Natt flyget

Så var jag tillbaka i Delhi igen, har varit helt underbart att komma hem igen. Kabul den här gången var som ett svart hål, ingen framtidstro eller optimism alls. Flera av jobben var väldigt svår jobbade också och med pissväder och svåra förhållanden slet det på mig. Desto mysigare var det att komma hem och mötas av en hund som hoppade och skuttade när hon såg mig, hennes mormor har nu fått fyra valpar! Men Indien blev en kortis, nu sitter jag på flygplatsen och ska snart hoppa på ett plan som ska ta mig först till Moskva och sen hem till Stockholm! Ska bli väldigt härligt att komma på blixtbesök, tyvärr har jag missat hela årets bild, men ikväll avgjordes det. Och en efterlängtad vinnare blev det, Magnus Wennman blev årets fotograf! Stort grattis vännen! Har tyvärr inte kunnat se alla bilder än men det ska bli spännande! Nu måste jag skynda vidare till gaten.

Märkligt irreterande

Har dom senaste dagarna tänkt på en plats och en situation som jag varit med om, men jag kan inte bestämma mig om jag drömt det eller om jag faktiskt upplevt det. Sjukt irriterande!

En påminnelse till alla tävlings sugna!

Glöm inte bort att skicka in bidrag till MILK award, en riktigt saftig prispott väntar vinnaren i denna glada tävling. Kolla in och skicka in, det är ju gratis och det vore ju konstigt att inte se nån svenne i vinnarlistan! 

Två dagar kvar

Nästan allt sitter nu, men vi jobbar in i det sista med dom sista pusselbitarna. Härom dagen var vi hemma hos en familj och gjorde en intervju och tog lite bilder. Farfar i familjen hade jobbat varje dag i hela sitt liv och var urfattig, han berättade att efter hans fru dog så har han inte haft en hel lycklig dag i sitt liv. Så till er som sitter där hemma och klagar på skit saker, ryck upp er och njut av livet istället! Ta vara på livet, det kommer alltid vara orättvist, så ingen idee att snegla på grannen och tänka på hur bra dom har det. Själv blir jag väldigt förvånad när jag läser på danska pressfotografers hemsida om hur, nu när dom inte vinner några priser inte har någon att inspireras av? Jag har skrivit det förut, Sverige har aldrig haft så många grymt duktiga fotografer som det finns nu, och det är inte pga av att vi i Sverige har vunnit tävlingar. Jag vet inte vad det kan vara, men jag är inte förvånad över att det finns så många svenska namn i tävlingsresultaten i år. Gubbarna som har suttit med sina vassa armbågar har börjat lämna redaktionerna och det är en hel ny generation som börjar kunna ta för sig, jag hoppas dom grymma kvinnorna som finns där ute med en kamera på axeln också kan rida på den här vågen. För foto är ingen genusfråga, det finns bara grymma fotografer och dom som är på väg att bli en grym fotograf, alla kan bli det! Det krävs bara ett lite jäklar anamma! Och tillslut en uppmaning till hemma redaktionerna i Stockholm, nu är det ju fan dags att börja skriva lite om dom svenska framgångarna i dom internationella tävlingarna, fast jag förstår er att ni väntar tills POYI är klar för kanske blir det fler vinster! Bilden, en kall dag på Kabul Zoo.

Äntligen

Idag släppte en stor sten från mitt bröst, vi har nämligen haft det lite trögt här i några dagar. Men som sagt i dag släppte det, vi har kajkat runt på små grusvägar upp i bergen. Jag satt bak på flaket på en pickup och njöt av landskapet tillsammans med ett gäng sten-höga poliser. Sjukt trevliga chappar! Kameler och bergstoppar susade förbi oss när vi dunsade runt i en alldeles för hög fart för att vara nyttigt. Men ibland är det säkrare att köra för fort även fast vägen knappt skulle få kallas väg. Hela repet kommer i Fokus så då kan ni få reda på resten. Nu ska jag krascha i säng för jag är helt slut. Bilden, chapsen och jag. 

Fucking A!!!!

