Vad häde egentligen?

Senaste dagarna har varit så intensiva så jag har tyvär inte kunnat skriva nånting men ska försöka summera ihop allt. Jag har iaf blivit evakuerad från Beirut, kanske inte helt frivilligt men jobbet skulle göras så då får man bita ihop. Fast lite skönt är det... Jag har aldrig varit med om ett så urskillninglöst hat från den andra sidan gränsen. Bomberna faller nu tätare och tätare och det är långt ifrån Hezbollah som är dom ända målen. Dom vackra stadsdelarna som jag en gång gått i ligger nu i ruiner. Röken ligger tät över landet och hatet på båda sidor bara växer. I början sa Israel att dom skulle vrida tillbaka klockan 20 år för Libanon och det tycks vara dess mål, frågan är bara varför? Varför bombar dom fattiga områden i bergen? En humoristisk paradox i det hela är att varje gång Hezbollah träffar nya mål och nu menar jag inte den civila mål för det är lika avskyvärt det. Utan miliära mål tex träffade dom en stridsbåt, då blir Israel skitförbannade och trappar upp det hela ytterligare. Jag har sett många krig tidigare men det här är nog ett av dom smutsigaste som jag befunnit mig i. Under hela evakueringen av 700 svenskar som jag följde så föll bomberna. Barnen skrek och alla var livrädda. Tillslut kom vi iväg och efter mycket tumult och sju timmar vid gränsen kom vi äntligen över till den underbara diktauren Syrien. Ett land där man känner sig så otrygg som man bara kan göra. Men jag och min reporter kom iväg etfer att ha sänt det sista jobbet igår och nu sitter jag här i Amsterdam. Så fort jag blundar somnar jag och jag har haft samma byxor nu i tre veckor så jag är kanske inte den renaste killen i stan. Väldigt väldigt snart är jag hemma.

Dagens bild

Först på plats med ambulansen.

Hål i marken och frustration

Fick sova några timmar inatt och efter en spretig morgon kom vi igång med jobbet. Nakdelen med att jobba med svenska tidningar är att det ska vara en svensk vinkel på allt. Jag känner mig mest frustrerad att inte göra "bildjobben". Man behöver verkligen inte vara där det smäller för att få bra bilder och beskriva vad som händer men en hel dag med huvudfokus på porträtt på rädda svenskar är frustrerande. Bomberna ramlar ner från himlen nu hela tiden och människor börjar nu bunkra upp förnödenheter vilket leder till att priserna skjuter i höjden. Vattnet kostar nu det dubbla priset. Undertiden vi besökte ett sjukhus idag så började dom bomba strax utanför. Vi åker till platsen och snart befinner vi oss med en ambulans först på plats. några snabba oskarpa bilder hinner jag ta men sen åter det som nya plan är på väg in. Jag skriker till min reporter att hoppa in i bilen och springer bort mot bilen. Hon hade råkat låsa sin dörr och får panik, jag knuffar in henne på min plats och skriker till vår chaufför att köra medans jag springer bort och hoppar upp på en förbi körande vespa. Allt går så snabbt men det känns skönt att trots tröttheten så funkar allt som det ska. Improvisera är a och o. Imorgon skulle tydligen UD börja evakuera svenskarna, antingen har dom legat med Israel eller så är det årets skämt. Hur hade dom tänkt sig att få ut 2000 svenskar ur ett land där bomberna faller och vattnet och luften ligger under en ständigt blockad? Kriget sprider sig och och nu bubblar det på nytt i regionen. Det har inte släppts på nyheterna men kom ihåg var ni läste det först. Det ser ut som en ny våg av antrax har slgit till mot USA, under morgonen hittades misstänkt antrax bla på NY TIMES så en hel avdelning fick stängas av. Nu ser jag snart i kors så god natt var du nu är.

Dagens bild

Nattens räd.

Det tar tid att bygga upp men det går snabbt att rasera

Vi kom med det sista planet igår till Beirut, nån timme senare hade israelerna bombat flygplatsen och den stängdes ner. Hela dagen har flyglarmet gått på olika ställen då Israeliskt flyg jobbat på flitigt. 13 broar ska ha sprängts och nu verkar det inte som dom gör nån skillnad på nått. Det känns som dom lever uner gamla södern mottot "en död arab är en bra arab". Om det är nått land som jag verkligen vill se fred i just nu är det just Libanon, dom har lidit igenom så mycket krig och när nu väl landet börjar blomstra igen så blossar ett nytt krig upp och turisterna flyr. Vi bor bakom st George hotel där tunga strider ägde rum under imbördeskriget. Beirut är fantstiskt vackert med underbara människor i så det gör ont i hjärtat när nu bomberna börjat falla igen. När väl bilderna var skickade ikväll så ligger jag och våran tolk/chaufför och slappar på mitt rum och kollar nyheterna. Israeliskt stridsflyg hade bombat bränsledepån på den internationella flygplatsen. Vi åker dit, tuggimit tuggas snabbt och jag lägger in en till snus. På med västen och hjälmen man vet aldrig var nästa bomb slår till. Värmen från elden slår emot mig när jag kommer fram efter en litenstunds plåtande känner jag att det börjar regna. Jag kollar upp och vinden blåser in från öst så jag har ett enormt moln ovanför mig av svartrök. Regnet luktade bensin och med fel vinadar och glöden som sprätte skulle jag om jag stannat ganska snart lyst upp himlen. Några timmars sömn sen upp och jobba, längat efter dig.

En tanke

Nu när jag var hemma i måndags direkt efter Gazaremsan satt vi i soffan jag Ebba (bonusdottern) Fly (flickvännen) och Maria (systern) och stojade och lekte. Vi hade det super mysigt. Och Ebba och Fly lekte en variant av buller i bock som jag aldrig har lekt förut. Ist för "buller i buller i bock hur många...." Så var det nått i stil med "fem skott i ryggen, blodet rinner hästen biter..." När väl turen kommer till mig och Ebba ska sätta skotten i min rygg stelnar jag till. Det känns obehagligt och det enda jag ser framför mig r lemlästade kroppar med skotthål i ryggen. När vi senare sitter i bilen försvinner jag bort inån sekund och Fly frågar vad det är. Samma bilder dyker upp igen och jag förklarar och sen kommer tårarna. Jag torkar snabbt bort dom för jag vill inte att Ebba ska se. Hur förklarar man för en fyra åringen vad man har varit med om? Jag försöker dela med till dig men det är svårt vet inte var jag ska börja, men det är skönt att bara ha dig där.

Så var jag hemma igen....

Jag landade i söndags kväll och kunde mysa med Fly under hela måndagen. Klockan 15:00 hämtade Fly Ebba (bonusdottern) och sen hade vi familje kväll med sedvanligtstök. Jag hade hoppats på att få ledigt under veckan för att kunna åka ner till Gotland med min lilla mini familj men inte. På tisdagen var det vanligt jobb och det blev en resa till Kiruna och hemm samma kväll och idag gick Israel in i Lebanon så ni kan ju gissa var jag sitter nu. I kära gamle Frankfurt och väntar på flyget som ska ta oss ner till Beirut. Denna gången har jag dock lovat min flickvän att komma hem så jag kan vara nere på Gotland nästa helg och dit ska! Så imorn kommer första raporten från ett nytt växande krig som denna gången verkar sprida sig utanför Israels gränser.

Pa vag hem

Sa var vi antligen ute ur Gaza remsan, gardagen spendrades i Tel Aviv lite sol och resten joibb. Visst ar det skont att vara ute och pa vag hen men stressen att vara i Israel ligger alltid pa lur. Nar vi harom kvallen satt pa stranden i Tel Aviv kunde jag inte lata bli att taka pa att nar som helst kan det komma en galning och spranga sig har. Tank att alltid leva i osakerheten, pa den ena sidan palestiner som vaxer upp under ett hat och fortryck och den andra sidan Israeler som vaxer upp med den standiga radslan och stressen att nar som helst kan dom sla till. Gar det att komma ur en sadan ond spiral? Jag kommer alltid att tanka pa en Hollywood rulle som kom for nagra ar sedan som hette "Deep Impact" tror jag. Den kom samtidigt som "Armagedon" och handlar ocksa om att jorden hotas av utomjordlingar. Men det finns en sen som jag speciellt gillar i den, det ar pa slutet nar amerikanerna har hittat et satt att sla ut rymdskeppet. Da ser man hur Israeliska och Palestinska soldater star sida vid sida och slass tillsammans. Det kanske ar sa komplicerat att det behovs ett utomjordiskt hot for att kriget ska fa ett slut?

Fronten

I förrgår var vi på fronten, striderna rasade som värst uppe i norra delen av Gaza när vi var där. Motståndet mot israelerna var välorganiserat och mycket. Mitt i alltihop springer barnen och leker med livet som om allt inte var på riktigt. Leken gick ut på att korsa en gata som israeliska stridsvagnar beskjuter, dom står först och kikar runt hörnet och när elden upphör springer dom för livet till andra sidan. Vi åker vidare till en annan front en liten bit bort, attack helikoptrarna surrar i luften bulldozrarna går fram och tillbaks och river upp allt i sin väg. Dom hotfulla fruktträden faller offer för maskinens skopor. Både jag och min reporter fick en dålig magkänsla när vi stod uppe på ett tag för att få en överblick. Från taket kan vi se milismän smyga runt växthusen med raketgevär, och efter nån sekund smäller det och det börjar ringa i mina öron. Inget hände med bulldozern som fick en direkt träff av raketgeväret. När vi är klara med vårat jobb drar vi snabbt därifrån och 10 min etfer vi åkt får vi höra att israelerna har gått in med appache helikoptrar och sprängt allt i bitar. Vi tar oss upp till sjukhuset där döda och skadade kommer in i skytteltrafik. Kropparna är så sönderbrända av raketattacken så det kommer knappt en droppa blod från dom sönder trasade kropparna. Jag fick en klump i magen, bårhuset började fyllas til bredden men kropparna fortsatte att rulla in. Jag kände mig klar, jag ville inte vara kvar. Varför ska jag var där för att vältra mig i deras sorg? Vi åker hem. På natten ligger jag och lyssnar till helikoptrarna som surrar i natten. Det är som när man ligger i sommarstugan och lyssnar på en mygga som man väntar på ska gå till attack.

Dagens bild

En ung man som träffats av grant splitter i benen och ansiktet. Resten av bilderna kan ni kolla på aftonbladets hemsida.

Väntan

I natt när jag låg och pratade med min underbara flickvän small det plötsligt till. Israelerna hade bombat inrikesministeriet, vi var på plats 10 min senare. Ett bostadeshus som låg två meter från ministeriet var lika förstört på sidan som vette på huset. jag var inne i några lägenheter och i en lägenhet låg kylskåpet fem meter från var den stod och allt var trasigt. Det var flera skadade och blodet var utsmetat på golvet i trapphuset. Idag öppnade dom gränsen i några timmar för journalister, tydligen hade det varit lång kö och det verkar inte bättre än att dom flesta utländska medier lämnar Gaza remsan nu innan Israelerna går in. Tyvär så lämnade DN Gaza samtidigt som resten. Så nu sitter vi här jag och min reporter Per-Ola Ohlsson och väntar på vad som komma skall.

