Dagens bild

GAM gerilla reportage i Days of Japan.

Landat

Efter den nogrannaste säkerhets kontrollen i Guam, där dom plockade isär hela min kamerautrustning för att leta efter sprängmedel. Hela proceduren tog ca 40 min. Saksamma jag är nu i Saipan iaf, det var mörkt när jag landa så än så länge vet jag inte om det är någon paradis ö, men en utförlig rapport kommer imorgon. Jag har iaf hunnit träffa min reporter som var jätte trevlig, fick ännu mer bakgrund till jobbet som vi ska göra. Sjukt svårt men väldigt intressant, så det ska bli spännande och se hur djupt ner vi kommer.
Godnatt!

GMT+10

Manila

Sitter i loungen på Manila flygplats och lyssnar på Stan Getz som spelas i bakgrunden och dricker kaffe. Eftersom den här resan har varit lite knepig så är jag förvånad att allt har gått så smidigt som det gjort, för att komma till Saipan behövde jag nämligen boka singel resor hela vägen. Tre ben blev det totalt, Singapore-Manila, Manila-Guam och Guam-Saipan. Den sista biten gick inte att boka med så kort framförhållning så jag har ett orosmoment kvar. Men det ordnar sig, det gör det ju alltid på nått konstigt sätt. I kön bredvid mig vid passkontrollen stod det en grupp äldre nunnor. Jag blir helt trollbunden av den harmonin som gamla nunnor kan ha. Dom verkade inte ha fått in rutinen på att flyga så det blev lite stökigt när dom kom fram till tjänstemannnen i luckan. Inget var på rätt plats och det for pass både hit och dit. Men deras ledare (abbedissan tror jag nog det heter) tog det cool lungt och bara log och fortsatte prata italienska med tjänstemannen som inte förstod ett skvatt. Nu går snart planet så dags att pipa vidare.

Dagens bild

Sri Lanka, Hickaduru. Namini 88 år var på tåget "den sjungande fisken" när tsunamin slog till på Sri Lanka. Hon och sitt barnbarn klamrade sig fast i vagnen och båda två överlevde.

Trött

Sitter nu på mitt hotel i Manila, på vägen hit mötte jag en irländare och två danskar som utgav sig för att vara schweizare...
Manila är en skön storstad, skitig, högljud och full med liv. Och det är skönt att få en dos av verkligheten efter några veckor i den artificiella robot staden Singapore. Det luktar underbar mat överallt jag har gått och maten var sjukt god. På flyget satt jag bakom nödutgången, i mitten där även jag har suttit några gånger. Det skrämmer mig lite när flygvärdinnan instruerar dom som sitter på dom platserna om att det är dom som har ansvaret om vi skulle behöva nödlanda och öppna dom dörrarna. En sak som jag därimot har anamat efter att ha fått en sån krashkurs i att sitta vid vingen är att vid start och landning måste man ha sina skor på sig. Jag vet ett det är lite freake men jag ser alltid till att jag har plockat ihop mina saker och satt på mig mina skor innan vi ska landa. Om det är någon som kan rådabot på det här så får ni gärna hjälpa mig! Nu ska jag gå och lägga mig för jag ska upp tidigt (med mina mått) och flyga dom sista benen för att komma till Saipan.

Stress

Sitter nu på Changi flygplats efter en stressig morgon. Nu lyfter snart planet och det är dags at boarda planet. Dagens hitills bästa. 10:00 Nikon kommer förbi med ett bud lämnar över en glugg, 10:01 taxin kommer. Det är snygg tajming! Det händer dock inte så ofta...

Dagens bild

Good old fashioned love!

Vad hände egentligen?

