Yoggisar

Var ute i Lodhi garden igår och sprang med Pablita (hunden), efter ett tag började det skymma och vi fick nästan trängas i löpspåret. Det känns härligt när det är en sån blandning i motionsspåret. Super tjocka indiska kvinnor i saris, män i kurtas eller i turban svettas tillsammans med stillsamma yoga siluetter i solnedgången på gräsfälten. Här är inget konstigt. Önskar alltid att jag kunde ta med mig dom bästa delarna av exotismen hem till Sverige, men där hade det bara varit konstigt tyvärr. Själv har jag blivit helt frälst efter att nästan betat av hela Cesar Millan's bok "The dog whisperer". Cesar har tydligen ett eget tv program och är en hundtränare från Mexiko som bor i USA och har varit med på Ophera och annat snaskigt. Men hans teori om hundar och hur dom funkar är helt otroligt. Pablita lider av dåligt självförtroende, men med hans tekniker så går det bättre och bättre! För er som har hund, säger jag bara läs den! Det är iaf intressant för en färsking som jag, håller nu på att boka plats på karantänen och har insett att priserna gått upp, 36 000 kostar det att ha henne i tre månaders karantän!!!! Vansinne! Nästan hela EU har inget karantän tvång utan bara regel Sverige, visst fattar jag vitsen, men i min sits blir det ohållbart. Nog om det, på fredag kommer Fokus ut med mitt och Urbans Afghanistan reportage! Här kommer iaf ett provsmak från gränsen mot Pakistan.

Viva la revloution!

Värmen rör sig sakta genom rummet upp på terassen, efter fyra veckor ute på vägen har jag nu kommit tillbaka till vad som känns mer och mer som mitt hem. Har precis klämt flimen "Che" med Benicio del Toro och kan villigt erkänna att jag saknar revolutionen. För några veckor sen pratade jag med en kär vän som jag inte träffat på flera år. Han hjälpte mig i Ache i Indonesien när jag var inbäddad med gerillan i djungeln. Under dagarna när jag väntade på att det skulle bli ett tillfälle för mig att ta mig ut, lärde han mig att köra motorcykel. Vi hängde och hade det fint i ett då så förstört land. Nu kandiderar han till en topp politisk position i regeringen, jag hoppas vara där när han blir invald. Tyvärr fortsätter kriget rasa där, även fast det är i andra former och korruptionen är värre än någonsin. 

Hemma i Stockholm var det förutom en underbar värme och kärlek från familj och vänner nått som mötte mig, en väldigt mörk framtid inte bara för oss fotografer och reportrar. Det var inte direkt någon optimism som jag mötte upp på redaktionerna utan snarare vansinnes skratt utav hur jäkla illa det är ställt. Men som en vän så klokt sa, ja visserligen har företaget gått 5% back och det dras åt överallt men vi har ju fan en vinst på 4 miljarder. I dessa penga stinna tider vi lever i, så blir det absurdum när stora företag sparar in på allt när dom ändå går med miljard eller miljon vinster. Vad ska vi leva på? Fler och fler reklamfotografer går över till dokumentärt och fler dokumentär fotografer går över till reklam. Reklamarna som jag känner som byter sida, är trötta på att inte få befinna sig i verkligheten och reportagefotograferna som går över gör det för att det inte finns tillräckligt med pengar. Själv har jag alltid varit emot reklamfoto, har bara gjort ett enda coporate jobb om jag räknar rätt och det var för en riskkapital firma som ville ha ett julkort. Men min moral är inte högre än någons annan. Och jag har helt tänkt om, nja kanske inte helt och jag tycker fortfarande man ska försöka hålla sig ifrån dom jobben. Men jag har inte så mycket att säga efter det att jag blev erbjuden ett reklam jobb för ett oljebolag och tackade ja för den ringa summan av 50 000 för ett två dagars jobb. Tur i oturen föll det sig så att byrån gillade min stil på bilder men inte kunden så det blev inga oljepengar för min del, men jag sticker inte understolen med att jag hade tackat ja till jobbet. Hörde förresten att den gamle stjärnan Jens Assur ska börja plåta igen, strålande tycker jag. Men frågan är hur pass han kan stå sig i den stenhårda konkurrensen med det nya foto Sverige?

Stocktown!

Efter en kort stop-over i Moskva har jag nu åter landat i gamla svedala. En sak som jag dock undrar efter att ha flugit med ryssar (ni får ursäkta mina fördomar nu) är hur det kommer sig att ryssar alltid ska vara så ryska? Vad möter mig inte på Delhi's flygplats om inte en seg gammal ryss som ser ut som kriget själv i en gammal skinnväst utan nått under. Och när jag väl landar i Moskva och hoppar på transferbussen börjar alla hosta och låta som dom hade den svåraste tuberkulosen och kämpade för sina liv på ett vilohem. Nog 0m det, det är verkligen underbart att vara hemma igen i Sverige. På måndag bär det av mot Norge, till våran hytte och en meter snö och -20° och skidåkning! Nu ska jag snart njuta av en härlig semla! Puss

Natt flyget

Så var jag tillbaka i Delhi igen, har varit helt underbart att komma hem igen. Kabul den här gången var som ett svart hål, ingen framtidstro eller optimism alls. Flera av jobben var väldigt svår jobbade också och med pissväder och svåra förhållanden slet det på mig. Desto mysigare var det att komma hem och mötas av en hund som hoppade och skuttade när hon såg mig, hennes mormor har nu fått fyra valpar! Men Indien blev en kortis, nu sitter jag på flygplatsen och ska snart hoppa på ett plan som ska ta mig först till Moskva och sen hem till Stockholm! Ska bli väldigt härligt att komma på blixtbesök, tyvärr har jag missat hela årets bild, men ikväll avgjordes det. Och en efterlängtad vinnare blev det, Magnus Wennman blev årets fotograf! Stort grattis vännen! Har tyvärr inte kunnat se alla bilder än men det ska bli spännande! Nu måste jag skynda vidare till gaten.

Märkligt irreterande

Har dom senaste dagarna tänkt på en plats och en situation som jag varit med om, men jag kan inte bestämma mig om jag drömt det eller om jag faktiskt upplevt det. Sjukt irriterande!

En påminnelse till alla tävlings sugna!

Glöm inte bort att skicka in bidrag till MILK award, en riktigt saftig prispott väntar vinnaren i denna glada tävling. Kolla in och skicka in, det är ju gratis och det vore ju konstigt att inte se nån svenne i vinnarlistan! 

Två dagar kvar

Nästan allt sitter nu, men vi jobbar in i det sista med dom sista pusselbitarna. Härom dagen var vi hemma hos en familj och gjorde en intervju och tog lite bilder. Farfar i familjen hade jobbat varje dag i hela sitt liv och var urfattig, han berättade att efter hans fru dog så har han inte haft en hel lycklig dag i sitt liv. Så till er som sitter där hemma och klagar på skit saker, ryck upp er och njut av livet istället! Ta vara på livet, det kommer alltid vara orättvist, så ingen idee att snegla på grannen och tänka på hur bra dom har det. Själv blir jag väldigt förvånad när jag läser på danska pressfotografers hemsida om hur, nu när dom inte vinner några priser inte har någon att inspireras av? Jag har skrivit det förut, Sverige har aldrig haft så många grymt duktiga fotografer som det finns nu, och det är inte pga av att vi i Sverige har vunnit tävlingar. Jag vet inte vad det kan vara, men jag är inte förvånad över att det finns så många svenska namn i tävlingsresultaten i år. Gubbarna som har suttit med sina vassa armbågar har börjat lämna redaktionerna och det är en hel ny generation som börjar kunna ta för sig, jag hoppas dom grymma kvinnorna som finns där ute med en kamera på axeln också kan rida på den här vågen. För foto är ingen genusfråga, det finns bara grymma fotografer och dom som är på väg att bli en grym fotograf, alla kan bli det! Det krävs bara ett lite jäklar anamma! Och tillslut en uppmaning till hemma redaktionerna i Stockholm, nu är det ju fan dags att börja skriva lite om dom svenska framgångarna i dom internationella tävlingarna, fast jag förstår er att ni väntar tills POYI är klar för kanske blir det fler vinster! Bilden, en kall dag på Kabul Zoo.

