Utan aao smaktar jag pa denna o

Funderade ett tag pa att skriva pa engelska eftersom jag saknar svenskt tangentbord. Men nu befinner vi oss iaf i Kerala. Jag har genomgatt en helkropps massage utan som tur var en happy ending! Det borjade med att jag kladde av mig naken i en kallarskrubb (redan dar var en happy ending inte langt bort kandes det som) Nar jag val stod dar naken kom den jamnariga grabben som skulle massera mig ut och knot en typ tunn gasbinda runt hoften. Sen drog han gasbindan mellan bena sa att den tackte den intima delen och med ett ryck satte han den pa plats... Efter 1 och 1/12 timme var jag mor som en krokodil och hade formodligen lika mycket fett kladd pa kroppen som jag foddes i. Imorn ska vi aka husbat i djungelkanaler och dagen efter blir det plajan for hela slanten!

Guide von krogh

Så fortsätter den guidade turen runt Delhi. Vi har nu kommit underfund med att det bästa är att mamma och pappa gömmer sig en liten bit bort när vi ska åka ritcha. Dom har nämligen en tendens att dra upp priserna... Själv försöker jag inte ge in en tum av princip men men. Efter middagen igår promenerade vi hem till lyan, men nånstans mellan restaurangen och mitt hem blev vi kidnappade. Ett indiskt par hade nämligen förlovnings fest och det är alltid ett stort hallaobalou. Och eftersom MP är vita var vi självklart hedersgäster, när vi försökte ta oss därifrån så fick vi absolut inte det förens vi hade smakat av maten och efterrätterna. Efter att ha blivit filmade och fotograferade med bruden och tvingat i oss lite mat rullade vi hem. Vi prata om det efteråt, undra hur en utländsk familj som hade råkat gå förbi ett svenskt bröllop hade blivit mottagna? Ja inte fan hade dom blivit inbjudna om hedersgäster iaf. Nu ska vi ut och göra staden en dag till innan vi åker ner mot södern imorn och ska plaska och bada.

Fin besök

Har varit lite bortkopplad dom senaste dagarna, jobb för SVD och fix i hemmet och annat tjafs. har egentligen stökat undan saker för att kunna umgås med mamma och pappa som landade igår. Det hade tydligen varit kaos-långkö vid passkontrollen så efter en lång väntan kom dom äntligen ut från ankomsthallen! Sjukt mysigt att dom kommit ner och nu ska jag försöka visa mitt Indien för dom. Värmen ligger som en varm filt över oss just nu och det brukar ju ta några dagar att vänja sig vid den. Hoppas ni får en skön söndag, kram från Delhi!

Snurrigt

Jag vet precis vad som händer med mig just nu. Ena dagen upp andra dagen snurrar huvudet och alla tankar och idéer vet inte vart dom ska ta vägen. Jag har så mycket energi som jag inte vet vart jag ska låta den ta vägen. Som sagt det händer saker i blogg periferin men det är också en tomhet efter Afghanistan. Det är svårt att hoppa mellan kontraster. Från ordentligt slit 24/7 i -20° där människor dör pga att dom bor i tält i kylan till +30° frukost på sin terass och öl i solnedgången. Det är klart man blir lite knäpp av det, annat vore väl konstigt? Hemma i Stockholm finns det alltid folk att prata med och visst finns det här också men visst känns det ensamt ibland. Det här är definitivt en av baksidorna med det här jobbet som vi sällan pratar om. Det här var ingen resa där folk dog framför en, inga överfyllda sjukhus, ingen som sköt på en eller liknande. Tvärtom så fanns ju en glädje på gatan som jag blev väldigt förvånad över. Men kontrasterna är ändå jobbiga. För flera år sedan fattade jag inte Pieters bilder, han ger en bit av sig själv i sina bilder. Skulle det var bildjournalistik? Fuck that säger jag, det är bara du som definierar vad du håller på med. Sen kommer det alltid folk ha synpunkter på det. Jag försöker ge en bit av mig själv i mina bilder, att ligga på gränsen hela tiden. Nu säger jag inte att jag lyckas men jag försöker iaf! Ska man beröra med sina bilder som jag vill göra, så måste det tillkomma nått extra. Inte bara en bra bild, det ska kännas när man tittar på den. Inte som när jag tittar på Paulo Pellegrinis bilder som är vackra, men det stannar där för min del. Men det är det här som också är det jobbiga att ge en del av sig själv i bilden. Speciellt när man fortfarande experimenterar och försöker hitta fram.