Hur kunde det gå så in i helvete jävla fel???? Jag syftar såklart på Jyllands Postens karrikatyrer av profeten som har tagit sjuka proportioner i hela världen. Vad var det som hände då? Nidbilder har det gjorts tidigare av Mohammed varför fick dessa bilder sånnna protester? Det måste ligga någonting mer bakom. Min förredetta rumskamrat stormade häromdagen in på mitt rum och kräkets ur sig sin vrede mot alla araber. Jag har hört det från flera. "Tidigare sympatiserade jag med palestinierna men nu får dom fan skylla sig själva". Som jag ser det så ligger det så mycket mer bakom än dessa bilder. För det första så är danskarna hatade i mellanöstern sedan tidigare, i Irak ses dom med lika onda ögon som amerikanerna. Dom danska trupperna har varit med och gjort lika mycket övergrepp som jänkarna. Varken jänkarna eller danskarna har fått någon utbildning i den muslimska kulturen och det sägs att taktiken har dom lärt sig av israelerna. Den ständiga förnedringen, för att hålla människor på plats. För det andra så är muslimer hårt ansatta av världen idag. Det är inte lätt att ha ett arabiskt ursprung idag. Själv är jag född i Colombia men kan smälta in nästan var som helst och dom flesta skulle gissa att jag har mitt ursprung i mellanöstern. Jag kan själv vittna om att så länge ingen vet att jag är svensk så är det svårare att ta sig fram idag än tidigare, då och då får jag otrevliga saker sagda till mig. Vad händer när en grupp människor känner sig hotade, när dom känner sig ansatta och utanför? Dom sluter sig och ser till att ha gemenskap med sinna egna. Om ni själva har varit på semester utomlands ett tag och hör eller ser nått svenskt så bli iaf jag lite mer patriotisk. Samma sak händer i dom muslimska länderna. Bara för några år sedan var det svårt att hitta någon kvinna i Syrien som gick helt täckt (nästan som en burka). Men idag ser man dom på stan lite överallt. Högervindar blåser över hela mellanöstern är detta så svårt att förstå? Ja det är det för islam är ingen lätt kultur att förstå sig på, speciellt inte om man kommer från väst och det ända man läser är kvällsblaskorna som hjälper till att hetsa lika mycket som fundamentalisterna. Riktade sig attacken i Damaskus mot den svenska ambassaden? Nej den och Chiles ambassad hade oturen att ligga i samma hus. Ändå kunde man läsa en rubrik på nätet att "Svenska ambassaden i Damaskus satts i brand". Det här är min syn på det hela, jag försöker inte ta någons parti utan vill bara inte ha det III världskrig som tycks närmare nu än någonsin. Religoner är inte lätta att förstå sig på, varken kristendomen eller islam. När Beatles engång sa att dom var större än Jesus så fick det också sjuka proportioner. I delar av USA så förbjöds deras musik och folk samlade deras skivor och brände upp dom i stora bål. Det känns mossigt att säga men att se tillbaka på historien måste vi göra för att undvika att historien återspelar sig. Speciellt när vi har med fundamentalister och göra och medier men en helt annan makt än vad den tidigare har haft. Drevet har bara börjat och jag hoppas att folk tänker efter två gånger innan dom drar alla "araber" och "skandinaver" över en kant.

Vinter kollektion

I veckan fick jag konstiga fläckar på mina favorit piratbyxor. Dom uppstod när jag tvättade dom och blev bara värre när jag försökte tvätta bort dom, det ser ut som en bil kört förbi och stänkt massa smuts överallt. Jag började med att försöka få bort fläckarna med super medel. Funkade ej. Sen gick jag till kemtvätten. Funkeade ej. Sen köpte jag färg och försöte färga bort fläckarna. Funkade ej. Det blev bara värre och värre så det slutade med att jag slängde dom. Sjukt dyra var dom så det sved. Så idag begav jag mig ut på stan för att införskaffa ett par nya. Alla affärer ligger i olika gallerior i dessa affärer har du ytterliggare affärer and so on and so on. Så det är som att gå in i en så där liten rysk dam som bara blir mindre och mindre. Singapore har i princip inga årstider, under december-januari så regnar det lite mer men det är fortfarande lika varmt. Ändå så har dom just nu vinter kollektionen inne dvs att det finns inte så många shorts eller piratbyxor. Är det nån som kan förklara det här? Det är ju för fan 30°+ året runt!!! Jag hittade iaf inga shorts, det blev en skjorta istället.