Äntligen

Idag släppte en stor sten från mitt bröst, vi har nämligen haft det lite trögt här i några dagar. Men som sagt i dag släppte det, vi har kajkat runt på små grusvägar upp i bergen. Jag satt bak på flaket på en pickup och njöt av landskapet tillsammans med ett gäng sten-höga poliser. Sjukt trevliga chappar! Kameler och bergstoppar susade förbi oss när vi dunsade runt i en alldeles för hög fart för att vara nyttigt. Men ibland är det säkrare att köra för fort även fast vägen knappt skulle få kallas väg. Hela repet kommer i Fokus så då kan ni få reda på resten. Nu ska jag krascha i säng för jag är helt slut. Bilden, chapsen och jag. 

Fucking A!!!!

Först var det Lars Lindqvist sen Joel Marklund och nu Johan Bävman och Andreas Bardell!!!! Fyra stycken homies som kammar hem priser i POYI. En internationell tävling som avgörs i USA i dagarna. Eftersom både Johan och Lars redan vunnit priser i år (Worldpressphoto) så är det extra roligt att se både Joel och Andreas vinna priser. Andreas gjorde jag lumpen tillsammans med och vi delade rum i åtta månader under hårda förhållanden på VPN.... Jag har redan sett Andreas bilder när han valde ut dom, men för er som inte sett dom gå in här och kolla på ett väldigt fint rep om en cancer sjuk kvinna. Och jag kan säga att både Joel och Andreas har utvecklats nått enormt dom senaste åren. Sjukt roligt att känna så duktiga fotografer! Hatten av för er fyra. Jag ångrar lite att jag inte skickade in till POYI, hade varit kul att se hur länge mina bilder stannade kvar i utgallringen. Man kan nämligen se live på deras hemsida hur juryarbetet går till, så för er som har en bra uppkoppling och inte mycket för er, check it out! 

Sakta sakta

Det har gått trögt dom senaste dagarna, allting är som sirap och vi nådde väl kulmen idag när vi skulle ansöka om ett tillstånd. Först skulle vi ta med oss ett papper från vår tidning till pressofficern som sen skrev ut ett nytt papper för att ge till en annan desk som sen skrev ut ett nytt papper som skulle ges till en polischef som sen skulle skriva ut ett och skriva under och ges till en annan polischef på en annan plats och detta pappret ska vi sen ge till ett befäl som ska lyfta luren och säga att vi är godkända för att besöka område X. Kafka släng dig i väggen! Här är det så att vart man än ska in så blir man genomsökt, kroppsvisiterad, som det heter. En sak som inte är så snygg när man står i dom här säkerhetskontrollerna är att bli kittlig, vilket jag är från grunden, och häromdagen när vi skulle in på ett väl bevakat ställe, kved jag till. Vakten kollade konstigt på mig och vår fixare frågade vad som hände. Jag insåg då hur svårt det är att beskriva kittling för någon som inte är det. Han fattade nada och tyckte jag var väääääldigt märklig när jag beskrev det som att när någon klämmer till i sidan på mig så börjar jag skratta. Hur sjukt låter inte det egentligen? En ovana som jag måste träna bort. Tänk er själva, mitt ute i ingenstans massa vapen är riktade mot dig och när en stor allvarlig skäggig man börjar ta på dig så börjar du kvida och fnissa... Inte ok! Eller som Lisa skulle sagt Major un cool!

Ännu en kall dag

Först några sjukt roliga nyheter, igår släpptes World press photo sin vinnar lista och där fanns 4 polare med Johan Bävman, Lars Lindqvist, Carlos Cazalls och Veronique de Viguerie!!! Så grattis hela gänget,sjuuuuuukt roligt, jag är grymt stolt för eran skull! Jobbet snurrar på och igår kunde man läsa en liten kortis i Sydsvenskadagbladet, en etta tror jag till och med att det blev! Ikväll hade jag och Urban sett fram mot ett återbesök på hotellet vi både på för ett år sen, både Urban och jag har drömt om en maträtt som dom hade på menyn, chicken tahini. Tyvärr så hade den utgått ur menyn, och denna chicken tahini kommer nu växa sig större i våra minnen än den mest stjärnspeckade rätten i guide rouge. Ungefär samma sak som min Black pepper beef i Singapore om någon minns den, märkligt men blundar jag och känner efter så kommer jag fortfrande ihåg smakerna... Bilden en rysk lärare på kabuls universitet på väg hem.

Tjhoo!

Vaknar upp till ett snötäckt Kabul, flygen är inställda och staden sover på fredagar. Min förkylning är borta sen jag proppat i mig nån afghansk dunder medicin, vet inte riktigt om jag vill veta vad det innehåller men det funkade iaf. Tyvärr så står jobbet lite stilla idag, inte så mycket att göra när myndigheter är stängda. Dessutom när myndigheten där vi skulle söka tillstånd delvis är sprängd av veckans attentat. Nått som däremot är roligare är att min hemsida nu äntligen har blivit uppdaterad! Allt är inte klart men texterna till reportagen ligger där nu. Bildtexterna kommer om några dagar, sen försvann det några bilder och några porträtt ska fortfarande bort men gå in och kika vet ja! HÄR!

BTW 100 000

Just det glömde ju helt bort igår gick den hundratusonde personen in på den här bloggen... Det du det är inte illa! Än bättre är att det är samma man som (om jag inte misstar mig) är Mr 1000, 10000 och 50 000 personen som gått in på min sida. Får jag lov att presentera min Pappa!!!! Stor kram pappsen!

Biografen i Kabul

Idag har vi sprungit runt på universitetet, jobbet kan ni se i morgondagens Sydsvenskan! Men dagens roligaste händelse var ändå när jag tog med mig alla printar till biografen som jag fotograferat här i Kabul. Direktören satt i en bil utanför och det tog en liten stund innan han kände igen men men när han väl gjorde det, var det som att träffa en gammal kompis som man inte sett på länge. Inne på bion var det kramar på hela gänget innan vi satte oss ner för att titta på bilderna. Tyvärr hade jag inte bilder på alla vilket var en total miss från min sida, dom som var med på bilderna blev jätte glada men dom två andra var ganska ledsna men jag lovade att printa upp några bilder på dom också. Imorgon ska jag ringa upp direktören för ett hembesök. Biografen var annars sig lik och det var mysigt att komma in i den mörka salongen till dåliga högtalare som pumpade en indisk film. Maskinisten var tyvärr inte där, men det var hans son som lovade att hälsa så gott. Det blir helt klart fler besök på bion och även fler bilder.... 

Tillbaka i Kabul

Kallt, smutsigt och stökigt men helt underbart också. Det är skönt att landa i en stad som jag längtat efter. Det mesta är sig likt några nya byggnader men det är allt i en synlig väg. Dessvärre är det en mera spänd stad som möter oss. Redan på förmiddagen smäler det till och en liknande situation som i Bombay för några veckor sen uppstår. Tre officiella byggnader intogs av talibaner och gisslan hölls, vi kom dit när den sista talibanen precis skjutits ihjäl. Stökigt och blodigt på gatan. Bilder och text hamnar snart på Aftonbladet. Själv drog jag på mig en förkylning från första hotellet, minus grader och en kamin som dog mitt i natten. Inte ens min dunder sovsäck stod emot den vargavintern som råder här. Så nu ligger jag här i sängen och snörvlar och går igenom årets julklapp från mamma och pappa, en super läkarväska packad med allt och lite till. Det gäller bara att veta hur man ska använda allt....

