Myror i brallan

Eftersom jag behöver undanflykter just nu, sitter med en stor lämning som jag måste lämna idag! Men den kreativa lugnet har inte riktigt infunnit sig... Well i röran hittade jag en skön bild från landsbygden, så en snabb slarv kopia och ett blogg inlägg senare har jag nu lyckats fördriva ytterligare 5 min utan att jobba! För övrigt kan jag rekommendera en visit på Lars Darebergs blogg, för övrigt en väldigt bra blogg. Och idag har han länkat till en intressant diskussion som förs i Danmark just nu. Tänkte publicera en del råfiler och färdiga bilder på bloggen senare och höra vad ni tycker om vad som är ok och inte!

Afghanistan

Så kommer alla sidor utom faktarutorna från Fokus publicering av vårat Afghanistan jobb. 16 sidor blev det, snyggt ritat. Dom är duktiga grabbarna och tjejerna på Wallingatan. 

Böner

Bönutroparen i minareten mittemot mig har äntligen fått ett nytt högtalarsystem! Det låter nästan som musik och trots att han är en av dom sämsta bönutropare jag hört så kan jag nu nästan börja njuta av det. En tanke som jag lekt med i många år är att tjuv koppla högtalarsystemet i Stockholm, ja ni vet det som används första måndagen i varje månad. Det som sänder ut en ljudsignal om vi skulle bli bombade. Tanken hade varit koppla upp sig på nätet och lägga ut en härlig ljudslinga. Tänk er själva en härlig sommarkväll och man helt plötsligt hör "Minnie Ripperton's" härliga stämma sjunga "Loving you". Eller det kanske hade behövts mer än kulen vinter kväll när allt känns hopplöst och deppigt. Jag har iof också lekt med tanken att spela Super Marios ledmotiv. Här i en vuxen version  och här i orginal! Visst är det en rolig tanke! Vilken låt hade ni valt och varför?

Tänk om

Tänk om man kunde förflytta sig tillbaka till sin barndom ibland? Bara för en liten stund inte behöva bry sig om beslut och konsekvenser. Dagen har varit härligt sölig, en promenad med pablita och sedan sitta och läsa på terassen i behagliga 29°+. Har ni inte upptäckt Arto Paasilinna så kan jag varmt rekommendera honom och sen har ni en massa njutning framför er! Har precis läst ut "Milda makter" som handlar om en finsk tornkrans förare som hoppar in som vikarie för gud. Sjukt rolig, men det är ju alla böcker som jag läst av honom. Ikväll är det ytterligare en fest, (det har varit en fasligt festande den här veckan)  med tema Earth Hour! I indien var jord timmen redan kockan 09:30 imorse så den sov jag med släckta lampor mig igenom. Men desto roligare verkar det vara i Sverige där det släcks ner så det märks på flera håll. Mycket god idee, må jag säga!  Annars har vi en hel del, kända fotografer på besök, satt på The Imperial med några av gänget och drack öl i torsdag. bla den duktiga Jessica Dimmock. Men sen ska även Bruno Stevens vara  i stan, den killen har nog fotovärldens sämsta rykte om sig. Jag har inte hört en enda människa säga något gott om den karl. Själv har jag bara sprungit in i honom och har ingen aning om hur karl är. Nu ska det käkas innan strasset ska på! Bilden det är mamma jag och syster.

Dåliga tider

För fyra år sen tog jag flyget över till USA för att skriva kontrakt med WpN, dom första åren var sjukt roliga. En jäkla massa bra människor som satt på desken och slet och bollade ideer och ringde när det var uppdrag. För ett år sen var dom 21 fast anställda på desken och över en natt gick dom ner till 6 anställda. Själv trodde jag att WpN skulle överleva sommaren och konka i höst först. Men inatt fick jag det tråkiga beskedet att dom lägger ner all representation och uppdragsförsäljning. Ingen konkurs, kanske ett sätt att se om dom kan starta upp igen efter krisen lagt sig. Men tyvärr tror jag att dom nu går i graven. Undrar vilka agenturer och fotografer som finns kvar efter den här krisen som ter sig djupare och mörkare hela tiden.