What a beutiful morning!

Solen gör ju väldigt mycket för att man ska börja bubbla och komma till liv igen men sen händer det saker i blogg periferien som gör att varje morgon just nu känns väldigt bra. Alltså saker som jag inte kan skriva om men som.. ähh ni förstår! Life is good! Var nere hos min lokala barberare när jag kom hem från Afghanistan och fick en clean shave och en uppsnyggning. Topparna klipptes och polisongerna trimmades. När jag sen ber att få raka mig tittar han på mig. Han ropar in min Sikh polare som säljer mobil abonnemang i affären bredvid. Han frågar om jag verkligen vill raka bort ALLT skägg? Till och med mustaschen? Ja, det var precis vad jag ville, (jag har inte rakat mig rent sen dakke fejden, eller iaf lumpen) då säger Sikhen -Men Martin du som ser så bra ut just nu! -ja men det tar bara 2 veckor sen har jag skägg igen, försökte jag kontra. -Jo men då kommer du gå runt att se ful ut i två veckor!!! Svarade han.... Idag ska jag sitta framför burken hela dagen och gå igenom mail och annat som jag inte hunnit svara på.

Ännu ett Grattis!!!

Har varit ute och slitit för SVD idag. Allt gick bra förutom att en oxe bajsa på min kamera. Så när jag kom hem luktade allt kossa. Men idag fick jag också reda på att mina fina vänner Magnus Wennman och Robert Henriksson har vunnit pris i POY!!!!! Så jäkla coolt tycker jag och helt rätt val. Så ett jätte grattis till er båda!!!

Grattis älskade syster!!!

Världens finaste syster fyller år idag, inte last gammal min tillräckligt för att vara min storasyster. Så största kramen och all min kärlek till dig! Grattis syster!

Home sweet home

Efter en förbannat lång väntan lättade äntligen dimman som låg som ett lock över Kabul igår och ytterligare några timmar senare satt jag på ett plan som faktiskt tog av mot Delhi. En underbar vårvärme välkomnade mig när jag landade, så på kvällen kom grannarna i "Melroseplace" (vi kallar grannområdet det efter alla incidenter...) över och välkomnade mig hem och korkade upp en öl på min terass. Sen satt vi i underbara 26°+ till sent på natten och gaggade och beställde mat. Shit vad skönt att kylan är borta och värmen är tillbaka!!! Idag mellandags fix och imorn jobb för SVD, sen får jag se om et blir nån kortresa innan mamma och pappa kommer ner. Just det i fredags hann vi med att kolla in Buzkashi, som är en lokalform av polo. Fast lite hårdare.... Det var hur häftigt som helst att kolla på och var väl en blandning mellan tjurrusning i Pampelona och intensiv fotboll på Stadion. 50-60 hästar som kämpade om att dra en död get runt planen. Att tillägga är att det mesta är tillåtet i det här spelet... Nu ska jag springa ner till barberaren och få en rakning och hårklippning så jag ser lite mer jag ut.

Skit dag

I flera dagar har jag skojat med Urban att det kommer nog snöa på lördag och att dom skulle ställa in flighten. Så mycket riktigt efter att ha suttit i is kyla och väntat på planet i 5 timmar så ställdes min flight in. Urban som skulle till Dubai kom däremot med sitt. Så istället för att ta det lugnt i ett vårigt Delhi ligger jag ensam på hotellrummet med feber och snorig näsa. Men killen på India Air lät optimistisk, enligt väderleksrapporten ska det iaf bli fint väder på tisdag..... 

