Dagens bild

Lite tillbaka blickar från Libanon. Den här bilden är från evakueringen, efter några timmars buss körning kom vi till gränsen där vi satt och väntade i 7 timmar på visum. Jag och en annan kille fick den briljanta ideen att ta ett svalkande dopp i medelhavet. Vi hade kört längs kusten hela tiden och sett dom svalkande vågorna slå mot klipporna och längtade att få hoppa i och svalka sig i den stekande värmen. Ingen av oss hade badkläder och militären hade en stor postering 50 meter därifrån. Mene vi slängde av oss kläderna och nakenbadade till den libanesiska millitärens stora förvåning.

Du rullar vi igen

Sitter på tåget ned till Göteborg efter en underbar veckas semester. Jag drog ner till Gotland dagen efter jag landat från beirut och har hängt med familjerna hela tiden. Gårdagen var första dagen på jobbet och det blev att fota ett möte ute hos livetsord, Ulf Ekman och Alf Svensson kliade varanra på ryggen och var glada att dom äntligen närmat varandra... Själv började det klia på hela kroppen när jag satt där och lyssnade på deras dravel. Jag är öppen att lyssna på folks åsikter och tycker det är en självklarhet att man tycker olika men fy fan vilka nötter dom är. Att prata med en fundamentalist oavsett religon är som att prata med en vägg. Skönt iaf att jag inte behöver bevaka dom under valet i höst. Nu bär det iaf av på en miniturne på två dagar ska jag först till Göteborg sen Strömstad sen Trollhättan sen Göteborg sen Stockholm och byta flyg sen Östersund och sen hem. Lite hattigt men kul, det löjliga är att på den resa kommer jag endast plåta i 45 min totalt....

Home sweet home

Så var jag nu hemma i sthlm, har sovit som ett barn efter en riktigt lång resa. Evakueringen av svenskarna har börjat rulla om än lite strulig men UD verkar nu ha mycket folk på plats som gör allt dom kan. På den här resan har jag mött några utav dom finaste människorna som jag träffat i mitt liv, en av dom heter Hassan. Han är en nyfunnen vän som jag aldrig kommer glömma och förhoppningsvis kommer ha kvar i mitt liv under min livs tid. Nu bär det av mot Gotland för att göra familjen glad.... Det ska bli väldigt skönt att vara ledig en vecka och träffa dom. Det har hänt en hel del som jag inte kunnat skriva pga att min flickvän och familj inte skulle oroat sönder sig men det kommer så fort jag får lite tid över.

Dagens bild

Under evakueringen föll bomberna i bakruden har precis en bomb slagit ner nån km från oss.

Vad häde egentligen?

Senaste dagarna har varit så intensiva så jag har tyvär inte kunnat skriva nånting men ska försöka summera ihop allt. Jag har iaf blivit evakuerad från Beirut, kanske inte helt frivilligt men jobbet skulle göras så då får man bita ihop. Fast lite skönt är det... Jag har aldrig varit med om ett så urskillninglöst hat från den andra sidan gränsen. Bomberna faller nu tätare och tätare och det är långt ifrån Hezbollah som är dom ända målen. Dom vackra stadsdelarna som jag en gång gått i ligger nu i ruiner. Röken ligger tät över landet och hatet på båda sidor bara växer. I början sa Israel att dom skulle vrida tillbaka klockan 20 år för Libanon och det tycks vara dess mål, frågan är bara varför? Varför bombar dom fattiga områden i bergen? En humoristisk paradox i det hela är att varje gång Hezbollah träffar nya mål och nu menar jag inte den civila mål för det är lika avskyvärt det. Utan miliära mål tex träffade dom en stridsbåt, då blir Israel skitförbannade och trappar upp det hela ytterligare. Jag har sett många krig tidigare men det här är nog ett av dom smutsigaste som jag befunnit mig i. Under hela evakueringen av 700 svenskar som jag följde så föll bomberna. Barnen skrek och alla var livrädda. Tillslut kom vi iväg och efter mycket tumult och sju timmar vid gränsen kom vi äntligen över till den underbara diktauren Syrien. Ett land där man känner sig så otrygg som man bara kan göra. Men jag och min reporter kom iväg etfer att ha sänt det sista jobbet igår och nu sitter jag här i Amsterdam. Så fort jag blundar somnar jag och jag har haft samma byxor nu i tre veckor så jag är kanske inte den renaste killen i stan. Väldigt väldigt snart är jag hemma.