Först var det Lars Lindqvist sen Joel Marklund och nu Johan Bävman och Andreas Bardell!!!! Fyra stycken homies som kammar hem priser i POYI. En internationell tävling som avgörs i USA i dagarna. Eftersom både Johan och Lars redan vunnit priser i år (Worldpressphoto) så är det extra roligt att se både Joel och Andreas vinna priser. Andreas gjorde jag lumpen tillsammans med och vi delade rum i åtta månader under hårda förhållanden på VPN.... Jag har redan sett Andreas bilder när han valde ut dom, men för er som inte sett dom gå in här och kolla på ett väldigt fint rep om en cancer sjuk kvinna. Och jag kan säga att både Joel och Andreas har utvecklats nått enormt dom senaste åren. Sjukt roligt att känna så duktiga fotografer! Hatten av för er fyra. Jag ångrar lite att jag inte skickade in till POYI, hade varit kul att se hur länge mina bilder stannade kvar i utgallringen. Man kan nämligen se live på deras hemsida hur juryarbetet går till, så för er som har en bra uppkoppling och inte mycket för er, check it out! 

Sakta sakta

Det har gått trögt dom senaste dagarna, allting är som sirap och vi nådde väl kulmen idag när vi skulle ansöka om ett tillstånd. Först skulle vi ta med oss ett papper från vår tidning till pressofficern som sen skrev ut ett nytt papper för att ge till en annan desk som sen skrev ut ett nytt papper som skulle ges till en polischef som sen skulle skriva ut ett och skriva under och ges till en annan polischef på en annan plats och detta pappret ska vi sen ge till ett befäl som ska lyfta luren och säga att vi är godkända för att besöka område X. Kafka släng dig i väggen! Här är det så att vart man än ska in så blir man genomsökt, kroppsvisiterad, som det heter. En sak som inte är så snygg när man står i dom här säkerhetskontrollerna är att bli kittlig, vilket jag är från grunden, och häromdagen när vi skulle in på ett väl bevakat ställe, kved jag till. Vakten kollade konstigt på mig och vår fixare frågade vad som hände. Jag insåg då hur svårt det är att beskriva kittling för någon som inte är det. Han fattade nada och tyckte jag var väääääldigt märklig när jag beskrev det som att när någon klämmer till i sidan på mig så börjar jag skratta. Hur sjukt låter inte det egentligen? En ovana som jag måste träna bort. Tänk er själva, mitt ute i ingenstans massa vapen är riktade mot dig och när en stor allvarlig skäggig man börjar ta på dig så börjar du kvida och fnissa... Inte ok! Eller som Lisa skulle sagt Major un cool!

Ännu en kall dag

Först några sjukt roliga nyheter, igår släpptes World press photo sin vinnar lista och där fanns 4 polare med Johan Bävman, Lars Lindqvist, Carlos Cazalls och Veronique de Viguerie!!! Så grattis hela gänget,sjuuuuuukt roligt, jag är grymt stolt för eran skull! Jobbet snurrar på och igår kunde man läsa en liten kortis i Sydsvenskadagbladet, en etta tror jag till och med att det blev! Ikväll hade jag och Urban sett fram mot ett återbesök på hotellet vi både på för ett år sen, både Urban och jag har drömt om en maträtt som dom hade på menyn, chicken tahini. Tyvärr så hade den utgått ur menyn, och denna chicken tahini kommer nu växa sig större i våra minnen än den mest stjärnspeckade rätten i guide rouge. Ungefär samma sak som min Black pepper beef i Singapore om någon minns den, märkligt men blundar jag och känner efter så kommer jag fortfrande ihåg smakerna... Bilden en rysk lärare på kabuls universitet på väg hem.

Tjhoo!

Vaknar upp till ett snötäckt Kabul, flygen är inställda och staden sover på fredagar. Min förkylning är borta sen jag proppat i mig nån afghansk dunder medicin, vet inte riktigt om jag vill veta vad det innehåller men det funkade iaf. Tyvärr så står jobbet lite stilla idag, inte så mycket att göra när myndigheter är stängda. Dessutom när myndigheten där vi skulle söka tillstånd delvis är sprängd av veckans attentat. Nått som däremot är roligare är att min hemsida nu äntligen har blivit uppdaterad! Allt är inte klart men texterna till reportagen ligger där nu. Bildtexterna kommer om några dagar, sen försvann det några bilder och några porträtt ska fortfarande bort men gå in och kika vet ja! HÄR!

