Mattan marre eller vin glaset Marty the party?

Av nån anledning halkade jag in på den här sajten imorse. Sjukt coola skor, lite oprakiska om man skulle komma åt knappen... Dagarna rusar förbi och kvar står man på en kall perrong. Min besöks statistik blev banana igår efter morgonpasset. Jag är väldigt nyfiken på varför så många kom från ICA ock Ikea??? Finns det planer på att döpa en dörrmatta efter mig? Lobbar varje gång jag handlar på min pizzeria (Angelos, som för övrigt är sthlm's bästa) för att jag ska få döpa en pizza. Var väldigt nära för nått år sen, när jag hjälpte en av killaran att få körkort. Han hade kört upp 17 gånger och när jag ville hänga på och göra ett reportage om honom så klarade han det. Tyvär handlade det nog mest om att han inte pratade så bra svenska. Efter det fick jag gratis pizza i någar månader. Tyvär så har jag ingen fantastisk egenkomponerad pizza, Ola Skinnamo ska däremot ha det på sin pizzeria...Har för mig att det är nått med allting på.

En bra start på morgonen

Leta reda på den "Jump the line" med Harry Belafonte och det är svårt att få en dålig start på dagen. Sjukt skön låt!!!!!

Morgonpasset

Med kudden kvar i ansiktet hoppade jag in i en taxi för några timmar sen. Lite nervös åkte jag genom ett snötäckt Stockholm, upp på radion för att snacka om hur det är att jobba i Irak. Möttes av ett skönt gäng i studion, som fick mig att slappna av lite iaf. Det är läskigt att prata om sig själv och framför allt vara seriös och verka smart.... Sköj var det iaf och nu är det ju över så nu är det dags att börja jobba, på med en kaffe först och lite shisha. Godmorgon Stockholm!

Måndag...

Well vad säger vi om måndagar??? Även fast det var ett tag sen jag avskaffade veckodagarna i mitt liv (livet som frilans ser nämligen ut så), så har jag fortfarande dagar som jag inte gillar. Måndagar är en typisk sån dag. Alla är tillbaka på kontoren och det rings hitan och ditan. Jag har knappt fått nånting gjort idag, telefonen har av nån konstig anledning rint hela dan. För en stund sen frågade nån mig vad alla samtalen handlade om och jag kunde ärligt inte minnas ett enda vettigt samtal... Borde gå och lägga mig tidigt för att imorgon är det upp ruskigt tidigt. Kl 07:35 (typ) kommer jag sitta i en studio hos SR och snacka om hur det är att vara KRIGSFOTOGRAF. Uhhh vad jag ogillar det ordet, varför måste man alltid hamna i dessa fack? Det ska bli kul såklart men lite mer nyanserat hoppas jag!

Spam

Nu har jag tröttnat på att mina kommentarer fylls med viagra reklam, penis förstoring, promiskiösa damer som vill ha kontakt etc. Så nu måste man skriva in ett sånt där wordverfication igen, tyvär!

Gårdsgruppen

När jag drog upp persienerna virvlade massa mjuka stora snöflingor runt. Innergården var igensnöad och eftersom det är min vecka att skotta snö så var det bara dra på sig en tröja och hämta borsten. Mysig start på morgonen!

Vinteland

Självklart tog jag i en hel del i mitt förra inlägg. Man skulle kunna säga att jag saltade! Men för er som inte kunde läsa mellan raderna så förtydligar jag det nu.... Har suttit inne hela dagen och jobbat vidare med bilderna. Kan inte förstå vad man ska ut och göra när det är så här kallt som det nu är. Allt tar längre tid när det är kallt och framför allt går det långsamare att genomföra varje moment. Dagens lunch inmundigades således med en vän på Okinomo, min sushi resataurang två meter från min port. Nu försöka sova för första lämningen imorgon.

