New Delhi

Så var jag tillbaka i vardagen igen, har varit på en nästan telefon men definitivt en mail fri semester. Något som jag verkligen kan rekommendera! Inga krav, vita stränder, varmt i vattnet och en underbar flickvän. Jag och damen och en polare åkte ner till Andeman öarna i Bengaliska viken, ett underbart ställe nästintill oexploaterat, fördelen med det är att man faktiskt har kilometer stränder vit sand helt för sig själv, nersidan är att utbudet på godmat och lite lyx är begränsat. Men jag gillar det! Men men damen har åkt och det är dags att börja jobba klart alla Haiti bilder, har bara en lämning klar resten ska göras dom närmsta dagarna. Igår fick jag däremot en glad överraskning när jag fick reda på att jag vunnit silver i CHIPP. Hela januari och februari var galna tävlings månader, vi kollade bilder och diskuterade vinnar listor etc, jag hann precis slänga in ett reportage till CHIPP innan dom stängde tävlingen. Så det var ju sjukt kul att få ett pris där då. Och nästan ännu roligare var det att Daniel drog en grandslam där också, tog hem åretsbild och jag tror fyra andra första pris! En total pris summa på 20 000 dollar... Själv gick jag miste på pengarna eftersom Daniel knep ett först pris i den kategorin som jag vann i . Men en staty och ett diplom får jag, vore ju kul att åka ner på prisutdelningen. All första pristagare för sin biljett betald men jag har aldrig sett Kina så det tåls att tänkas på. Nä nu är det dags att bita tag i dagens bilder innan det jag ska iväg på Champagne brunch på Shangri La!

Silver

Kom precis hem från en underbar semester och fick då reda på att jag vunnit silver i CHIPP. Skriver mer snart!

In transit goes intransit

Så var det dags att lugna ner sig lite, igår flög vi ut från Haiti i ett litet litet plan. Efter att ha stått i in checkningen i 20 min visar det sig att vi stått i fel kö. Ingen vet var vi skulle och efter mycket om och men blir vi hänvisade till ett litet rum inne bland terminalerna. Där står Caribiean airways vid en stor metallcase och checkar in oss. Planet var litet och skakigt, men vi har bestämt för att snart återvända. Jag blev tvungen att boarda så nu är jag helt plötsligt i NYC. Klämt en sjukt äcklig pizza och kollat lite i affärerna. Newark's flygplats måste vara en av dom sämre i världen, dåligt utbud av affärer, inga bra ställen att sitta och jobba vid och inga buisiness lounger. Så nu sitter jag på golvet vid en gate och snål laddar batterierna på datorn så jag ska kunna jobba lite till på planet.

Jag har försökt lura mig själv genom att intala mig att det inte var jobbigt på haiti och på ett sätt var det inte det, men jag känner mig ändå tom inuti, tom efter allt vi har sett och efter att ha jobbat i 180 den här veckan. Nu är det bara sista biten kvar innan jag kan gå på semester i två veckor och det är att printa alla bilderna. Men först ska jag ta mig från NYC till Delhi.

Salut blanco!

Färdig

Sitter och njuter i ett ljumt Haiti, fötterna ömmar och ögona går mellan suddigt och mindre suddigt. Jag vaknade upp med en stress knut i magen, men i vi hade ändå förmiddagen imorgon också. Jag och Urban delade upp oss, han stack och köpte biljetter till Santo Domingo och jag skulle upp och plåta ett total förstört område upp i sluttningen. En stund senare får jag reda på att vi måste ta morgon flyget, så marginalen imorgon fanns helt plötsligt inte. Fixaren som vi skulle använda gick upp i rök, men i kaos och stress lyckas man klämma dom sista krafterna ur en. Vi möts upp dunkar av en intervju delar upp oss igen, halva dagen går jag plåtar och försöker få till det. Vi möts upp igen, både tröttare nu, sista delen i historien hamnar på plats och blir färdig. Vattnet i duschen var grått, solbrännan ligger som en varmfilt, men just nu njuter jag för vi är färdiga. Det blev vad det blev, vissa bilder bättre vissa inte lika, men historierna är starka och jag hoppas bli klar med hälften imorgon. Riktiga bilder kommer snart, håll till godo med slarv...

