Greyhound racing

Vaknar med en klump i magen och enbild på näthinnan som jag inte kan få bort. Jag vet vad som händer fast jag vill inte veta. Försöker tränga bort det men det går inte. Satt och drack rom med Romana (afp fotografen) till sent i natt. Jag ler när han berättar om sig själv, han en indisk fotograf och jag en svensk och ändå precis likadant. Han är gift och har ett barn, hans fru är konstnär och han berättar om deras duster kring kameran. Han är sjukt duktig och på väg upp och har kommit till insikt att man inte kan vara gift med sin kamera. Det finns viktigare saker här i livet. Men det är en svår balansgång. I morgon bär det av mot Afghanistan och jag börjar bli nervös, inte nervös inför landet utan för jobbet. Vi har förberett oss otroligt väl med kontakter och fixare etc men det finns alltid saker som kommer skita sig och skita sig kommer det göra, det gör det alltid. Mitt prestationsmonster ser just nu som en dreglande greyhound som alldeles snart ska ut och springa, men istället för en kanin så jagar han mig. Men nu ska jag ut i några timmar och försöka fokusera på Andreas Carlgren som deltar i en miljö/buisness konferans.