En dag vid medelhavet.

Jag har kunnat sova igenom det mesta i mitt liv, jordbävning, bilbomber och annat en morgon pigg bonusdotter. Men artelleri kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Hela natten har dom lobbat in artelleri och sonic bomber. Vissa gör så att fönstrerna spricker andra bara så man vaknar til lite. Vi befinner oss nog mitt i stormens öga just nu. Stämmningen har lugnat ner sig och det känns som alla väntar på vad som är båda sidors nästa steg. Överallt där vi kommer tas vi emot med den arabiska gästfriheten. För nån timme sen satt vi 50 meter från fronten i en trädgård och drack kaffe med en familj. Jag hade varit uppe å deras tak och fotograferat stridsvagnarna som åkt fram och tillbaka och sköt med kanonerna och maskingeväret. En stund senare står jag i medelhavet med vatten upp tillbröstet och plåtar sommar badande ungar som surfar på gamla kylskåpsdörrar. Och nu sitter jag här igen säkert på hotellet med artelleriet som bakgrunds musik. Ce la vie!

Vilken soppa

Det har varit lite rörigt men nu rullar det på. Bland våra fadäser finns två bortappade väskor, dock inte vårat fel. En borttappad bil som vi letade efter i en timme innan jag tillslut hittade den. Nästan soppatorsk mitt i ingenstans... Men nu rullar som sagt allt igen och just nu befinner vi oss i Gaza. När jag för en stund sen satte uppe på mitt rum här i Gaza City och reigerade bilder började Israelerna lobba in Sonic granater. Ingen kommer till skada av dom men det smäller bra duktigt och jag och min reporet Per-Ola slängde på oss västarna och sprang ner för att leta efter platsen där vi trodde den slagit ner. Men med stressen i blicken frågar vi receptionisten på hotellet ifall hon visste var den slagit ner och fick ett varmt leende tillbaks och en förklaring att det här händer hela tiden. Dom fick sig iaf ett gott skratt för vi såg ut som hej kom och hjälp mig.... Nu ska det sovas nån timme tills dom nattliga attackerna börjar. Kolla Aftonbladet imorgon om ni vill se en snyggo byline bild och ett bra reportage.

Lite svår jobbat.

Dagen har väl inte direkt flytigt på som den kan göra, efter många turer hitade vi fram ditt vi skulle men var inte helt nöjda. Jo föresten jag befinner mig nu i Israel/Palestina på jobb för Aftonbladet. Vid min sida har jag en väldigt trevlig skåning så vi försöker pigga uppp varandra. Mitt bagage kom fram idag, fast jag fick åka ut till flygplatsen och hämta det.... Allt var kvar men nån har sökt igenom väskan för saker låg inte där dom skulle. Dock ska dom ha en eloge för låset som jag har på min väska är inte lätt att lirka upp. Det tar tid och det var väl därför väskan var så sen! Imorn blir det nya krafter och nya intressanta jobb som ligger i farvattnet.

Im on the road again.

Så var jag nu åter på resande fot. Jag kan med bittra erfarenheter tipsa alla att aldrig åka med British Airways och El al! Servicen suger även fast man nu flyger buisnes class.... Shit vad skönt det är när man inte behöver vända på kronorna utan nån annan står för kalaset! Tyvär så är mitt baggage borta igen!

Tankar till en vän.

Igår blev Martin Adler avrättad i Somalia. Jag räknade Martin som en vän sen tiden i Irak. Han var även med och hjäpte till och få ut mig från Indonesien för dyrgt ett år sedan. Martin var den av oss som var mest mån om säkerheten och var otrolig rutinerad. Han var min bästa konkurent och en fin vän som alltid hann före och kom alltid hem med fantastiska texter och bilder. Egentligen skulle jag jobbat hela dagen igår men orkade inte utan åkte hem. Livet är förjävla orättvist ibland, varför tog dom honom just??? Han som verkligen brydde sig om er! Han är inte den första som dör i år utan den 26 journalisten som dör i jobbet. Vi är inte en del av kriget men har under dom senatse åren blivit mål för det. Mål för att vi vill förmedla lidandet och effekterna av hur jävligt krig är. Och i tider som dessa är det viktigt att visa att vi inte kan skrämmas till tystnad utan våga visa vad som sker på dessa platser. Martin du lämnar efter dig ett stort tomrum men också väldigt mycket värme som för alltid kommer finnas där genom att du förevigat det med dina bilder. Min varmaste tankar går till hans fru och två döttrar.

Sväng med mig!

Imorgon gäst spelar jag på Berns på Thomas och Mattias klubb. Det kommer bjudas på det svängigaste brasse musiken ni hört på länge. För er som vill kolla på Brasiliens match så kommer den visas på dukar. För er som inte känner till något om min dj karriär så har jag en klubb som dyker upp då och då som heter "Republica do Brasil" och för er som har varit på nån av mina klubbar kan jag lova hasselbacken vibes imorgon. Så dra på era dans skor och kom dit. Jag går på 24:00 och spelar till 03:00 gratis entre och sju blommor att sova på!

Dagens bild

Från föreläsningen i fredags med Urban Hamid Hans Blix och jag, vi hade två timmar som vi pratade om om läget i Irak. Allt gick jätte bra och det roliga var på slutet när vi fick massa intressanta frågor så man fick tänka till lite.

Tiden är knapp

Oj oj oj mitt liv går just nu i 180, jobb flickvän hennes dotter och kompisar och familjen. Alla ska dom ha lika mycket tid av mig och som det är nu så sover jag knappt. I torsdags var jag uppe i körde jag upp till norrland på ett jobb över dagen, reportaget handlade om världens enda tant museum.... Tråkigt kan vissa tycka men det blev riktigt bra och var skit kul. Kom hem 02:00 och hittade Urban halv sovande på min soffa. Tanken var att vi skulle tajta ihop oss inför fredagens föreläsning men det blev som sagt lite sent. Upp 07:00 och hämta en bild på Aftonbladet, nervös och stressad satt jag och gjorde ut dom sista bilderna som jag skulle prata om. Föreläsningen gick bra och det var fullsatt. Kul med mycket frågor och väldigt kul att lyssna på Hans Blix som hade mycket intressant att säga om läget och vad som komma skall. Sen var det in i bilen med hela familjen som skulle ner på familje vänners student. I bilen lyckades jag göra tre bilder från tant reportaget men fick ändå smyga undan i nån timme på kalaset för att göra klart jobbet som skulle skickas på kvällen. Trött blir man. Sen var det hem på lördagen och snabbt svida om och springa runt på stan för att hitta en present till min gode vän Johan som hade kalas på Ingarö med middag och femkamp. Sen hem på söndagen och mysa med flickvännen och idag hämta hennes dotter som har varit på semester med sin pappa i en vecka sen lämna av dom som skulle bort en vecka på Gotland. Och nu ligger jag i soffan och ska snart läsa igenom mina favo bloggar för att uppdatera mig om världsläget.... Har dock hunnit med en underbar middag med Håkan och några grannar. Imorn väntar fotboll och på förmiddagen ska det paddlas kajak!

Lugnt

Är det lugnt före stormen eller lugnet i stormen??? Vilket fall som helst så jobbar jag nu på aftonbladet och trivs som fisken i vattnet. Skön stämmning bland fotografer och riktigt bra chefer som gillar roliga och udda bildlösningar. Tyvär så händer det inte så mycket men då får man komma med egna reportage ideér! Sakteligen börjar det kännas som jag ändå landar i stockholm. Det tar tid men det är skönt att börja känna igen. Och på fredag ska jag hålla föreläsning tillsammans med Hans Blix och Urban Hamid. Om det är nån som vill komma och lyssna så kan ni maila mig så kan jag skriva upp er på min gästlista, men först till kvarn är det som gäller för jag har bara några platser. Det börjar klcokan 12:00 och är nånstans i innerstan i stockholm.

Kom igen Zlatan!!!

Första halvlek sågs med min kära flickvän den andra satt jag ensam och frustrerad med en öl i handen. Men kom igen nu!!! In med bollen.

Vägen till en kvinnas hjärta går igenom magen.

Det finns en tjej som har skrivit väldigt många kommentarer här på min blogg och dagens inlägg är en tribute och ett gammalt löfte om ett recept på en maträtt som vi båda två gillar. Det har tagit några månader för jag fick receptet i Singapore och då var det bara på kinesiska. Nu när jag kom hem gick jag in på min stammis sushi bar "Okonomi" stockholms bästa shushi för övrigt och den ligger i samma hus som jag bor i. Dom översatte receptet till svenska så här kommer min kärleks förklaring till dig Sandra. Hoppas du och din man får en lika god middag som ni hade i Dubai.

BLACK PEPPER BEAF
Koka vitt "vanligt" ris.

Gör i ordning en sås, ska mer bli som en marinad men det är den här som gör det så gott.

smör
potatismjöl (lite)
MSG (kinesisk smak tillsättning, går även bra med kött buljong men försök få tag i MSG) Väldigt lite ska användas
Matlagningssprit, Whisky eller kinesisk (lite typ två tsk)
Ostronsås (3 delar)
Svart soya (den tjockare varianten) (4 delar)
Socker (5 delar)
Svartpeppar (grovmalen) (2 delar)

Stek sedan upp ganska tunnt strimlad kött och stek med papprika och lök och chiliparika utan kärnor.
Sista stek tiden blandar du ihop allt.
Serveras med kokt ris och en kall öl.

Smaklig spis och säg gärna till om receptet funkade!

Förtidspension

Under dagens jobb sa en mamma till sin son att kika upp mot farbron och pekade mot mig! Visst att jag inte är på topp men va fan, jag en farbror???? I övrigt kan jag tillägga att jag trivs väldigt bra på mitt sommarjobb. Så skönt och varmt bemötande från alla och stämmningen bland fotografer! Det är ju som att stiga in på Politiken, kreativt varmt och hjälpsamt. Här pinkas det inte revir. Så skönt när tom cheferna nappar på udda ideer och sköna bildlösningar. Den här sommaren kommer bli bra, det tror jag iaf. Fan vad skönt att jobbet iaf funkar, för jag har nog världens bästa yrke och älskar det!

Ursäkta röran!

Ledsen för det korta uppehållet men det har varit lite rörigt i livet. Lite för mycket motgångar och strul, ibland önskar jag bara att allt var lite lättare. Jag har nu skrubbat varenda millimeter av min lägenhet och den förbannade röklukten sitter fortfarande kvar. Det enda som är bra är att min bostad nu är så ren som den aldrig har varit. Halsen svider dock och febern gör så att jag ständigt är i en dimma. Även fast det är skönt att vara hemma så känns det annorlunda denna gången att komma hem. Varför kan inte folk förstå mig eller är det jag som inte förstår dem? Sitter nu på Aftonbladet och har varit ute på mitt första jobb utan att avslöja för mycket (för allt är så förbannat hemligt när man jobbar på kvällstidning...) så var det ett konsument jobb som var helt ok. Ens första jobb kommer man alltid ihåg, förra året var jag på Expressen och mitt första jobb var att bevaka Mr van der Kvast, hans hund hade nämligen bitit en granne.... Jag gjorde nog den sämsta häckningen i världen, man ska ju gömma sig så att "offret" inte ser en. Men det fattade ju inte jag så jag ringde på dörren men det var ingen hemma så jag satt utanför och väntade. Det är svårt att komma tillbaka till en slätstrucken vardag när man haft så mycket färger och kontraster runt om kring sig i 8 månader. Vad är det för fel på mig????

