tisdag, februari 06, 2007

Pice by pice

Gårdagen var tung, känns som dom inte ger oss en chans att berätta vad som händer. En självmordsbombare hade sprängt sig själv vid en bensinstation, snabbt åkande genom stan för att försöka ta oss dit. Men varanda gata runt omkring stationen var belägrad av beväpnade män. Ge oss en jäkla chans!!!! Ibland är hoppet helt borta och man undrar vad fan man gör här nere? Att jobba på det sättet vi gör kräver bra kontakter och tålamod och tillslut lönar det sig. På slutet lossnade det rejält, små bitar i taget gör att man inte helt går under. Sent igår kväll åkte vi till en ny camp med såkallad Rehino bus. Det känns som man är med i "Flykten från New York" eller nån annan tragisk framtids film. I en tungt bepansrad buss åkte vi genom Baghdad mitt i natten, vid sidan om varje säte finns gluggar där man kan stoppa ut sitt vapen och skjuta om bussen skulle bli attackerad. Samma sak i natt igen efter en lång dags arbete.

5 kommentarer:

Jonas Andersson, tillika ex-värping sa...

Hej Martin! Har av ren slump hittat in på din blogg. Och nöjd över detta är jag. Har själv ambitionen att utveckla min yrkesbana åt ditt håll och kommer följa ditt arbete med ett stort intresse. Ser fram emot att få se ditt arbete ifrån Irak. Sköt om dig!

Anonym sa...

Hej bubben! Saknar dig och din sassy samba! Stort att se dig med alla höjdare 17 februari i Stockholm. Ta hand om dig och följ dina instinkter. kraM /matt mellow

Zaida sa...

När du tycker att dagen känns lång, kom ihåg att det finns dom som skulle döda för att ha ditt jobb. Pun intended! ;)

Och med en sån där fin palestinasjal går det faktiskt inte att misslyckas!

Lina sa...

usch vad läskigt. var rädd om dig, min modiga vän.

Båten sa...

Hej Martin...

Vem är det på bilden?

Kram