En dag vid medelhavet.

Jag har kunnat sova igenom det mesta i mitt liv, jordbävning, bilbomber och annat en morgon pigg bonusdotter. Men artelleri kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Hela natten har dom lobbat in artelleri och sonic bomber. Vissa gör så att fönstrerna spricker andra bara så man vaknar til lite. Vi befinner oss nog mitt i stormens öga just nu. Stämmningen har lugnat ner sig och det känns som alla väntar på vad som är båda sidors nästa steg. Överallt där vi kommer tas vi emot med den arabiska gästfriheten. För nån timme sen satt vi 50 meter från fronten i en trädgård och drack kaffe med en familj. Jag hade varit uppe å deras tak och fotograferat stridsvagnarna som åkt fram och tillbaka och sköt med kanonerna och maskingeväret. En stund senare står jag i medelhavet med vatten upp tillbröstet och plåtar sommar badande ungar som surfar på gamla kylskåpsdörrar. Och nu sitter jag här igen säkert på hotellet med artelleriet som bakgrunds musik. Ce la vie!