Tok lurad

En sak med Indien är att man hinner inte med så mycket varje dag även fast inte har så mycket att göra. Saker här tar tre dubbla tiden (om inte mer) än vad det tar hemma. Igår skulle jag plåta lite och kolla på möbler till lyan. Jag åkte ner till "Main market" och strövade omkring lite, frågade efter antika möbler och blev runt skuffad bland folk. När jag står och frågar några var jag kan hitta gamla möbler, går det förbi en kille som pekar åt ett håll och säger att det borde finnas därborta. (Lägg nu till i den här storien att jag inte brukar bli lurad och att killen var grymt skicklig!) Killen går vidare och jag tror att han är på väg bort till sin affär typ. Han kall pratar lite och redan där är jag fast! Han följer sen med mig vart jag än går och jag bara kan inte bli av med honom. Efter en stund börjar han berätta om sin syrra och att dom verkligen skulle behöva en skolbok för att kunna gå vidare i livet. Lite lätt frågar jag vad den här skolboken kostar och för att bli av med honom försöker jag ge det han säger att det skulle kosta, 50-70 Rp (ca 15 kr). Nej, det kunde han inte ta emot, för han kunde inte köpa boken själv. Så han fortsatte att följa med. Tillslut höll jag på att bli vansinnig så vi gick till bokhandeln för att köpa boken, väl framme visade det sig vara ett Lexikon som han ville ha, 700 Rp kostade den. Nej nej inte en chans replikerade jag, trött och sur frågade jag om det inte fanns någon billigare, snabbt som ögat kom ägaren dit och sa att jag kunde få den för 500 Rp. Min dum-snälla halva tog över och jag köpte boken. Sen hoppade jag snabbt in i en Ritcha och kände mig tok blåst. Vad är oddsen att han kommer behålla en bok som kostade honom 2 månadslöner? Well well, det handlade inte om pengar för min del, det tråkiga är att känna sig riktigt tok lurad och jag som aldrig brukar falla dit för sånna grejer! Vi kan väl hoppas/låtsas att han i skrivande ögonblick sitter och studerar glosor ur hans lexikon. Obs! mannen på bilden har ingenting med texten att göra.