Borta

Nej jag har inte dött eller befinner mig långt bort i stan. Jag är kvar i Stockholm och kommer vara det till den 22 mars. Jag har bara låst in mig i några dagar för att försöka ha ett normalt liv men jag är inte där. Undrar om jag någonsin kommer kunna ha ett normalt liv? Jag vill inte bli en av dom gamla rävarna som jag ofta möter ute på fältet som stöter på unga snygga reportrar och har en familj hemma som sitter och väntar. Eller dom som har en familj i varje stad och ingen av dom vet om att dom andra finns. Eller han som har tre skiljsmässor bakom sig och barn i varje äktenskap. Jag vet att jag är ung och har tid att träffa någon så tack men jag behöver inte höra det. Men när man har stängt dörren för en underbar person som vill in i ens liv så behöver man tänka på hur ens liv kommer se ut i framtiden. Jag fick en liten försmak hur det kan se ut på väg hem till mina föräldrar med min packning. Med en stor ryggsäck på ryggen och en stor väska på magen, kostymen hängande på väkan och finskorna liggande på toppen av väskan traskade jag genom söders vinter kväll. På vägen möter jag en man som var lite sliten, han frågade mig om jag också hade blivit utkastad av frugan? Han var på väg hem med en påse chips och några öl till ungkarlshotellet på timmermansgatan. Vi gick där och pratade han med en ica kasse och jag med hela mitt liv som väger 40 kilo. Tillslut skilldes vi åt och han dunkar mig på axeln med ett sköt om dig gubben! Är det söndag idag eller har jag bara glömt kolla kalendern på ett tag? Tiden är ju relativ någonstans sitter man ju och äter frukost nu.