Dagens bild

Det har varit fel på blogger.com så igår kunde inte jag lämna några inlägg alls, så det här är gårdagens sömninga inlägg och dagens bild. Banda Ache NGO'S och militärer som precis har dumpat kroppar utanför stan. Två månader efter tsunamin hittade dom ca 500 kroppar om dagen.

Bara en öl

Igår satt jag hemma och jobbade på kvällen. Klockan 00:00 plingar det till i telefonen, en kompis frågar om jag inte ska med på en öl. Det slutade klockan med att jag kom hem klockan sex imorse. Jag fattar inte varför det alltid blir så? Well well, jag mår som en krokodil idag och orkar därför inte skriva nåt smart. Lugn hemma kväll med video.

Dagens bild

Gay klubb på Avalon i NYC, i förgrunden en svartsjuk kille som är på väg att säga något otrevligt. I bakgrunden hans mycket flörtiga pojkvän.

Att bli klassad som nörd

I december var jag In transit i Cairo och väntade på mitt visum till Irak vilket tog två veckor. Under tiden bodde jag i Zamalek på May fair hotel, ett tillsynes vanligt hotel. Men mycket konstiga saker hann utspela sig där undertiden jag väntade på mitt visum. Jag möter väldigt mycket människor när jag är ute och reser själv, på May fair bodde Saleem och Stephen vi fick kontakt genom att vi alla tre hade macintosh datorer... Båda två bodde i London men Stephen kom från NYC, dom skrev på sin PhD och pluggade arabiska. Vi blev snabbt vänner och åt frukost och lunch nere på Cilantro ett cafe som hade WiFi. Stephen hade jobbat i vita huset och Saleem hade pluggat hela sitt liv men nu var dom snart klara. Äventyren väntade runt hörnet, dom hade flygit ifrån den tråkiga brittiska studie miljön för att söka äventyr nere i mellanöstern. Dom var klassiska nördar super smarta och jätte trevliga. En kväll när vi hade varit ute och ätit så kommer det fram att Saleem ser sig själv lite som India Jones, Stephen fliker in med att -Maybe YOU want to be lika Indiana but you are such a geek! You are more like Marcus Brody -"Does anyone here speak English? Or even ancient Greek?" Saleem flek snabbt in med att -Martin is as big geek as we are, its just an differnt territory!!! Efter mycket om och men slår vi fast att Saleem är Marcus Brody. Jag har tidigare inte sett mig själv som en nörd men det är jag nog när jag tänker efter. Vi hade barnsligt roligt tillsammans och Saleem kan man följa på hans blogg. Här är Saleems version av vem som skulle vara Indiana Jones, läs det så förstår ni det här inlägget...

Val på Haiti

Den sjunde februari är det val på Haiti. Förra året kunde vi se fruktansvärda bilder från inbördeskriget därifrån som har pågott sen februari 2004. På plats är några riktigt tunga fotografer bla WpN's kalender pojke Scott Nelson. Även VII's Ron Haviv är där för Washington Post. Om ni vill följa honom i Port-au-Prince kan ni läsa hans blogg.

Dagens bild

Första dagarna här i Singapore bodde jag på hotel, jag var trött och hungrig. Runt hörnet låg det massa goda restauranger. Men jag ville ta det lite försiktigt i början. Jag slog mig ner på ett ställe som hade pasta, smörgåsar etc. -One pasta carbonara please! Det tog en liten stund sen kom dom ut med en tallrik med en toast och lite pommfritt. Jag tänkte att det kanske ingick och var en liten starter så jag åt inte upp allt, för jag var ju sugen på pasta. Efter en liten stund somnade jag, värmen, resan och tidsskillnaden hade slagit till. 45 min senare vaknar jag och det har fortfarande inte kommit in nån pasta. Jag orkar inte säga något utan betalar och går därifrån. Dagen efter går jag dit igen -One PASTA CARBONARA, please! kvinnan bakom disken upprepar det jag sagt och jag säger det engång till så det inte ska bli några missförstånd denna gången. En stund senare kommer dom ut med en toast och lite pommfritt. Den här gången blev det mest komiskt, jag tänkte för mig själv att en pasta carbonara kanske inte alls är samma sak här som hemma. Jag har inte ätit där sen dess men nästa gång jag går dit ska jag beställa en toast med french fries, kanske jag får min pasta då.