Got damn it!

Efter mycket stress och resor fram och tillbaka på stan så bokade jag min resa till Afghanistan idag. Först hade ena stället inte en biljett som jag först blev lovad över telefon och sen efter lite påtryckningar hade dom en men till ett helt annat pris så jag blev tvungen att åka tillbaka till första stället.. Ja ni förstår, mitt i det hela så glömde jag mitt mastercard i en bankomat, som tur var fanns alla pengar kvar men kortet är spärrat och jag blir tvungen att fixa nytt. Som tur är bokade jag också en resa till Sverige i mars, ska hem på lite R&R, och ska faktiskt till våran hytte i Norge med mini familjen, Fly och Ebba dvs. Nu är det packning som gäller och snart knoppa för en tidig morgon, innan flyget går ska jag ta och lämna Pablita till några kompisar, köpa en bok inne i stan och ta en jäkligt bra bild som ska hålla som bärare i en feature/nyhtes/artikel... Vi hörs på andra sidan! Just det hann också hämta mina printar från biograf jobbet som jag lämnat in här. Ser helt ok ut faktiskt, visste ju inte vilken profil dom använde så bilderna blev lite mörka men folket på biografen hoppas jag blir glada ändå. 

Tsicken dag

Fixat visum till Afghanistan och nu ska jag snart iväg och printa ut biografen i kabul , så jag kan ta med och ge bilder till folket där. Hoppas ha en utställning på biografen när den är klar. Gårdagen på FCC (foreign correspondant club) var sjukt trevlig som vanligt. Men det började dock med att en relik från kolonialtiden hoppade på oss. Jag och Pablita och Per kommer in i trädgården på FCC. Efter en kort stund kommer en kärring fram och frågar om min hund precis kissade på gräsmattan. Jag sa vänligt nej, då drar hon igång att hennes barnbarn brukar kräla omkring här i gräset och så vidare. Jag sa att hon inte skulle kissa här. Då avslutar tanten med att det låter bra, håll koll på din hund så ska jag se till så inte mitt barnbarn sticker ut ögonen på din hund. Jag blev stum och kom inte på nått mer att säga, efteråt kom jag på en massa smarta grejer men vare sig då eller vid andra tillfällen kommer jag på nått träffande. Vi satt alla och skämtade om incidenten en stund vid bordet, när Allastair som är en reporter på Reuters berättade om när han under sin ungdom stod på barrikaden med en polare. Det var på universitet och Margaret Thatcher kom besök, han hatade henne och stod och skrek olika saker och demonstrerade. Helt plötsligt viker Thatcher av och går rakt emot honom, hon klättrar upp på barrikaden och frågar Allastair och hans kompis vad dom egentligen hade emot henne? Med världens kameror riktade mot dom fick dom inte fram ett pip. Hon vände på klacken och sa högt, se dom vet inte vad dom pratar om. Enda sen dess har han tänkt fram den smarta repliken efter den andra, men i ögonblicket frös han. Nu ska jag iväg och plåta.

Aha

Så fick jag lite inside info om vad som hänt i PGB. Enligt min polare så hade Corey Rich läst igenom reglerna och kommit på att hans bild nog inte funkade med dom regler som fanns i PGB. Dvs klona bort saker i bilden, killen hade klonat bort skidspåren i bilden och anmälde sig själv för det. Starkt gjort även fast han gjorde fel från första början, lite roligt är det ju att Lars bild faktiskt är bättre än den som var nominerad från början. 

Godmorgon världen!

Ser att Lars Dareberg blivit nominerad till PGB, stort grattis Lars! Grymt kul, och lite märkligt. Vem tar tillbaka sin bild och varför? Har killen blivit diskad eller insåg han att han skulle få förmånga priser så han ville vara schyst mot andra? Frågor som vi kanske aldrig får svar på, vem vet. Livet i Delhi bökar på, mycket jobb och fix och trix just nu. Var på väg hem till Sverige idag egentligen men ändrade planer med Afghanistan gör att den resan blir först av i mars. Då blir det två veckors semester med lite snö och mys. Alla hjärtans dag närmar sig och i Delhi börjar man ladda upp på olika sätt, läs här. Nu ut och fixa visum och sen plåta.

I'm on fire

Sitter på terassen med en whisky och en cigg och lyssnar på Bruce och tänker. Snusen tog slut för ett par veckor sen och det har gått bra, men ibland kommer suget och då får det bli en cigg istället. Jag har en polare Per på besök. En jäkligt duktig reporter som brukar jobba med Casper Hedberg runt om i världen, sjukt trevligt med lite besök. Hemma kan jag läsa att leker rånare och polis och håler på att skjuta ihjäl varandra. Här skjuter man ihjäl varandra oavsett om man är tjuv eller polis. Suget på att jobba börjar komma tillbaks och det känns som det blåser nya vindar. Nya krafttag och nya reportage. Om nån vecka åker jag till Afghanistan igen, ska bli kul att komma tillbaka till biografen, se vad som hänt och förhoppningsvis ha lite tid över för att ta några nya bilder där. Drömmen är att kunna följa med dom till Pakistan för att hämta film, ett väldigt riskabelt uppdrag för att kunna underhålla folket hemma i Kabul. Pablita mår bra och verkar trivas, igår hamnade vi i en kivig situation med 15 andra gatuhundar som inte gillade oss. Det slutade med att en motorcyklist åkte förbi och råkade köra på en hund och kanade med bågen och Pablita blev så rädd så hon skallade mig så snoken fortfarande ömar. Nu e det snart dags att sussa så over and out!

Saknar er

Just nu saknar jag Sverige, allting känns lite trögt just nu. Vill hem och åka snowboard pulsa i snön och drick varm choklad och äta varmkorv. I avsaknaden av Sverige klämde jag "Mitt liv som hund" imorse. Alltid lika bra, hur många gånger jag än kollar på den. Nu var det visserligen länge sen och därför extra bra. Men känslan av den svenska sommaren finns det inget som går upp emot. Nu är det iof på det viset att sommaren redan börjat komma hit och dom senaste dagarna varit T-shirt väder och en härlig vår, med knoppar som brister och allt det där. Som alla andra fotograf bloggare går det ju inte att missa att skriva några rader om the photo award. Sjukt kul är det att så många svenskar placerade sig och det fanns en del riktigt bra bilder där tycker jag allt. Stort Grattis! Riktigt kul att Daneil från getty också är nominerad, ska bli spännande att se vilka kulorna går till. Är grymt sugen på att åka hem till en utav festerna men får se vad plånboken och planeringen tillåter. 

Livet leker

Just leker livet, har på två dagar fått helt underbara besked. Det är lite kul eller sorgligt vet inte vad men på min status på facebook skrev jag efter det första beskedet att: Martin von Krogh is very happy! Det som var det märkliga var att så många hörde av sig och undrade varför jag plötsligt var så glad. Det var såklart väldigt rart av dom som hörde av sig och fråga vad som hänt. Sak samma, det handlade iaf inte om jobb eller tävlingar som flera verkar tro utan nått tusen gånger bättre, familjen. Nu ska jag sätta mig och fortsätta jobba med uppdatering av hemsidan, under tiden ligger Pablita bredvid mig som en liten boll.