Förlossnigar

Värkarna har börjat och jag ska förlösa fyrlingar, ush fy fan. Det är alltid hemskt att förlösa nya bebisar till världen. Grov jobbet är gjort men nu är det slutet och det är det som är det tunga arbetet i denna kreativa process. Jag har gått stora omvägar för att inte behöva ta tag i det nu i några dagar, och imorse vaknade jag onaturligt tidigt men ett pirr i kroppen att nu var det dags. Nu har precis vattnet gått och min första unge är på väg ut. På tisdag kan den som vill lyssna på mig i etern göra det på P3 morgonpasset! För er som fortfarande kramar kudden så kan man lyssna på webben efteråt...

Trånga byxor och en galen regisör

Jag har haft en liten hemighet för mig själv som jag inte delat med mig till er. Dagen innan nyårsafton så skulle jag testa vilken kostym jag skulle ha på kvällen. Två av kostymerna hade blivit för små, alltså jag kunde inte knäppa byxan. Jag fick panik, ringde pappa som skrattade i mjugg att det här var en del av livet... Jag försökte med att jag kanske hade vuxit, han kontrade med på bredden... Så den senaste tiden har jag legat i hård träning och nu kommer jag äntligen i dom! Helt onödigt vetande, ska snart iväg och träffa vår Irakiska regissör som dök upp i Sverige på ett litet oväntat sätt. I lördags ringde han och sa att han var i Hudiksvall och ville att Urban skulle komma och hämta honom... Det här var alltså mitt under föreläsningen! Idag kommer han till Stockholm för att om nån timme åka hem till Canada igen. Vi står bara häpna och förstår ingenting!

Dagens mail

För en stund sen damp det ner ett skönt mail i inboxen. Ett företag som söker glamour modeller tyckte jag borde söka mig till deras agentur... Som glamour modell då alltså...

Hemma

Sitter med min ptickiga keramik mugg hemma i köket och dricker té och äter frukost. Allt är sig ganska likt, det enda som brukar förändras är jag själv när jag är ute och reser. Men det är skön jag gillar det, att komma hem till nått som alltid är sig likt. Semenariet i lördags var otroligt kul och intressant, Urban höll ett fint tal i början om Martin Adler. Det är ett väldigt fint sätt att minnas någon, att få till ett stort semenarium med intressanta föreläsare där frågan diskuteras hur vi jobbar och kan fortsätta jobba. Jag hoppas att det här öppnade upp ett intresse bland nya unga reportrar och fotografer som vill ge sig ut i världen och berätta vad som händer. Det behövs en bra konkurans på den marknaden och på slutet så fick jag en fråga hur man blir krigs korrespondent. Tyvär så går det inte att svara på det på ett enkelt sätt så mitt svar blev ganska klumpigt. Men om det är nån där ute som behöver tips längs vägen så får ni självklart maila mig så ska jag försöka hjälpa till med det lilla jag kan. För en sak som jag saknar i det svenska media klimatet är den hjälpande handen, vi behöver alla hjälp för att kunna skaffa oss erfarnhet och det biligatse och bästa sättet är att fråga en kollega. Nu är det dags att sätta sig att jobba ut Irak materialet, kommer sitta i en vacka inlåst och jobba jobba jobba, små avstickare till kaffe baren för en latte förstås. Och självklart en visum ansökan och allt annat som jag liger efter med....

Sov vidare

Hmm nu ligger ni förmodligen och sover, fotsätt med det. Jag somnade på några sekunder när vi väl hade bordat planet i Kuwait. Vaknade när piloten försökte landa, kändes som vi studsade upp några meter i luften innan han lyckades få kontroll på planet. Så nu sitter jag här, färdig incheckad och klar, på väg mot ett snö klätt Sverige som jag saknat. Även fast resan blev väldigt mycket längre än vad som var beräknat så har den varit otroligt bra, vi har kommit hem med ett material som är helt unikt. Det ska bli otroligt kul att gå igenom materialet och se det i print. Nu har den här resan varit ganska stökig och den hade blivit väldigt tung om det inte hade varit för alla fina människor som vi lärt känna längs vägen. Vår vän regissören kommer faktiskt och hälsar på redan nästa vecka, han flyger in från Canada för ett möte i Stockholm! Just det en sak glömde jag, Micke B, jag har klarat mig med en tvätt. Ingen sjukdom här;).