En hel del kvar

Puh, ingen blir såklart någonsin som man planerat det, vi ligger hyfsat till men har en diger lista idag med saker vi måste komplettera. SMB som vi träffade igår vad super trevliga men det blev på tok för kort med tid att fotografera. Vi var på soptippen där hela storyn ligger (iaf halva) och där var det ut ta några bilder in i bilen och sen vidare, så idag åker jag förhoppningsvis tillbaka för att hänga med dom som bor på tippen. Nu dags att kasta sig in i stormen!

Alien

Precis när jag hoppat ut taxin häromdagen är det en spindel som mest kan liknas vid en sån där alien i filmen Alien. Spindeln var stor som en mans hand och hoppade från passagerar sätet där vi suttit upp till förar platsen i ett hopp. Och jag som har spindel fobi får en lättare infarkt. Sen dess har jag sett spindlar överallt. Nu ut till FN logg base, sen vidare och fortsätta jobba!

Sista rycket snart

Värmen håller på att smälta oss idag, men trots en skjorta som sitter slickad längs kroppen har vi tagit oss ett steg närmare mållinjen. I går i hamnen när Urban satt och gjorde intervjun med en av ungarna var det en liten tjej som grabbade tag i Urbans ben och ville inte släppa. Hennes båda föräldrar hade dött i jordbävningen och nu bodde hon hos släktingar. Många tårar blir det i dessa hjärtskärande miljöer. Men också många fina möten, nu är det dags att fånga det sista ljuset innan solen går ner, sen vila och gå igenom dagens bilder. En försmak kommer här på en tjej som är föräldralös och bor på SOS barnbyar.

Sirap

Vinden har slitit i oss hela dagen, försinkat kanske man inte kan beskylla den för men allting har gått som sirap idag. Visserligen har vi träffat våra två viktigaste kontakter på plats så det var en stor lättnad men jag hoppades att vi kunde göra lite mer jobb idag med tanke på vår tids ram. Det var egentligen nu på kvällen som vi fick loss lite material, vi åkte ner till hamnen för att riva av två av intervjuerna till Vi. I hamnen kan man alltid hitta intressanta karaktärer, skeppsråttor och fiskare, strövare och dagsarbetare alla finner man i hamn kvarteren. Ljuset här på haiti är hopplöst på dagarna så vill man fånga det fina ljuset har man ca 40 min på sig på kvällen, så precis lagom kom vi ner och träffade underbart fina människor. En massa barn som blev helt fascinerade av mitt hår och min tatuering, Urban intervjuade och jag tog bilder. Ni kan läsa allt i Vi snart. Annars var Bush och Clinton här och fick en rundvisning i förstörelsen, hann tyvärr inte hälsa på dom men träffade den här killen som var mycket trevligare.

Lång natts färd mot dag

Kl 03:00 slog vi oss ner i bilen som skulle ta oss den långa resan till Port au Prince. Omslukade av mörkret slingrade vi oss ut genom Santo Domingo, festerna på gatorna var fortfarande i full gång och så småningom slumrade jag till. Vaknade upp bland gröna kullar och slingriga vägar några timmar senare. Väl vid gränsen började vi se spår av den katastrof som träffat Haiti. Vi hade redan kommit till NGO landet, långa köer av hjälpsändningar. FN, UNHCR, Röda korset, Rädda barnen, konstiga kristna samfund, scientologer ja alla var där och skule in i landet. Efter mycket om och men kom vi tillslut iväg och landskapet på andra sidan gränsen förändrades snabbt, vägarna undermåliga och slitna, men det var vackert. Port au Prince är en stor stad och överallt kan man se raserade hus, men självklart inte alla, det är märkligt att bredvid helt intakta hus ligger grushögar som engång varit boende åt flera familjer. Idag börjar jobbet på riktigt, tre jobb på fem dagar betyder hektiska dagar framför oss.