Uppdatering

Insåg i höstas att min hemsida inte blivit uppdaterad på väääääldigt länge, så nu är det på g. Det sura är att jag inte kan göra det själv utan min grymt duktiga polare Petter som har ritat sidan gör sånt åt mig. men nu är det tydligen på g men en hel renovering, även fast det kanske tar ett tag. Men innan dess ska mycket skit bilder slängas och nya läggas till.

Dag tre

Det händer inte så mycket som jag kan berätta på jobb fronten så här kommer lite fler bilder från förra året. Vi börjar med en porträtt serie från Kongo och sen en singel bild, alla är fd barnsoldater, som bor på ett tillfälligt hem i väntan på att få åka hem på riktigt.

Lördag med hunden

Pablita sover efter en händelserik dag, vaccinering och tre promenader. Jobbet går just nu ut på att maila och läsa på inför kommande resa i februari. Så i väntan på nya bilder kommer nu ett av dom fyra reportagen. Vi börjar med mitt sportreportage, Buzkashi, en galen Afghanistansk häst sport som är en blandning mellan hästpolo och tjurrusning i Pampelona. Lagen ska rida med ett huvudlöst getkadaver runt en plan och den som klarar det och lägger det i mitten vinner. Det mesta är tillåtet.

En ny familjemedlem

Efter mycket research och nästan ett års umgänge flyttade igår Pablita in hos mig, första natten gick bra, även fast jag fick sova på golvet bredvid hennes sängkudde. Och vid 07:30, ställde hon sig vid dörren, en lång promenad till hennes gamla kvarter och sen hem igen. Nu ska vi till veterinären för en genomgång och vaccinering. Ha en riktigt skön lördag, lägger upp reportagen senare under dagen.

Lugnt i trafiken

Just nu toppar SVD med att "Det är lugnt i trafiken", har man det som sin topp bland nyheter så kan det inte hända så mycket eller så har man slutat bry sig vad som händer i världen. Jag lovade att lägga upp lite bilder från årets skörd innan jul och här kommer mina bidrag till årets bild, idag singlar imorgon reportage.

Grattis alla vänner!

Hemma igen efter någon dags skumpande på landet, gör ett jobb som är väldigt svår plåtat så jag sliter mitt hår just nu, men det ska väl lösa sig tillslut tror jag. I måndags tillkännagavs också nomineringarna för Årets bild, jag har varit nominerad dom senaste fyra åren och hade ju såklart hoppats på det i år också, men inte. Självklart så blev jag besviken att mitt namn inte stod där på listan, tankarna som for runt i mitt huvud var barnsliga och korkade för man vill ju så gärna hitta en anledning. Hade mitt bidrag verkligen kommit fram? Hade jag kanske blivit diskvalificerad av nån bild? Hade jag gjort nått fel? Men verkligheten är ju mer att smaken är olika och dom gillade inte mina bilder. Visst är jag lite ledsen, för skickar man in bilder till en tävling vill man ju vinna! Men smaken är ju olika och det finns grymt många duktiga fotografer där ute, flera av dom som jag var helt säker på skulle stå med på den listan. Några av dom bidragen som jag sett, som i mina ögon var briljanta reportage och bilder tillhörde fotograferna, Moa Karlberg, Lars Lindqvist, Joel Marklund och Daniel Månsson. Sen finns det såklart fler, något som däremot är väldigt roligt är alla duktiga vänner som är med på listan, ett stort grattis till er alla och jag håller extra hårt i tummarna för Andreas Bardell, Johan Bävman, David Magnusson, Robert Henriksson, Casper Hedberg, Magnus Laupa, Pontus Höök och Sanna Sjöswärd. Jag skulle gissa att årets fotograf blir Casper Hedberg, vilket fall stort grattis jag är avundsjuk!!!! ;-)

Några dagars Paus

Var hos veterinären idag och fick svar på mina frågor, så som det ser ut nu så blir jag med hund i slutet på veckan. Imorgon ska jag ut och flänga igen, ska ut på landsbygden för ett större jobb. Hörs om några dagar!

Måst kolla in den här filmen

Tillbaka i Delhi efter en snabb vistelse i Bombay, var nere för Sunday Telegraph för att göra en story om filmen "Slumdog millonere". Vi visade filmen för ett gänga gatubarn och skulle få deras reaktioner på den. Filmen var helt fantastisk, för er som kan få tag i den, kolla in den nu!! För er som inte kan få tag i den, säger jag bara se till att få tag i den! Jag hoppas den kommer ut i Sverige, men det borde den gör för den är ju trots allt Oscars nominerad. Imorgon ska jag till en veterinär för att kolla hur svårt det är att ta hem en hund till Sverige. Är det inte en alltför stor apparat så blir jag med hund senare i veckan, förra gången jag bodde här så tog jag hand om en gathund som bodde nedanför mig. Och när jag nu kom tillbaka så kände hon igen mig och jag har varit där och matat henne sen jag landade från Sverige. Men ska hon flytta in hos mig, så vill jag också veta att jag kan ta med mig henne hem också. Så vi får se hur det går....

Ångest

Det var en seg dag att vakna upp till, pokern gick ju inte så lysande som jag hade hoppats på. Men det var inte jag som förlorade mest pengar ändå, kl 03:30 stapplade jag in landade på sängen. Den som tog hem nästan hela potten var Reuters byrå chef Simon, en väldigt trevlig karl som tyvärr är på väg från Indien snart. När vi satt på FCC, Foreign Correspondant Club förra veckan fick jag höra lite roligt skvaller. Vi började nämligen prata om kommersiella job och vilka fotografer runt om i världen som gör vad. Dom flesta håller det ju ganska hemligt att dom gör sånna jobb och tydligen finns det väldigt många stora fotografer som dunkar in solnedgångar och annat snaskigt i arkiven under annat namn. Sen fick jag också höra att den stora Nachtwey tydligen brukar göra en hel del kommersiella jobb och även han ska ha några solnedgångar i arkivet. Den roligaste storyn var en ändå en legend som valsat runt ett tag och min polare visst inte riktigt om den var sann. Men tydligen ska nån chef på Getty ha velat visa upp att dom inte alls bara har krig och elände och velat göra en bok med happy moments. Tunga namn stod under bilderna på hundvalpar och glada barn. Boken var i princip skickad på tryck när fotograferna fick reda på vad som var på gång, det ska då ha blivit ett jäkla liv och alla fotograferna vägrade vara med i en sådan bok. Boken trycktes aldrig och om historien är sann eller inte har jag ingen aning om. Imorgon ska jag ner på ett gigg.... i Bombay kommer hem på kvällen igen.

Punjab

Dom senaste dagarna har jag levt lantliv, inget internet, inga moderniteter. När det blev mörkt satt vi runt elden och drack te och gick sen och la oss. Det fanns inte mycket att göra kan man säga men det var helt fantastiskt. Det tog ca åtta timmar att köra upp till Punjab, jag körde halva vägen och det går inte snabbt kan jag säga med alla kossor och ritchor som trängs på vägarna. Men väl uppe i Punjab, ja min polare Romana är därifrån, från en liten by utanför Lodihana.  Så bodde vi på hans bondgård, hans mamma bor kvar där och hade besök av sin syster som var 75 år eller nått. Som en stadsunge som jag är finns det mycket jag fascineras över. Att på kvällen hälla upp ny mjölkad mjölk i en skål, som man på morgonen plockar skum som man gör smör och ett annat som man får yoghurt av och ett tredje som man gör mjölk av. Grönsakerna är också från gården och citronerna hämtade vi från grannen, har du förresten luktat på en färsk citron? Det är den ljuvligaste doften som jag känt på länge. En söt-sur doft som träffar alla smaklökar och får det att vattnas i munnen. Vill man sen under dagen känna nått friskt så bryter man bara några eukalyptos blad från träden och gnuggar in i handen och ut kommer en fräsch lukt. Under en av dessa promenader längs kanalen så ropar min väns fru att vi ska skynda på lite. Det visar sig att längs den smala vägen är det nån som har hållit på med svart magi, Rup som hon heter förklarar att hon absolut inte tror på sånt men att det liksom är bäst ifall att liksom. Men lite skönt är det att vara tillbaka i Delhi, ikväll är det poker kväll med resten av grabb-journalist kåren. 

