Alien

Precis när jag hoppat ut taxin häromdagen är det en spindel som mest kan liknas vid en sån där alien i filmen Alien. Spindeln var stor som en mans hand och hoppade från passagerar sätet där vi suttit upp till förar platsen i ett hopp. Och jag som har spindel fobi får en lättare infarkt. Sen dess har jag sett spindlar överallt. Nu ut till FN logg base, sen vidare och fortsätta jobba!

Sista rycket snart

Värmen håller på att smälta oss idag, men trots en skjorta som sitter slickad längs kroppen har vi tagit oss ett steg närmare mållinjen. I går i hamnen när Urban satt och gjorde intervjun med en av ungarna var det en liten tjej som grabbade tag i Urbans ben och ville inte släppa. Hennes båda föräldrar hade dött i jordbävningen och nu bodde hon hos släktingar. Många tårar blir det i dessa hjärtskärande miljöer. Men också många fina möten, nu är det dags att fånga det sista ljuset innan solen går ner, sen vila och gå igenom dagens bilder. En försmak kommer här på en tjej som är föräldralös och bor på SOS barnbyar.

Sirap

Vinden har slitit i oss hela dagen, försinkat kanske man inte kan beskylla den för men allting har gått som sirap idag. Visserligen har vi träffat våra två viktigaste kontakter på plats så det var en stor lättnad men jag hoppades att vi kunde göra lite mer jobb idag med tanke på vår tids ram. Det var egentligen nu på kvällen som vi fick loss lite material, vi åkte ner till hamnen för att riva av två av intervjuerna till Vi. I hamnen kan man alltid hitta intressanta karaktärer, skeppsråttor och fiskare, strövare och dagsarbetare alla finner man i hamn kvarteren. Ljuset här på haiti är hopplöst på dagarna så vill man fånga det fina ljuset har man ca 40 min på sig på kvällen, så precis lagom kom vi ner och träffade underbart fina människor. En massa barn som blev helt fascinerade av mitt hår och min tatuering, Urban intervjuade och jag tog bilder. Ni kan läsa allt i Vi snart. Annars var Bush och Clinton här och fick en rundvisning i förstörelsen, hann tyvärr inte hälsa på dom men träffade den här killen som var mycket trevligare.

Lång natts färd mot dag

Kl 03:00 slog vi oss ner i bilen som skulle ta oss den långa resan till Port au Prince. Omslukade av mörkret slingrade vi oss ut genom Santo Domingo, festerna på gatorna var fortfarande i full gång och så småningom slumrade jag till. Vaknade upp bland gröna kullar och slingriga vägar några timmar senare. Väl vid gränsen började vi se spår av den katastrof som träffat Haiti. Vi hade redan kommit till NGO landet, långa köer av hjälpsändningar. FN, UNHCR, Röda korset, Rädda barnen, konstiga kristna samfund, scientologer ja alla var där och skule in i landet. Efter mycket om och men kom vi tillslut iväg och landskapet på andra sidan gränsen förändrades snabbt, vägarna undermåliga och slitna, men det var vackert. Port au Prince är en stor stad och överallt kan man se raserade hus, men självklart inte alla, det är märkligt att bredvid helt intakta hus ligger grushögar som engång varit boende åt flera familjer. Idag börjar jobbet på riktigt, tre jobb på fem dagar betyder hektiska dagar framför oss.

Santo Domingo

Efter en väldigt lång flygning har jag nu kommit fram till Santo Domigo på Dominikanska republiken. Och man kan inte annat än att älska den här staden, speciellt om man kommer direkt från Delhi. Men först hann jag med en kort stop over i New York, en kaffe på Star Bucks och sen hoppa på flyget. Bara vid gaten kunde man känna skillnaden mor Delhi, folk frågade vart skulle och var öppna och glada. Och väl på flyget så blev vi försenade, det var tydligen en kille som hade tappat bort sitt gren card, stewarden uppmande folk att kolla under sätena för att se om den låg där nånstans. Jag slumrade till och en stund senare vaknade jag av tjo och tjim och applåder, det var tydligen en kvinna som hittat kortet. Mannen kommer in springand epå planet lättat och glad till passagerarnas jubel. Hade det här hänt någon annan stans så hade folk varit buttra och sura på att han försenat hela planet men här skrattade folk och var glada för hans skull. Och stämningen har följt med mig till hotellet. Men inatt bär det av mot den riktiga anledningen till att jag och Urban är här, vi tar bilen som tar 8 timmar att köra över till Haiti. Sen är det tok jobba i några dagar innan vi ska tillbaka den 28 mars. Om en stund börjar festligheterna på torget men först ska jag sova en liten stund. Bilden den är från Maldiverna men känslan är densamma här som där.

