fredag, januari 12, 2007

2 immar blev 5 timmar

Och lite senare är vi vid gränsen mellan Irak och Jordanien. Jag står och plåtar samtidigt som jag håller på att frysa ihjäl tycker jag. Kylan tränger verkligen in i märgen, när jag står och tänker som mest att det är väldigt synd om mig kommer några lastbils chaufförer mot mig. Den ena killen går i sandaler utan att röra en min, dom här killarna är ett gäng hårdingar. Dom kör på en väg som kontrolleras av rövarband och kidnappare. För detta för dom 100 dollar per resa... Kallt som fan och dåliga kläder. Jag kände mig genast lite varmare. Nån timme senare sitter vi i mörkret och kör tillbaka genom en tom öken, det är verkligen kolsvart ute och när det är så här mörkt och kallt har man ju nånting fantastiskt ovanför sig. Stjärnhimmlen är aldrig så vacker som i öknen.

5 kommentarer:

EvaP sa...

Jag läser med nöje. Var rädd om dig, jag kan förstå din mamma som grät av ängslan.

Tog du bilder av männen i sandalerna?

Du förmedlar stundtals en känsla av ett liv som jag avundas (min inte missunnar) dig.

All Välgång till dig.

Martin von Krogh sa...

Hej Eva, vad kul att du läser bloggen:) Visst tog jag bilder av männen med sandaler. Kan tyvär inte visa dom än men det kommer.

nina sa...

Tycker det låter läskigt... en annan sitter i sin lgh och undrar om man ska gå ut i solen och promenera eller om man ska titta ett avsnitt av ngn tv-serie på datorn... Så vitt skilda världar och ändå exakt samma...

Fortsätt skriva så man vet att det går bra.

Henke sa...

Tjena Martin, jag har inte läst din blogg sedan innan nyår men nu ser jag att det har hänt en hel del. Ska genast läsa ikapp alla inlägg.

Martin von Krogh sa...

Henke: Du är alltid välkommen tillbaka!