Ikea

In transit sprang igår in i Niklas Svensson a.k.a politikerbloggen som är en god vän från Expressen tiden. Han var på Ikea med sina föräldrar som hjälpte honom att uppgradera sitt hem inför flytt. Väldigt kul att se honom och hans föräldrar.

Dagens bild

Så presenterar jag äntligen mitt "hemliga projekt", hemligt har det varit för att mamma och pappa skulle överaskas. Min nya tatuering gjordes under tre veckor i Singapore nere i Chinatown och för er som inte ser vad det är så är det en Koi fisk.

Att ta tillbaks!

Dagens projekt Reclaim mitt hem! Jag har legat och tänkt hela natten och den enda lösningen som finns just nu på mitt problem är att "go to the madresses". Jag har haft ångest över min lägenhet sen jag klev in i den jag har inte kunnat flytta in så jag har bott hos min flickvän och mina föräldrar men idag blåser nya vindar. Idag skiner solen och jag är laddad för idag börjar återtagandet! Jag måste ju göra varenda centimeter mysig igen, saneringsfirman kunde inte komma förens nästa vecka och jag måste flytta in i helgen för att jag har massa jobb som jag måste göra och måste packa upp allting. Så dom kommande timmarna kommer jag ha en skrubbis i högerhanden nått giftigt i vänsterhanden och skrubba hela lägenheten. Dagens mål: Kunna ikväll sitta och ta ett glas vin med öppna fönster och känna mig hemma. Så på med brasse musiken ooch börja rulla höfterna höfterna för nu börjar städfesten!!!! Ohhh just det, under dagen är det smyg premier på mitt "hemliga projekt" som jag hållt på med i tre veckor, så tigrar och katter håll i er för nu börjar det svänga solen skiner och det är en bra dag!

Landat....

Allt har varit sjukt bra med att komma hem, iaf nästan allt. Jag har varit borta nu i 8 månader och hyrt ut min lägenhet undertiden till en tjej som gäst jobbat på Eriksson. Och igår skulle jag få tillbaks den efter att först haft en kort inspektion med henne och företaget som jag hyr ut genom. Min fina lägenhet som jag total renoverat själv som en gång sken och luktade gott såg nu ut som en själlös sunkig unkarls barre. Det luktade rök (vilket var förbjudet) och var ostädat. Jag grät inombords när jag såg ut över slagfältet och jag kände verkligen inte för att flytta in där. Som tur är så har jag en deposition och har hyrt ut genom en seriös uthyrningsfirma som verkar vara på min sida. Hemvändar festen som jag planerade att ha imorgon får tyvär nog vänta i några dagar för jag får inte ta in saneringsfirman innan min fd. hyresgäst har godkänt kostnaden för kalaset.

Whooohooo!

Har äntligen landat i El Stockholmo!!!! Känns så himla skönt att vara hemma igen, pappa stod på arlanda med en öppen famn och mötte mig och mina 78 kilo som mirakulöst nog kom med. Nu ska jag springa till systers jobb och överaska. När planet landa föll en liten tår och en varm känsla sköljdes över mig över hur skönt och fint det är att vara i Sverige och att få komma hem till ett så fint land trots en grå himmel. Tjhoooo!

Faan

En väldigt tung dag för journalister idag när två journalsiter från CBS dödades i en vägbomb i Irak idag. Kimberly Dozier ligger nu svårt skadad på sjukhus i Baghdad och kämpar för sitt liv.

Panik

Efter två nästan panik utbrott sitter jag nu i Bangkok och dricker en öl för att lugna mina stackars nerver. Varför dessa dramatiska ord undrar säkert du. Lugn jag ska bara ta en klunk på min öl så ska jag berätta. Det visade sig på Changi flygplats att jag hade lite för mycket packning... 30 kilo i övervikt! Jag fick ju köpa sen till väska för att få ner allting men det var redan där tajt. Så när jag ska checka in så säger dom att det går inte. Jag blinkar med mina flörtigaste ögon till tjejen på andra sidan disken och fick ytterligare 10 kilo och en extra väska att ta med mig in på planet. Men det var fortfarande 10 kilo som skulle bort eller så skulle jag få betala. Ett kilo kostade 80 sing dollar vilket är ca 450 kr. Så det skulle kosta mig 4500 kr!!!! Med 20 min innan checkinen stängde lyckades jag lyfta ur 10 kilo, en hårddisk, en hjälm och en skottsäkerväst. Det här visade sig vara en väldigt dålig idee... När jag kommer till säkerhets kontrollen vid gaten tar det stopp. Jag bär ett olagligt föremål med mig bnämligen en hjälm och en väst. Så dom blir tvungna att ringa polisen som efter 30 min kommer till gaten för att förhöra mig. Det hela hjälper inte att jag ser ut som en arab och att jag har väldigt många stämplar från mellanöstern. Gtaen börjar tömas på folk då folket börjar borda planet. Jag kall svettas och känner att jag håller på att missa mitt plan. Polisen berättar att jag har två alternativ antingen kommer dom beslgta min väst (den kostar 23 000 kr) eller om piloten godkänner det skeppa den i lasten. Klockan tickar och jag svettas. Jag har varken tid eller råd att ta en ny flight eller "ge bort" min väst. Mitt hand bagage väger tillsammans nu ca 27 kilo och jag är dygnsur med mina svenska varma kläder. Varför kan det aldrig vara lätt för???? Tillslut har dom 5 poliserna som har hand om mitt fall beslutat sig för att om jag skriver under ett papper på kinesiska kommer dom skicka min extra väska och plattorna i västen. Jag springer om bord på planet som nu är försenat och får några sköna onda blickar på mig. Så nu sitter jag här med en "tom" väst och en hjälm och min stora kamera väska. Det sista jag fick höra i Singapore från poliserna var att -Lycka till i Thailand är dom mycket hårdare på sånt här än vi! Om allt går som det ska landar jag 06:50 på Arlanda imrogon bitti med 58 kilo pinaler. Enshalla!

Övervikt...

Well o well, har börjat packa och inser att jag måste köpa en till väska för att få med mig allt. Som det är nu har jag tre stora väskor och massa lösa pinaler. När jag stod och packade kamera väskan så kikade jag igenom ett av passen, till min fasa såg jag att mitt visum gick ut idag. En dag går alltid at jiddra sig till men det är ju så surt att betala böter. Så det var ju bara att hoppa in i en taxi och åka över till Malaysia, allt gick bra blev dock inkallad i "rummet" för ett kortare förhör. -Varför har du så många stämplar ut och in till Singapore? -Varför reser du till så konstiga länder? Vad gör du i Singapore? Det sköna med den sista frågan är att kunna svara -Ingenting!

Dagens bild

Från middag i fredags, Henrik som är en gammal Mellqvist räv har flyttat ner till Singapore med Linda och Hillevi och är en rastlös hemma pappa, en väldigt trevlig sådan.

Dagens bild

Baghdad.

Eftermiddags shishan

Sitter på mitt stammis fik och tar en fredags shisha och njuter. Igår blev jag tillfrågad om jag kunde prata tillsammans med Hans Blixt och Urban Hamid om Irak i Stockholm den 16 juni och fick precis det bekräftat. Väldigt kul och smickrade! Ser så fram emot att komma hem till Sverige. Tyvär så har jag ett litet dilemma.... Fick en fråga om jag kunde börja tidigare på Aftonbladet, redan den 8 juni. Samtidigt har jag kanske ett jobb nere i Mogadishu. Nån som har några kontakter där nere? Men först ska jag avsluta mitt hemliga projekt imorgon.... Hade skön lämning igår så nu har jag snart inte så mycket som håller mig kvar här nere. Avskeds middag ikväll på Villa Bali och sen ska det packas i helgen.

Årets hemvändare

Japp nu kan ni gå in och rösta på alltomstockholm om vem som ska bli årets hemvändare. Bland mina med hemvändare hittar ni bla Tjock Steffe ochj Jan Eliasson. jag vet tuff konurens men jag hoppas på er. Själv har jag bara hört talas om det här fenoment tidigare från mina bond kompisar. Om man kommer från en liten håla och stuckit därifrån så har dom tydligen hemvändar dagar under sommaren. Jag tror inte jag kommer bli årets hemvändare men kommer ändå fira det här med en hemvändar fest. Jag landar på tisdag.... fest på fredag om det är fint väder? Och ni som inte träffat mig personligen är såklart välkommna också, på gäst listan står ju självklart alla som skulle med ner till Saipan men bangade i sista sekund.....

Godmorgon!

Det var ett tag sen jag vaknade upp och nån sa på ett sånt där mysigt sätt godmorgon martin! Men idag vaknade jag upp efter en lång period av låghet och kände att det var en god morgon. Så skönt det är när man vaknar upp med massa energi i kroppen och känner att, damn det kommer nog gå ganska bra det här ändå. Upp tidigt och iväg och jobba. Molnen var stora och mjuka, lunchen med Henrik trevlig och fåglarna kvittrade faktiskt lite extra idag. När jag lite senare står och plåtar börjar det spö regna, regnskogs regn då alltså. Jag springer vidare för att plåta när blixten slår ner väldigt exakt bredvid mig. Jag hoppar så högt så när jag slutar blunda sitter jag i taxin dyngsur på väg hem. Men inte ens en blixt kan förstöra det som håller på att hända, det bubblar lite och det kommer bli bra det lovar jag....

Dagens bild

En handikappad kroko.

Maläten

Utan snus försmäktar jag på denna ö...Jag har nu en dryg vecka kvar innan jag landar i Stockholm och är mera uttråkad nu än någonsin. Dom som jag bor med har åkt hem till Sverige på semester så jag har 190 kvm för mig själv. Inget snus har jag heller, jag har försökt sluta och eftersom jag inte tog med nått så har jag tvingat mig själv till det. Men jag kommer börja igen när jag kommer hem, några laster måste man få ha! Dagen har tillbringats på Jurong's reptilpark. Ett mera malätet ställe får man hitta, tydligen ska det vara asiens största reptilpark men då måste dom ha menat i kvadrat meter. jag var där med Henrik och Linda och deras dotter Hillevi som är 2 år (har jag för mig). Samt ett jätte trevligt danskt par och deras som son på 8 månader. Klockan 12:00 började krokodil showen, två underbetalda indier riskerade sina liv genom att springa runt i en hal pool där det fanns 7 krokodiler. Det var ett sånt ställe som man kan se på nyheterna ibland. En glad pappa som filmar på semestern med sin videokamera och sen råkar djurskötaren bli uppäten av krokodilen. Resten av dagen bestod av småbarns snack och långpromenad. Inte där riktigt än....