Almost there

Efter en kall natt några få timmars sömn och en bullrig resa har vi äntligen kommit till Kuwait. Denna artificiella öken stad där kvinnorna klär av en med blicken hoppas jag lämna om några timmar. Men än är inte biffen klar, förhoppningsvis så kan vi hämta ut våra pass om nån timme. Om inte så sitter vi fast här. Planet går som sagt klockan 21:00 och mitt plan hem till Sthlm går 05:00 landar sen 12:00 på Arlanda.

We got it!

Se vad ett par öropnproppar kan göra! Efter mycket om och men fick vi tillslut vad vi villem, inte riktigt allt men det vi fick väger upp mot det vi inte fick... Så jäklöa tråkigt att behöva vara så här kryptisk och hemlig men jag lovar att berätta allt när jag kommer hem. Nu kan vi iaf se ljuset i tunneln och nu börjar också resan hem som skulle kunna vara lättare... Eftersom vi missade vår flight igår och fortfarande behöver vara hemma på lördag så flyger vi nu till Kuwait först. Knickedicken är att det tar mellan 12-24 timmar att stämpla in i landet, vi åker på morgon troligtvis, vår flight till Amman går 21:00 för att senare ta en flight till Stockholm som går 05:00 från Amman. Så än är allt inte klart.

Hjärtan och vidskepelse

Godmorgon, egentligen borde jag inte skriva ett ord vad som kommer ske idag för då kommer det inte att hända. Men idag ser det ut som vi ska dra hem den sista biten. Ibörjan trodde jag att jag var den enda som hade konstiga saker för mig, jag smusslade med det och skämdes lite för det. (det gör jag iof fortfarande) Men när jag och gamle Monty satt och pratade igår fick jag reda på att jag inte var ensam längre (visserligen vet jag att Urban är lika dan). Han hoppades på att komma iväg igår så han struntade i att packa, han sa bestämt att hade han packat så hade han inte kommit iväg. Själv sprang jag runt imorse en liten stund och letade efter mina öronproppar. När det gäller sånna här stora jobb som vi ska göra idag, får inget vara bortglömt. Det har ju funkat bra tidigare så nu gör vi om det på samma sätt idag. Nu ska vi kila, Massa alla hjärtans dag kramar på er.

Är vi öst?

En efter en droppar dom av, våra nyfunna vänner. Journalisetr från hela världen bor under några dagar på vad som ibland känns som ett youth hostel. CPIC press center heter det, för en stund sen kom en löjtnad in som jag lärt känna under tiden vi varit här. han berättar att han ska åka till Spanien på sin RnR (permission). Han vet att jag bor i Sverige och frågar hur det är där. jag blir lite paff när han frågar hur mitt folk ser på västerlänningar, -Ja, alltså ni som bor i öst! Jag försökte förklara att vi tillhörde västvärlden vi också. Med ett tveksamt utryck på hans ansikte sa han bara -Yea right.... Så vad säger ni mina landsmän och kvinnor tillhör vi öst?

Fan

Hade sett fram emot att sätta mig på flyget imorgon och komma hem. Men hade vi åkte nu så hade varit rökta hos våra uppdragsgivare. Av olika anledningar såsom, bilbomb, sörjande, arresteringar, otur, krig så ställdes resans viktigaste del in idag. Med knip i magen och ett febrilt bälddrande i kalendern har vi bestämt oss för att stanna i nån dag till. Det är skit att allting ska bli så tajt på slutet, men vi måste ha den här sista delen! Och vi måste komma hem till en viss föreläsning nu på lördag...