Dagens bild

Först på plats med ambulansen.

Hål i marken och frustration

Fick sova några timmar inatt och efter en spretig morgon kom vi igång med jobbet. Nakdelen med att jobba med svenska tidningar är att det ska vara en svensk vinkel på allt. Jag känner mig mest frustrerad att inte göra "bildjobben". Man behöver verkligen inte vara där det smäller för att få bra bilder och beskriva vad som händer men en hel dag med huvudfokus på porträtt på rädda svenskar är frustrerande. Bomberna ramlar ner från himlen nu hela tiden och människor börjar nu bunkra upp förnödenheter vilket leder till att priserna skjuter i höjden. Vattnet kostar nu det dubbla priset. Undertiden vi besökte ett sjukhus idag så började dom bomba strax utanför. Vi åker till platsen och snart befinner vi oss med en ambulans först på plats. några snabba oskarpa bilder hinner jag ta men sen åter det som nya plan är på väg in. Jag skriker till min reporter att hoppa in i bilen och springer bort mot bilen. Hon hade råkat låsa sin dörr och får panik, jag knuffar in henne på min plats och skriker till vår chaufför att köra medans jag springer bort och hoppar upp på en förbi körande vespa. Allt går så snabbt men det känns skönt att trots tröttheten så funkar allt som det ska. Improvisera är a och o. Imorgon skulle tydligen UD börja evakuera svenskarna, antingen har dom legat med Israel eller så är det årets skämt. Hur hade dom tänkt sig att få ut 2000 svenskar ur ett land där bomberna faller och vattnet och luften ligger under en ständigt blockad? Kriget sprider sig och och nu bubblar det på nytt i regionen. Det har inte släppts på nyheterna men kom ihåg var ni läste det först. Det ser ut som en ny våg av antrax har slgit till mot USA, under morgonen hittades misstänkt antrax bla på NY TIMES så en hel avdelning fick stängas av. Nu ser jag snart i kors så god natt var du nu är.

Dagens bild

Nattens räd.

Det tar tid att bygga upp men det går snabbt att rasera

Vi kom med det sista planet igår till Beirut, nån timme senare hade israelerna bombat flygplatsen och den stängdes ner. Hela dagen har flyglarmet gått på olika ställen då Israeliskt flyg jobbat på flitigt. 13 broar ska ha sprängts och nu verkar det inte som dom gör nån skillnad på nått. Det känns som dom lever uner gamla södern mottot "en död arab är en bra arab". Om det är nått land som jag verkligen vill se fred i just nu är det just Libanon, dom har lidit igenom så mycket krig och när nu väl landet börjar blomstra igen så blossar ett nytt krig upp och turisterna flyr. Vi bor bakom st George hotel där tunga strider ägde rum under imbördeskriget. Beirut är fantstiskt vackert med underbara människor i så det gör ont i hjärtat när nu bomberna börjat falla igen. När väl bilderna var skickade ikväll så ligger jag och våran tolk/chaufför och slappar på mitt rum och kollar nyheterna. Israeliskt stridsflyg hade bombat bränsledepån på den internationella flygplatsen. Vi åker dit, tuggimit tuggas snabbt och jag lägger in en till snus. På med västen och hjälmen man vet aldrig var nästa bomb slår till. Värmen från elden slår emot mig när jag kommer fram efter en litenstunds plåtande känner jag att det börjar regna. Jag kollar upp och vinden blåser in från öst så jag har ett enormt moln ovanför mig av svartrök. Regnet luktade bensin och med fel vinadar och glöden som sprätte skulle jag om jag stannat ganska snart lyst upp himlen. Några timmars sömn sen upp och jobba, längat efter dig.