En kort lång kväll

Igår skulle jag bara ner och käka med en polare på stan, lite mat kanske en bio och sen hem. Min karaktär är lika låg som den alltid har varit. Det slutade klockan 04:00 imorse på en kareokebar... Jag och Emil sjöng My way som gudar! Ändå lyckades jag trassla mig upp klockan 09:00 för att gå ner att träna för att hinna med ett hemligt projekt som tagit hela dagen. Helt slut och har precis beställt hem mat, softa hemma med bra film i soffan. Jag fattar inte varför det inte kommit mer och framför allt billigare home delivery i Sverige änn vad som finns idag. Det är ju det bästa som finns!

Dagens bild

17 maj

För att hedra mina farföräldrar och vårt kära grannland så blåser jag en liten fanfar efetrsom det är Norges national dag idag! tuteli tut! Saker som jag saknar från Norge. Molte yoghurt, fox cola, fyrste kaka, släkten och vår stuga i Rauland.

Ett nytt krig ligger och pyr.

Sitter nere på Baghdad street i Arab kvartern och röker en efter middags Sisha och dricker mint te, i bakgrunden sjunger böneutroparen ut sin bön. Vad var det som hände egentligen? Hur kunde det bli så att dagens krig inte är så enkla att förstå som det engång var? Ett nytt krig närmar sig och denna gången om det smäller kommer det att komma närmare dig i soffan än det senatse i Irak. Irak kriget var inegnting om man jämför med vad som kan hända om Iran blir anfallet. Denna gången är spelarna fler och komponenterna mycket mer komplicerade än det tidigare varit. Det bubblar och det ligger i tiden. Om man tar två steg bakåt kan man se att det förbereds, teatern i Afghanistan stängs ned. Fler och fler reservister skickas in i Irak för att skicka hem militären för att vila upp sig. Det går väldigt många rykten i Irak just nu och dom kontrakts arbetare som jag pratat med säger alla nästan samma sak. Det kommer ske i år. USA kan inte tillåta att Iran för kärnvapen inte Israel heller. Israel och USA har alldeles för starka band för att den ena ska kunna överge den andre. I detta fallet är det väl USA. Iran har under en längre tid hotat Israel och om Israel kommer gå in måste USA följa efter. För att ytterligare göra det mer komplicerat har vi också Sunni och Shia muslimer. Konflikten mellan dom bara växer. Shia muslimerna har det sämre ställt i flera länder och attackerna mot dom sprider sig. Jag är verkligen dåligt insatt i deras konflikt men en av orsakerna handlar om vem som kom efter profeten Mohamed. Enligt Shia är det Imamen Ali som ligger begravd i Vadisalan valley i Najaf. Enligt Sunni kom Ali först efter den tredje Imamen dvs är den fjärde. Detta gör Shia muslimerna inte like"fina" som Sunni muslimerna. En till sak är att Iran har 69,5 miljoner invånare vilket gör det till ett helt annat krig än det mot Irak. En sak som USA insåg under Irak kriget är att det smarta kriget inte funkade så bra som dom hoppats på. Det "riktiga" kriget måste ska på marken, dom kan bara underlätta det med flyg och smarta vapen men dom måste räkna in special trupperna för att "vinna" kriget. Om det börjar i år eller nästa är bara en fråga. Det kommer hända och inte om 10 år som jag trodde utan i en väldigt snar framtid. Obs! Ta nu inte det här som fakta utan det här är bara mina tankar och intryck som jag fått under åren som jag jobbat i mellanöstern. Rätta mig gärna om jag har fått nått fel.

Pinsam dålig koll

Gårdags kvällen spenderades på Villa Bali som är en sjukt mysig restaurant vid Alexandra road. God mat och väldigt mycket öl blev det. En av mina svagheter i livet är spel och vad, därför går jag aldrig tex på casinon. Vad däremot går ju att göra med vem som helst och var som helst. Son tur va blev det aldrig nått vad igår men det var nära. Diskutionen gick ut på hur stort Indonesien är. Jag var helt ute och cyklade. Indonesien har 204 miljiner invånare och är världens största muslimska land. Själv trodde jag att det var en liten ö grupp med mindre än 100 miljoner invånare. Bara Bali är lika stor som Gotland och från västar Sumatra till Öst Timor är det lika långt som från Athen till Bombay. Och en av dom bästa delarna med Indonesien är att svenskar nu kan resa dit utan att behöva ansöka i för väg om visum!

Packa väskan

Tiden går snabbt, om ca två veckor är jag åter en stockholmare. Då börjar min "semester", jag ska vara hemma under hela sommaren vilket ska bli sjukt skönt. Först några veckor då jag ska försöka vara ledig, har några plåtningar men ska försöka slappa. Sen börjar jag ju på Aftonbladet vilket ska bli väldigt kul och spännande. Kommer dock sakna Expressen gänget! Så nu är det dags att börja packa ihop för denna säsongen. Har ett litet projekt här nere så jag vet inte om jag hinner iväg på ett jobb som jag hade hoppats på. Men det är ganska skönt att bara hänga här och softa. Tänk om jag bra kunde ta med mig typ fem ställen härifrån med mig hem. Damn vad det skulle vara skönt att ha ett Loaf i Stockholm.

Tråka

Både jag och piloten är uttråkade, lediga.... Det föreslogs att leka burken. Ingen kom ihåg reglerna. TP, sjukt tråkigt att spela två. Ähh vi drar snart ner och käkar i little India.

Work it boy!

Jag tror nog vi kan ta det lite lugnt med det här snacket om att pensionera sig i Sverige. Att jobba till 65 år är väl ingenting. Fick precis reda på att dom precis höjt pensions åldern för taxichaffisar till den eminenta åldern 73 år. Vi åkte nämligen hem med en gubbe som skulle kunna varit runt 100 år.

Mors dag!

Älskade mamma tack för att du finns där och att du är som du är. Ser fram emot nybakat bröd och mysiga familje middagar.

Dagens bild

På väg ut på nattpatrullering i röda zonen.

Rinner bort

Dom senaste dagarna har det bara blivit varmare och varmare här. Fläkten surrar i taket men gör bara så att luften inte står helt stilla. Det är 31°+ och 74% luftfuktighet. Allt står still, det börjar bli sommar här också.... Ska försöka pallra mig ner till gymet och träna lite för att sen lägga mig vid poolen och svalkas. Kom på en skit bra reportage idee inatt när vi var ute och slirade. Jag har haft en färg period nu i några månader, men fick ett sånt starkt sug på att plåta lite svartvitt. Har ett projekt som jag ska plåta när jag kommer hem till Sverige som nog kommer bli det.

En generalisering.

Igår var jag på bio, såg "Mission Impossible 3" sjukt bra! Spännande och... inte så mycket mer tyvär. Tom Cruise har ju tappat all sin trovärdighet som skådis efter hans senatse freaky betende. Biografen var den nyaste här i Singapore, stor och elegant. En skön sak med att gå på bio när man inte är i Sverige är att man ser hur skönt det skulle kunna vara. På denna lite lyxigare biograf fanns det en liten lounge på våningen där man köpte biljett. Där kan man medans man sitter och väntar på att sin film börjar ta en drink surfa på internet och koppla av. När sen du ska in i salongen så följer en stilig uniformerad man med dig och visare var dui ska sitta. Sen sitter man där i mörkret och har en skön lyxig biokänsla. På vägen hem sen slog det mig att det finns hiss och rulltrapps kulturer. Singaporianer har en mycket högt utvecklad hiss kultur detta tillskillnad från den underutvecklade Svenska hiss kulturen, detta kan bero på att i Sverige så har vi inte så höga hus så vi behöver inte åka så mycket hiss. Men oavsett det så behärskar inte svenskar den viktigaste knappen för en smidig resa i en hiss. I >< I jag tror den ser ut så, den gör så att dörrarna stänger snabbt och resan kan fortsätta. Svenskar däremot är mästare på rulltrappor tillskillnad från den totalt värdelösa singaporianska rulltrapps resenären. Jag tror det kan ha med att i Singapore så är det vänstertrafik när man kör bil. På trottoaren går man på höger sida så det blir väldigt rörigt när man ska åka rulltrappa. Endel står demostrativt på vänster sida för att visa att dom faktiskt är ett köra-på-vänster-sida-land. Och en del tar upp hela trappen med sina shopping påsar medans andra springer i motsatt riktning i vad rulltrappan rör sig. Själv rör jag mig nu snabbt som en samurai i höga shoppingcentrum. Jag behärskar ju nu båda rulltrappan och hissen.

ID

Dom flesta har väl en identitetskris nångång i livet, jag hade min när jag var i tonåren. Men att resa mycket gör så att linjerna var man hör hemma suddas ut. Jag började tänka på det här när jag var i Irak nu. Jag är adopterad från Colombia kom till Sverige när jag var några månader gammal. Att tillägga är att det här endast handlar om var jag hör hemma. Ingen kan på en gissning säga var jag kommer ifrån. Dom flesta brukar gissa på mellanöstern men igår fick jag höra Italien också. I Sverige har i princip aldrig någon ifrågasatt vad jag är. I Sverige är jag svensk, men utomlands är jag helt plötsligt nån konstig blandning. I Irak blev jag tillslut väldigt trött på att alla tog för givet att jag var arab. Jag blev inte direkt illa behandlad pga av det. Men jag hamnade utanför flera gånger pga att dom trodde jag var tolk eller att jag inte pratade engelska etc. Det är frukatnsvärt förnedrande när några står och diskuterar om en själv som att jag inte var där. Det är först när man börjar resa som man upptäcker att det faktiskt gör en stor skillnad att det står BORN IN COLOMBIA i mitt pass. Colombianer har ett dåligt rykta världen över, ALLA förknippar Colombia med knark. När jag lämnar Sverige är jag inte längre svensk med Colombianskt ursprung utan en Colombian med ett svenskt medborgarskap eller som jag fick höra för ett tag sen en strand hund. När jag var liten förstod jag aldrig vad en världsmedborgare var för nått. Det lät ju skit bra tycket jag. Att vara medborgare i hela världen, sånt ska jag ha när jag blir stor, tännkte jag. Jag har aldrig gillat ordet världsmedborgare, känns pretto och töntigt. -Jag är så berest och hör hemma överallt...jada jada jada. Men vad fan ska jag säga att jag är? Men för det mesta har jag faktiskt bara nytta av mitt utseende och mitt pass så det ordnar sig nog.

Dagens bild

Lite sent men en bild från påsken i Kalsu. Jag har glömt att säga det men om nån vill "låna" några av mina bilder till sin egen blogg, inlägg så är ni välkommna att göra det. Skicka iväg ett mail bara så jag vet. Det här gäller bara privata bloggar och inte hemsidor etc.

En fanfar!!!!

Föresten så firar In transit idag att ha sprängt 10 000 besökare gränsen! Det firas nere på Arab street med Charles en shisha och lite turkisktkaffe.

Still alive!