En bar fluga i Kabul

Så var vi äntligen klara med familje chattarna. Det enda som återstår nu är en chatt med mig och Urban klockan 13:00. Härom dagen var jag med om en märklig sak, jag och Urban satt och åt frukost när vi börjar prata med en svensk kille som bor här på hotellet. Han var jätte trevlig och jobbade som NGO här nere. Efter ett tag kommer vi in på Stockholm och var jag bodde. Tillslut visar det sig att hans pappa bor i samma hus som jag gör på söder, och jag vet mycket väl vem det är och brukar hälsa när vi ses. Världen är bra liten ibland. Mikael som han heter bjöd iaf med mig på Valentines party igår på FN basen och sen på en liten barrunda. Jäkligt trevligt och märklig stämning. Nu ska vi iaf iväg på Buzkashi som är en väldigt speciell form av polo....

Dockteater

Eftersom vi är två kulturella killar och saknar teatern här i Kabul. Så bestämde vi oss på förmiddagen att sätta upp Hamlet i dockteater form här på hotellet. Bilden är tagen under repetitionen .

With love from Kabul

Godmorgon! En synnerligen förträfflig morgon skulle jag nog säga, njöt av sovmorgon till nio. Sen njöt jag av min första varma dusch på tre dagar och när jag väl kom ner till frukosten gjorde det inte så mycket att den var slut. I dag är det iaf alla hjärtans dag och jag hoppas verkligen att alla som råkat surfa in här pga en googling på "alla hjärtans dag present" nu har hittat något fint till sina kära. Själv ska jag ut på sightsing i Kabul idag, men skickar genom dessa rader en varm alla hjärtans dag hälsning, till alla ni som läser denna blogg och kommer med sköna kommentarer ibland. Så loooooooooots of löööööve och hoppas ni kommer få en njutbar dag!

Morgon frisyren

Jag utlovade bildbevis på min morgonfrisyr förut. Så Sandra, here you go!

Fy fan vad skönt!!!!!!

Det känns helt underbart, den sista familjen är nu skickad och godkänd. Tyvärr blir den inte lika bra ljud mässigt men den funkar. När vi åkte hem från dagens live chatt satt både Urban och jag helt tagna. Det var helt magiskt, det började med att jag hade med datorn och visade bildspelet för dom. Det visade sig att det var första gången som dom såg nått på en dator. Dom skrattade och verkade gilla det iaf. Men det som gjorde dagen så bra var alla riktigt bra frågor som dom fick! Wow, det känns så himla kul när man når igenom till läsarna. Nu är som sagt sista jobbet skickat och det firade vi med en Libanesisk middag på stan. En vattenpipa och en öl. I morgon blir det sovmorgon till nio, ska bli sjukt skönt att få sova ut. I morgon har jag lite mer kraft och skriva hur hela jobbet har gått till. För det har inte varit en enkel resa och den har tagit tid att få fram. Bilden är en av dom byline bilderna som vi fick ta om...

Trött

Uhh kollad precis på klockan och det står 01:00. Urban (min reporter) verkar ha gått och lagt sig. Själv har jag suttit uppe och jobbat med bilderna till sista familjen. Och jag kan meddela att det går trögt. 16 bilder gjorda och jag har 12 bilder kvar + ljudet som ska klippas och mixas. Men nu ska jag nog gå och lägga mig. I morgon kväll ser jag fram emot att lägga benen på bordet och kolla in nån schyst film. Hela världen direkt verkar ha blivit väl mottagen vilket så klart känns jätte kul! Hade hoppats på att kunna smita iväg på en kort break efter Afghanistan, tänkte ta och hälsa på en kompis i Bangkok. Men för några timmar sen ringde min redaktör och frågade om jag kunde åka ner till Israel nästa vecka. Så nu får vi se om det blir Tel Aviv eller Bangkok eller kanske Indien man vet aldrig. Det enda som är skrivit i sten är att min mamma och pappa kommer och hälsar på mig i Delhi näst nästa vecka. Då finns det inga jobb som kan locka mig från lite semester! 

