Saknar er

Just nu saknar jag Sverige, allting känns lite trögt just nu. Vill hem och åka snowboard pulsa i snön och drick varm choklad och äta varmkorv. I avsaknaden av Sverige klämde jag "Mitt liv som hund" imorse. Alltid lika bra, hur många gånger jag än kollar på den. Nu var det visserligen länge sen och därför extra bra. Men känslan av den svenska sommaren finns det inget som går upp emot. Nu är det iof på det viset att sommaren redan börjat komma hit och dom senaste dagarna varit T-shirt väder och en härlig vår, med knoppar som brister och allt det där. Som alla andra fotograf bloggare går det ju inte att missa att skriva några rader om the photo award. Sjukt kul är det att så många svenskar placerade sig och det fanns en del riktigt bra bilder där tycker jag allt. Stort Grattis! Riktigt kul att Daneil från getty också är nominerad, ska bli spännande att se vilka kulorna går till. Är grymt sugen på att åka hem till en utav festerna men får se vad plånboken och planeringen tillåter. 

Livet leker

Just leker livet, har på två dagar fått helt underbara besked. Det är lite kul eller sorgligt vet inte vad men på min status på facebook skrev jag efter det första beskedet att: Martin von Krogh is very happy! Det som var det märkliga var att så många hörde av sig och undrade varför jag plötsligt var så glad. Det var såklart väldigt rart av dom som hörde av sig och fråga vad som hänt. Sak samma, det handlade iaf inte om jobb eller tävlingar som flera verkar tro utan nått tusen gånger bättre, familjen. Nu ska jag sätta mig och fortsätta jobba med uppdatering av hemsidan, under tiden ligger Pablita bredvid mig som en liten boll.

Uppdatering

Insåg i höstas att min hemsida inte blivit uppdaterad på väääääldigt länge, så nu är det på g. Det sura är att jag inte kan göra det själv utan min grymt duktiga polare Petter som har ritat sidan gör sånt åt mig. men nu är det tydligen på g men en hel renovering, även fast det kanske tar ett tag. Men innan dess ska mycket skit bilder slängas och nya läggas till.

Dag tre

Det händer inte så mycket som jag kan berätta på jobb fronten så här kommer lite fler bilder från förra året. Vi börjar med en porträtt serie från Kongo och sen en singel bild, alla är fd barnsoldater, som bor på ett tillfälligt hem i väntan på att få åka hem på riktigt.

Lördag med hunden

Pablita sover efter en händelserik dag, vaccinering och tre promenader. Jobbet går just nu ut på att maila och läsa på inför kommande resa i februari. Så i väntan på nya bilder kommer nu ett av dom fyra reportagen. Vi börjar med mitt sportreportage, Buzkashi, en galen Afghanistansk häst sport som är en blandning mellan hästpolo och tjurrusning i Pampelona. Lagen ska rida med ett huvudlöst getkadaver runt en plan och den som klarar det och lägger det i mitten vinner. Det mesta är tillåtet.

En ny familjemedlem

Efter mycket research och nästan ett års umgänge flyttade igår Pablita in hos mig, första natten gick bra, även fast jag fick sova på golvet bredvid hennes sängkudde. Och vid 07:30, ställde hon sig vid dörren, en lång promenad till hennes gamla kvarter och sen hem igen. Nu ska vi till veterinären för en genomgång och vaccinering. Ha en riktigt skön lördag, lägger upp reportagen senare under dagen.

Lugnt i trafiken

Just nu toppar SVD med att "Det är lugnt i trafiken", har man det som sin topp bland nyheter så kan det inte hända så mycket eller så har man slutat bry sig vad som händer i världen. Jag lovade att lägga upp lite bilder från årets skörd innan jul och här kommer mina bidrag till årets bild, idag singlar imorgon reportage.

Grattis alla vänner!

Hemma igen efter någon dags skumpande på landet, gör ett jobb som är väldigt svår plåtat så jag sliter mitt hår just nu, men det ska väl lösa sig tillslut tror jag. I måndags tillkännagavs också nomineringarna för Årets bild, jag har varit nominerad dom senaste fyra åren och hade ju såklart hoppats på det i år också, men inte. Självklart så blev jag besviken att mitt namn inte stod där på listan, tankarna som for runt i mitt huvud var barnsliga och korkade för man vill ju så gärna hitta en anledning. Hade mitt bidrag verkligen kommit fram? Hade jag kanske blivit diskvalificerad av nån bild? Hade jag gjort nått fel? Men verkligheten är ju mer att smaken är olika och dom gillade inte mina bilder. Visst är jag lite ledsen, för skickar man in bilder till en tävling vill man ju vinna! Men smaken är ju olika och det finns grymt många duktiga fotografer där ute, flera av dom som jag var helt säker på skulle stå med på den listan. Några av dom bidragen som jag sett, som i mina ögon var briljanta reportage och bilder tillhörde fotograferna, Moa Karlberg, Lars Lindqvist, Joel Marklund och Daniel Månsson. Sen finns det såklart fler, något som däremot är väldigt roligt är alla duktiga vänner som är med på listan, ett stort grattis till er alla och jag håller extra hårt i tummarna för Andreas Bardell, Johan Bävman, David Magnusson, Robert Henriksson, Casper Hedberg, Magnus Laupa, Pontus Höök och Sanna Sjöswärd. Jag skulle gissa att årets fotograf blir Casper Hedberg, vilket fall stort grattis jag är avundsjuk!!!! ;-)