Ledsen att jag inte skrivit på några dagar men har varit ute och rest med damen i några dagar. Vi hann med ö livet på Tioman och tok shopping i Kuala Lumpor. Jag kan lugnt erkänna att jag inte är den bästa på relationer, jag har varit livrädd för dom tidigare och tänker därför inte riktigt på samma sätt som en som har varit i relationer. Detta medför missförstånd och diskutioner.... Inget alvarligt men jag kan nog erkänna att jag nog inte är den lättaste att vara tillsammans med. Det är heller inte lätt att ha ett förhållande om man jobbar på det sättet som jag gör. Tex. Jag har bott i asien i åtta månader inget riktigt stort har hänt. Flickvännen kommer och hälsar på, stor jordbävningen händer, tsunami varning utfärdas. Här är mitt dilemma, jag vill ju självklart åka dit. Om jag åker riskerar jag min relation (då går jobbet före henne) om jag inte åker tror hon att jag tycker att hon håller tillbaks mig och går isf runt och är grinig. I båda fallen är jag körd! Det löste sig denna gången men det är bra att lägga upp en plan för eventuela händelser i framtiden. Det är samma sak med min kompis som ska gifta sig i sommar. Bröllopet är i Frankrike och jag frågade honom vad som skulle till för att han skulle bli tvungen att ställa in? (eller skjuta på det).
Vi kom fram till att om nån spränger eifeltornet så hade han legetima skäl att flytta på bröllopet i nån dag eller iaf vara nån timme sen till vigseln....

Dagens bild

Skytten jackson som tar en cigg när vi är på väg att rulla in i gröna zonen.

En stund för mig själv

Det har varit lite tunt med skrvande senaste dagarna, har inte haft så mycket tid. Jag har knappt hunnit tänka på hur Irak var denna gången mer än att jag var väldigt besviken på att jag inte kunde stanna längre. Det visade sig väldigt bra iaf att åka hem och få besök. Fördomarna från min sida har varit många om dom amerikanska soldaterna och hur det är att vara inbäddad. Det ända jag hört är att man är väldigt kontrollerad och att man får i princip samma sak som alla andra. Det är därför väldigt kul att kunna ändra sin uppfattning på hur det är. Amerikanska militären är förmodligen den enda militären i världen som tar emot en på ett så öppet sätt, självklart finns det en tanke bakom det. Publicitet på hur bra dom är. Men det går att göra bra saker där, som jag upplevde det berodde det bara på var man hamnar och med vilka människor. På den första basen som jag var på var dom väldigt öppna trevliga och nyfikna. Jag kunde strosa runt hur som helst och prata med alla som jag stötte på. Jag behövde inte ha ett godkännade från högsta toppen för att få följa med ut eller för att plåta på basen. Folk kom fram och började prata och var nyfikna på vem jag var och vad jag gjorde. Självklart finns det restriktioner, hemliga saker och människor som jag inte fick plåta. När man kommer till Irak får man först skriva under ett papper där dom bla överlåter den stra censuren till den enskilde. Om man bryter mot detta kan man bli utkastat och portad från landet. Det här var inget som kom i vägen för mitt jobb och ens som jag gick runt och tänkte på. Förut hade jag svårt att dela upp kriget med vita huset och den enskilde soldaten. Även fast jag stört diggar Mikael Moore så måste jag ändå säga att bilden av den amerikanske soldaten är lite väl snedvinklad. För min del så behövde jag vara där och uppleva det som dom gör för att kunna skapa mig en lite sannare bild. Visste finns det idioter som Lindsy. Men att måla upp en bild av att majoriteten är unga fattiga arbetar killar som riskerar sina liv för att kunna studera i USA är att ljuga. På dom två ställena jag var på så fick jag två helt olika uppfattningar och det är väl så det är olika människor och olika situationer. Jag kommer säkert skriva av mig lite mer senare men det här var några tankar just nu.

Damn

En stor tsunami varning har precis utfärdats, i samma ögonblick satt vi och planerade en kortare resa till en semester ö.... Vilket resulterade i arg flickvän....Har ni vänner på Toga eller Nya Zeeland så bör ni slå en pling.

Kul

En liten kul grej för utlands svenksar och även nyfikna människor är att det nu är några som snott konceptet "Over heard in NYC" till Sverige. Sidan heter tjuvlyssnat och är precis samma koncept som den amerikanska. Tjuvlyssningar i vardagslivet. Väldigt kul även fast den inte är lika bra som den amerikanska. Att sno ett koncept rakt av funkar ofta in så där jätte bra.

Shop to you drop!

Phuu, gårdagen var jag tvungen att sitta hemma och jobba men idag var det guidad tur på stan och shopping och sen lite till shopping och ännu lite till... Vilket har gett trötta fötter och en ännuu tröttare Martin. Men jag var inte passiv shoppare utan lyckades få med mig en kasse hem jag med. Nu ska vi snart möta upp några polare och krubba. Väntar fortfarande på att det ska hända nått nere i Indonesien, annars blir det strand semester... Jag kan ligga på en strand i ca två dagar sen blir jag galen. Om jag ska på vilo semester behöver jag två veckor, första veckan att stressa ner andra veckan att bara slappa. Men på några dagar blir jag bara stissig. Well vi får se. Nu ska det ut och käkas middag med polarna och damen.

Dagens bild

Natt patrulering i Bagdad, fem män är ute och kör efter utegångs förbudet. En av killarna hade blivit misshandlat och skulle till sjukhus så efter en stund får dom köra vidare.

Landat

Lite skönt är det ändå att vara tillbaka i Singapore, efter jag landat så var det choklad provning för hela slanten. Äta och sen iväg till Fullerton som är Singpore's äldsta byggnad och helt vansinnigt vacker. Chokladen var ljuvlig och uppe på en balkong stod det under hela kvällen en stråk kvartett och spelade klassisk musik. Så med ett glas rom lite kaffe och mängder med riktigt god choklad firades det att jag kommit hem... Och idag kom min donna ner. Så ut till flygplatsen för att möta henne. Försov mig dock 6 timmar. Hade glömt ställa om tiden så jag vaknar enligt min klocka kl 08:00, men då var hon 15:00 redan. Som tur var så åkte min polare flickvän på samma flyg och han skulle också ut och möta så han slog larm och jag hann i tid. Får se vilka planer det blir men skönt ska vi iaf ha det oav om det blir strand eller vulkan spottning!

Dagens bild

Finns en likehet med några karaktärer från Star Wars... Det är iaf jag.

Kaptenens logg bok 28 april 2006

Vi har precis lättat ankare och på börjat vår resa till varmare breddgrader. Jo jag stannade nämligen kvar i Kuwait i en extra dag, hade en bild som jag ville ta på basen där jag bodde. Bussen som gick till flygplatsen gick för tidigt så jag skulle missa kvälls ljuset med två timmar så jag sköt på resan en dag. Men nu har jag lättat ankare och befinner mig på Kuwait internationella flygplats. Klockan två imorgon landar jag i Singapore vilket ska bli så skönt. Jag har nämligen inte kunnat tvätta och mina kläder tog slut för fem dagar sen. Jag är skitig har dock dushat men har gått runt i skitiga kläder i några dagar så det ska bli skönt att simma runt i poolen och känna sig fräsh. Om nån skulle vilja se vad jag har gjort så kör tidningen Fokus en bild special med mina bilder i dagens nummer. Imorgon kommer jag sitta med resterande bilder och sen sända för att nästa vecka, ähh vi får se....

She is back, lady luck

Har fatt en valbehovlig natts somn och det ser ut som det mestaa loser sig. Min underbara babe lyckades trixa till sig en ny biljett sa hon kommer ner pa sondag. Sjalv sa drar jag senare inatt och landar i Singapore imorgon efter middag. Maria om du laser det har sa vill jag ha det vanliga motagandet pa flygplatsen, en liten orkester hula hula donnor som kastar blommor och ta Rolceen denna gangen! Bentlyn ar for liten... Basen som jag ar pa nu ar helt sjukt stor och galen. Eftersom det ar sa manga soldater som mellanlandar for leaf (permis) sa har dom lyxatt till det lite. Utomhus bio, spa, relax avdelnning, inomhus bio, spel avdelning (playstation etc). Nu gick min tid visst ut pa internet sa jag maste pysa men vi hors fran Singapore nasta gang.
Saionara!

Dumpad av lady luck!

Jävla fucking kuk, jag har verkligen ingen tur just nu. Jag har blivit utkastad från Irak. Min gårdag var minst sagt stressig, först hamna i kraftig beskjutning sen ut på ny patrull på kvällen. Kom hem 00:00 skulle då bestämma mig om jag skulle stanna kvar eller åka ner till Indonesien. Jag fick inga klara besked från min redaktör, utan hade världens diskution med henne. Det sluta med att jag bestämde mig för att stanna i Irak och åka över till Ramadi och följa marinen i nån vecka. Jag blir slussad klockan 02:00 till media centret för jag fick inte stanna kvar på den basen som jag bodde på. Mitt planerade flyg gick 07:00 på morgonen men jag sa att jag skulle hoppa det och stanna kvar. Paus, att fixa et flyg ut från Bagdad tar fem dagar, omöjligt att få det snabbare. Jag vaknar 09:30 av att en PAO kommer in och förklarar läget, jag kan inte stanna kvar längre. All inbäddning har blivit satt på is till ny information. Som det ser ut nu kommer det ta mellan en till två veckor innan dom kommer behandla nya inbäddningar. Och jag kan inte bvo kvar på presscentret under tiden. Dvs ta in på hotel i röda zonen. -Men det possitiva är att vi har fixat en ny flight till dig, du lyfter 10 min! Efter mycket tjafs och en lång och dålig förklaring så var det bara att panik packa väskan och köra ut till helikopter plattan. Sen vidare med flyg till Kuwait. Så nu är jag här. Jag har även hållt min flickvän lite för länge på sträckbänken med om jag ska stanna eller inte. Och igår kväll sa jag till henne att jag skulle stanna så hon hann ju självklart boka av resan ner till Singapore. Om jag har tur så kommer hon ändå ner på lördag, då ska hon skämmas bort! Lite plåster på såren för hon är tillsammans med världens sämsta planerare.... I pipeline klockan 22:31 lokal tid, Sri Lanka inbördes krig, Indonesien vulkan utbrott eller om hon inte kan komma ner så kolla möjligheterna att hoppa på en herka över till Afghanistan med US military. Personlig status trött och stressad, jo jag har föresten börjat snusa igen och vill helst av allt att det är sommar och bli as packad med massa polare i Stockholm.

Att glömma bort att man ska åka.