Visslan

Satt i godan ro och åt min lunch för en stund sen, jag lutade mig tillbaks för att njuta lite av solen. I en micro sekund hör jag ett välbekant visslande sen en stor smäll. En bit bort slog en granat ner, inlobbad från andra sidan floden. Folks tallrikar flög och alla skyndade in i bunkern igen. Så nu sitter vi här igen och kan skymta en blå himmel strax ovenför betong klumparna som ska skydda mot inkommande granater. Dagen blir att ägna sig åt bild redigering, pga ett litet missöde igår... redigera bilder när man har slutat snusa, det är inte lätt det kan jag säga!

Upptrappningen

Redan när vi klev utanför dörren kände både jag och Urban att det låg en spänning i luften som vi inte känt tidigare. Mycket riktigt idag startade det nya säkerhets programet och det märktes. Efter dagen går tankarna tillbaka till den gamla regimen här i Irak, sättet som säkerhets polisen agerar påminner obehagligt mycket om dom gamla tiderna. Arbetet blir svårare och svårare, det är otroligt frustrerande att hela tiden missa bilder pga att hade jag tagit upp kameran på fel tillfälle hade jag blivit skjuten eller arresterad. Detta jävla storebrors samhälle! Dom finns överallt och ingenstans... Tidigare idag var vi inbjudna till den stora hemliga presskonferansen som skulle avslöja bevisen att Iran är inblandade i motståndet i Irak. BBC toppar med det som BREAKING NEWS!!! Inga militärer fick namges utan allt skulle vara hemlig militär källa. Visst är Iran inblandat i en hel del, vilket redan har framlagts, men direkta anklagelser från USA mot Iran. Det är nytt, och det visar bara ytterliagre på vad jag har trott en längre tid....

Damn

Sitter här i bunkern och surfade runt på nätet när jag kom på att jag åker hem nästa vecka. Närmare bestämt den 14 feb, det finns en dag om året som jag aldrig lyckas få till och det är all hjärtans dag. Visst är det en kommersiell dag! Men det gör väl inget, det e ju sjukt mysigt att ha nån som man kan vakta upp en sån här dag. Eller bara få en blomma av nån! Kalla mig blödig men jag faller som en fura. En annan sak som jag vet kommer bli jobbig är att komma hem, det är ytterst få människor som jag vill träffa när jag har varit ute på en sån här resa. Det handlar egentligen mest om dom första dagarna och att alla frågar hur det varit fast inte är beredda på svaren. Fast vanligast är nog från dom som står en närmast som inte vill lyssna klart hur det egentligen är här nere. Men inte kan jag klandra dom, hur lätt är det att lyssna på sånt? Visst finns det baksidor med att jobba med dom här områdena och det här är en av dom.

Högdjurens tid

Idag ver en stor dag för alla högdjuren, general George Casey lämnade nämligen över kommandot för dom amerikanska styrkorna i Irak till Lt Gen David Petraeus. Det var en stor överlämnings cermoni i ett av Saddams gamla palats. Själv begriper jag mig inte riktigt på dessa militära cermonier. Jag skulle vilja lyssna på samtalet med dom som kom på dom olika cermonierna. - Hej grabar, nu ska vi göra det här hårt och stiligt, vi slänger in några fan bärare, lite musik och några killar om går exakt likadant. Sen ska alla stlla sig upp och ingen för säga något eller röra sig... Typ? En annan rolig detalj är alla journalisterna, vissa utav dom är rockstjärnor. Dom beter sig som sådannna och kräver lite extra mycket uppmärksamhet. Sen finns det primadonorna, dom ser man på en mils avstånd genom att det går en flock med uppassande karlar runt dom. Likt en sockerbit med flugor runt dom glider dom före i kön, får bra platser längst fram blir tillsmuslade lite godis eller mat här och där. Enligt ryckte så ska en kvinna från CBS var bäst på att ta tillvara på dessa tillfällen.... Under lunchen satt jag och en fotograf från Stars and Stripes och diskuterade det hela, vi kom fram till att vi kunde inte ens fantisera ihop hur det är att vara i den situation. Shit vad coolt det hade varit att vara brud ibland!