Santo Domingo

Efter en väldigt lång flygning har jag nu kommit fram till Santo Domigo på Dominikanska republiken. Och man kan inte annat än att älska den här staden, speciellt om man kommer direkt från Delhi. Men först hann jag med en kort stop over i New York, en kaffe på Star Bucks och sen hoppa på flyget. Bara vid gaten kunde man känna skillnaden mor Delhi, folk frågade vart skulle och var öppna och glada. Och väl på flyget så blev vi försenade, det var tydligen en kille som hade tappat bort sitt gren card, stewarden uppmande folk att kolla under sätena för att se om den låg där nånstans. Jag slumrade till och en stund senare vaknade jag av tjo och tjim och applåder, det var tydligen en kvinna som hittat kortet. Mannen kommer in springand epå planet lättat och glad till passagerarnas jubel. Hade det här hänt någon annan stans så hade folk varit buttra och sura på att han försenat hela planet men här skrattade folk och var glada för hans skull. Och stämningen har följt med mig till hotellet. Men inatt bär det av mot den riktiga anledningen till att jag och Urban är här, vi tar bilen som tar 8 timmar att köra över till Haiti. Sen är det tok jobba i några dagar innan vi ska tillbaka den 28 mars. Om en stund börjar festligheterna på torget men först ska jag sova en liten stund. Bilden den är från Maldiverna men känslan är densamma här som där.

Haiti

Så sitter jag återigen på Indira Ghandi's flygplats, har en riktigt skön lång flygning framför mig. 22 timmar tills jag är på Dominikanska republiken men först en stop over i NYC. Och där kan jag förvänta mig en en hel strul eftersom jag har alldeles för många konstiga stämplar i passet. Redan här i Delhi fick jag gå åt sidan och förklara vad jag gör för nått. NU står gubbarna vid gaten och viftar skylten rad 40-45 så snart är det min tur. Tillbaka i Delhi om 10 dagar är jag iaf, landar 02:45 och min donna landar 04:00 sen är det semester i två och en halv vecka!!! Bilden ytterligare en från Holi.

Tillbaka i Delhi

Hit och dit och kors och tvärs, dåligt bloggande och dålig mage. Så har den senaste tiden sett ut. Kom tillbaka till Delhi efter en vecka i Sverige, fick ett tredje pris i årets bild, sjukt roligt att vara med på prispallen igen men ännu roligare att träffa alla kompisar och kollegor. Dessvärre blev jag tvungen att lämna festen tidigt efter att jag blivit magsjuk av den svenska bakteriefloran. Men jag hann med nästan allt jag skulle, och även fota första riktiga test plåtningen till mitt lilla fotoprojekt. Svårt som fan men väldigt roligt! Nu sitter jag med sista lämningen på ett gäng bilder som ska in asap och imorgon kanske jag åker till Haiti, beroende på lite olika saker. Men det är skönt att vara tillbaka i Delhi, värmen, vänner och livet. I Sverige verkar det vara en ny fotodebatt vara igång igen. Mycket spännande och det handlar om det som jag föreläste om i höstas på Konstfack. Bildmanipulering! Jag hoppas debatten bär med sig nått fruktigt som för foto Sverige framåt. Vart vill vi? Hur når vi dit? Och hur höjer vi statusen på vårat yrke? En diskussion som vi ständigt har här sinsemellan i Delhi och som jag skrivit tidigare så är det väldigt intressant att se skillnaden på fotokulturen här i Delhi och i Sverige. Men mer om det en annan dag. Nu lite bilder från Holi.