tada

Jo visst var dom fyra dom små sköldpaddorna, men när dom var ute och slogs så sa dom när dom hade slagit ner nån one down two to go take them ninja! Iaf sa mina kompisar att dom sa det... Pratade också med min käre mor igår som hade skckat ett mail där hon sa att hon nog tog i lite i min barndom. Det kanske blir som på min 18-årsdag när jag fick en radiostyrdbil som jag hade önskat mig varenda jul och nyår. Ack vilken värld vi lever i ;-) Jaag vet att dom flesta redan är klara med tävlingarna, men jag kan nu släppa stressen över, WPP, ÅB, PGB och Days of Japan. Bara två kvar! Fast imorn bär det av mot Punjab och hänga lite på landsbygden till på tisdag, ska bli skönt att få lite frisk luft. 

Two down, five to go, take them ninja!

Ett kärt gammalt citat från en turtles film, vilket påminner mig att jag inte fick se på turtles när jag var liten. Min mamma tyckte det var för våldsamt att tre sköldpaddor sprang runt och slogs. Det var mycket jag inte fick se när jag var liten, vilket är helt i sin ordning. Fast en del av det kan ju tyckas lite obegripligt så här i efterhand. Jag fick tex inte leka med Heeman (jag vet inte ens hur man stavar till det), jag fick bara ewokerna bland star wars gubbarna (för dom tyckte min mamma säkert såg söta ut). Jo med handen på hjärtat fick jag faktisk en Luke Skywalker figur, men absolut inga onda gubbar. Trots dessa trauman kan jag också med handen på hjärtat säga att jag har haft den bästa barndomen som man kan ha. Hur jag nu snubblade in på det här, jo jag är klar med två tävlingar och har två kvar. Årets bild och the photo award är klara så nu har jag bara World press photo, M.I.L.K, Days of Japan och POY kvar. I årets bild skickade jag in 13 st singel bilder och tre reportage och i Photo award skickade jag in 8 singlar och tre reportage. Det blev jäkligt svettigt för plånboken men så är det när man betalar allt själv. Tur är väl att resten av tävlingarna i princip är gratis. 

Nästan klar

Så var jag klar med första tävlingen, känns ju som en stor sten har fallit. Nu är det bara vänta och se och inte bli besviken. För som jag skrivit så har jag sett på så sjukt bra material i år från polare. Det är som Dareberg skriver på sin blogg, nog den roligaste perioden på året. Det är så sjukt kul att träffas kolla igenom varandras bilder och maila fram och tillbaka och lyssna på alla tyckare och ge råd. Vi har haft en sån kväll här i Delhi förra året och jag hoppas vi kommer kunna ha fler när det blir lite varmare. Några öl på terrassen och en projektor och massa bra bilder, det är väl egentligen det man behöver här i livet? Nja, jag börjar bli sjukt sugen på att åka ut och jobba snart men har en mastodont research som jag måste börja dra i innan jag kan åka iväg på några längre resor. Idag ska jag sitta med mitt sista jobba från Kongo, är lite sen med jobbet som ska in i Polistidningen men har inte haft en sekund över den senaste tiden. Så in i gruvan igen!

Hepp

Fy vilken ångest

Damen lämnade mig i natt, trodde jag iaf. Hennes flyg var försenat och ställdes efter fem timmar in. Så på morgonen vaknade jag först av ett argt sms som sa att flyget var inställt sen ett lite gladare som sa att hon hade blivit incheckad på Hyatt här i Delhi. Idag och imorgon var ju tänkt att jag skulle sitta limmad vid datorn och få klart alla tävlingar, men istället har jag varit på Hyat och njutit av lite lyx. Men dom senaste timmarna har jag suttit framför datorn och haft rå ångest över mina bilder. Inget känns bra och alla har fan så mycket bättre än vad jag har att komma med. Ska försöka ta mig i kragen och trycka in några ändå.

Gott nytt!

Så börjar det närma sig slutet på et här året, vi ligger några timmar före så mitt år blir lite kortare än vanligt men vad gör det? Hmm vad ska man säga om året som gått då? Helt fantastiskt underbart skulle jag nog sammanfatta det som. Det bästa av allt är att jag och min flickvän har hittat tillbaka till varandra, vi kollar lägenhet och boar ihop oss. Jobb mässigt har det varit en väldigt massa flängande, roliga och tråkiga jobb vart om vartannat fast 99,9% av alla jobb har varit roliga. Det roligaste har nog varit mitt eget projekt om en biograf i Kabul, testade ett nytt sätt att jobba på som jag var väldigt nöjd med. Stilmässigt har jag lite svårt att säga så mycket om men det känns som jag har utvecklats, små steg fram hela tiden och sen ibland några steg bak. men vilket jobb vi har ändå vi som har möjligheten att jobba med fotografi. Träffa alla dessa fantastiska människor runt om i världen, som den kvinnliga pruttande gängledaren på landsbygden i Indien till den 14-åriga självmordsbombaren som bara ville hem till sin mamma. Trots allt elände som jag sett det här året så var nog den läskigaste situationen på nazist demonstrationen i Salem för några veckor sen. Att känna sånt hat pga mitt utseende är svårt att beskriva. Som alla andra fotografer runt om i världen sitter jag också nu i dagarna och går igenom mina bilder som jag tagit under året för att skicka in till olika tävlingar runt om i världen. Först ut är såklart Årets bild och The photo award och när jag väl är klar ska jag försöka få mig själv att lägga ut årets skörd här på bloggen. Men tills dess får ni hålla tillgodo med en av mina favorit bilder. En handikappad man på landsbygden i Uttar Pradesh som jag blev helt förälskad i, han var så varm och snäll och hade det där magiska lugnet och utstrålningen runt sig. GOTT NYTT ÅR!

Semesterbilder

Ok tro nu inte att semestern var som en Tim Burton film men på morgonen när vi skulle ta bussen till Katmandou från Pokhara så låg det en tät dimma längs vägen.

Hemma i Delhi

Så var vi tillbaka i Delhi skriver mer om det imorgon men det var längesen jag postade några bilder så här kommer en turistbild från Pokhara mer turistbilder kommer imorgon. Sov gott!

Phokra

Sa borjar dagarna ta slut har i Phokra, Fly sitter bredvid mig och ar ivrig pa att komma ivag och shoppa det sista... Men vilken fantastisk semester det varit, for er som inte varit i Phokra AK HIT!!!! Otroligt vackert och skont, ett perfekt satt att fira jul pa ett annorlunda satt. Idag glidflog jag forsta gangen, med snoiga Himmalyia i bakgrunden och sjon nedanfor ar det svart att hitta vackrare stallen. Jag har blivit en sucker for naturporr kan man saga. Imorn bar det av mot Katmandou igen och sen tillbaka till Delhi for att fira nyar. Hoppas ni dar hemma har det bra och haft en riktigt skon jul. Stor kram fran oss bada. (stavningen ar sissadar idag men men)

God Jul!