Grattis!!!!!

Vill passa på att säga GRATTIS till min sjukt duktiga vän magnus Wennman som idag fick andra pris i en av världens främsta fototävlingar. World press photo heter tävlingen, gå in och kika på alla grymma bidrag!

Upp halv två

Satt igår och lyssnade på rövar historier om fotgrafernas rockstjärna, jo vi har också våra kändisar, och det finns farmföralt en gubbe som är vår tids tunga namn. James Nachtwey heter han iaf, förmodligen har ingen av er hört talas om honom, just för att han är fotograf. Det är ju ytterst få fotografer som blir erkända utanför våran hage. Wel well, vi jobbar iaf nu med samma fixare som James brukar göra när han är i Iraq, förbannat bra kille. När vi kom hem satte jag mig för att redigera ett gäng bilder som skulle iväg till NYC. Känns så skönt när allt flyter på i jobbet med bilder, ibland kan jag ha otroliga svackor, då jag inte få till en enda bild och ibland sitter dom på engång. När jag satt med bilderna sneglade NPR reporter över axeln och frågade om det var min dotter på bilderna, -Ohh nej sa jag. Visade sen upp en bild på min gose ex bonus dotter, saknar henne väldigt mycket. Pratade med henne på telefon härom kvällen, hon förstod inte vad jag gjorde här nere som kunde vara viktigare än att leka med henne i snön och tyckte jag borde komma hem NU! Ibland inte jag heller. Imorse blev vi väckta jäkligt tidigt för att åka över till militär sjukhuset, kanon tyckte vi tills vi kom dit. Nån hade "missförstått" allt ihop och vi ska inte dit förens om några dagar, så tillbaka till bunkern igen...

Lite pirrigt

Nu börjar det bli spännande, efter mycket letande och fixande lyckades vi idag få till en av våra hjärte case. Mitt i krigets hjärta hittade vi regionens enda ballett skola. Bilderna blev jätte fina, inspirerad av Åsa Sjöströms underbara ballett bilder från två år sen. När vi väl kom tillbaka hade det strulat till sig med våran inbäddnig som vi skulle ut på inatt. Efter lite trixande visade det sig bli till våran fördel, kan inte berätta alla detaljer men vi spelade våra kort riktigt snyggt. Så nu har vi ett guld läge.... Och vi har fått tillgång till våran svåraste del på hela resan!!! Tjhoo, för nu är det bara en vecka kvar innan vi åker hem!

Pice by pice

Gårdagen var tung, känns som dom inte ger oss en chans att berätta vad som händer. En självmordsbombare hade sprängt sig själv vid en bensinstation, snabbt åkande genom stan för att försöka ta oss dit. Men varanda gata runt omkring stationen var belägrad av beväpnade män. Ge oss en jäkla chans!!!! Ibland är hoppet helt borta och man undrar vad fan man gör här nere? Att jobba på det sättet vi gör kräver bra kontakter och tålamod och tillslut lönar det sig. På slutet lossnade det rejält, små bitar i taget gör att man inte helt går under. Sent igår kväll åkte vi till en ny camp med såkallad Rehino bus. Det känns som man är med i "Flykten från New York" eller nån annan tragisk framtids film. I en tungt bepansrad buss åkte vi genom Baghdad mitt i natten, vid sidan om varje säte finns gluggar där man kan stoppa ut sitt vapen och skjuta om bussen skulle bli attackerad. Samma sak i natt igen efter en lång dags arbete.