Pressfrihet i Singapore

Singapore är mycket speciellt på många fronter men journalister här nere förvånar mig mest. Eftersom det nästan är diktatur styre här nere så är pressfriheten begränsad. "Det är inget för oss, det är sånt som ni i väst håller på med, det passar inte oss". Så enkelt är det! För vissa journalister passar inte pressfriheten in i det Singaporianska samhället. En debatt som nu pågott ett tag är om spöstraff i skolorna. Det sjuka är att det inte handlar om att man ska avskaffa det eller inte utan om det ska fortsätta vara offentligt eller om det ska ske bakom låsta dörrar. Det sitter alltså vuxna utbildade människor och tycker att man ska prygla barn som har varit stökiga. Dom offentliga straffen går till så att man samlar alla barn i gymnastiksalen och sen pryglar rektorn, vaktis eller läraren barnet. Detta är inte grundat på någon forskning som jag har gjort utan mer en iaktagelse men om ni vill läsa mer kan ni göra det på olika webb tidningar. Att tillägga så hamnar Singapore på 140 plats när Reportar utan gränser rankar länder med pressfrihet i.

In transit goes charter

Eftersom det var så många som inte ville se mig ensam på en söderhavs ö (gud vad ni är gulliga som tänker på mig). Så har jag nu ordnat samåkning från Bromma flyplats. Klockan 10:00 den 6 feb lyfter mitt privata jetplan som ni kan låna för att ta er ner och tillbaka, resan tar ca 15 timmar med mellanlandning. Tyvär så har jag inte tillstånd att flyga direkt till Saipan så ni kommer möta mig på Changi flygplats i Singapore. Därifrån åker vi först till Manila sen över till Guam och sen vidare till Saipan. Max vikten på bagage är 30 kilo per person.
Ni som är bokade är följande.
Henke
El mango (jag är inte heller gay så du behöver inte vara orolig)
Sandra (Det hade varit jätte bra om du kunde samåka med nångon)
Linda (På söndag)
Peppe (jag vet att du har ett viktigt jobb i riksdagen men det vore kul om du kunde ta en vecka ledigt)
Alexandra (ska du samåka eller åker du själv ner?)

Det är alltså sex personer, men det finns rum för eftersläntrare!
Glöm inte bad brallorna!

Dagens bild

Jag har faktiskt gjort lumpen, på Värnpliktsnytt, jag gjorde det för jag ville se hur den "den andra sidan" funkade. Här är från HMS Karlskrona, vi var med på test turen in och ut ur hamnen på tre dagar. Om det är nått jag kan rekomendera (dvs om jag har några läsare som ska göra lumpen, eller nån förälder som har barn som ska göra lumpen) så är det att göra det. Jag hade så otroligt kul både under gröntjänsten och på VPN, Folk som jag aldrig skulle umgås med eller träffa mötte jag där. Man lär sig väldigt mycket och man behöver inte gilla att kriga, jag gör inte det! Men jag har mycket nytta av sakerna jag lärde mig där som fotograf.

In transit

Så här funkar mitt mitt jobb. Eftersom jag jobbar mot NYC så blir jag oftast uppringd mitt i natten, tillfrågad hur snabbt jag kan vara på en plats och hur mycket det skulle kosta. Det handlar inte bara om Asien men idag så gjorde det de. Jag fick precis reda på att nästa vecka så bär det av till Saipan. En ö mitt i stillahavet som tillhör micronesien. Förmodligen så långt bort man kan komma från Sverige. Det bästa med ö jobb är att flygen inte går så ofta så jag har två dagars plåtning och sen går flyget inte på tre dagar. DVS att jag har tre dagar ledigt på en söderhavs ö... Om det är nån som är sugen på att hänga på så är ni välkommna för det blir ju lite långtråkigt att leva ö liv helt ensam.

Kalender pojkar

Då var tävlingen avblåst, gissningarna har strömmat in, det visade sig att det här var en mycket populär tävling....