Tam-tara-tam

Så var det dagen D och vi har nu dragit igång Världen direkt på aftonbladet.se! Jag ska skriva mer om allt senare, men nu måste jag göra den sista familjen klar. Lämnade precis ljudspelet för morgondagen och den blev kanske inte lika bra som det ligger idag men bilderna är bättre imorn. Bilden är slakten som jag pratade om tidigare, när geten gjorde sitt sista dödsryck sprutade han ner mina jeans. Och glöm inte bort att chatta med familjen Barakzai-Dawi om några timmar!

Sliten

Hade bokat med fixaren (en fixare är, den person som vi jobbar med som har lokala kontakter och kunskap, typ) att han skulle plocka upp mig vid 06:20. Så upp i ottan igen och ut och vänta, men ingen fixare dök upp. 30 min senare i -20° sladdar han upp och har en usel ursäkt. jag tror faktiskt att det sista reportaget nu är klart. Är inte helt säker, har bara gjort en första urgallring men det känns ganska bra. Nu ska jag bita tag i det andra ljudspelet som jag tyvärr tror inte kommer bli lika bra som det första men vi får se. Bilderna är iaf levererade och i morgon kan ni se första reportaget. För er som inte listat ut det så är jobben till aftonbladet.se köp också SVD där ska det finnas en till ledtråd... Så i morgon smäller det alltså, så därför (även fast det bär emot) måste jag fortsätta jobba nu.

Goooood morning Kabul!!!

Solen skiner och snön knastrar när man går på den, tydligen så har Afghanistan sin kallaste vinter på länge. Frukosten inmundigades tillsammans med två av poliserna som var väldigt trevliga. Jobbet går framåt och vi är nu klara med ytterligare ett reportage, så "two down, one to go, take them ninja" som Rafael i Turtles skulle sagt ;-). Pillet med ljudspelet löste sig och jag kan till och med säga att jag är nöjd med det. Det ska bli kul att höra vad ni tycker, mycket kan såklart bli bättre men men. Annars lunkar allt på som vanligt, vi är halvvägs tidsmässigt och det känns redan som vi varit här en evighet. Men så blir det med sena nätter och tidiga morgnar. Nu har jag tre timmar att jobba med bilder innan vi ska ut och jobba igen. Tillägg; Kom precis ut från duschen som idag mer påminde om en norsk fjällbäck. Sen har Plockepinn nu förtiden inget att komma med när det gäller fraggelfrisyr! Bildbevis kommer senare men har man lockigt hår och inget schampo på några dagar och inte ägt en borste på 10 år så spretar håret åt alla håll!

Snabb bloggat

Ett super kort inlägg, sitter nämligen just nu och redigerar ljud till ett bildspel. Jag har tränat på det tidigare men det tar fortfarande tid att få i ordning ljudet. Men kul är det iaf. Skriver mer senare, vi är iaf klara med vårt andra reportage....

Segt

Just nu sitter jag och svär över en fruktansvärt dålig internet lina. Har suttit och försökt sända bilder i en timme och inte fått iväg en enda bild!!!! Annars har jag trampat lera hela dagen och frusit som fan. I mellan åt försöker jag intala mig själv att det ÄR KUL att jobba så här och det ordnar sig just nu går det bara lite motigt. Och visst är det kul att jobba på det här sättet, även fast just nu skulle jag inte banga på ett super bredband och ett varmt bad och nån som masserade min rygg. 

Blodet sprutar!!!