Har fortfarande inte fått nått svar angående vulkan storyn på Java. Jag kom precis hem från ett uppdrag nere i centrala Bagdad när jag innan jag ska sova siesta tänker att det vore bra om jag kollade vilken tid mitt plan gick den 26 april, jag upptäcker då att jag missade det med sisådär 17 timmar.... FAN paniken spred sig i kroppen, planet kan vara fullt och jag måste köpa en ny svindyr biljett för att ta mig ner till Singapore. Det har visat sig genom åren att även fast jag tycker att jag är ekonomisk och smart när det gäller utgifter så har jag ingen koll på hur smart jag egentligen var. Biljetten som jag hade köpt visade sig vara nån form av super biljett. Jag kan missa planet hur många gånger som helst och likaså boka om den. Så nu väntar jag bara på att kontoret i NYC ska öppna sen måste jag ha ett svar om vart jag befinner mig imorgon.
Men innan det ska jag ut på en ny patrull ikväll. På patrullen som jag var ute på idag hände det lite saker. Vi åkte ut 08:00 på vanlig rutin patrullering, vi skulle ner till södra Bagdad. Åka en bit in i en förort, hoppa ur bilen gå och knacka dörr och kolla hur folk mådde och om det var lugnt i området. Fick några bra bilder, helt plötsligt hör vi skottlossning och vi får ett samtal att en annan patrull var under beskjutning och att vi skulle åka och hjälpa till. Snabbt in i Hummwv'n, pulsen öka och bilen skumpade. Väl på plats var det lugnt, en död man lite längre bort. Förstod inte exakt vad som hänt men vi rullade vidare. När vi kommer åkande på en gata som var ganska trafikerad så hör jag först hur nått krafsar på bilen sen blev det kaos. -IN COMMING!!!!! En raket från en RPG visslar förbi och detonerar med en kraftig smäll, samtidigt som vi blir kraftigt beskjutna av ett maskingevär nånsans ifrån. (att tillägga är att vi åker i en kraftigt bepansrad hummwv). Vår skytt rasar ner genom hålet i taket i bilen, till en början ser dom inte var vi blir beskjutna ifrån. Gatan töms blixt fort och bilen osar adrenalin, alla bilar stannar. Alla vet om nån skulle börja springa eller göra några hastiga rörelser så är soldaterna så spända så ett skott skulle gå av. Jag har själv varit på andra sidan suttit i en av dom bilarna som nu stod still några hundra meter bort medans några soldater med vansinne i blicken sökte igenom bilar och närområde. Man är rädd. Nån av soldaterna trodde sig ha sett några män efterskottlossningen hoppa på en buss som var på väg att köra bort. Alla bilarna rusade bort, om det nu skulle finnas vapen på bussen så skulle det bli skottlossning. Efter att ha genomsökt bussen får vi höra att dom sprungit åt ett annat håll. Förstärkning har kommit på platsen och området söks igenom utan resultat. Vi åker vidare och alla börjar slappna av.

Bomber och vulkaner

Dom senaste dagarna har jga inte gjort så mycket, var ute på ett halv roligt uppdrag norr om Bagdad. Men idag ska jag runt och svänga och nu börjar det röra på sig. Har inte bestämmt hur jag ska göra än, stanna längre eller åka till Singapore. Eller jag hade bestämmt mig men sen fick jag ett samtal igår från min redaktör som frågade om jag kunde åka till Indonesien a.s.a.p. Det är nämligen en vulkan norr om Yogykarta som ska ha utbrott snart. Jag har en mycket begränsad kunskap om detta så om det finns nån siesmolog eller vad det nu heter som läser skulle det vara grymt om du ville räcka upp handen eller kontakta mig.
Så nu har jag dubbla planer, jag har en biljett ut ur landet den 26 april men har också ordant så jag kan stanna. Ska ha ett svar senare idag på detta. Och det bästa är att om jag åker hem till Singapore kommer min flickvän ner, jag frågade henne igår om hon ville komma ner ändå isf och hänga på till Vulkan utbrottet... Omoraliskt från min sida? men hon sa ja, en annorlunda semester.... Jag satt uppe halva natten med research till det hela så jag sov som en prins. När jag vaknade 11:00 frågade min pressofficer om jag hade hört bilbomben som smällt för nån timme sen. Oroväckande jag sov som en stock. Nu var det dock precis skottlosning strax utanför. Vill ut från mitt fänglese och röra på mig.

Self boosting

Fick precis en väldigt cool och smickrande förfrågan. Blev tillfrågad om jag ville komma till National Press Club in Washington DC och tillsammans med reportern som jag jobbade nere i Saipan med, och prata om jobbet vi gjorde där. Om jag är ledig och dom pröjsar och jag vågar ska jag såklart åka.

Palatset

Har äntligen blivit flyttad till min nya bas. Den ligger ca 1 km från det förra stället jag var på men är huvudbasen för operationerna för 4 brigaden i Bagdad. Så jag ska ut på en mindre bas imorgon. Vad kan jag då säga om stället jag bor på. Det får bli en liten gissningslek. Strax utanför är det två jätte statyer, föreställande två händer hållande två korsade svärd. Det var hans andra fru som bodde här. Hmm ok du behöver lite fler ledtrådar. Hennes man var ett controll freak, hade faktiskt några dubbelgångare för att han var lite paranoid. Han sitter nu på kåken och sina sista dagar i frihet tillbringade han i en grop med ett sugrör som aircon. Fan vad dålig du är på att gissa! Jag bor ju i Saddams frus palats! Eller rättare sagt i den gamla realx och pool huset. Det är ungefär lika stort som en större drottningholms villa. Själva palatset är lite slitet just nu (delar av det är helt sönder bombat), men det håller på att renoveras så om nått år borde ni kunna komma och hälsa på mig. Hade föresten ett helt sjukt sammanträffande härom kvällen. En av soldaterna som plockade upp mig på flygplatsen var en vanlig kille från USA, han kom från Phonix. När jag klev in i bilen sa han -Så du kommer från Sverige, på klockren finlandssvenska. Killen hade varit utbytes student för fem år sen i Vasa och lärt sig prata hyfsad "svenska" där. Vi satt där i hummvien och prata svenska mitt i Bagdad, hur sjukt som helst och väldigt underhållande att lyssna på en amerikan som pratade finlands svenska.

Dagens bild

Efter hagel stormen som passerade så blev det ett litet snöbollskrig.

Dagens bild

Just another day at the office...

Att sälja död och andra tankar

Det är en märklig buisness att jobba med konflikt områden. När jag var 18 år såg jag min första människa bli ihjäl skjuten. Jag mådde illa av att ta bilden, men gjorde det och försvann snabbt från platsen som var i Ramallah på västbanken. Jag tyckte jag hade sensationella bilder. Tre personer som blivit avrättade på öppen gata utav millitanta palestiener. Ingen köpte dom. Jag skickade runt bilderna till olika tidnigar men ingen nappade. Men för fan det är ju folk som dött! Kommer jag ihåg att jag tänkte, vad behövs det för att visa hur fel det är? 5, 10, 20 personer? Tidnings världen är väldigt synisk, om det ska vara nått intresse ska det minst vara en död soldat kanske några skadade och ett gäng döda terrorister. Jag blev upp skickad till Irak av min agentur för att det inte hände nått i asien för tillfälligt. Nu är jag här och jobbar på, hittils har jag mest suttit och väntat på olika baser för att komma nånstans. Jag har gjort fyra jobb och väntar på ett för Newsweek imorgon. Men just nu känner jag mig mest tom. Bilderna som jag hittilis tagit är bra, kommer säkert sälja bra också men ändå är inte jag och vissa andra personer nöjda. I Ramadi är det just nu hetast, bara på regeringsbyggnaden har dom ca 17 attacker varje dag. Folk dör varje dag där, soldater och "terrorister". Intressanta storys ligger bara och väntar där. Som frilans med agentur så blir det automatiskt att man måste ta mer risker. Jag måste vara där, där storyn är för att kunna sälja. Jag har inte alltid dom feta kontrakten och jag har precis börjat göra mitt namn pytte lite känt internationellt. Jag flyttade utomlands för att kom bort från den svenska marknaden som är ännu mer inskränkt, för att satsa enbert på en internationell karriär. Egentligen skulle jag åka hem nästa vecka men ska kanske stanna kvar i ytterligare nån vecka. Det som gör det hela lite komplicerat är att jag har träffat en helt underbar tjej som egentligen ska komma och hälsa på i Singapore nästa vecka. Jag har inte direkt varit en förhållande kille, speciellt inte med tanke på att jag flänger så mycket. Men jag vill inte fucka up det här förhållandet, för jag tycker sjukt mycket om henne. En del av mig vill stanna kvar och jobba här i några veckor till trivs lite för bra här, den andra delen vill bara träffa henne och vara bara vara nära och bara va. Ibland önskar jag att jag hade ett vanligt kontors jobb. Kanske brevbärare? Tills jag lyckats klura ut vad jag ska göra för Nina Simone ta hand om mig.
Sov gott!

En stillsam natt

Klockan ar strax efter tolv och jag har precis kommit tillbaka efter att ha sant dagens bilder. Eftersom det ar ljus diciplin pa basen ar det backsvart nar det blir morkt. Iborjan tog det mig ca 30 min att ta mig 100 meter fran stallet dar jag jobbar och sover till matsalen. Men nu har jag borat lara mig omradet och sen har jag alltid med mig en ficklampa for att kunna lysa uppnar jag gar in i saker. Jag har inte gjort natt speciellt spannande idag, hade en platning tidigt imorse det var det anda. Sa jag har hangt med dom som jag borjat kanna lite har pa basen. Av alla som jag stott pa har bara en varit lite putt, iof sa fick jag hora att generalen for den har basen misstankte mig for spionage. Jag har namligen i uppdrag att gora sa manga gadget storys som mojligt. Men jag skamtade bort det och sa att -Visst jag samlar information at den svenska underrattelsetjansten... Doooo. Da skrattade dom lite i mjugg for dom hade aldrig hort natt daligt eller farligt om den svenska militaren. Men dom flesta har pa basen ar oppna och jatte trevliga, alla halsar pa alla med ett -How's it going eller ett -Eyy whats up. Och nar man avslutar en mening med ett ok sager man inte ok utan -Ho. Ni som har satt en hollywood militar film vet hur man uttalar detta. Imorgon blir jag iaf forflyttad till en annan FOB. Enligt min press major sa hander det lite mer dar uppe, sa strax efter lunch sitter jag i en konvoj pa vag fran Tunis FOB Kalsu till, ahh nu kommer jag inte ihag vad det heter men det ligger iaf lite norr upp.

HO

Dagens andra bild

En till bild från räden, en trött soldat som vilar efter att ha "vänt upp och ner" på dom misstänkta terroristernas hem.

Dagens bild

En bild från natt räden.

