Hemma

Kom hem igår helt slut i kroppen och huvudet, hade förträngt att jag började jobba idag på Aftonbladet. Så det var att stiga upp klockan 07:00 för att vara på jobbet vid 08:00.... Jag hoppas bara att jag inte kommer jobba den här tiden hela tiden. När jag satt på flygplatsen i Franfurt dyker helt plötsligt ett känt ansikte upp, Chris Maluszynski skulle med samma plan hem till Svedala. Kul att träffa den gamla räven igen, båda två var dock lite väl trötta. Annars har dagen bestått av gäspningar och ett glatt hälsande på alla på jobbet. Det känns skoj att vara tillbaka, det kommer nog bli en bra sommar tror jag. Klockan är nu starx över 22:00 och jag håller på att falla ihop, ligger iof redan så fallet blir mjukt. Men det var länge sen jag gick och la mig så här tidigt. En sak som jag satt och tänkte på i bilen på jobbet var hur konstigt kroppen funkar. Intalar jag bara för mig själv vilken tid jag ska upp så vaknar jag alltid 5 min före klockan ringer. Men skulle jaga vara instängd i ett rum i 8 timmar så skulle jag nog inte ha en aning om hur mycket klockan var. Hjälp mig gärna med detta mysterium, har du några egna erfarenheter? Eller har jag övernaturliga krafter? Vore jag en superhjälte och det här var min talang så är det ju inte så mycket att hurra för, än mindre går det att bekämpa skurkar med den... Bilden är från första dagen i Libanon.