Hemma

Så sitter jag här igen hemma och allt är tyst igen, lyssnar på Nick Drake och dricker teé och röker vattenpipa. Tänker på allt som hänt den senaste tiden. Allt är just nu en enda röra, fast stilla och skönt. Träffade en glad men lite arg snart fem åring, som var glad att se mig, men undrade varför jag hela tiden måste vara borta? Allt är egentligen perfekt just nu men ändå så tomt. Tänker på alla underbara människor som jag träffat och har runt mig, varför kan jag inte njuta undrar jag? Men det är väl en av drivkarafterna, att aldrig bli nöjd? Jag saknar tiden då allt var lättare, då jag var yngre och inte behövde bry mig så mycket. Inte behövde bry mig om vad folk tyckte, inte behövde bry mig om att hinna med allt innan tiden tar slut. Kan sakna tiden då jag drev olika klubbar och stället var fullt och alla var glada och dansade och skrattade. Det var ett så tydligt kvitto att det man gjorde var bra. Jag beundrar sånna människor som Micke Berg som orkar fortsätta fast det inte alltid lönat sig eller Paul Hansen, Piter ten Hopen och Jens Assur som fått utstå så mycket skitsnack från branschen. Nått som alltid har fashinerat mig är hur långt tid det tar att bygga saker, relationer, byggnader, karriärer etc men hur snabbt det går att rasera det. När jag tidigare pratade med en kompis nere i Singapore så sa jag att jag saknade Singapore väldigt mycket. Han svarade bara med att -man, you have been on the road to long! Och visst kan jag känna det, samtidigt så är det bara att flyta med när det går bra. Så vad är nästa steg? Det får vi se, just nu är jag ganska nöjd med att mitt visum till Indien inte är klart än, för ska man orka måste man hinna landa innan man ger sig ut igen.