Några dagars Paus

Var hos veterinären idag och fick svar på mina frågor, så som det ser ut nu så blir jag med hund i slutet på veckan. Imorgon ska jag ut och flänga igen, ska ut på landsbygden för ett större jobb. Hörs om några dagar!

Måst kolla in den här filmen

Tillbaka i Delhi efter en snabb vistelse i Bombay, var nere för Sunday Telegraph för att göra en story om filmen "Slumdog millonere". Vi visade filmen för ett gänga gatubarn och skulle få deras reaktioner på den. Filmen var helt fantastisk, för er som kan få tag i den, kolla in den nu!! För er som inte kan få tag i den, säger jag bara se till att få tag i den! Jag hoppas den kommer ut i Sverige, men det borde den gör för den är ju trots allt Oscars nominerad. Imorgon ska jag till en veterinär för att kolla hur svårt det är att ta hem en hund till Sverige. Är det inte en alltför stor apparat så blir jag med hund senare i veckan, förra gången jag bodde här så tog jag hand om en gathund som bodde nedanför mig. Och när jag nu kom tillbaka så kände hon igen mig och jag har varit där och matat henne sen jag landade från Sverige. Men ska hon flytta in hos mig, så vill jag också veta att jag kan ta med mig henne hem också. Så vi får se hur det går....

Ångest

Det var en seg dag att vakna upp till, pokern gick ju inte så lysande som jag hade hoppats på. Men det var inte jag som förlorade mest pengar ändå, kl 03:30 stapplade jag in landade på sängen. Den som tog hem nästan hela potten var Reuters byrå chef Simon, en väldigt trevlig karl som tyvärr är på väg från Indien snart. När vi satt på FCC, Foreign Correspondant Club förra veckan fick jag höra lite roligt skvaller. Vi började nämligen prata om kommersiella job och vilka fotografer runt om i världen som gör vad. Dom flesta håller det ju ganska hemligt att dom gör sånna jobb och tydligen finns det väldigt många stora fotografer som dunkar in solnedgångar och annat snaskigt i arkiven under annat namn. Sen fick jag också höra att den stora Nachtwey tydligen brukar göra en hel del kommersiella jobb och även han ska ha några solnedgångar i arkivet. Den roligaste storyn var en ändå en legend som valsat runt ett tag och min polare visst inte riktigt om den var sann. Men tydligen ska nån chef på Getty ha velat visa upp att dom inte alls bara har krig och elände och velat göra en bok med happy moments. Tunga namn stod under bilderna på hundvalpar och glada barn. Boken var i princip skickad på tryck när fotograferna fick reda på vad som var på gång, det ska då ha blivit ett jäkla liv och alla fotograferna vägrade vara med i en sådan bok. Boken trycktes aldrig och om historien är sann eller inte har jag ingen aning om. Imorgon ska jag ner på ett gigg.... i Bombay kommer hem på kvällen igen.

Punjab

Dom senaste dagarna har jag levt lantliv, inget internet, inga moderniteter. När det blev mörkt satt vi runt elden och drack te och gick sen och la oss. Det fanns inte mycket att göra kan man säga men det var helt fantastiskt. Det tog ca åtta timmar att köra upp till Punjab, jag körde halva vägen och det går inte snabbt kan jag säga med alla kossor och ritchor som trängs på vägarna. Men väl uppe i Punjab, ja min polare Romana är därifrån, från en liten by utanför Lodihana.  Så bodde vi på hans bondgård, hans mamma bor kvar där och hade besök av sin syster som var 75 år eller nått. Som en stadsunge som jag är finns det mycket jag fascineras över. Att på kvällen hälla upp ny mjölkad mjölk i en skål, som man på morgonen plockar skum som man gör smör och ett annat som man får yoghurt av och ett tredje som man gör mjölk av. Grönsakerna är också från gården och citronerna hämtade vi från grannen, har du förresten luktat på en färsk citron? Det är den ljuvligaste doften som jag känt på länge. En söt-sur doft som träffar alla smaklökar och får det att vattnas i munnen. Vill man sen under dagen känna nått friskt så bryter man bara några eukalyptos blad från träden och gnuggar in i handen och ut kommer en fräsch lukt. Under en av dessa promenader längs kanalen så ropar min väns fru att vi ska skynda på lite. Det visar sig att längs den smala vägen är det nån som har hållit på med svart magi, Rup som hon heter förklarar att hon absolut inte tror på sånt men att det liksom är bäst ifall att liksom. Men lite skönt är det att vara tillbaka i Delhi, ikväll är det poker kväll med resten av grabb-journalist kåren. 