Det är lite synd att jag inte kan berätta så mycket vad jag håller på med här i Kabul, men jag lovar att nästa vecka får du reda på det. Varje gång jag går utanför dörren blir jag mer och mer inbiten Afghanistan fan. Är otroligt sugen på att bosätta mig här i några månader och jobba, har ett hjärte projekt som skulle bli bra här. Av en händelse råkade jag komma ut när dom vi följer slaktade ett lam idag (du får reda på varför och allt sånt sen). Jag ställde mig på ett ställe där jag skulle få själva slakten. Eftersom jag ännu inte fått någon rutin på slakt så visade det sig vara en miss, efter halsen var skuren sprutade blodet (tarantino släng dig i väggen...). Strålen med blod stänkte ner mig och väggen bakom.. Den svenska närvaron här förstärktes idag med fyra poliser som var här på uppdrag. Nu ska det sussa för ännu en tidig morgon.

Fråga

Hur kommer det sig att hälften av alla mina besökare just nu har råkat ramla in här för att dom googlat "alla hjärtans dag present"?

Snöväder

Idag blir det mer bild än text, jobbet rullar på även fast det går snigel-långsamt. Det hade snöat hela natten så när vi vaknade var det pulssnö i hela Kabul. Nu under kvällen frös det på igen så nu är det ca -7°. Vi ska upp tidigt imorgon så nu är det dags att sussa. 

Kabul2

Så som sagt jag har nu landat i Kabul, resan hit var en mardröm. Jag har i flera dagar sagt att även fast vi har förberett oss otroligt väl kommer mycket att skita sig ändå. Det är bara sånt man måste räkna med. Fick sova två timmar innan jag steg upp och hoppade in i taxin, seglade tyst ensam i ett bäck svart Delhi. Jag och taxi chauffören var så trötta så vi stod och tittade på varandra i 10 sekunder och försökte komma på växeln på en 500 lapp när resan hade kostat 350. Flygplatsen bjöd som vanligt på det kaos som bara världens sämsta flygplats kan göra. Men jag var ute i god tid och behövde inte stressa, stressen kom dock när jag precis skulle slänga upp min väska på bandet. Helt plötsligt var flighten inställd, inställd pga snökaos i Kabul. Efter mycket tjafs visar det sig att det går en till flight några timmar senare. Att tillägga i historien är att jag befinner mig i Indien, i Indien köar man inte, man slår sig fram och fuskar och tjyvar. Jag stod längst fram och höll min plats med livet som insatts. Eftersom det bara fanns ett fåtal platser kvar på den andra flighten trängde sig alla, och jag hamnade längre och längre bak. När det var 30 min kvar innan flighten skulle gå fick jag en plats. Jag förstår nu varför folk blir kära i Afghanistan, det lilla som jag sett är helt underbart. Det är inte vackert i Kabul, bara annorlunda och fantastiskt. 

Kabul

Efter en väldigt strulig resa har jag äntligen landat i Kabul, på hotellet satt Urban Hamid och väntade med en påse svenskt godis!!!! Men skriver mer om allt senare, nu ska det dykas ner i jobbet.

Greyhound racing

Vaknar med en klump i magen och enbild på näthinnan som jag inte kan få bort. Jag vet vad som händer fast jag vill inte veta. Försöker tränga bort det men det går inte. Satt och drack rom med Romana (afp fotografen) till sent i natt. Jag ler när han berättar om sig själv, han en indisk fotograf och jag en svensk och ändå precis likadant. Han är gift och har ett barn, hans fru är konstnär och han berättar om deras duster kring kameran. Han är sjukt duktig och på väg upp och har kommit till insikt att man inte kan vara gift med sin kamera. Det finns viktigare saker här i livet. Men det är en svår balansgång. I morgon bär det av mot Afghanistan och jag börjar bli nervös, inte nervös inför landet utan för jobbet. Vi har förberett oss otroligt väl med kontakter och fixare etc men det finns alltid saker som kommer skita sig och skita sig kommer det göra, det gör det alltid. Mitt prestationsmonster ser just nu som en dreglande greyhound som alldeles snart ska ut och springa, men istället för en kanin så jagar han mig. Men nu ska jag ut i några timmar och försöka fokusera på Andreas Carlgren som deltar i en miljö/buisness konferans. 

