Punjab

Dom senaste dagarna har jag levt lantliv, inget internet, inga moderniteter. När det blev mörkt satt vi runt elden och drack te och gick sen och la oss. Det fanns inte mycket att göra kan man säga men det var helt fantastiskt. Det tog ca åtta timmar att köra upp till Punjab, jag körde halva vägen och det går inte snabbt kan jag säga med alla kossor och ritchor som trängs på vägarna. Men väl uppe i Punjab, ja min polare Romana är därifrån, från en liten by utanför Lodihana.  Så bodde vi på hans bondgård, hans mamma bor kvar där och hade besök av sin syster som var 75 år eller nått. Som en stadsunge som jag är finns det mycket jag fascineras över. Att på kvällen hälla upp ny mjölkad mjölk i en skål, som man på morgonen plockar skum som man gör smör och ett annat som man får yoghurt av och ett tredje som man gör mjölk av. Grönsakerna är också från gården och citronerna hämtade vi från grannen, har du förresten luktat på en färsk citron? Det är den ljuvligaste doften som jag känt på länge. En söt-sur doft som träffar alla smaklökar och får det att vattnas i munnen. Vill man sen under dagen känna nått friskt så bryter man bara några eukalyptos blad från träden och gnuggar in i handen och ut kommer en fräsch lukt. Under en av dessa promenader längs kanalen så ropar min väns fru att vi ska skynda på lite. Det visar sig att längs den smala vägen är det nån som har hållit på med svart magi, Rup som hon heter förklarar att hon absolut inte tror på sånt men att det liksom är bäst ifall att liksom. Men lite skönt är det att vara tillbaka i Delhi, ikväll är det poker kväll med resten av grabb-journalist kåren.