En tanke

Nu när jag var hemma i måndags direkt efter Gazaremsan satt vi i soffan jag Ebba (bonusdottern) Fly (flickvännen) och Maria (systern) och stojade och lekte. Vi hade det super mysigt. Och Ebba och Fly lekte en variant av buller i bock som jag aldrig har lekt förut. Ist för "buller i buller i bock hur många...." Så var det nått i stil med "fem skott i ryggen, blodet rinner hästen biter..." När väl turen kommer till mig och Ebba ska sätta skotten i min rygg stelnar jag till. Det känns obehagligt och det enda jag ser framför mig r lemlästade kroppar med skotthål i ryggen. När vi senare sitter i bilen försvinner jag bort inån sekund och Fly frågar vad det är. Samma bilder dyker upp igen och jag förklarar och sen kommer tårarna. Jag torkar snabbt bort dom för jag vill inte att Ebba ska se. Hur förklarar man för en fyra åringen vad man har varit med om? Jag försöker dela med till dig men det är svårt vet inte var jag ska börja, men det är skönt att bara ha dig där.