Efter gårdagen miss från min sida (jag hade kollat fel tid på planet, så vi missade flighten) gör vi nu ett nytt försök till Nepal. Vill bara önska er alla en riktigt god jul hoppas den blir lika fin som våran! Stor kram Martin och Fly

Trötter

Puhh, jag är genom trött. Dagarna jag inte har skrivit har gått åt att fixa upp allt praktiskt här i Delhi. Foregin regestration office brukar vara en mardröm men den här gången gick det väldigt smidigt. Hade med mig alla papper jag kunde tänkas behöva för att få ett multiple visum och en förlängning. I förr går stod jag däremot sent på natten och lagade indisk mat och en polare som hade fest igår. Han är vegetarian och vägrar (har faktiskt aldrig tagit i kött) ta i kött. Så medan Romana som han heter och hans fru Rup stod bredvid geggade jag ihop en ljuvlig marinad. Till och med kocken som kom på morgonen berömde min köks insats.... :-) Ja som ni förstår är jag mycket stolt över det hela! Resten av tiden har jag kittat med lägenheten, för min flickvän kommer/skulle kommit inatt (hennes plan är försenat med 10 timmar, så hade jag tråkigt i Zurich så har hon nu varit där i 24 timmar...) På tisdag drar vi till Nepal för att fira jul sen hem till Delhi för nyår med hela gänget här. På det hela så kommer två andra vänner hit inatt också. Casper ska slagga här i en natt och sen ner till Goa och Frank är på smekmånad och stannar på hotel. Sen kommer Linus imorgon och ska göra ett reportage om hur det är att jobba utomlands och bo i Delhi som fotograf. Ovanpå det hela är det också tävlingsdags och jag hade hoppats hinna färdigt med allt innan Fly kommer ner. Men det smög sig. Föresten så bör ni kolla in den senaste tidningen Vi, sjukt snygg redigering av ett jobb som vi gjorde nere i Goma. Check i out!

lägenhets bekymmer

Hela dagen har gått år att kolla på olika lägenheter och jag har inte hittat nån som min förra men den var speciell. Däremot, var jag på en speciell visning nu ikväll. En arkitekt som äger en massa hus hyrde ut en av hans lägenheter. Jag hade helt glömt vem det var men vi hade träffats tidigare. Lägenheten han visade idag låg i ett lite ruffigare område, väl uppe i lyan fick man ha stor fantasi för att inse vilken fantastisk våning det var. Han började med att tände lite rökelse sen visade han mig runt i schabraket. Strax innan vi skulle gå släkte han ner till mysbelysning och frågade om han fick ta en bild på mig. Ingenting hände kan jag lova alla nu oroliga läsare, men lite märkligt kan man tycka att det är när någon i en ruffigare del av världen i en ruffig lägenhet vill ta en bild på än i en nedsläckt lägenhet.

Tillbaka

Så var jag äntligen tillbaka, det mesta är sig likt. Lite varmare än för säsongen men allt annat ser likadant ut. Fick en underbar start vilket bara kan betyda att den här resan kommer gå bra. Jag hade köpt några flaskor med vin till min vän Romana som jag bor hos dom första dagerna och tro inte att så fort jag ringer på dörren kommer jag på att jag glömt påsen i taxin. Men fem minuter senare kommer samma taxi förbi igen och hojtar till, jag försöker ge honom en slant men han vägrar. Han vickar lite på huvudet och kör sedan ut i den kalla natten. Nu håller jag frenetiskt på att hitta en lägenhet så nu är jag i samma sits som min sjukt trevliga hyresgäst Anna som hyr min lägenhet var i för några dagar sen. Hoppas bara jag hittar en lika bra hyresvärd som hon hittade..... ;-) Hepp

In transit

Vilken jäkla vecka och dag. Allt har gått super bra fram tills i torsdags när jag var på en super trevlig tävlingskväll på kocksgatan. En massa otroligt duktiga vänner hade samlats för att gå igenom årets bild skörd och bolla vad vi alla skulle skicka in till tävlingarna. (för er som inte är insnöade på foto, så är det tävlingssäsong så här års. Åretsbild, worldpressphoto och en massa andra tävlingar) Som sagt det var jätte trevligt och alla som jag såg hade helt fantastiska bilder att visa. Tyvärr var det nån av dessa fotografer som var sjuk, så i det lilla rummet som vi befann oss i var det som att sliska av hela gänget. Jag vaknade upp dagen efter med feber och öm hals. Mina fysiska super krafter var som bortblåsta, orkade knappt lyfta en dammsugare än mindre packa ihop mitt liv och flytta till Indien. Men där stod hon helt plötsligt från ingenstans med oanade krafter svepte hon som en tornado genom mitt hem. Vilken super mamma jag har! Själv gick jag på autopilot och packade och packade. Ca 15 kilo i övervikt senare utan att behöva betala en krona sitter jag nu på Zurichs flygplats. En flygplats som jag nog kan säga platsar in på dom sämsta i världen. Visserligen har jag feber och en 14 timmars stop-over (snåljåpen i mig har bestämt sig att inte ta in på hotel utan sova på flygplatsen), men här stänger alla affärer kl 22:00, inte ett enda ställe är öppet. Så tex finns det inte ett enda ställe att köpa nått att dricka på... Det känns som jag är med i en domedagsfilm där det bara är jag och 15 st swahili pratande afrikaner som har överlevt och nu i bröjan av filmen befinner vi oss alla av nån märklig anledning på Zurichs flygplats. Mer om detta under natten. Over and out.

Helg jobb

Har funderat en hel del dom senaste dagarna, mycket på allt och inget. Bokade biljetten till Indien i fredags så nu är det packning, lämning av jobb och hej då luncher. Men igår blev jag inringd på jobb, SVD ringde på morgonen och undrade om jag kunde bevaka Salem demonstrationen. Ville men kunde inte men ändrade om åtaganden och tog jobbet iaf. Jobbet blev lite annorlunda än vad jag hoppats på, det var säkert fem år sen jag plåtade salem demon och då var jag alltid på antirasist sidan. Inga problem mer än lite gruff från polisernas sida. Men igår kom jag efter anti demon och fick ta över efter den duktiga Yvonne Åsell. Det är en märklig känsla att står bredvid en grupp människor som hatar en, som hatar en för att jag inte ser ut som dom. Obehagligare blev det när dom började fotografera mig och andra journalister. Markera att dom vet och kommer ta reda på vem jag är. Även fast dom kanske inte kommer det är det obehagligt nog. Jag är av typen en människa som vill tro gott om dom flesta människor och tror stenhårt på att alla ska få säga vad dom vill. Skillnaden med många andra länder är att vi har en lagstiftning som gör att hatbrott inte kan begås lika lätt, vilket är fantastiskt. Och vilket mod dom journalister har som bevakar nazisterna och dagligen måste skydda sig och sina familjer. För jag skulle inte våga det, jag känner mig tryggare i mellanöstern än på en nassedemo. 

Produktionsvecka

Sitter dag och natt med bilderna från Kongo och en jäkla massa andra jobb. Men ljuset i tunneln börjar skymta, vilket känns lite tröstfyllt. Hela Kongo jobbet gick jätte bra och det jag nu stressar för är flytten till Indien. Är det nån som vet någon som vil hyra en lägenhet på söder vid Mariatorget kan dom bara höra av sig till mig. Det är sånna saker och mycket annat som jag måste bli klar med helst denna vecka... Under tiden, ett litet smakprov på vad som kommer från Kongo. Barnsoldater på ett rehab center.