BTW 100 000

Just det glömde ju helt bort igår gick den hundratusonde personen in på den här bloggen... Det du det är inte illa! Än bättre är att det är samma man som (om jag inte misstar mig) är Mr 1000, 10000 och 50 000 personen som gått in på min sida. Får jag lov att presentera min Pappa!!!! Stor kram pappsen!

Biografen i Kabul

Idag har vi sprungit runt på universitetet, jobbet kan ni se i morgondagens Sydsvenskan! Men dagens roligaste händelse var ändå när jag tog med mig alla printar till biografen som jag fotograferat här i Kabul. Direktören satt i en bil utanför och det tog en liten stund innan han kände igen men men när han väl gjorde det, var det som att träffa en gammal kompis som man inte sett på länge. Inne på bion var det kramar på hela gänget innan vi satte oss ner för att titta på bilderna. Tyvärr hade jag inte bilder på alla vilket var en total miss från min sida, dom som var med på bilderna blev jätte glada men dom två andra var ganska ledsna men jag lovade att printa upp några bilder på dom också. Imorgon ska jag ringa upp direktören för ett hembesök. Biografen var annars sig lik och det var mysigt att komma in i den mörka salongen till dåliga högtalare som pumpade en indisk film. Maskinisten var tyvärr inte där, men det var hans son som lovade att hälsa så gott. Det blir helt klart fler besök på bion och även fler bilder.... 

Tillbaka i Kabul

Kallt, smutsigt och stökigt men helt underbart också. Det är skönt att landa i en stad som jag längtat efter. Det mesta är sig likt några nya byggnader men det är allt i en synlig väg. Dessvärre är det en mera spänd stad som möter oss. Redan på förmiddagen smäler det till och en liknande situation som i Bombay för några veckor sen uppstår. Tre officiella byggnader intogs av talibaner och gisslan hölls, vi kom dit när den sista talibanen precis skjutits ihjäl. Stökigt och blodigt på gatan. Bilder och text hamnar snart på Aftonbladet. Själv drog jag på mig en förkylning från första hotellet, minus grader och en kamin som dog mitt i natten. Inte ens min dunder sovsäck stod emot den vargavintern som råder här. Så nu ligger jag här i sängen och snörvlar och går igenom årets julklapp från mamma och pappa, en super läkarväska packad med allt och lite till. Det gäller bara att veta hur man ska använda allt....

Got damn it!

Efter mycket stress och resor fram och tillbaka på stan så bokade jag min resa till Afghanistan idag. Först hade ena stället inte en biljett som jag först blev lovad över telefon och sen efter lite påtryckningar hade dom en men till ett helt annat pris så jag blev tvungen att åka tillbaka till första stället.. Ja ni förstår, mitt i det hela så glömde jag mitt mastercard i en bankomat, som tur var fanns alla pengar kvar men kortet är spärrat och jag blir tvungen att fixa nytt. Som tur är bokade jag också en resa till Sverige i mars, ska hem på lite R&R, och ska faktiskt till våran hytte i Norge med mini familjen, Fly och Ebba dvs. Nu är det packning som gäller och snart knoppa för en tidig morgon, innan flyget går ska jag ta och lämna Pablita till några kompisar, köpa en bok inne i stan och ta en jäkligt bra bild som ska hålla som bärare i en feature/nyhtes/artikel... Vi hörs på andra sidan! Just det hann också hämta mina printar från biograf jobbet som jag lämnat in här. Ser helt ok ut faktiskt, visste ju inte vilken profil dom använde så bilderna blev lite mörka men folket på biografen hoppas jag blir glada ändå. 

