Ursäkta röran

Lugnet har börjat lägga sig, fast med den kommer tomheten också. Vänner och familj har avlöst varandra och igår åkte den sista vännen hem. Det enda som finn kvar är en klibbig känsla av att det är nått som saknas i mitt liv. Jag ska bara komma på vad det är, pulsen är nere på det normala och dom sömnlösa nätterna är borta. Semestern som jag varit ute på har varit magisk, vilka jäkla ställen det finns kvar att upptäcka där ute! För er som alltid drömt om att åka till en riktig paradis ö utan så mycket människor kan jag varmt rekommendera Andeman ö-gruppen. Got damn it säger jag bara! Pur vita stränder utan en kotte i närheten, för min del en fördel och för andra kanske inte men öarna är verkligen helt oexploaterade. I morgon hoppar jag på tåget ner mot Rajastan, ska bli skönt att rulla ut i mörkret i den indiska sommar värmen. 

Klibbet

Klibbigt varmt och uttröttande är Delhi just nu, jag och min vän som är på besök gick runt hela dagen igår och shoppade. Eller rättare sagt hon shoppade och jag visade vart. Just nu saknar jag Stockholm, hemmet och allt som finns där. Fast jag saknar också mellanöstern, maten människorna, jobben och livet där nere. Jag vill ut!

Tillbaka till civilisationen

Shit vilket äventyr jag har varit ute på, efter hjärtklappning och tok stress ordinerade jag mig själv några dagars ledighet. Flyget gick ner till Channai och efter det till port Blair som är huvudstaden på ön Andeman som ligger vid Nicobarerna. Ett väldigt oexploaterat paradis som drog ner pulsen rejält. Jag reste utan dator (vilket var första gången i mitt liv som jag varit utan den och mobilen) och hade ingen täckning på mobilen på hotellet. Men nu är ag iaf tillbaks i Delhi och ska vara ledig fram till Söndag sen ska jag ut och flänga igen på nått jobb. 

Gone...

Just nu smälter jag bort i en storstadsdjungel, drömmer konstiga drömmar men ska iväg på äventyr i morgon. Så nu blir det sporadiskt bloggande i 7 dagar. Njut av påsken och ha en fin helg

Nästan helt frisk

Har varit dålig på att blogga dom senaste dagarna men har varit tvungen att ladda batterierna liksom. Pratade med en gammal vän på telefon idag, jag behövde buda en sak i Stockholm och ringde då så klart mitt gamla företag (eller egentligen min gamla chef, som då jobbade på Pedal och nu har budfirman Brorsan). Under gymnasiet jobbade jag nämligen som cykelbud, steg upp 06:00 och jobbade fram tills jag började skolan vid 8-9 snåret. Sen hoppade jag ibland in på lunchen och sen efter skolan. Låter kanske inte så jätte kul men det var ett av mina bästa jobb! Pengarna gick till skolböcker och kläder... Nej inte riktigt, mer fest och tillslut en F90X som var min första egna kamera. På lördag kommer en av mina närmsta vänner Martina och hennes pojkvän tillbaks efter en liten utflykt och sen bär det av på resa igen för min del. Ska möte upp min reporter i Bombay och sen ut på landsbygden. Och efter det ska jag ta lite välbehövlig semester någonstans... Bilden är från ett jobb som gick i SVD för nån vecka sen.

Dessa kvällar...

Ibland har man det för förbannat bra, just nu sitter jag och tillfrisknar på min terass och röker vattenpipa.... Inte jätte bra för halsen men najs. Pulsen har börjat gå ner och jag kan konstatera att jag kommer nog överleva även denna kroppsliga kris. Men som sagt vila i några dagar innan ny resa nästa vecka och nya jobb. Väntar med spänning på några pitchar från NYC som borde bli klara denna vecka. Låtar som går heta på terassen just nu: "Gimme Hope Jo'Anna"-Harry Belafonte. (lyssna på texten grymt bra!) "Hold me closer"-Elton John . Sen en massa mer men lyssna och njut!

