Hål i marken och frustration

Fick sova några timmar inatt och efter en spretig morgon kom vi igång med jobbet. Nakdelen med att jobba med svenska tidningar är att det ska vara en svensk vinkel på allt. Jag känner mig mest frustrerad att inte göra "bildjobben". Man behöver verkligen inte vara där det smäller för att få bra bilder och beskriva vad som händer men en hel dag med huvudfokus på porträtt på rädda svenskar är frustrerande. Bomberna ramlar ner från himlen nu hela tiden och människor börjar nu bunkra upp förnödenheter vilket leder till att priserna skjuter i höjden. Vattnet kostar nu det dubbla priset. Undertiden vi besökte ett sjukhus idag så började dom bomba strax utanför. Vi åker till platsen och snart befinner vi oss med en ambulans först på plats. några snabba oskarpa bilder hinner jag ta men sen åter det som nya plan är på väg in. Jag skriker till min reporter att hoppa in i bilen och springer bort mot bilen. Hon hade råkat låsa sin dörr och får panik, jag knuffar in henne på min plats och skriker till vår chaufför att köra medans jag springer bort och hoppar upp på en förbi körande vespa. Allt går så snabbt men det känns skönt att trots tröttheten så funkar allt som det ska. Improvisera är a och o. Imorgon skulle tydligen UD börja evakuera svenskarna, antingen har dom legat med Israel eller så är det årets skämt. Hur hade dom tänkt sig att få ut 2000 svenskar ur ett land där bomberna faller och vattnet och luften ligger under en ständigt blockad? Kriget sprider sig och och nu bubblar det på nytt i regionen. Det har inte släppts på nyheterna men kom ihåg var ni läste det först. Det ser ut som en ny våg av antrax har slgit till mot USA, under morgonen hittades misstänkt antrax bla på NY TIMES så en hel avdelning fick stängas av. Nu ser jag snart i kors så god natt var du nu är.