Haiti

Så sitter jag återigen på Indira Ghandi's flygplats, har en riktigt skön lång flygning framför mig. 22 timmar tills jag är på Dominikanska republiken men först en stop over i NYC. Och där kan jag förvänta mig en en hel strul eftersom jag har alldeles för många konstiga stämplar i passet. Redan här i Delhi fick jag gå åt sidan och förklara vad jag gör för nått. NU står gubbarna vid gaten och viftar skylten rad 40-45 så snart är det min tur. Tillbaka i Delhi om 10 dagar är jag iaf, landar 02:45 och min donna landar 04:00 sen är det semester i två och en halv vecka!!! Bilden ytterligare en från Holi.

Tillbaka i Delhi

Hit och dit och kors och tvärs, dåligt bloggande och dålig mage. Så har den senaste tiden sett ut. Kom tillbaka till Delhi efter en vecka i Sverige, fick ett tredje pris i årets bild, sjukt roligt att vara med på prispallen igen men ännu roligare att träffa alla kompisar och kollegor. Dessvärre blev jag tvungen att lämna festen tidigt efter att jag blivit magsjuk av den svenska bakteriefloran. Men jag hann med nästan allt jag skulle, och även fota första riktiga test plåtningen till mitt lilla fotoprojekt. Svårt som fan men väldigt roligt! Nu sitter jag med sista lämningen på ett gäng bilder som ska in asap och imorgon kanske jag åker till Haiti, beroende på lite olika saker. Men det är skönt att vara tillbaka i Delhi, värmen, vänner och livet. I Sverige verkar det vara en ny fotodebatt vara igång igen. Mycket spännande och det handlar om det som jag föreläste om i höstas på Konstfack. Bildmanipulering! Jag hoppas debatten bär med sig nått fruktigt som för foto Sverige framåt. Vart vill vi? Hur når vi dit? Och hur höjer vi statusen på vårat yrke? En diskussion som vi ständigt har här sinsemellan i Delhi och som jag skrivit tidigare så är det väldigt intressant att se skillnaden på fotokulturen här i Delhi och i Sverige. Men mer om det en annan dag. Nu lite bilder från Holi.

Holi

Kom precis hem från fyra dagar av Holi, vilket är en Indisk festival där man kastar färg och vatten på varandra... Speciellt kul är det såklart att kasta och smeta in västerlänningar med färg! Sjukt rolig festival att plåta iaf, och ännu roligare var det att åka med sina fina vänner Niklas, Daniel, Pedro och Ravi. Alltid lärorikt och nyttigt att se hur andra jobbar på liten yta med samma element dag ut och dag in. På kvällarna gick vi igenom varandras arbeten och hjälptes åt att välja ut och trycka till bilderna. Kul var det också att Pedro anslöt oss till oss på sluten, ny hemkommen från USA där han suttit i juryn i POY. Alltid intressant att höra snacket bakom valen av vinnarna i en sådan tävling och kvällarna blev långa då vi diskuterade vart vårat skrå och media världen är på väg... Imorgon upp tidigt för att redigera klart två som ska vara in asap och sen är det en lång shopping lista som ska bockas av innan jag hoppar på en kärra som ska ta mig till Sverige på torsdag!!! Sen är det årets bild på fredag, topp tre av saker jag kommer njuta av när jag kommer till Sverige, 1. Flickvän, 2. Snus, 3. Svenskfrukost.

God natt!!

Bilden: Den är från Holi, med gänget som jag var med.

Worst press photo

Kom hem i lördags från Haridwar, var där för att jag hade två dagar ledigt och tänkte plåta Kumbh Mela som är hinduernas största vallfärd. ca 50 miljoner människor vallfärdar under denna period till denna stad för att bada i Ganges. Sjukt svårt att plåta och till råga å allt var det några nakna heliga män som stal mina skor. Så hemresen genomfördes i strumpor...

Men ända sen i fredags när World press photo släppte sina resultat har det diskuterats och dissekerats bilderna som vann. Och jag måste tyvärr säga att det var tidernas sämsta upplaga av WPP. Det var ytterst få bilder som jag begrep varför dom hade vunnit. Självklart är det grymt kul när ens vänner vinner. Så ett stort grattis till Adam, Pieter och Magnus. Ska bli väldigt intressant att se på POY resultaten och också prata med Pedro som sitter i juryn när han kommer tillbaka hur snacket gick.

Nytt yrke?