Råttan

Jag trodde jag var en reseveteran som fixade tajta resor etc. Men icke, jag kommer aldrig mer göra om en sån här tajt resa, jag har varit ett vrak sen jag kom hem till Delhi efter Stockholms besöket. Med en puls på 180 i vila och feber och hals ont känns det som min dagar är räknade... Nej riktigt så farligt är det inte men jag är lite orolig för min höga puls, känns inget bra alls. Har tagit ledigt nu i eftermiddag och njutit av "Life is Beautiful" med Roberto Beningi, tårarna och skrattet avbryter varandra hela tiden, skönt att kolla på film som berör så mycket. Sen är ju musiken ljuvlig så den går nu på högvarv med dörren öppen till terassen. Nu ska jag klämma en till film innan jag ska knoppa.

Årets bild festen!

Man mår som man förtjänar... Sliten som en krokofant men har kämpat på tappert idag. Gårdagen var helt underbar, började med ett väldigt trevligt morgonmöte fortsatte sedan med en kalasfest i sann fotograf anda. Jag lyckades kamma hem två priser ett tredje pris i sport feature och ett andra pris i porträtt klassen. Men det roligaste är så klart att träffa alla fina vänner grymma kollegor. Helt klart värt att åka hem enbart för det! Morgonen innehöll en tidigt väckning av Martina som skulle hämta nycklar till lägenheten i Delhi och ett möte med en gammal södra polare som håller på med ett grymt spännande projekt på konstfack. Men nu ska jag genomlida 10 timmars flygning i ett grymt bakis/förkylt tillstånd, kan nästan garantera att jag kommer hamna bredvid en familj med småbarn som alla har öroninflammation...

London calling

Seg flight men äntligen i Europa igen, om några timmar står jag på svenskmark. Egentligen har jag inget roligt att berätta om kring min flight det ända som hände var att jag kollade fel på biljetten så blev lite sen men det ordnade sig ju. Ses i morgon!

Resfeber

Ryggen kliar och huden har börjat fjälla, idag upp alldeles för tidigt med tanke på hur mycket sömn jag fått dom senaste dagarna. Men om nån timme ska jag ut till flygplatsen och hoppa på en kärra mot Stocktown! Hela gårdagen var det intensivt tok-jobbande, lyckades skicka några fakturor och maila ang jobb i april. Känns skönt när man börjar få in planeringen och hela tiden tänka två månader i förväg, men håller en lucka öppen med tanke på utvecklingen på ett visst ställe just nu... Vi får se vad som händer, på fredag är det iaf åretsbild utdelningen, ska bli skit kul att träffa alla igen och festa på. Efter min idiot planering så blir det intensivt festande och några möten och sen kanske den jobbigaste flygturen tillbaks. 

Öppna ögonen

Ibland måste man säga till sig själv att öppna ögonen och se vad man har. Ändå kan jag inte undgå att bli stressad, stressad över allt möjligt. Men mest jobbet såklart. Efter fem dagar underbara dagar nere i södra Indien med mamma och pappa där vi mest har legat på en strand och plaskat i 30° varmt vatten har jag dåligt samvete.  Massa nya idéer, bra jobb har dykt upp i huvudet men ändå kunde jag ligga på stranden och undra om folk börjar glömma bort mig. Alltså inte mig men mina jobb, att publiceras i utlandet gör att man blir en dussin fotograf igen. Som en väldigt god vän till mig sa för några veckor sen -Martin! Nu får du fan ta och tagga ner!!! Svårt när man lever med sitt jobb så tätt inpå. Andas, försöker jag säga till mig själv, men sen dyker stressen upp igen. Jag har egentligen inte haft så här bra med jobb som det rullat på den senaste tiden, men ändå tänker jag att jag kan klämma in mer jobb och att jag håller på att bli omkörd från insidan. Lätt att bränna ut sig själv med den filosofin och till vilken nytta? Huvudbryderier, längtar hem till Stockholm och sommarnätterna eller ut på havet och segla stormar och känna regnvinden piska i ansiktet. Försöker just nu ändra min flight till Stockholm, jag åker hem på torsdag dag och landar på fredag natt, sen hem till Indien igen på lördag eftermiddag förbereda ett jobb. Jobb Jobb Jobb Jobb, undrar om jag egentligen skulle palla med och vara ledig på riktigt i två-tre veckor?