In transit

Vilken jäkla vecka och dag. Allt har gått super bra fram tills i torsdags när jag var på en super trevlig tävlingskväll på kocksgatan. En massa otroligt duktiga vänner hade samlats för att gå igenom årets bild skörd och bolla vad vi alla skulle skicka in till tävlingarna. (för er som inte är insnöade på foto, så är det tävlingssäsong så här års. Åretsbild, worldpressphoto och en massa andra tävlingar) Som sagt det var jätte trevligt och alla som jag såg hade helt fantastiska bilder att visa. Tyvärr var det nån av dessa fotografer som var sjuk, så i det lilla rummet som vi befann oss i var det som att sliska av hela gänget. Jag vaknade upp dagen efter med feber och öm hals. Mina fysiska super krafter var som bortblåsta, orkade knappt lyfta en dammsugare än mindre packa ihop mitt liv och flytta till Indien. Men där stod hon helt plötsligt från ingenstans med oanade krafter svepte hon som en tornado genom mitt hem. Vilken super mamma jag har! Själv gick jag på autopilot och packade och packade. Ca 15 kilo i övervikt senare utan att behöva betala en krona sitter jag nu på Zurichs flygplats. En flygplats som jag nog kan säga platsar in på dom sämsta i världen. Visserligen har jag feber och en 14 timmars stop-over (snåljåpen i mig har bestämt sig att inte ta in på hotel utan sova på flygplatsen), men här stänger alla affärer kl 22:00, inte ett enda ställe är öppet. Så tex finns det inte ett enda ställe att köpa nått att dricka på... Det känns som jag är med i en domedagsfilm där det bara är jag och 15 st swahili pratande afrikaner som har överlevt och nu i bröjan av filmen befinner vi oss alla av nån märklig anledning på Zurichs flygplats. Mer om detta under natten. Over and out.