Öppna ögonen

Ibland måste man säga till sig själv att öppna ögonen och se vad man har. Ändå kan jag inte undgå att bli stressad, stressad över allt möjligt. Men mest jobbet såklart. Efter fem dagar underbara dagar nere i södra Indien med mamma och pappa där vi mest har legat på en strand och plaskat i 30° varmt vatten har jag dåligt samvete.  Massa nya idéer, bra jobb har dykt upp i huvudet men ändå kunde jag ligga på stranden och undra om folk börjar glömma bort mig. Alltså inte mig men mina jobb, att publiceras i utlandet gör att man blir en dussin fotograf igen. Som en väldigt god vän till mig sa för några veckor sen -Martin! Nu får du fan ta och tagga ner!!! Svårt när man lever med sitt jobb så tätt inpå. Andas, försöker jag säga till mig själv, men sen dyker stressen upp igen. Jag har egentligen inte haft så här bra med jobb som det rullat på den senaste tiden, men ändå tänker jag att jag kan klämma in mer jobb och att jag håller på att bli omkörd från insidan. Lätt att bränna ut sig själv med den filosofin och till vilken nytta? Huvudbryderier, längtar hem till Stockholm och sommarnätterna eller ut på havet och segla stormar och känna regnvinden piska i ansiktet. Försöker just nu ändra min flight till Stockholm, jag åker hem på torsdag dag och landar på fredag natt, sen hem till Indien igen på lördag eftermiddag förbereda ett jobb. Jobb Jobb Jobb Jobb, undrar om jag egentligen skulle palla med och vara ledig på riktigt i två-tre veckor?