En tanke

Nu när jag var hemma i måndags direkt efter Gazaremsan satt vi i soffan jag Ebba (bonusdottern) Fly (flickvännen) och Maria (systern) och stojade och lekte. Vi hade det super mysigt. Och Ebba och Fly lekte en variant av buller i bock som jag aldrig har lekt förut. Ist för "buller i buller i bock hur många...." Så var det nått i stil med "fem skott i ryggen, blodet rinner hästen biter..." När väl turen kommer till mig och Ebba ska sätta skotten i min rygg stelnar jag till. Det känns obehagligt och det enda jag ser framför mig r lemlästade kroppar med skotthål i ryggen. När vi senare sitter i bilen försvinner jag bort inån sekund och Fly frågar vad det är. Samma bilder dyker upp igen och jag förklarar och sen kommer tårarna. Jag torkar snabbt bort dom för jag vill inte att Ebba ska se. Hur förklarar man för en fyra åringen vad man har varit med om? Jag försöker dela med till dig men det är svårt vet inte var jag ska börja, men det är skönt att bara ha dig där.

Så var jag hemma igen....

Jag landade i söndags kväll och kunde mysa med Fly under hela måndagen. Klockan 15:00 hämtade Fly Ebba (bonusdottern) och sen hade vi familje kväll med sedvanligtstök. Jag hade hoppats på att få ledigt under veckan för att kunna åka ner till Gotland med min lilla mini familj men inte. På tisdagen var det vanligt jobb och det blev en resa till Kiruna och hemm samma kväll och idag gick Israel in i Lebanon så ni kan ju gissa var jag sitter nu. I kära gamle Frankfurt och väntar på flyget som ska ta oss ner till Beirut. Denna gången har jag dock lovat min flickvän att komma hem så jag kan vara nere på Gotland nästa helg och dit ska! Så imorn kommer första raporten från ett nytt växande krig som denna gången verkar sprida sig utanför Israels gränser.

Pa vag hem

Sa var vi antligen ute ur Gaza remsan, gardagen spendrades i Tel Aviv lite sol och resten joibb. Visst ar det skont att vara ute och pa vag hen men stressen att vara i Israel ligger alltid pa lur. Nar vi harom kvallen satt pa stranden i Tel Aviv kunde jag inte lata bli att taka pa att nar som helst kan det komma en galning och spranga sig har. Tank att alltid leva i osakerheten, pa den ena sidan palestiner som vaxer upp under ett hat och fortryck och den andra sidan Israeler som vaxer upp med den standiga radslan och stressen att nar som helst kan dom sla till. Gar det att komma ur en sadan ond spiral? Jag kommer alltid att tanka pa en Hollywood rulle som kom for nagra ar sedan som hette "Deep Impact" tror jag. Den kom samtidigt som "Armagedon" och handlar ocksa om att jorden hotas av utomjordlingar. Men det finns en sen som jag speciellt gillar i den, det ar pa slutet nar amerikanerna har hittat et satt att sla ut rymdskeppet. Da ser man hur Israeliska och Palestinska soldater star sida vid sida och slass tillsammans. Det kanske ar sa komplicerat att det behovs ett utomjordiskt hot for att kriget ska fa ett slut?

Fronten

I förrgår var vi på fronten, striderna rasade som värst uppe i norra delen av Gaza när vi var där. Motståndet mot israelerna var välorganiserat och mycket. Mitt i alltihop springer barnen och leker med livet som om allt inte var på riktigt. Leken gick ut på att korsa en gata som israeliska stridsvagnar beskjuter, dom står först och kikar runt hörnet och när elden upphör springer dom för livet till andra sidan. Vi åker vidare till en annan front en liten bit bort, attack helikoptrarna surrar i luften bulldozrarna går fram och tillbaks och river upp allt i sin väg. Dom hotfulla fruktträden faller offer för maskinens skopor. Både jag och min reporter fick en dålig magkänsla när vi stod uppe på ett tag för att få en överblick. Från taket kan vi se milismän smyga runt växthusen med raketgevär, och efter nån sekund smäller det och det börjar ringa i mina öron. Inget hände med bulldozern som fick en direkt träff av raketgeväret. När vi är klara med vårat jobb drar vi snabbt därifrån och 10 min etfer vi åkt får vi höra att israelerna har gått in med appache helikoptrar och sprängt allt i bitar. Vi tar oss upp till sjukhuset där döda och skadade kommer in i skytteltrafik. Kropparna är så sönderbrända av raketattacken så det kommer knappt en droppa blod från dom sönder trasade kropparna. Jag fick en klump i magen, bårhuset började fyllas til bredden men kropparna fortsatte att rulla in. Jag kände mig klar, jag ville inte vara kvar. Varför ska jag var där för att vältra mig i deras sorg? Vi åker hem. På natten ligger jag och lyssnar till helikoptrarna som surrar i natten. Det är som när man ligger i sommarstugan och lyssnar på en mygga som man väntar på ska gå till attack.