Ny debatt

Börjar sakteligen få lite rät sida på saker och ting här i Delhi igen. Jobben har lyst med sin frånvaro den senaste veckan, men det ser ut som det ska börja rassla på igen snart. Pratade med WpN härom dagen som knappt har haft några uppdrag alls den senaste månaden och visst är det oroväckande. Lika oroväckande var det när jag pratade med Aftonbladet igår där jag hoppades på sommarvik, men det blev inget med det heller. Det får bli en hederlig semester och en massa inringningar och frilansande att hoppas på, inget att hänga läpp för. Skulle det knipa till i kassan så kan jag ju alltid ge mig in i rambranschen igen ;-). I Sverige har debatten om åretsbild äntligen rullat igång... Det är ju iaf ett säkert vår tecken! Många intressanta inlägg och en del skit också. Men debatten är viktig, faran är bara att man tar det allt för personligt när nån går till angrepp mot ens bilder, eller iaf vad man upplever som ett angrepp... Men det är fördelen med att ha en blogg, genom att visa hur man jobbar och skriva om det kan folk få mer förståelse för det. Sen kommer det alltid finnas folk som tycker illa om än, det sticker i ögonen hit och dit. Jag har fått äta mycket skit genom åren och när jag först fått höra det blir jag så klart ledsen. Men jag har alltid försökt vända det till min fördel, separerat skit från snacket, det finns alltid nått bra att hämta ur alla åsikter. Oavsett om dom gillar ens bilder eller hatar dom. Ett av problemen när ens bilder eller en själv hamnar i blåsväder är att man sällan är förberedd på det, och då hamnar lätt taggarna utåt. Då är det bästa att ta ett steg tillbaka och få en överblick och sen ge sig in i debatten i en lugnare ton. Varför skriver jag det här egentligen, det kanske mest verkar nonsens för er som läser, men när jag föreläst på skolor har det här varit en del av det jag tagit upp som jag tycker är viktigt att vara medveten om. Jag hoppas mest att det här inte ska lägga smolk i bägaren för både gamla och nya fotografer där ute. Låt debatten flöda och föra oss framåt, för ska man utvecklas måste man våga misslyckas och när man misslyckas så kommer man aldrig våga ställa sig upp och testa igen om folk står gottar sig i ens misslyckande och då kommer man aldrig att utvecklas. Låt oss istället inspireras och inte glömma att Sverige har en blomstrande fotograf era just nu. Jag skulle tro att det aldrig varit så många svenska fotografer som fått så många internationella priser på ett och samma år som i år vilket för den delen inte gör dom som inte fått priser sämre än dom som fått, smaken är ju trots allt delad....

En avslutning för idag är två sajter att inspireras av. Måhända att bilderna inte är i topp klass men det här länken har en så skön tanke bakom sig, hoppas bara att Nina och Paulinha sätter igång och lägger upp fler bilder! Den andre länken är en grymt bra inspiration hur man kan arbeta när man gör ljudbildspel. Mer om det i ett annat inlägg.

Rock on!

Min knarkhund

Nu under kvällen var jag och Pablita i hennes gamla kvarter, vi tog en lång promenad och jag brukar alltid släppa henne lös där. För några veckor sen upptäckte jag att det växte marijuana i vilt tillstånd där. När jag berättade det för mina indiska polare ryckte dom bara på axlarna och sa att det gör det över hela Indien. Men idag i parken iaf, Pablita strosar som vanligt omkring och jag går runt och filosoferar i parken. Hon gillar blommor så att hon går och sniffar på växter är ingen konstig syn, men den här gången såg jag att hon stod och tuggade marijuana! Inget bra tänkte jag och ryckte genast in, drog bort henne men efter en stund var hon tillbaka för att tugga i sig lite mer. Och efter en stund kommer resultatet, hulkningar och sen kräktes hon. Efter en stund var hon tillbaka och tugga i sig lite mer och sen en ny kräkning. Mycket märkligt beteende, kan det vara så att hon har blivit beroende? Nej skämt åsido, klart hon inte har, men no more drugs for that girl.