Trött

Ögonen klipper och smutsen klibbar känns det som, vi sitter nu på flygplatsen i Kigali och väntar på att lyfta mot Nairobi för att sen flyga vidare till Amsterdam och sen krypa ner i min säng i Stockholm. Allt har gått väldigt bra och vi har landat alla jobben så jag skulle nog kunna sträcka mig så långt som att det är två trötta men nöjda journalister som sitter här. Jag är ledsen att det varit tomt med blogg inlägg men internet har nästan varit obefintligt. Situationen i Goma var dock en smula bättre än vad jag hade förberett mig på, med det menar jag inte att det inte är ett helvete för människorna där. Men maten kommer fortfarande in men då har iof matpriserna fördubblats, så visst går folk hungriga. Tiden framför mig kommer bli tog stressig, måste lämna allt så snart som möjligt och sen ska jag börja packa mitt liv för en flytt till Indien igen, hitta hyresgäst, visum och allt annat som ska hinnas med. Men nu ska jag bara sova!

Goma

Jag är blöt som en råtta, tänkte att jag skulle ta några skymningsbilder av Goma, men så fort jag hoppade upp på motorcykeln öppnar sig himlen. När det väl börjar regna här så öser det verkligen ner. Några halvhjärtade försök blev det innan jag vände hem mot hotellet. Under dagen har vi varit runt på olika flyktingläger, enorma tältläger som rymmer 40 000-60 000 personer. Läget är dock mycket lugnare än vad jag trott, visserligen går fronten en bit norrut men man brukar kunna känna av det mer än här å andra sidan är det ett förrädiskt lugn eftersom det när som helst kan bryta loss igen. Annars är området helt underbart, människorna super trevliga naturen och miljöerna är så sjukt vackra att det blir en sån märklig paradox med allt elände. Imorgon hoppas vi jobbet lossnar ännu mer och att vi är hemma halvvägs. Hmm just det vi har förresten redan börjat planera en ny res hit inom en snar framtid...

Gränsen

Godmrning, ny dag. Vaknar upp med en fantastisk utsikt vid gränsen mellan Rawanda och Kongo. Bilfärden igår tog 4 timmar från Kigali och hit, när vo kom fram hade gränsen redan stängt. Vi ligger efter en dag pga mitt baggage som var försenat. På vägen från flyplatsen igår skulle jag förbi banken och precis utanför en mack ser jag två västerlänningar, ena killen ser bekant ut och när jag vänder på mig är det Johan Bävman. En fotograf från Skåne som varit två månader i Tanzania tillsammans med hans väldigt trevliga reporter Martin. Världen är bra liten. Nu kommer snart taxin som ska ta oss till gränsen och senare idag hoppas jag kunna börja jobba!

Rawanda

Efter 16 timmars flyg tid landade vi inatt i Kigali, Rawanda. Jag tycker det hela är sjukt spännande, en helt ny kontinent. Känslan att vi är långt hemifrån håller tar ett abrubt slut när vi går runt på taxfreen i Nairobi. Mitt bland Kenyanska spjut och kaffebönor, ligger staplar med svensk Marabou mjölkchoklad. Väl framme i Kigali är mitt baggage försenat. Ingen har några uppgifter var väskan kan vara och vi kan inte åka in utan den. Skyddsväst, medecin, och annat nödvändigt hoppas jag landar om några timmar. Går allt som det ska åker vi över gränsen under dagen annars får vi stanna kvar här, för köra runt i Goma när det blir mörkt är inte det smartaste man kan göra.

Förberedelser

Puhh, stress stress stress hela dagen. Eller hela veckan egentligen. För veckan började med att jag fick kortslutning i datorn. Min käre gamle dator gav upp efter en elkyss. Lagningen skulle gå på 10 000 kr som lägst så då var det bara att köpa en ny på lånade pengar. Resten av veckan gick till att sälja in och pyssla med Kongo resan. Så i torsdags lyckades vi kroka upp den sista uppdragsgivaren och resen bokades med biljetter och allt annat. Till saken hör att jag i samma veva sålde in biografen i Kabul till DN och ska ha en utställning med med den som öppnar nästa vecka. Vad gör man? Jo man anställer sin flickvän och betalar henne med en resa till Indien och har ett stress moment mindre att bry sig om. :-) Sen var det ut på fotomässan som ni måste kolla in, speciellt Pieters stockholms utställning som är magisk!!!! Stå i reportrars utan gränsers monter nån timme för att sen hämta mamma på centralen. Nu är det dags för middag.

Kongo

Efter många turer lyckades vi idag få till den sista kunden som vi behövde för att kunna åka ner till Goma i Kongo. Så på söndag kommer jag och Urban Hamid befinna oss i Kongo.

Vilken natt

Höll ut till halv fem ungefär sen slocknade jag. Nu är det lite segt men härligt att Obama ändå vann , jag trodde faktiskt inte det. Men det var inte en jordskredsseger som folk pratar om, Han vann trots allt bara med 5 procent om man räknar antal röster. 

Valvaka!

Medan ögonen klipper på mig liger jag i soffan och har min egen valvaka. Just nu ser det ut som Obama kommer vinna. Sjukt spännande är det iaf och jag lär mig saker hela tiden när man ligger och lyssnar. Kan dock inte förstå hur alla tidningar har så oliak uppgifter. Tex säger följande tidningar och medier just nu så här:

TV4, Obama 215, Mc Cain 70 

AP, Obama 195, Mc Cain 70

DN, Obama 171, Mc Cain 146

BBC, Obama 200, Mc Cain 130

New York  Times, Obama 118, Mc Cain 17

Ut och åka

Jag hoppas att alla har tagit bort sina bilder fån Digital Railroad för nu finns dom inte längre, igår fredag la dom ner och det som engång låg där verkar väääääääldigt svårt att få tillbaka. Om en liten stund ska jag ner till Linköping för att hålla låda kl 14:00. För er som kan ta er upp eller ner vore det kul om ni kom dit. Men först ett vinterdäckbyte! Igår var det Halloween fest, 6-åringen hade ställt till med kalas och jag åkte ut för att skrämma dom. Men medans jag satt bakom en bil på en mörk gata i förorten och väntade på att kidsen skulle komma så gick istället en tant förbi som jag skrämde skiten ur. Jag försökte avdramatisera det hela genom att resa mig upp och säga hej. Att tillägga är att det inte finns så många blattar ute i den här förorten, tillägg nr 2 är iof att det nog heller inte sitter så många män oc h gömmer sig bakom bilar när mörkret har infallit. Det slutade med att hon små sprang därifrån och bytte sida av gatan....

Tips

Jag spinner vidare på backup... Kanske kan det vara nytta för några, fick det här mailet för någon dag sedan från min agent. Summa sumarum, tänk på att digital railroad kanske lägger ner snart.

You can call this an FYI.

The news has been swirling around for weeks about Digital Railroad, and today there was announcement that the service may be shut down (see blog entries on: www.pdnonline.com , http://photobusinessforum.blogspot.com/ , and others). The NPPA (National Press Photographers Association) is recommending its members to act, and make sure they back up any work they may have on DRR websites, as a precaution ( www.nppa.org/news_and_events/news/2008/10/digitalrailroad.html ). We suggest you do the same. However, Photoshelter, one of the other main competitors in the field of image hosting, has also had some difficulties in funding, and recently shut off its own MarketPlace service.

Inside info

Nja kanske inte så inside men i jakten på ett nytt sätt att lagra och backupa mitt arkiv så frågade jag såklart Ahlbergs data rescue vilken dom skulle rekommendera. Dom jobbar alltså med att rädda kraschade hårdiskar och får in x antal diskar varje dag. Som jag hört tidigare sa dom att La cie var en av dom sämre, dvs dom hade dom många av och den som dom hade testat och tyckte var bäst för mina behov var Buffalo, ett japanskt märke som tydligen var stabila. Det tråkiga när man ska göra ett sånt här köp är att jag ofta snålar, för att lägga 6000 kr istället för 2000 kr är en ganska stor skillnad just nu fast när det blir fullt är det såklart en ännu större kostnad. Jag måste bara försöka tänka logiskt.... Hepp

En sak till....

