Klockan är 01.00 jag ligger i badkaret på ett lyxhotel i Singapore, trött och sliten efter sjukdom och hårt jobb. Chet Baker sjunger i bakgrunden och jag ligger där och njuter med ett glas whisky i handen. Telefonen ringer och det är min agent, hon vill bara kika hur jag mår,- du, du vet att det är en revolution pågång uppe i Lebanon.... Jag hade varit borta från nyheter ett tag så jag hade ingen aning vad som hänt. Tydligen så hade Lebanons premiärminister Rafik Hariri blivir mördad i en bilbomb och nu var det totalt uppror i landet. Folket ville att Syrien skulle dra sig ur landet för dom ansågs ligga bakom mordet. -Kan du åka? Jag ringde upp en tjejpolare som jobbade uppe i Jordanien. Jag visste att hon antingen redan var där eller att hon var på väg dit. Jag hade rätt, hon hade inte åkte än och föreslog att vi skulle göra sällskap. Snabbt springa ner och fixa en biljett till Amman, upp packa jag hade bara en två timmar på mig sen lyfte planet. Väl ute på flygplatsen så ringer telefonen igen.-Hoppas du har dubbla pass med dig, eller inga Israeliska stämplar i passet! Jag hade helt glömt bort att man inte kommer in i något arabland om man ens har en shekel (Israeliska valutan) på sig. Självklart hade jag inget dubbelt pass och Israeliska stämplar i passet. Improvisera är något man får lära sig tidigt om man ska överleva. 15 min innan gaten stänger springer jag och köper Singaporianska frimärken. Klistrar över ena sidan och skriver dit några krumilurer. På andra sidan tar jag ett gammalt visum. Inga problem att komma in i Jordanien eller Syrien. Men när vi sitter i bilen i ingemansland mellan Syrien och Lebanon börjar frimärkena lossna. Vad kommer hända om gränspolisen upptäcker det i Lebanon, skickar sen tillbaks mig till Syrien där dom också ser det. Jag kommer vara fast i ingemansland och bli en het diplomatsikpotatis. Som tur var så fanns det en Dunkin Donut's som jag kunde leva på. Som tur var slapp jag sitta fast där, utan kom lugnt in i Lebanon och var med om den första fredliga revolutionen i mellanöstern. Jag rös när regerinegn föll. Bilden är några dagar senare under ett begravningståg av Rafik Hariri's livvakt. Om ni får chansen så måste ni besöka Beirut, en av mina absoluta favoriter här i världen.
fredag, januari 27, 2006
Dagens bild
Klockan är 01.00 jag ligger i badkaret på ett lyxhotel i Singapore, trött och sliten efter sjukdom och hårt jobb. Chet Baker sjunger i bakgrunden och jag ligger där och njuter med ett glas whisky i handen. Telefonen ringer och det är min agent, hon vill bara kika hur jag mår,- du, du vet att det är en revolution pågång uppe i Lebanon.... Jag hade varit borta från nyheter ett tag så jag hade ingen aning vad som hänt. Tydligen så hade Lebanons premiärminister Rafik Hariri blivir mördad i en bilbomb och nu var det totalt uppror i landet. Folket ville att Syrien skulle dra sig ur landet för dom ansågs ligga bakom mordet. -Kan du åka? Jag ringde upp en tjejpolare som jobbade uppe i Jordanien. Jag visste att hon antingen redan var där eller att hon var på väg dit. Jag hade rätt, hon hade inte åkte än och föreslog att vi skulle göra sällskap. Snabbt springa ner och fixa en biljett till Amman, upp packa jag hade bara en två timmar på mig sen lyfte planet. Väl ute på flygplatsen så ringer telefonen igen.-Hoppas du har dubbla pass med dig, eller inga Israeliska stämplar i passet! Jag hade helt glömt bort att man inte kommer in i något arabland om man ens har en shekel (Israeliska valutan) på sig. Självklart hade jag inget dubbelt pass och Israeliska stämplar i passet. Improvisera är något man får lära sig tidigt om man ska överleva. 15 min innan gaten stänger springer jag och köper Singaporianska frimärken. Klistrar över ena sidan och skriver dit några krumilurer. På andra sidan tar jag ett gammalt visum. Inga problem att komma in i Jordanien eller Syrien. Men när vi sitter i bilen i ingemansland mellan Syrien och Lebanon börjar frimärkena lossna. Vad kommer hända om gränspolisen upptäcker det i Lebanon, skickar sen tillbaks mig till Syrien där dom också ser det. Jag kommer vara fast i ingemansland och bli en het diplomatsikpotatis. Som tur var så fanns det en Dunkin Donut's som jag kunde leva på. Som tur var slapp jag sitta fast där, utan kom lugnt in i Lebanon och var med om den första fredliga revolutionen i mellanöstern. Jag rös när regerinegn föll. Bilden är några dagar senare under ett begravningståg av Rafik Hariri's livvakt. Om ni får chansen så måste ni besöka Beirut, en av mina absoluta favoriter här i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att du tar grymma bilder visste vi sedan tidigare, men att det bodde en liten berättare i dig var en nyhet.
Det är väldigt spännande att läsa om dina äventyr. Det spelar ingen roll att hälften av allt du skriver är fria fantasier.
Tack Robert!
Det kommer mer, det är svårt att hålla sig borta från fantasier när man har diagnos och bor i la la land. Men jag ska kolla med mina läkare om dom kan skriva ut nått starkare. ;)
Puss
Skicka en kommentar