söndag, juli 09, 2006

Pa vag hem

Sa var vi antligen ute ur Gaza remsan, gardagen spendrades i Tel Aviv lite sol och resten joibb. Visst ar det skont att vara ute och pa vag hen men stressen att vara i Israel ligger alltid pa lur. Nar vi harom kvallen satt pa stranden i Tel Aviv kunde jag inte lata bli att taka pa att nar som helst kan det komma en galning och spranga sig har. Tank att alltid leva i osakerheten, pa den ena sidan palestiner som vaxer upp under ett hat och fortryck och den andra sidan Israeler som vaxer upp med den standiga radslan och stressen att nar som helst kan dom sla till. Gar det att komma ur en sadan ond spiral? Jag kommer alltid att tanka pa en Hollywood rulle som kom for nagra ar sedan som hette "Deep Impact" tror jag. Den kom samtidigt som "Armagedon" och handlar ocksa om att jorden hotas av utomjordlingar. Men det finns en sen som jag speciellt gillar i den, det ar pa slutet nar amerikanerna har hittat et satt att sla ut rymdskeppet. Da ser man hur Israeliska och Palestinska soldater star sida vid sida och slass tillsammans. Det kanske ar sa komplicerat att det behovs ett utomjordiskt hot for att kriget ska fa ett slut?

3 kommentarer:

Anonym sa...

I woke up this morning sad but after finding this site my mood improved.

Anonym sa...

A untroubled out of date majority is the award of a well-spent youth. Rather than of its bringing wretched and low prospects of rot, it would sing us hopes of eternal youth in a recovered world.

Anonym sa...

To be a adroit benign being is to from a philanthropic of openness to the world, an ability to trusteeship undeterminable things beyond your own manage, that can take you to be shattered in very outermost circumstances on which you were not to blame. That says something uncommonly outstanding relating to the prerequisite of the righteous autobiography: that it is based on a corporation in the unpredictable and on a willingness to be exposed; it's based on being more like a weed than like a jewel, something rather tenuous, but whose acutely precise beauty is inseparable from that fragility.