kuwait, flygresan gick väldigt snabbt och allting annat har flytit på lite för bra... Känns märkligt att vara tilbaka så snabbt, allt är sig likt. Men just nu är det väldigt mycket folk i rullning, soldater som varit på RnR (permis) och annat löst folk. Bläddrade igenom Stars and Stripes och såg att vår gamle vän Monte är kvar. Har vi tur så är han på väg hem och vi hinner träffa honom i gröna zonen. Hmm just det glömde ju helt bort att berätta varför vi är här igen. Vi har blivit nedskickade av Aftonbladet.se. Alltså webben, vi kommer göra en helt ny grej där nerifrån som kommer, om allt går som det ska bli väldigt bra... Jag lovar att hojta till när ni kan se resultat av det!

Packa väskan igen

Så var det snart dags att packa väskan igen, på onsdag drar vi. Flyget går till Kuwait sen vidare till Bagdad. Innan dess har jag lämning på ett jobb och så måste jag in med en visum ansökan...

Fokus

Så var första materialet publicerat i Fokus, skönt och kul att se hur det blev. Många turer blev det om omslaget som inte är min bild, men bilden till höger är min bild. Ibland får man svälja sitt ego och jobba för en bra helhet. Och det tycket jag det blev, visst är jag nöjd med materialet men det är huvudbilden som jag är nöjd över. Att på ett enkelt sätt kunna visa på den etniska rensnigen i vardagen är svår i ett land som Irak. Men med text och bild tycker vi lyckades!

Dagen efter

Så var det över, igår på Berns delades Årets bild ut. Jag fick tredje pris i Nyhets bild Sverige och igår var jag besviken, hade hoppats på att plocka hem nått pris för mina Irak bilder. Men efter en fantastisk fest och lite sömn känns det bara kul. Det är alltid nervöst och spännande med dessa tillställningar och alltis skönt efteråt. Årets vinare är fantastiska fotografer och det känns otroligt häftigt att få stå på samma scen som dessa människor. Sen får man inte glömma bort alla andra otroligt duktiga fotografer som inte fick något pris. Det enda som jag tycker är synd är att det inte var en enda bild från valet eller Irak, två viktiga nyhets händelser i Sverige och världen. Våfflor till fruksot och nu vernissage på utställnigen på Galleri Kontrast, solen skiner och det är en ny dag! Jag får skriva liet mer om allt sen. Kram!!!

Dagens bästa nyhet

Satt som vanligt och kollade nyheterna och drack min morgon teé när jag surfade in på WpN. Kul och kolla vad polarna har lämnat och vad som är på g, men så fick jag se ett gäng bilder från ett konst projekt i västbanken. Ett helt fantastiskt projekt som blåser liv i en gammal frusen själ. Jag hoppas att några svenska medier plockar upp den här nyheten bara, för i mellan allt krig och skit är det just sånna här grejer som vi behöver höra!

Bonusresor?

Om man har bonus poäng som snart går ut vart ska man åka då? Är det nån som har ett tips, just nu funderra jag på Hawai....

Nya turer

Ny veacka och bara några dagar kvar till Årets bild, ska bli kul och spännande och se vilka som vinner. Förra veckan var väldigt konstig, eller mer jobbig. Kände mig väldigt konstig i hela kroppen, kanske berodde det på mån förmörkelsen? En av mina redaktörer ringde sent och trodde att jag var kvar i Bagdad, Newsweek behövde en fotograf, hade varit skoj men men. Nån dag senare hamnade jag i en moralisk dispyt men en uppdragsgivare, det är aldrig kul när det är spänt med folk man jobbar med. Och i samma veva ringer Urban och frågar om jag vill åka in igen till Bagdad....? Efter en stunds tankeverksamhet och några samtal till min agent tackar jag ja. Så nu åker vi in igen den 15 mars.

Tiden springer ifrån mig

Whooo, shit vad allt går undan, jag hinner knappt vakna förens det är dags att gå och lägga mig igen. Men det går bra nu, jag har bara några livs situations frågor att reda ut sen är vi tillbaka på banan igen... Dricker kaffe och lär mig blåsa rökringar från vattenpipan, saknar snuset men har verkligen bestämt mig! Tidningen Proffsfoto gjorde en intervju med mig idag och jag måste gjort ett helt snurrigt intryck på reportern. Kom direkt från ett möte på Aftonbladet, pratandes med min agent om en ett jobb som jag precis blev erbjuden. Det är kul men lite meckigt att få ihop våren, har blivit tvungen att tacka nej till tre föreläsningar och det är alltid tråkigt men det är svårt att vara på två ställen samtidigt. Tänk om man bara kunde få ägna sig åt att fotografera! Nu är det så mycket annat som tar upp tiden, friheten som frilans är underbar, men ibland kan jag längta efter den stab som finns på en redaktion som tar hand om allt runt omkring.