KIA

Harom dan dog tva soldater ute pa uppdrag, dom dodades av en IED dvs en vagbomb. Idag skulle det halts en minnesstund men av hela dagen har regnat bort. En mindre orkan drog forbi med ett enormt hagelregn. Gardagen bestod mest av vila infor gardagens uppdrag som jag skulle hanga med ut pa. Uppdraget var med en pluton fran Strider komp. Dom skulle fanga nagra misstankta terrorister som dom haft span pa under en tid. Vi akte ut starx efter 20:00 i fyra Bradlys (pansarvagn som tar 8 personer. Trangt och varmt, vi skumpade runt i en timme. Man kan inte se ut nanstans, det enda man ser ar en skarm som tornet ser genom. Allt ar gront for det har blivit morkt och det ar den IR kameran som ser vart vi aker. Jag gick igenom allt i huvudet som jag lart mig fran lumpen och dom ar som jag varit i konfliktzoner. Jag hade allt med mig, stangde av mobilen (det hade ju varit ratt pinsamt och jag gav var postition pga att nan polare ringde fran Sverige och ville kolla laget). Precis innan vi hoppade in i vagnen sa sa lojtnaden att jag kunde bli lite blot da vi skulle knata en liten blit och ga genom nagra kanaler... Nar vi val fick signalen att vi var framme om en liten stund var de backsvart ute. Vi lastade ur och helt plotsligt kande jag inet igen en enda person. Alla soldaterna hade ju sina nightvison googles pa sig men inte jag. Ett grupp befal ryckte tag i mig och sa att jag skulle ta rygg pa honom och sen borjade vi ga. Enligt lojtnaden var det bara tva kanal vi skulle korsa men det visade sig vara fel. Vi gick i ca 45 min, genom akrarna och falten. Vi korsade sammanlagt 10 kanaler och nar vi kom fram var alla genom blota. Jag foljde med A-styrkan medans B-styrkan tog bakvagen sa ingen skulle kunna smita. Morkt och blott, snabba steg och BOM. In genom dorren. -This is the coalation forces, down on the floor! Det var tva hus som skulle intas och sokas. I forsta huset fanns 4 man. Alla tvingades ut ur huset medans kvinorna och barnen fick vara kvar inne. Att vara med pa ett sok ar ingen trevlig syn, allt ska kollas, uppoch ner ut och in. Skap flyttas ut och filtar kastas ut. Barnen skrek och kvinnorna grat. Nar jag star vid dorren till huset for att ta en bild kommer plotsligt en kvinna ut med en AK-4. DEt var bara hon och jag, jag skriker till soldaten for att fa lite uppmarksamhet. Han vaknar till och rusar mot kvinnan som frivilligt lamnar over vapnet. (Varje hus har namligen tillstand att ha ett vapen). Men mitt hjarta tog ett extra skutt. Samma prossidur i nasta hus. Tillsaget som jag var med i hittade ingenting, men i nagra hus bort tog dom en man som tydligen var nr 3 pa nan lista over terrorister som var efterlysta. ALla kom hem den natten hela men skitiga, jag stod i halvtimme och tvattade kladerna fran lera sen somnade jag.

Dag 1

Sa nu har jag landa pa camp Kalsu den ligger soder om Baghdad och jag kom hit inatt, sen transport med "Ironhorses" vilket ar helikopter lyft. Just nu ar jag skit trott sa ni far ha oversende med att jag svamlar. Eftersom jag inte fick en lista pa vad jag skulle ta med mig sa hade jag ju sjalvklart inte en sovsack med mig, ist fick jag en hard varme filt att dra ovar mig nar det blev kallt. Men jag sov som en prins. Vaknade tidigt och at frukost i massen, jag kan bara saga fan vilken skillnad jamfort med lumpen.... Jag skulle kanske inte saga till det battre, frukosten ar enorm, som en internationell hotel frukost fast lite samre. Dagens uppdrag som jag foljde med pa var iaf ett sok i en liten by. Vi akte fyra humvies dit, nar vi hade akt igenom det fientliga omradet fick vi hora pa radion att nagra km bort var det sniper fire. Nar vi val kom till byn som bestod av tva sma hus soktes det med hundar och svepare efter minor och vapen gommor. Dom hittade ammunition och en telefon for en vagbomb. Senare tillbaka pa basen sa blir jag tvungen att ta tva power napps. Varmen och all utrustning gor att man blir sjukligt trott. Nu ikvallvar det fest pa massen, jag undrar hur kul man kan ha det utan sprit och med massa vapen och uniformer? Temat var iaf 70-tal och dom som var utkladda fick komma dit i civila klader. Ahh nu gar ogona i kors och jag maste sova. Roger over and out.

Chilling

Att helt plötsligt vara den som är mest erfaren är en konstig känsla. Jag är deffenetivt yngst här men ändå har jag nog mest erfarenhet bland dom tre journos som är här. Thomas, fransmannen som jag hängt med. För hans del var det första gången han var i en konfliktzon. Mitt flyg till min slut station, den bas där jag ska vara på går 21:30 så idag har jag haft ledigt. Att göra den gröna zonen är ganska svårt, man ska har badgar och eskorter, tillstånd och papper. Vi lyckades iaf ta oss in på PX, ett jätte stort område där allt finns. Burger King, Pizza Hut, Subway och en enorm mat/allt du behöver affär. Självklart hade dom en militär avdelning i affären, jag gick runt där och kände och klämde på bra skaer att ha prylar. Jag kom därirån med tre t-shirts och en handuk. Nått som jag är lite stolt över är att dom sålde snus där, dipp heter det på amerikanska och det är i principp samma sak. Jag köpte iaf inte en dosa! Trots att jag var sjukt snus sugen.

Dagens bild

En svettig trött och lite lagom uppsväld fotograf bak i en black hawk helikopter över Baghdad.

Landat

Efter en hel natt först på Hilton och sen på militärflygplatsen har jag nu landat i Baghdad. Allt har gått smidigt och bra, jag somnade som en gris på flyget mellan Kuwait och Baghdad. Det går inte att hålla sig vaken på en herkules allt buller och ska gör så jag somnar på engång. Väl nere på BIAP har jag sånt flyt jag har tidigare pratat med en fransk reporter från Le Parisian. Thomas och jag ska till ungefär samma ställe så vi har slagit oss samman. På BIAP trängs alla som ska över till gröna zonen. Det går inte så många helikopter transporter och all militär personal har såklart företräde. Jag och Thomas lyckas komma först i kön och tillsammans med en annan kvinna få dom tre platser som fanns att tillgå. Nästa lyft var imorgon. Så nu sitter vi här i gröna zonen i media området och svettas. Sjukt varmt är det och jag hoppas komma till min bas redan idag.

Checkat ut

Sitter vid stranden vid periska viken på Hilton hotel. På Hilton hotel har nämligen jänkarna aupprättad en bas. Dom har hyrt en grymt schyst bunge vid stranden och använder den nu som militärbas. En liten sambandscentral för logistik... Om inte allt skulle vara så extremt dyrt här skulle jag lätt rekomendera det. Men tyvär så gör man av med pengar så fort man andas. Om allt går som det ska nu så har jag en transport över till flygbasen inatt kl 01:00. Därifrån borde jag nån timme senare flyga in till Baghdad. En sha' allah

Dagens bild

Ledsen att jag varit så dålig på dagens bild, men här kommer en från förra gången jag var i Irak. Här är nere i centrala Bagdad under valet.

In transit

Att sluta snusa är svårare än jag trodde det skulle vara. Eller lättare för jag har ju inte kvar en enda snus. Om jag skulle ha tillgång skulle jag nog börja igen för just nu skulle jag ge väldigt mycket för en liten rackare. För att stilla mitt behov sitter jag nu och röker vattenpipa och dricker turkiskt kaffe på hotelet. Paul kom förbi idag och hade en kort genomgång på flyget och vart jag skulle ta vägen. Vartannat ord blev jag tvungen att fråga om för dom svänger sig bara med amerikanska militär termer hela tiden. Som det ser ut har jag en flight på fredag, när jag landar på BIAP (Bagdads internationella flygplats) blir det helikopter transport till camp Washington. Det är mycket som är annorlunda när man är inbäddad, eller den stora skillnaden är väl att man är lika stort mål som en amerikansk soldat. Dvs att på varje transport måste jag ha hela skydds utrustningen på hela tiden. Korta sträckor som den till camp Washington (ligger inne i gröna zonen) måste jag ha helikopter transport så det kommer bli väldigt mycket väntan. Innan jag gick och la mig igår kollade jag på Hotel Ruwanda, ni som inte har sett den SE DEN. För den var ruskig men väldigt bra. Jag har inte jobbat nått i Afrika men hoppas hinna med ett jobb nere i Mogadishu innan sommaren. Jag kan inte fatta att bara för att man inte har vit hud är man inte värd lika mycket, där nere slaktas människor varje dag och om det är mer än 100 människor så bli det en notis nånstans.

Första delen

Jag lovade tidigare att berätta vad som hände när jag blev knivhuggen i Jerusalem och nu har jag skickat texten till min vän i England som skulle ha med den i sin bok.
Tidigt på morgonen den 31 december 2000 blev Benjamin Kahane och hans fru mördade av en grupp palestinier inne på västbanken. Benjamin Kahane var en extremist ledare för en judisk höger grupp som är förbjuden i Israel.
Begravning skulle ske samma kväll och samtidigt en demonstration. Jag hade ringt Aftonbladet och kollat om dom var intresserade och det var dom. När detta ägde rum var jag 18 år och hade precis börjat min karriär... Jag hade inte sålt så mycket och var verkligen hungrig på att få in bilder i tidningar.
Jag min vän Pasqual och Nadav åkte till ett torg som vi visste dom skulle komma till. På radion hörde vi att CNN's fotograf hade blivit nerslagen och några bilar sönder slagna, men när dom väl kom så såg dom så snälla ut. Några hundra anhängare kom gående längs gatan och slöt upp på torget. Det var ganska lugnt fram till att två unga killar börjar rusa mot en arabisk mataffär. Alla följde efter och dom slog sönder och samman denna lilla affär, säkerligen dom som jobbade i den också. Det var 10 resor värre än Göteborgs kravallerna, stenar överallt och endast två beridna poliser som försökte överleva själva. Jag blev fast klämd i folkmassan och helt plötsligt är den nån som försöker slå på min kamera, jag försöker backa men sitter fast. Sen får jag ett hårt slag på benet, alla muskler strejkade och jag kunde inte stå på det benet längre. Jag lyckas ta mig ut och upp på en liten gata. Jag känner på byxan som är helt blöt. Vad fan har hänt? tänker jag, har jag gått emot nått blött eller har jag pissat på mig? Jag stannar under en gatlyckta och drar ner byxorna, då ser jag att det rinner kraftigt med blod från låret. Det snurrar till lite, fan jag har blivit knivhuggen! Jag lyckas ta mig ner till Pasqual som är helt uppe i kravallerna. -Pasqual! I have been stabbed! lyckas jag ropa. Han hör inte utan ropar tillbaka att vi måste fortsätta dom tänker inta premiärministerns bostad! Jag haltar fram till honom och sen faller jag ihop på marken. Dom andra fotografer som ser det hela rusar fram och börjar först plåta sen ropar nån dit en doktor. Jag tvingas in i en ambulans och läggs in på ett sjukhus.