Konstrundan

Nu börjar allting falla på plats, inbäddningen blev klar igår så i natt så börjar vi på dom delarna i jobbet som kräver det... Vi ska västerut med marinen. Igår kväll satt jag och pratade med mamma och pappa, dom hade varit på utställning i Stockholm av Gustavsbergs konstnären Stig Lindberg. På en skylt nånstans på utställningen läste dom att Stigs sista konstverk gjordes nere i Bagdad på hotel Rachid. Så imorse när vi checkade ut så blev jag ju tvungen att fråga om personalen visste var detta konstverk var. Tyvär svarade dom -Why look back? Tomorrow is another day! Maybe i remember your name maybe i dont. Ingen mindes nånting från denna tid, så nu hoppas jag få hjälp av mina konst intresserade läsare, speciellt du Håkan! Är fontänen på bilden hans sista verk må tro?

Små steg fram

Hoppet är åter tänt, det känns faktiskt som att vi ska dra hem det här. Upp tidigt imorse och ut och jobba hela dagen. Sakta men säkert börjar saker falla på plats. Allt känns mycket bättre nu när stenen har börjat rulla. Det farliga just nu är att släppa på garden, korta eldstrider här och där och sen så nåra bilbomber om dagen gör så man håller skärpan. Det läskiga är att minst några gånger per dag smäller det bilbomber. Och varje dag är det nån som har otur, åker man bil sitter man hel spänd under dom korta sträckorna, för man vet aldrig var dom slår till.
Under en intervjuv utbryter skottlossning med följande granat beskjutning, vi satt säkert inomhus men 50 meter längre ner på gatan var det en stackars man som stod och sålde falafel som inte hade tur. Dom svarta rosorna efter granaterna tecknades upp över hekla gatan, mannen dog på engång. Först sa dom att det var amerikanarna som sköt, men efter en stund så förstod jag att det var en irakisk grupp som hade börjat med denna nya vidriga krigsföring. Dom sköt alltså in i civila bostadsområden som domineras av en viss etnisk minoritet. Denna nya typ av etnisk rensning är bara en av faktorerna i den nya våldsspiralen.

121 döda

Medans bomberna fortsätter att brisera så har vi sakteligen börjat jobba. Motigt och segt men skönt att få börja plåta. Börjar dock bli sjukt irreterad på diverse folk och företelser. Jag har lyckats bygga upp en beef med två säkerhets chefer som jobbar här. Det är nämligen så fruktansvärt irreterande och förnedrande att gå igenom alla dessa säkerhets checkpoints hela tiden. Vi lever i ett riktigt storebror land, där du inte har något att säga till om. Några andra saker som jag alltid har stört mig på men som dykt upp även här nere är monotona ljud. Jag blir galen av dessa ljud, kan inte sova eller koncentrera mig och jag hör dom på engång. Ljud som får mig att gå i taket: Klockor som tickar, ventiler som susar alt piper, folk som andas genom näsan så det piper, folk som smackar när dom äter, folk som pratar med mat i munnen, sus eller pip från tv elektroniska apparater. Som tur är så ligger dom flesta av dessa ljud på en frekvens som inte äldre kan höra. Dvs när jag blir gammal kommer jag inte behöva bry mig längre, kanske också varför äldre människor står för 70 % av dessa oljud också.

Den stillsamma fotografen

Nu har vi varit i Bagdad i två dagar och inte en enda bild är tagen, läget är otroligt ansträngt och därför lider jobbet. Där vi befinner oss hörs ständigt gevärs smatter, och några gånger per dag skakar byggnaden till och sen stiger det rök moln över staden. Då vet man att en ny självmords attack är utförd. Att bevaka moderna krig tar tid, 90% väntan och resten jobb, det vet jag men ändå sitter jag här och är frustrerad att inget jobb är hemma än. Parallellt väntar vi på en inbäddning med jänkarna, vilket också tar sin tid. "Stars and stripe's" fotograf kom iväg i natt, men då efter två veckors väntan. Så vi sitter här dricker kaffe röker shisha surfar antecknar och försöker lista ut vem som är hemlig agent och vanlig dödlig. Rövar historierna blandas med konspirations teorier ingen vet vad som är sant eller vems agenda orden tillhör.