Bakfylla och ångest

Igår vaknade jag upp med en riktig ångest liggandes i magen. Kvällen innan var det fest för Aftonbladet. Jag låg där i sängen och gick igenom kvällen efter nån sekund kommer jag på att jag vekligen inte har nått att ha ångest över. Jag var inte ens överdrivet full. Slirig såklart men inte full. Blir bakfyllan verkligen värre ju äldra man blir eller är det måst att man måst hålla igång festndet för att kunna festa som man gjorde förut? Kvällen var iaf trevlig, nästan 600 personer hade infunnit sig på operaterrasen för att fira att det var 10 år sedan Aftonbladet gick om Expressen. Efter en stund var det tal av Anders Gerdin som ville tacka alla så mycket och berätta vad som hänt dom senaste 10 åren. Det var tydligen ett gäng som fått stora journalist priset och massa andra fina priser. Slutligen tackade Anders reportrar, redigerare, växeltelefonisterna och vaktmästeriet. Men inte ett ord om alla fantstiska fasta fotografer som sliter på tidningen. Jag är inte längre en del av Aftonbladet som jag var i sommras när jag vikarierade där. Men jag blir ändå förbannad att han helt och hållet glömmer bort dom otroligt duktiga killar och tjejer som sliter där. Flera av dom har antalet gånger vunnit stora priser i Sverige och utomlands. Det ända sättet Anders tar upp fotografer är när Filip och Fredrik kommer in som hemliga gäster och hånar en annan fotograf som inte ens var närvarande.