Bestämde mig för att ändra flighten från Hydrbad till martyrflyget klockan 06:10, så upp 03:45 för att hoppa in i en taxi och ut till flygplatsen. Har varit nere och gjort ett större jobb om hjärtkirurgi i Hydrabad. Blev runt visad hela dagen på sjukhuset och tillslut kom vi ner till operationssalen. Klädbyte och desinfektion, och ut klev kirurgen von Krogh. Det var en bypass operation, vardagsmat för dessa luttrade läkare, men för mig nått helt nytt. Jag började försiktigt ta bilder, läkarna frågade om jag inte vill stå ovanför huvudet så jag kunde ta bilder av hjärtat, försiktigt klev jag upp på en liten pall, vred kamera remmen hårt runt näven, för det som jag var mest nervös över var att tappa kameran rakt ner i det öppna hålet på patienten. När jag kikade över duken greps jag av en skräck blandad förtjusning. Bröstkorgen var uppsågad och där mitt i strålkastarljuset låg ett dunkande hjärta. Jag hade 50 mm gluggen på så jag hoppade ner från pallen för att byta objektiv och när jag öppnade fickan för att ta ut det, såg jag att min mobiltelefon var på. Helvete tänkte jag, hur dum i huvudet kan man vara, jag stängde snabbt av den och bytta optik. Men helt plötsligt ringde det, jag fick panik fuck fuck. Men det var inte min lur, den kvinnliga hjärtkirurgen som utförde operationen svarade glatt. Hon stod en stund och pratade och gick sen tillbaka till operationsbordet. Sen kom en annan tanke farande i huvudet, dom flesta läkarna som vi träffat på sjukhuset trodde nämligen att vi var läkare/kirurger från Sverige och frågade vilket sjukhus vi kom ifrån. Scenariot som spelades upp i mitt huvud samtidigt som jag stod och fotograferade såg ut så här: Jag står och fotar, helt plötsligt förvärras tillståndet för patienten och nått i hjärtat brister, panik utbryter och fler läkare kallas till rummet, men det tar tid att få dit dom och ett missförstånd uppstår och läkarna tror att vi är hjärtspecialister och kräver att vi hoppar in och hjälper till. Helt plötsligt stå jag med konstiga verktyg i handen och får order om att göra nånting som jag aldrig gjort förut! Som tur var hände aldrig det men man kan aldrig så noga veta.

Bilden

Surfar in och ser att Robban uppmanat att publicera den mest kommenterade bilden som jag tagit, så här kommer den. Hästpolo i Indien, bilden handlar för mig om nykolonialismen som breder ut sig mer och mer i den här delen av världen. Eller ska vi kalla den neokolonialism? Gårdags kvällen spenderades på bio med några vänner, dom hade inte sett Avatar än så jag hängde på. Tyvärr så var den inte en strålande projektor så filmen var ganska mörk emellanåt. Roop testade också för första gången Daim vilken hon gillade men inte Romana. Sjukt kul att få se när någon provar nått för första gången! Nu är det dags för lite tennis innan dagens jobb tar vid.

Pressfrihet?

Situationen i Pakistan har blivit allt mer allvarlig, igår satt jag på en middag med Gettys fotograf Daniel Berehulak och två till kompisar. Daniel, blev uthängd för några månader sen i The National (Pakistans största tidning) som en CIA agent medan han fortfarande var i landet. Han blev tvungen att fly till ambassaden och fick sen lämna landet. Det har visat varit ett mycket effektivt sätt att bli av med journalister genom att göra på det här sättet. Och för några veckor hände det igen, Matt Rosenburg som är en annan vän här nere tog över Daniel Pearls tjänst på Wall Street Journal för nått år sedan, han har sedan dess jobbat frekvent i Pakistan. För några veckor sen var det samma reporter som hängde ut Daniel, som nu även hängde ut Matt i tidningen med bild framifrån med namn och allt. Denna gången skulle han både ha jobbat för Mussad och CIA. Lång story kort, han blev innan dess utsatt för ett kidnappningsförsök som han lyckades undvika. Sen var det raka vägen till flygplatsen med eskort och självklart kan han inte sätta sin fot där längre. Nästa incident är så super-jävla-klantigt så jag knappt trodde på det när jag hörde det. En kvinnlig stringer för Aftonposten som bodde i Pakistan sen ett halvår tillbaka blev tvungen att fly ut ur landet också med eskort sedan nån jävla idiot (läs chef redaktör) valt att publicera Mohammed Karikatyrerna igen i tidningen utan att informera korren på plats. Hon hade tur som kom undan, hade nån fått tag på henne hade hon blivit ihjäl lynschad, för den så kallade pressfriheten...

Intransit fyller 5 år!

