Vad häde egentligen?

Senaste dagarna har varit så intensiva så jag har tyvär inte kunnat skriva nånting men ska försöka summera ihop allt. Jag har iaf blivit evakuerad från Beirut, kanske inte helt frivilligt men jobbet skulle göras så då får man bita ihop. Fast lite skönt är det... Jag har aldrig varit med om ett så urskillninglöst hat från den andra sidan gränsen. Bomberna faller nu tätare och tätare och det är långt ifrån Hezbollah som är dom ända målen. Dom vackra stadsdelarna som jag en gång gått i ligger nu i ruiner. Röken ligger tät över landet och hatet på båda sidor bara växer. I början sa Israel att dom skulle vrida tillbaka klockan 20 år för Libanon och det tycks vara dess mål, frågan är bara varför? Varför bombar dom fattiga områden i bergen? En humoristisk paradox i det hela är att varje gång Hezbollah träffar nya mål och nu menar jag inte den civila mål för det är lika avskyvärt det. Utan miliära mål tex träffade dom en stridsbåt, då blir Israel skitförbannade och trappar upp det hela ytterligare. Jag har sett många krig tidigare men det här är nog ett av dom smutsigaste som jag befunnit mig i. Under hela evakueringen av 700 svenskar som jag följde så föll bomberna. Barnen skrek och alla var livrädda. Tillslut kom vi iväg och efter mycket tumult och sju timmar vid gränsen kom vi äntligen över till den underbara diktauren Syrien. Ett land där man känner sig så otrygg som man bara kan göra. Men jag och min reporter kom iväg etfer att ha sänt det sista jobbet igår och nu sitter jag här i Amsterdam. Så fort jag blundar somnar jag och jag har haft samma byxor nu i tre veckor så jag är kanske inte den renaste killen i stan. Väldigt väldigt snart är jag hemma.