Yoggisar

Var ute i Lodhi garden igår och sprang med Pablita (hunden), efter ett tag började det skymma och vi fick nästan trängas i löpspåret. Det känns härligt när det är en sån blandning i motionsspåret. Super tjocka indiska kvinnor i saris, män i kurtas eller i turban svettas tillsammans med stillsamma yoga siluetter i solnedgången på gräsfälten. Här är inget konstigt. Önskar alltid att jag kunde ta med mig dom bästa delarna av exotismen hem till Sverige, men där hade det bara varit konstigt tyvärr. Själv har jag blivit helt frälst efter att nästan betat av hela Cesar Millan's bok "The dog whisperer". Cesar har tydligen ett eget tv program och är en hundtränare från Mexiko som bor i USA och har varit med på Ophera och annat snaskigt. Men hans teori om hundar och hur dom funkar är helt otroligt. Pablita lider av dåligt självförtroende, men med hans tekniker så går det bättre och bättre! För er som har hund, säger jag bara läs den! Det är iaf intressant för en färsking som jag, håller nu på att boka plats på karantänen och har insett att priserna gått upp, 36 000 kostar det att ha henne i tre månaders karantän!!!! Vansinne! Nästan hela EU har inget karantän tvång utan bara regel Sverige, visst fattar jag vitsen, men i min sits blir det ohållbart. Nog om det, på fredag kommer Fokus ut med mitt och Urbans Afghanistan reportage! Här kommer iaf ett provsmak från gränsen mot Pakistan.

Viva la revloution!

Värmen rör sig sakta genom rummet upp på terassen, efter fyra veckor ute på vägen har jag nu kommit tillbaka till vad som känns mer och mer som mitt hem. Har precis klämt flimen "Che" med Benicio del Toro och kan villigt erkänna att jag saknar revolutionen. För några veckor sen pratade jag med en kär vän som jag inte träffat på flera år. Han hjälpte mig i Ache i Indonesien när jag var inbäddad med gerillan i djungeln. Under dagarna när jag väntade på att det skulle bli ett tillfälle för mig att ta mig ut, lärde han mig att köra motorcykel. Vi hängde och hade det fint i ett då så förstört land. Nu kandiderar han till en topp politisk position i regeringen, jag hoppas vara där när han blir invald. Tyvärr fortsätter kriget rasa där, även fast det är i andra former och korruptionen är värre än någonsin. 

Hemma i Stockholm var det förutom en underbar värme och kärlek från familj och vänner nått som mötte mig, en väldigt mörk framtid inte bara för oss fotografer och reportrar. Det var inte direkt någon optimism som jag mötte upp på redaktionerna utan snarare vansinnes skratt utav hur jäkla illa det är ställt. Men som en vän så klokt sa, ja visserligen har företaget gått 5% back och det dras åt överallt men vi har ju fan en vinst på 4 miljarder. I dessa penga stinna tider vi lever i, så blir det absurdum när stora företag sparar in på allt när dom ändå går med miljard eller miljon vinster. Vad ska vi leva på? Fler och fler reklamfotografer går över till dokumentärt och fler dokumentär fotografer går över till reklam. Reklamarna som jag känner som byter sida, är trötta på att inte få befinna sig i verkligheten och reportagefotograferna som går över gör det för att det inte finns tillräckligt med pengar. Själv har jag alltid varit emot reklamfoto, har bara gjort ett enda coporate jobb om jag räknar rätt och det var för en riskkapital firma som ville ha ett julkort. Men min moral är inte högre än någons annan. Och jag har helt tänkt om, nja kanske inte helt och jag tycker fortfarande man ska försöka hålla sig ifrån dom jobben. Men jag har inte så mycket att säga efter det att jag blev erbjuden ett reklam jobb för ett oljebolag och tackade ja för den ringa summan av 50 000 för ett två dagars jobb. Tur i oturen föll det sig så att byrån gillade min stil på bilder men inte kunden så det blev inga oljepengar för min del, men jag sticker inte understolen med att jag hade tackat ja till jobbet. Hörde förresten att den gamle stjärnan Jens Assur ska börja plåta igen, strålande tycker jag. Men frågan är hur pass han kan stå sig i den stenhårda konkurrensen med det nya foto Sverige?

Stocktown!

Efter en kort stop-over i Moskva har jag nu åter landat i gamla svedala. En sak som jag dock undrar efter att ha flugit med ryssar (ni får ursäkta mina fördomar nu) är hur det kommer sig att ryssar alltid ska vara så ryska? Vad möter mig inte på Delhi's flygplats om inte en seg gammal ryss som ser ut som kriget själv i en gammal skinnväst utan nått under. Och när jag väl landar i Moskva och hoppar på transferbussen börjar alla hosta och låta som dom hade den svåraste tuberkulosen och kämpade för sina liv på ett vilohem. Nog 0m det, det är verkligen underbart att vara hemma igen i Sverige. På måndag bär det av mot Norge, till våran hytte och en meter snö och -20° och skidåkning! Nu ska jag snart njuta av en härlig semla! Puss