Några dagar sen, egentligen var det den 18 jan 2006 som jag startade den här bloggen. Då bodde jag i Singapore och hade precis flyttat ner. Vid det tillfället fanns inga andra fotografbloggar, bara en massa fotobloggar, där bara bilder publicerades. Så jag tänkte det kunde vara kul att starta en blogg där jag blandade jobbet, resorna och en del om mig själv i en blogg. Engagemanget har gått upp och ner och just nu ligger det vl på en medelnivå. Den senaste tiden har det varit ganska så frestande att lägga ner hela bloggen. Mest för att det finns så många bra fotobloggar nu, har en ny ide som ingen än så länge gjort men det krävs lite jobb för att genomföra den så får se om det rinner ut i sanden.

Uppdaterad: Intransit fyller fyra år!!! (men är inne på sitt femte år...)

Happy days!

Jag börjar äntligen komma i ordning här nere i New Delhi, köpt nytt skrivbord med grymt snygg stol till, fixat internet med bra uppkoppling, betalt räkningar, förra månadens och nästa. Dvs jag var i tid för engångsskull. Har redan plåtat mitt första uppdrag för en Australiensisk (hur stavar man det här egentligen) magasin. Enkelt och roligt uppdrag, universitets porträtt. Var ute och käkade lunch idag med två fotograf vänner och det som alla snackar om inför tävlings resultaten är tre bilder. En av bilderna har min käre vän Romana Manpreet tagit och resten är bilder som fått väldigt mycket uppmärksamhet också. Om vi börjar med Romanas bild som är på en IED som exploderar 20 meter framför honom, bilden tycker jag är fantastisk och jag hoppas den vinner inte bara för att jag känner Romana utan för att med en bildtext så är bilden helt fantastisk, den har blivit publicerad överallt som en av årets bästa bilder, bla i Life. Bild två är tagen av Julie Jacobson och är en väldigt kontroversiell bild som fått ordentligt med uppmärksamhet världen över, främst för att det är den första så vitt jag vet bilden på en död amerikansk soldat. Det kontroversiella var att AP som Julie jobbar för gick emot anhöriga och militären, dom fick förbud att publicera bilden men skickade ändå ut bilden till alla sina kunder. Bild tre är tagen av David Guttenfelder och har också fått duktigt med publiceringar och visar hur en amerikansk soldat står och besvarar en attack i bara kalsongerna, och det är inte vilka kalsonger som helst utan ett par rosa med texten NYC (new yor city). Det som det spekuleras om är att nån av dom här bilderna kommer ta hem dom stora priserna i år. Pulitzer world press etc. Vilken tycker ni? Jag pratade också med en god vän som sitter med i årets jury av POY och vi diskuterade alla tre bilderna härom dagen uppe på kontoret hos AFP. Och även fast man kan hoppas att juryn är proffsig nog att inte välja sina fotografer så berättade han att så inte var fallet, enligt honom har AP flera gånger premierat sina fotografer i WPP före bätter bilder som tillhörde konkurrenten, vi hade också ett långt snack om detta. Mer om det senare. Nu vill jag höra vad ni har att säga om dom här bilderna först.

Ok, nu kör vi

Så var det dags att börja jobba lite, min smekmånad (dagar) börjar ta slut och på lördag drar första jobbet igång. Eller egentligen nästa vecka, men på lördag landar en reporter från Sverige som jag ska jobba med. Mest i Delhi men lite runt i Indien också, sen slänger jag också in en ansökan om inbäddning nu till jänkarna i Afghanistan, så jag får se om det blir det i februari. Annars fick jag ett väldigt roligt mail häromdagen, jag har testplåtat under hösten till en fotobok som jag har velat göra under en tid. Och för några månader sen hade jag första mötet med ett av dom större bokförlagen vilket var positivt och nu har dom beslutat att gå vidare till nästa steg och betala för en riktig plåtning, blir det bra så hoppas jag att det blir bok i handen 2011!!!

Årets bild

Så har dom släppt nomineringarna till årets bild, och det känns ju sjukt roligt att vara med på listan över dom som var nominerade. Sen var det många namn som jag saknade speciellt eftersom jag sett deras bildmaterial. Men grattis iaf till alla som var med på listan. Här kommer det som jag skickade in först tre reportage sen olika singelbilder i olika reportage. Om man har vunnit första andra eller tredje pris det vet man inte, inte heller med vilken eller vilka bilder utan det avslöjas först i mars på prisutdelningen.

Årets bild reportage, AFPAK Smugglare

Årets bild porträtt serie, Fågelsjukhuset

Årets bild reportage, Burlesque

Årets bild, singlar