Dagens bild

En ung man som träffats av grant splitter i benen och ansiktet. Resten av bilderna kan ni kolla på aftonbladets hemsida.

Väntan

I natt när jag låg och pratade med min underbara flickvän small det plötsligt till. Israelerna hade bombat inrikesministeriet, vi var på plats 10 min senare. Ett bostadeshus som låg två meter från ministeriet var lika förstört på sidan som vette på huset. jag var inne i några lägenheter och i en lägenhet låg kylskåpet fem meter från var den stod och allt var trasigt. Det var flera skadade och blodet var utsmetat på golvet i trapphuset. Idag öppnade dom gränsen i några timmar för journalister, tydligen hade det varit lång kö och det verkar inte bättre än att dom flesta utländska medier lämnar Gaza remsan nu innan Israelerna går in. Tyvär så lämnade DN Gaza samtidigt som resten. Så nu sitter vi här jag och min reporter Per-Ola Ohlsson och väntar på vad som komma skall.

En dag vid medelhavet.

Jag har kunnat sova igenom det mesta i mitt liv, jordbävning, bilbomber och annat en morgon pigg bonusdotter. Men artelleri kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Hela natten har dom lobbat in artelleri och sonic bomber. Vissa gör så att fönstrerna spricker andra bara så man vaknar til lite. Vi befinner oss nog mitt i stormens öga just nu. Stämmningen har lugnat ner sig och det känns som alla väntar på vad som är båda sidors nästa steg. Överallt där vi kommer tas vi emot med den arabiska gästfriheten. För nån timme sen satt vi 50 meter från fronten i en trädgård och drack kaffe med en familj. Jag hade varit uppe å deras tak och fotograferat stridsvagnarna som åkt fram och tillbaka och sköt med kanonerna och maskingeväret. En stund senare står jag i medelhavet med vatten upp tillbröstet och plåtar sommar badande ungar som surfar på gamla kylskåpsdörrar. Och nu sitter jag här igen säkert på hotellet med artelleriet som bakgrunds musik. Ce la vie!

Vilken soppa

Det har varit lite rörigt men nu rullar det på. Bland våra fadäser finns två bortappade väskor, dock inte vårat fel. En borttappad bil som vi letade efter i en timme innan jag tillslut hittade den. Nästan soppatorsk mitt i ingenstans... Men nu rullar som sagt allt igen och just nu befinner vi oss i Gaza. När jag för en stund sen satte uppe på mitt rum här i Gaza City och reigerade bilder började Israelerna lobba in Sonic granater. Ingen kommer till skada av dom men det smäller bra duktigt och jag och min reporet Per-Ola slängde på oss västarna och sprang ner för att leta efter platsen där vi trodde den slagit ner. Men med stressen i blicken frågar vi receptionisten på hotellet ifall hon visste var den slagit ner och fick ett varmt leende tillbaks och en förklaring att det här händer hela tiden. Dom fick sig iaf ett gott skratt för vi såg ut som hej kom och hjälp mig.... Nu ska det sovas nån timme tills dom nattliga attackerna börjar. Kolla Aftonbladet imorgon om ni vill se en snyggo byline bild och ett bra reportage.

Lite svår jobbat.

Dagen har väl inte direkt flytigt på som den kan göra, efter många turer hitade vi fram ditt vi skulle men var inte helt nöjda. Jo föresten jag befinner mig nu i Israel/Palestina på jobb för Aftonbladet. Vid min sida har jag en väldigt trevlig skåning så vi försöker pigga uppp varandra. Mitt bagage kom fram idag, fast jag fick åka ut till flygplatsen och hämta det.... Allt var kvar men nån har sökt igenom väskan för saker låg inte där dom skulle. Dock ska dom ha en eloge för låset som jag har på min väska är inte lätt att lirka upp. Det tar tid och det var väl därför väskan var så sen! Imorn blir det nya krafter och nya intressanta jobb som ligger i farvattnet.