Holi

Kom precis hem från fyra dagar av Holi, vilket är en Indisk festival där man kastar färg och vatten på varandra... Speciellt kul är det såklart att kasta och smeta in västerlänningar med färg! Sjukt rolig festival att plåta iaf, och ännu roligare var det att åka med sina fina vänner Niklas, Daniel, Pedro och Ravi. Alltid lärorikt och nyttigt att se hur andra jobbar på liten yta med samma element dag ut och dag in. På kvällarna gick vi igenom varandras arbeten och hjälptes åt att välja ut och trycka till bilderna. Kul var det också att Pedro anslöt oss till oss på sluten, ny hemkommen från USA där han suttit i juryn i POY. Alltid intressant att höra snacket bakom valen av vinnarna i en sådan tävling och kvällarna blev långa då vi diskuterade vart vårat skrå och media världen är på väg... Imorgon upp tidigt för att redigera klart två som ska vara in asap och sen är det en lång shopping lista som ska bockas av innan jag hoppar på en kärra som ska ta mig till Sverige på torsdag!!! Sen är det årets bild på fredag, topp tre av saker jag kommer njuta av när jag kommer till Sverige, 1. Flickvän, 2. Snus, 3. Svenskfrukost.

God natt!!

Bilden: Den är från Holi, med gänget som jag var med.

Worst press photo

Kom hem i lördags från Haridwar, var där för att jag hade två dagar ledigt och tänkte plåta Kumbh Mela som är hinduernas största vallfärd. ca 50 miljoner människor vallfärdar under denna period till denna stad för att bada i Ganges. Sjukt svårt att plåta och till råga å allt var det några nakna heliga män som stal mina skor. Så hemresen genomfördes i strumpor...

Men ända sen i fredags när World press photo släppte sina resultat har det diskuterats och dissekerats bilderna som vann. Och jag måste tyvärr säga att det var tidernas sämsta upplaga av WPP. Det var ytterst få bilder som jag begrep varför dom hade vunnit. Självklart är det grymt kul när ens vänner vinner. Så ett stort grattis till Adam, Pieter och Magnus. Ska bli väldigt intressant att se på POY resultaten och också prata med Pedro som sitter i juryn när han kommer tillbaka hur snacket gick.

Nytt yrke?

Bestämde mig för att ändra flighten från Hydrbad till martyrflyget klockan 06:10, så upp 03:45 för att hoppa in i en taxi och ut till flygplatsen. Har varit nere och gjort ett större jobb om hjärtkirurgi i Hydrabad. Blev runt visad hela dagen på sjukhuset och tillslut kom vi ner till operationssalen. Klädbyte och desinfektion, och ut klev kirurgen von Krogh. Det var en bypass operation, vardagsmat för dessa luttrade läkare, men för mig nått helt nytt. Jag började försiktigt ta bilder, läkarna frågade om jag inte vill stå ovanför huvudet så jag kunde ta bilder av hjärtat, försiktigt klev jag upp på en liten pall, vred kamera remmen hårt runt näven, för det som jag var mest nervös över var att tappa kameran rakt ner i det öppna hålet på patienten. När jag kikade över duken greps jag av en skräck blandad förtjusning. Bröstkorgen var uppsågad och där mitt i strålkastarljuset låg ett dunkande hjärta. Jag hade 50 mm gluggen på så jag hoppade ner från pallen för att byta objektiv och när jag öppnade fickan för att ta ut det, såg jag att min mobiltelefon var på. Helvete tänkte jag, hur dum i huvudet kan man vara, jag stängde snabbt av den och bytta optik. Men helt plötsligt ringde det, jag fick panik fuck fuck. Men det var inte min lur, den kvinnliga hjärtkirurgen som utförde operationen svarade glatt. Hon stod en stund och pratade och gick sen tillbaka till operationsbordet. Sen kom en annan tanke farande i huvudet, dom flesta läkarna som vi träffat på sjukhuset trodde nämligen att vi var läkare/kirurger från Sverige och frågade vilket sjukhus vi kom ifrån. Scenariot som spelades upp i mitt huvud samtidigt som jag stod och fotograferade såg ut så här: Jag står och fotar, helt plötsligt förvärras tillståndet för patienten och nått i hjärtat brister, panik utbryter och fler läkare kallas till rummet, men det tar tid att få dit dom och ett missförstånd uppstår och läkarna tror att vi är hjärtspecialister och kräver att vi hoppar in och hjälper till. Helt plötsligt stå jag med konstiga verktyg i handen och får order om att göra nånting som jag aldrig gjort förut! Som tur var hände aldrig det men man kan aldrig så noga veta.