Indien

Har haft en besynnerlig dag, och på nått sätt känns det som jag har kommit Indien ett steg närmare. Det sista är svårt att beskriva men det var så det kändes nu när jag gick hem i regnet. Jean en indisk fotograf kompis ringde mig i morse när jag satt och käkade frukost, han satt hemma hos en annan bekant, AP's fotograf Ramon. Som är också en super trevlig Indisk fotograf, vi hängde där ett tag, skulle egentligen tagit en promenad i parken och slöat. Men istället blev vi överbjudna av en engelsk kvinna att plåta och träffa hästpolo höjdare. Jean hade berättat för henne att jag håller på med ett litet projekt om hästpolo-post-kolonial-livsstilen. En märkligare människa var det länge sen jag träffat. Hon är en super tät brittiska som har tre barn och bor här med sin man. Hon gör inte så mycket mer än att hänga på dessa fashionabla tillställningar, men hon var super trevlig. Jag blev introducerad för alla höjdare, presidenten av poloklubben, malaysiska prinsen och andra kändisar. Under sista perioden blir det helt plötsligt kaos, en häst faller ihop mitt på planen, kusen hade fått en hjärtattack och dog knallfall. Hästen bärs bort och matchen fortsätter. Vi drog hem till brittiskan och drack whisky, några polospelare slöt upp och en stund senare kommer hennes mans syster hem som visar sig vara dollar biljonär. På vägen hem gick jag förbi heroinparken där tiggarna hade börjat tända eldar mot kylan. 

Världens sämsta uppfinning

I vår familj har vi en tradition att ge bort tramsiga leksaker till jul. Små obetydliga saker som man absolut skulle kunna vara utan men som visar att man har barnasinnet kvar. I år hade jag hittat den absolut bästa trams saken till min pappa. Det var en sak och en liten historia. (Tyvärr glömde jag saken, men historien var uppskattad). Det var för några månader sen när jag var nere i Bombay för Wall Street Journal och skulle göra ett jobb om fattiga killar som klättrar på livets stege. Jag hade följt med en av killarna hem, han bodde långt ut i förorten och det tog 45 min med tåg att åka ut dit. När jag var klar hade klockan blivit två på natten, jag hade inte fixat något hotell och var ganska mosig efter en hel dags plåtande. Jag köpte den billigaste biljetten och eftersom det inte var rusning fick jag en plats att sitta ner på. I båda sätesgrupperna satt det unga män med gråa ansikten som förmodligen var på väg in till sina natt jobb, vi var 15 stycken som hade klämt ihop oss. Några stationer senare hoppar en försäljare på, han börjar rabbla en monoton säljslinga som han förmodligen dragit 111 gånger den dagen. Först håller han upp en smutsig kam, sen tar han upp en liten mojäng och drar den längs kammen och vips så är den som ny. Det här kan nog vara den sämsta uppfinningen som jag någonsin har sett, vilket självklart fascinerar mig, men jag var trött. Försäljaren skickade runt sin kam-rengörare till männen runt om kring mig. Ingen köpte den. Den här mannen har förmodligen det här som sin enda inkomst källa just nu, han har hittat vad han tycker var en bra uppfinning och försöker kränga den. Förmodligen har han inte sålt en enda av dom under dagen och måste nu bege sig hem till sin fru och säga att det inte blev några pengar idag heller. Han vände sig moloket om och var på väg att hoppa av på nästa station när jag ropar på honom. Jag bestämmer mig för att köpa en kam-rengörare till pappa i julklapp. Försäljaren ryckte till och vände sig om liksom hela vagnen. -I would like to have one of them, please! Plötsligt vaknar hela vagnen till liv, va fan ska den där gringon ha en sån där, hmmm då kanske jag också ska han en, verkar flera tänka. En efter en nickar till försäljaren att dom nog också ska han en, en gubbe köper till och med två! Ingen förstår nog vad som har hänt, inte minst försäljaren, helt plötsligt har han nästan sålt slut på hela sitt lager på världens sämsta pryl. Försäljaren låter mig ta en bild på honom, hans nedstämda ansikte är borta och nu ler han istället.