Kuwait

Nu har jag landat och slagit mig till ro på ett utav dom märkligaste hotel som jag bott på. Stället heter Kuwait Palace hotel och när man kommer in ser det ut som man bor inne i ett gammalt arabiskt tvätthus/rakt in i tusen och en natt. Nej inget snusk alltså utan bara helt galet inrett. Rumen är inga rum utan en liten våning. Dey är inte lyxigt eller speciellt utan mest konstigt. Jag har ett rum, när man kommer in så är det ett badrum och en liten bar. Sen har jag liksom en över våning där sängen är. Well det hela är väldigt konstigt och lite små tackie... Det finns några saker som jag verkligen saknar när jag inte är i mellanöstern. 1.Trafiken, (det är lite mer spännande när man tror att man ska dö hela tiden, även fast dom kör väääldigt lugnt just här).
2.Turkiskt kaffe, (det är ju så sjukt gott att drick det natt svarta kaffet med kardemumma och lite socker i)!
3.Maten, (All ära åt asiatiskt kök men fy fan vad gott det är med mezze)!
Nu ska jag bara jobba lite sen ska jag sova, hoppas kunna åka in imorgon för jag hann träffa capt. Edwards som har hand om flyget. Förhoppningsvis kunde jag få en plats på en brittiskt militär transport imorn. En shaallah!

Dubai

Puhh har precis lyckas väcka min dator till liv igen efter en kort strejk. Kan vara så att den sympatiserar med fransoserna eller så var den bara trött på att leva. Den har nu iaf varit på andra sidan två gånger! jag befinner mig iaf i Dubai, uppe i buisnies loungen och sitter och har en halvdags transit. Vi kunde inte landa i Dubai på en gång för det var så tät dimma, ist mellan landade vi i Abu Dhabi. Jag sov hela resan och vaknade lite panik slagen, min stolskompis sa nämligen att vi var i Dubai, men att ingen släpptes av. Var vi kapade? hade jag tagit fel plan? Vart ska jag? Väldigt snurrigt blev det innan jag fick tag i en flygvärdinna som förklarade situationen för mig och sa att jag kunde sova vidare. Dubai's flygplats kan vara nått av det galnaste jag sett på länge. Här kan man nämligen inte bara köpa parfymer och choklad utan känner man att man saknar just den där nyaste Rolls Roy så står den där och väntar på en. Nu hoppas jag bara att allt går hyfsat smidigt, jag landar i Kuwait City klockan 16:55, hoppas hinna ut till basen ikväll för att fylla i lite papper och om jag har väldigt mycket tur kan jag kanske vara i Baghdad redan imorgon. Men jag skulle inte tro det, men vi hoppas på det!

Irak

Ledsen att förra inlägget blev lite grötigt men jag var lite stressad. Som sagt jag är nu på väg över till Kuwait för att åka vidare in till Irak. Jag ska vara inbäddad hos 4 infanteriet som håller till runt Najaf, Karbala och Babi. Det var dom här killarna som hittade Sadam fick jag reda på idag. Just nu sitter jag på Changi airport och pressar i mig en macka. Jag slutade nämligen snusa för någarr dagar sen, det var nämligen då mitt snus föråd tog slut. Och detta med mening, hur dumt det än känns just nu så vill jag sluta snusa. Det är inte lätt när man är hemma och det är 10 gånger svårare när man är stressad och nervös! Fan vad skulle jag inte ge föär en snus just nu? Utan snus försmäktar jag på denna ö! Well well, jag landar runt 16:00 imorn lokal tid och kommer hänga i Kuwait i nån dag, militären måste nämligen fixa ett visum till mig för att jag ska kunna ta mig ut ur landet. Jag hoppas jag kommer kunna blogga från basen i irak men annars får ni höra hur det va när jag kommer tillbaka om några veckor.

Kuwait nästa

Fick för nån timme sen ett samtal från Capitana Edwards i Kuwait, han sa att det var bra att poppa förbi så skulle jag ha en plats på en militär transport in i Baghdad. Så snabbt ner på stan in på Mustafa center och köpa en biljett till Kuwait och sen ner och ta en hejdå öl med några polare och nu packar jag samtidigt som jag skriver det här för planet går om nån timme så jag måste dra nu men skriver mer från flyplatsen.

Bio

Igår var det utgång och kvällens hetaste diskution handlade om vare sig man skulle sitta långt fram i ett flygplan eller lång bak. Jag hävdar bestämt att det är större chans att överleva om man sitter en rad framför vingen, jag fick upbackning av Charles flickvän som också alltid flyger sittandes på dom sätena. Charles därimot hävdade att det var störst chans att överleva om man satt så långt bak som möjligt. Själv refereade jag till Alive och Lost där båda stjärt partierna slets bort och större delen passagerarna dog. Nu ikväll var det bio, se inte Tristan och Isolde. Tråkig medeltidsfilm med en alldeles för modern skådis, för mycket getto!

Jag en bulldog?

Svt har ett test på sin hemsida som visar vilken hund man är och jag blev en bulldog! Själv hade jag hoppats på en jack russel terrier men man kan ju inte få allt man önskar sig här i livet... Har ni 2 min över, gå in och gör det. Vad blev ni?

Engelsk bulldog
Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.

Bilden är från Svt.se

Long time..

Igår var det welcome home party/vanlig onsdags utgång hör i Singapore. Jag är ju inte den som spottar i glaset så jag följde gladeligen med ut på middag och utgång. Världen är liten när man får höra att en av sina gamla barndoms kompisar från lågstadiet precis flyttat ner och börjat hänga i samma gäng som jag hänger med här nere. Emil Wiklund, en stört skön kille från Enskede. Han har tydligen praktik på ambassaden och det var väldigt roligt att se honom. Jag tror ju stenhårt på att vi som är uppväxta i gamla Enskede är lite speciella... På ett bra sätt alltså! Har slöat hela dagen spriungit runt i lägenheten och bara varit stissig. Jag hatar att vänta på besked. Jag vill nämligen få klartecken på att jag har en plats på en militär transport från Kuwait till Baghdad innan jag åker. Orkar inte hänga i Cairo i en vecka för att vänta på visum, inget fel på den stan men den tar verkligen musten ur mig. Pratade precis med en person som jag saknar hemskt mycket där hemma i Stockholm. Nu ska jag nog kolla på en film och hoppas på att få ett mail under tiden. Fick föresten ett mail från min redaktör med helt sjuka reportage ideer, alla kanske inte var helt seriösa...

3.Splattering a nude woman with paint
‘Hunting For Bambi’ is the craze that has taken the States by storm.
Branded ‘an embarrassment’ by Las Vegas city officials (oh, the irony),
the sport involves geezers paying around $10,000 to hunt a nude woman down
and shoot her in the bare ass with paintballs

Kartan

Södermalm på bloggkartan.se jo det är ju där jag bor när jag är hemma i Sverige.

Nya kalender pojken

Ledsen att jag är lite sen med uppdateringen men för er som bitit på naglarna så är väntan nu över. För ny månad betyder såklart en ny kalenderpojke. Och denna månaden är det inte mindre än jag som står som omslag! Det finns också några nya dagar i den nya utgåvan, några som ni annars kanske hade missat. Vi börjar från början 14 april: Good day! 15 april: Tax day! 17 april (min favorit) Hug the leader of a rebel group of your choice day! 22 april: Earth day!
Frågorna har även strömmat in om det är tilllåtet att ladda ner kalendern för att printa den och sätta upp på kylskåpet där hemma, och visst är det lugnt! Ha en underbar dag var ni än befinner er!

Maids

Våran maid håller just nu på att stöka runt i lägenheten och för en liten stund sen kom hon in på mitt rum med nystrukna kalsonger och t-shirts. Hur bra är inte det? Finns det nån skönare känsla än att komma ut från dushen och hoppa i ett par nystrukna kalsonger? Nej, just det! Testa det sätter en liten guld kant på tillvaron. Jag har faktiskt en maid för en dag i Sverige som jag kommer låta stryka mina kalsonger när jag kommer hem. Det började med att han trodde att Cafe opera skulle bli det nya Berns. Jag sa självklart emot och vi slog vad. Vi gav det ett år och vinnaren skulle få den andre som slav under en dag. Jag gick självklart ut som vinnare och har än idag inte tagit ut priset. Jag vet att han försöker förtränga det, men vi har ingen preskreptions tid på priset så när han minst anar det och när jag som mest behöver en slav ska jag ta ut det. Upplägget är inte helt klart än men det börjar givetvis med en stor god frukost ute i det gröna nån sommar dag. Har ni några tips på vad mer jag ska göra för att utnyttja den här dagen maximalt får ni gärna komma med tips. Och Andreas försök inte komma med falska inälgg du är redan genomskådad!

Tillbaka i neverland

Svettig och klibbig men väldigt glad över att vara tillbaka hemma i Singapore. När jag skulle boarda planet ställde jag mig först i kön, ingen annan stod bakom mig. Helt plötsligt har dock mitt svängrumm minskat till 0° bakom mig har en kinesisk man ställt sig, han har ställt sig 1 cm ifrån mig och bakom honom är det tomt! Well well, tvätten ligger och snurrar och mailen bubblar ska ut och möte några polrae snart tror jag. It's sooooo fucking god to be back! Bilden är från vägen från Changii airport till Neverland.

Klar i Bangkok

Så ska jag börja runda av min Bangkok's vistelse, hörom dagen fick jag nämligen svar från jänkarna att jag fått en plats bland infanteriet starx utanför Baghdad. Så nu ska jag ha ett sista möte med min redaktör om hur det ser ut med jobb sen åker jag nog dit. Men imorn bär det först av ner till Singapore, byta utrustning plocka upp lite prylar och slänga in en tvätt. Det är föresten ett väldigt speciellt språk som används när man pratar med amerikanska militären. Tex på frågan om jag kan få lift in från Kuwait med militär flyg så använder dom orden "movement into theater" ist för flyga in till Baghdad. Well vi får se, det kommer bli lugnt jag ska vara med det här förbandet om allt går som det ska i några veckor, dom håller på att städa upp efter senaste offensiven som pågick förra veckan norr om Baghdad.

Dagens bild

Breakdance nära MBK i centrala Bangkok.

Slö jobba

En tok slapp dag genomfördes på följande sätt, sov till 09:30 åt frukost. Gick ner till oppostitions partiets högkvarter. Gick vidare en stund senare till en vallokal. Åkte hem, sov en timme. Mötte upp ett gäng polare och sen ut och plåta igen. Om det inte händer nått imorgon drar jag hem till Singapore imorn eller på tisdag morgon. Uhhhh vad det är torrt med news events! Nu snart sova, så gött att vara tillbaks i värmen föresten!!!!! ca 30 molnfria grader!

Att välja att inte välja

Idag har jag väntat ut morgondagens val med att besöka den mytomsunna helg marknaden i Bangkok. Här fanns allt och då menar jag verkligen allt. Så hur kan man misslyckas att köpa någonting??? Well jag kom tomhänt därifrån, det blev helt enkelt för mycket att välja på. Så tillslut snurrade allt bara och jag fick panik och flydde fältet. Jaq har föresten bytt hotel, nu delar jag rum med min polare Charles Pertwee. En fotograf från Tokyo och skön snubbe. Har också hunnit träffa Mikael Töpffer en polare som jobbar och bor i Bangkok sedan några år tillbaka. Många sköna små tips därifrån och det var kul att träffa honom. Nu snart sova och hoppas vara mera frisk imorn för att orka med och springa runt på demonstrationer och i vallokaler imorgon.