Tsicken dag

Fixat visum till Afghanistan och nu ska jag snart iväg och printa ut biografen i kabul , så jag kan ta med och ge bilder till folket där. Hoppas ha en utställning på biografen när den är klar. Gårdagen på FCC (foreign correspondant club) var sjukt trevlig som vanligt. Men det började dock med att en relik från kolonialtiden hoppade på oss. Jag och Pablita och Per kommer in i trädgården på FCC. Efter en kort stund kommer en kärring fram och frågar om min hund precis kissade på gräsmattan. Jag sa vänligt nej, då drar hon igång att hennes barnbarn brukar kräla omkring här i gräset och så vidare. Jag sa att hon inte skulle kissa här. Då avslutar tanten med att det låter bra, håll koll på din hund så ska jag se till så inte mitt barnbarn sticker ut ögonen på din hund. Jag blev stum och kom inte på nått mer att säga, efteråt kom jag på en massa smarta grejer men vare sig då eller vid andra tillfällen kommer jag på nått träffande. Vi satt alla och skämtade om incidenten en stund vid bordet, när Allastair som är en reporter på Reuters berättade om när han under sin ungdom stod på barrikaden med en polare. Det var på universitet och Margaret Thatcher kom besök, han hatade henne och stod och skrek olika saker och demonstrerade. Helt plötsligt viker Thatcher av och går rakt emot honom, hon klättrar upp på barrikaden och frågar Allastair och hans kompis vad dom egentligen hade emot henne? Med världens kameror riktade mot dom fick dom inte fram ett pip. Hon vände på klacken och sa högt, se dom vet inte vad dom pratar om. Enda sen dess har han tänkt fram den smarta repliken efter den andra, men i ögonblicket frös han. Nu ska jag iväg och plåta.

Aha

Så fick jag lite inside info om vad som hänt i PGB. Enligt min polare så hade Corey Rich läst igenom reglerna och kommit på att hans bild nog inte funkade med dom regler som fanns i PGB. Dvs klona bort saker i bilden, killen hade klonat bort skidspåren i bilden och anmälde sig själv för det. Starkt gjort även fast han gjorde fel från första början, lite roligt är det ju att Lars bild faktiskt är bättre än den som var nominerad från början. 

Godmorgon världen!

Ser att Lars Dareberg blivit nominerad till PGB, stort grattis Lars! Grymt kul, och lite märkligt. Vem tar tillbaka sin bild och varför? Har killen blivit diskad eller insåg han att han skulle få förmånga priser så han ville vara schyst mot andra? Frågor som vi kanske aldrig får svar på, vem vet. Livet i Delhi bökar på, mycket jobb och fix och trix just nu. Var på väg hem till Sverige idag egentligen men ändrade planer med Afghanistan gör att den resan blir först av i mars. Då blir det två veckors semester med lite snö och mys. Alla hjärtans dag närmar sig och i Delhi börjar man ladda upp på olika sätt, läs här. Nu ut och fixa visum och sen plåta.

I'm on fire

Sitter på terassen med en whisky och en cigg och lyssnar på Bruce och tänker. Snusen tog slut för ett par veckor sen och det har gått bra, men ibland kommer suget och då får det bli en cigg istället. Jag har en polare Per på besök. En jäkligt duktig reporter som brukar jobba med Casper Hedberg runt om i världen, sjukt trevligt med lite besök. Hemma kan jag läsa att leker rånare och polis och håler på att skjuta ihjäl varandra. Här skjuter man ihjäl varandra oavsett om man är tjuv eller polis. Suget på att jobba börjar komma tillbaks och det känns som det blåser nya vindar. Nya krafttag och nya reportage. Om nån vecka åker jag till Afghanistan igen, ska bli kul att komma tillbaka till biografen, se vad som hänt och förhoppningsvis ha lite tid över för att ta några nya bilder där. Drömmen är att kunna följa med dom till Pakistan för att hämta film, ett väldigt riskabelt uppdrag för att kunna underhålla folket hemma i Kabul. Pablita mår bra och verkar trivas, igår hamnade vi i en kivig situation med 15 andra gatuhundar som inte gillade oss. Det slutade med att en motorcyklist åkte förbi och råkade köra på en hund och kanade med bågen och Pablita blev så rädd så hon skallade mig så snoken fortfarande ömar. Nu e det snart dags att sussa så over and out!