Måste ju visa några bilder från den egentliga orsaken varför det var så viktigt att återskapa all data. Jag satt nämligen i 3 veckor och valde ut och scannade min föräldrars hela fotoarkiv. Det var min och min systers stora 60 års present till dom och precis när jag skulle skicka alla bilder på print för att göra en bok så dog datorn. Men här är några bilder, första bilden är med mamma och syster i Colombia när dom precis plockat upp mig. Andra bilden är en rockande syster med bror i vårt barndomshem i Enskede. ( nu blev det fel men safari fixar inte att klippa och klistra ja ja ni förstår.

Äntligen!!!

Så var dagen D här för min datorhaveri, i slutet på sommaren rasade min hårdisk på min mac book pro och det visade sig vara det värsta felet som kunde uppstå. Tydligen så funkade det inte bara att koppla in hårdsiken och suga ut all data. Utan dom var tvungna att hitta en batch (en del i hårdisken) som var tillverkad under samma period som min hårdisk för att sen ersätta min trasiga batch. Jag fattar hälften, men nu lyckades dom iaf rädda all data på disken och allt jobb som jag gjorde sista veckan i juli är nu räddat. 9400 kr gick det på, saftigt men värt alla pengar då man ju inte kan resa tillbaka i tiden. Men nu har jag en fråga till dig, eller till någon som är bra på externa hårdiskar. Just nu håller jag på att fundera ut ett nytt säkert system för att lagra alla bilder, tidigare har jag gjort en idiot sak som jag bara haft tur att det gått så bra som det gått. Jag har alltid haft med mig min hårdiskar med alla bilder jag tagit digitalt när jag baserat mig utomlands... Smart, nja idiotiskt. Men nu innan det händer något tänkte jag sätta upp en NAS server hemma och en backup på ett annat ställe, men jag undrar lite om det är någon som har nån erfarenhet av detta. Dom hårdiskar jag kollar på är Buffalo linkstation 2 TB och Synology NAS DS207S. Alla tips och tankar mottages tacksamt. Till dess en bild från i somras när Georg Riedel och Sarah Riedel gjorde en liten konsert för familjen nere på vårt ställe på Gotland.

Tv kändisen....

Vaknade och hade precis drömt en väldigt mysig dröm om min farmor, hon gick bort för flera år sedan men i drömmen hade hon precis vaknat ur en lång koma och var på fötterna igen. Det var snöigt och vi hade väldigt mycket att prata om som hon hade missat. Någonstans i drömmen är det någon som säger att vi nu måste skynda på boken som jag gjorde åt mamma och pappa i 60 -års present, (den försvann ju när min dator kraschade, och jag har väntat sedan i september på att ett företag ska rädda den datan som finns på hårdisken). Strax efter jag vaknade ringer såklart Ahlbergs data och berättar att dom nu fått in den reservdel som har varit så svår att få tag i för att kunna börja återhämtningen av datan. Farmor verkade iaf må bra och snart hoppas jag boken är klar och då kan man ju tänka sig att hon får se den. Vill ni kika vad jag gör när jag inte drömmer så kan ni gå in här, var nämligen i Norrköping igår för att gästa soffan hos Eftersnack. 

Tally ho

Måndag och en helg med fullspäckat schema, likaså en vecka iof. Utställningen som jag satte ihop nere i Linköping har kickat igång mig själv vilket känns jätte skönt. Jobbet har satt igång igen, och så fort jag börjar dra i vissa tåtar så rullar det faktiskt på. Föresten så lägger jag upp hela utställningen som bildspel här, kanske kan vara lite kul för er som inte orkade ta sig ner eller upp till Linköping. Jag siktar iof fortfarande på att ta upp den till Stockholm nästa månad, men vi får se. Nu ska jobba vidare har presentation på lite jobb nu i veckan. Jag ser föresten att kvalitén suger på bildspelet, alldeles för mörkt och litet....skit!

Tisdag

Shit vilken helg det var, i lördags var det vernissage nere i Linköping och jag lät min tidsoptimism gå ut över alla inblandade... Utställningen skulle öppnas kl 14:00 och kl 13:45 satt jag och skrev prislista samtidigt som jag försöker guida en konstkritiker från Corren som ska recensera utställningen. Allt gick bra och det var mycket folk som kom för att vara ute på landet. Men shit vilka fantastiska människor som har hjälpt mig på vägen med utställningen. Som killen på Computer City på kungsgatan som jagar ett speciellt fotopapper åt mig i 2 veckor för att tillslut få buda upp det från lång-bort-i-stan till butiken för att sen inse att den inte ligger i systemet och ger det till mig som en gåva från butiken. Eller killarna på Bengtssons glasmästeri på Wollmaryxkullsgatan som hjälper mig att skära glas och lånar ut sin nitapparat över helgen. Världens tack till er som hjälpt till! Ska lägga upp några bilder från galleriet, för det blev faktiskt en väldigt fin utställningen utställningen tycker jag. Svårt och kul att använda gamla ramar till fotografier. Antingen tar dom ner bilder eller så lyfter dom upp den och i vissa fall tar dom över fotot. Känns ju inte jätte kul när folk kollar mer på ramarna än bilderna. Men det är som sagt en hårfin gräns. Nu letar jag ett galleri här i Stockholm som har en lucka i November och skulle vilja ställa ut dom.  Var föresten och plåtande pressbilder till en ny grymt duktig soul artist igår som heter Vanessa Liftig, men jag lyckades med konststycket att få bilden att se ljusskadad ut utan att direkt veta hur jag lyckades. Någon som vet vad jag gjorde?

Sista fasen

Efter en helt fantastisk helg som började med en parmiddag i fredags (jag är ju ingen veteran på parmiddagar men börjar nog bli ganska bra på det nu) hemma hos två vänner. Egentligen skulle det pratas bokprojekt men det hanns inte med. Sen på lördagen var det en jobbig körning ner till min kusin Per vars dotter skulle döpas. Både jag och Fly var lite sega efter middagen och vi kom fram till Åmål några minuter försent så dopet hade precis satt igång. Sjukt kul var det iaf att träffa hela släkten och speciellt mina kusinbarn som jag aldrig träffat förut. Sen dess har det varit full produktion här i tomteverkstaden, ramarna står fortfarande överallt. Glaset till ramarna kommer under dagen och bilderna imorgon, så som vanligt så blir det på håret. Det end ajag är lite nervös över är att jag inte fått papper att printa några av bilderna på än. Kanske glömt skriva det men jag har vernissage på mina nya utställning "Tally Ho" nu på lördag nere i Linköping.

En blänkare

Hela dagen har gått åt att välja ut de ramar som jag ska behålla och få ner resten i källaren, ett tetris med ramar har det blivit för att få plats med allt. Men när jag står och svettas som värst ringer min käre gamle vän Linus Höök. Han har nyhetsrösten påslagen och har hittat dagens scoop. Det blev några korta frågor som resulterade i det här. Puss Linus!!

Hur tänkte du här?

Ibland undrar jag hur jag egentligen tänkte, eller rättare sagt om jag verkligen tänkte till. Idag kom resten av dom 400 ramar (tror snarare att det är runt 500 ramar) som jag köpte för någon vecka sedan. Mitt hem är ockuperat, vart jag än går så står det en ram och säger hej! I garderoben, köket, vardagsrummet, tv-rummet och i källaren. Visst nu bor jag i en etta, så det finns ju bara ett rum men men... Jag undrar lite bara hur jag ska få plats med alltihop. Jag har plockat ut ungefär 100 st till mig själv och ska ju kränga resten. Men just önskar jag bara att allihop bara försvann. Obs det ni ser på bilden är bara toppen på isberget!