lördag, februari 03, 2007

121 döda

Medans bomberna fortsätter att brisera så har vi sakteligen börjat jobba. Motigt och segt men skönt att få börja plåta. Börjar dock bli sjukt irreterad på diverse folk och företelser. Jag har lyckats bygga upp en beef med två säkerhets chefer som jobbar här. Det är nämligen så fruktansvärt irreterande och förnedrande att gå igenom alla dessa säkerhets checkpoints hela tiden. Vi lever i ett riktigt storebror land, där du inte har något att säga till om. Några andra saker som jag alltid har stört mig på men som dykt upp även här nere är monotona ljud. Jag blir galen av dessa ljud, kan inte sova eller koncentrera mig och jag hör dom på engång. Ljud som får mig att gå i taket: Klockor som tickar, ventiler som susar alt piper, folk som andas genom näsan så det piper, folk som smackar när dom äter, folk som pratar med mat i munnen, sus eller pip från tv elektroniska apparater. Som tur är så ligger dom flesta av dessa ljud på en frekvens som inte äldre kan höra. Dvs när jag blir gammal kommer jag inte behöva bry mig längre, kanske också varför äldre människor står för 70 % av dessa oljud också.

3 kommentarer:

Coola Morsan sa...

Fy fasen så du har det. Förstår precis. Från krig till vardagsirritation. Har en tjej bredvid mig på jobbet som hela tiden harklar sig några gånger i minuten, med nåt som åker upp och ner i halsen. Öronproppar kan man ju bara inte ha, om man också måste vara på sin vakt. Susande generatorer och klocktick är bra så mycket mer irriterande än musik eller prat.

Jag tror man skärper sina sinnen i situationer som din. Man kan också få förstärkt luktsinne, och känna allt, alltför starkt.

Take care.

Ullton sa...

var rädd om dig själv och dina öron

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman sa...

Jag kan bli vansinnig på småljud när jag försöker sova, klockor som tickar låter jättehögt. Lyckligtvis finns det inte så många klockor som tickar längre, när det mesta är digitalt.

Men det kan ju också vara en stressreaktion, om det blir värre och värre. Ta hand om dig, inte bara rent konkret där nere, men också på hur du mår. Ibland märker man inte själv hur man förändras, om man blir mer och mer stressad eller så.