tada

Jo visst var dom fyra dom små sköldpaddorna, men när dom var ute och slogs så sa dom när dom hade slagit ner nån one down two to go take them ninja! Iaf sa mina kompisar att dom sa det... Pratade också med min käre mor igår som hade skckat ett mail där hon sa att hon nog tog i lite i min barndom. Det kanske blir som på min 18-årsdag när jag fick en radiostyrdbil som jag hade önskat mig varenda jul och nyår. Ack vilken värld vi lever i ;-) Jaag vet att dom flesta redan är klara med tävlingarna, men jag kan nu släppa stressen över, WPP, ÅB, PGB och Days of Japan. Bara två kvar! Fast imorn bär det av mot Punjab och hänga lite på landsbygden till på tisdag, ska bli skönt att få lite frisk luft. 

Two down, five to go, take them ninja!

Ett kärt gammalt citat från en turtles film, vilket påminner mig att jag inte fick se på turtles när jag var liten. Min mamma tyckte det var för våldsamt att tre sköldpaddor sprang runt och slogs. Det var mycket jag inte fick se när jag var liten, vilket är helt i sin ordning. Fast en del av det kan ju tyckas lite obegripligt så här i efterhand. Jag fick tex inte leka med Heeman (jag vet inte ens hur man stavar till det), jag fick bara ewokerna bland star wars gubbarna (för dom tyckte min mamma säkert såg söta ut). Jo med handen på hjärtat fick jag faktisk en Luke Skywalker figur, men absolut inga onda gubbar. Trots dessa trauman kan jag också med handen på hjärtat säga att jag har haft den bästa barndomen som man kan ha. Hur jag nu snubblade in på det här, jo jag är klar med två tävlingar och har två kvar. Årets bild och the photo award är klara så nu har jag bara World press photo, M.I.L.K, Days of Japan och POY kvar. I årets bild skickade jag in 13 st singel bilder och tre reportage och i Photo award skickade jag in 8 singlar och tre reportage. Det blev jäkligt svettigt för plånboken men så är det när man betalar allt själv. Tur är väl att resten av tävlingarna i princip är gratis. 

Nästan klar

Så var jag klar med första tävlingen, känns ju som en stor sten har fallit. Nu är det bara vänta och se och inte bli besviken. För som jag skrivit så har jag sett på så sjukt bra material i år från polare. Det är som Dareberg skriver på sin blogg, nog den roligaste perioden på året. Det är så sjukt kul att träffas kolla igenom varandras bilder och maila fram och tillbaka och lyssna på alla tyckare och ge råd. Vi har haft en sån kväll här i Delhi förra året och jag hoppas vi kommer kunna ha fler när det blir lite varmare. Några öl på terrassen och en projektor och massa bra bilder, det är väl egentligen det man behöver här i livet? Nja, jag börjar bli sjukt sugen på att åka ut och jobba snart men har en mastodont research som jag måste börja dra i innan jag kan åka iväg på några längre resor. Idag ska jag sitta med mitt sista jobba från Kongo, är lite sen med jobbet som ska in i Polistidningen men har inte haft en sekund över den senaste tiden. Så in i gruvan igen!

Hepp

Fy vilken ångest

Damen lämnade mig i natt, trodde jag iaf. Hennes flyg var försenat och ställdes efter fem timmar in. Så på morgonen vaknade jag först av ett argt sms som sa att flyget var inställt sen ett lite gladare som sa att hon hade blivit incheckad på Hyatt här i Delhi. Idag och imorgon var ju tänkt att jag skulle sitta limmad vid datorn och få klart alla tävlingar, men istället har jag varit på Hyat och njutit av lite lyx. Men dom senaste timmarna har jag suttit framför datorn och haft rå ångest över mina bilder. Inget känns bra och alla har fan så mycket bättre än vad jag har att komma med. Ska försöka ta mig i kragen och trycka in några ändå.