Biografen

Jobbet som jag är här för att göra är min egen ide, och det är så skönt att kunna jobba i den takt som jag vill. Igår tog jag dom första bilderna, fast innan dess var det en massa turer hos myndigheterna. Jag och min fixare började med att åka runt för att hitta en biograf, (jobbet handlar om en biograf i Kabul, väldigt enkelt. Men jag vill följa livet på en bio i några dagar) dels åkte vi runt för att hitta en biograf som släppte in oss och sen ska jag inte sticka understolen ville jag ju hitta den där biografen som har det lilla extra. Sist jag var här så körde vi förbi en sån bio men jag kom såklart inte ihåg var den låg. Efter att ha kollat på 4-5 biografer hittar vi först en dröm bio, tyvärr så var jag inte först där. Fransmännen hade också hittat den och renoverat den och nu visades bara västerländska filmer där. Längs ena gatan utanför bion stod ett gäng fotografer med hål kameror och tog porträtt bilder på folk som betalade. Jag tog självklart en bild, fick vänta 10 min medan killen framkallade bilden. Men efter det hittade jag tillslut den biografen som jag letat efter. Men nu var kruxet att jag var tvungen att ha ett brev från film institutet där det stod att jag fick fotografera. Så iväg dit få ett papper som vi sedan blev tvunget att ha underskrivet av kultur departementet för att sedan få en stämpel av film institutet igen... Efter mycket om och men kunde jag tillslut börja plåta, jag hamnade bara i ett bråk under hela dagen. Vilket är väldigt lite jämfört med vad jag räknat med, det är nämligen inget man skyltar med att gå på bio. Folk här tycker det till och med är ganska fullt. Väl hemma på hotellet gick jag igenom dagens skörd, vilket jag alltid försöker göra. Grymt nyttigt att se vad man har och vad man saknar annars är det lätt att man fortsätter plåta dom där enkla snygga bilderna som finns där och skiter i dom lite svårare men fullt så nödvändiga för reportaget. Idag är jag iaf ledig eller biografen är stängd rättare sagt, har ett jobb senare idag för det brittiska magasinet men nu ska jag softa lite.

Kabul

När jag härom dagen var uppe på Ariana airlines kontor i Delhi för att köpa min biljett till Kabul sa dom först att det var slut sålt. jag stod på mig och sa att jag hade ringt först men dom envisades med att säga att det var helt slut sålt och nästa plan gick på söndag. Efter att jag frågat efter konkurrentens nummer så blev jag in visad till chefens rum. Han erbjöd mig en plats på väntelistan och när jag sa att jag måste vara i Kabul på onsdag fans det helt plötsligt en biljett till mig. När jag idag boardade planet väntade jag mig kaos av människor, men istället möttes jag av ett halv tomt väääääldigt slitet plan. Resan gick bra och jag möttes av ett varmt Kabul med snö täckta bergstoppar. Efter att ha checkat in på mitt hotell tog jag en promenad, köpte ett nybakat bröd och gick upp på en av utsiktsplatserna för att reka location för en plåtning på fredag. Jag har ju sagt det förut men jag är kär, Kabul är så otroligt vackert. Och nu blommar rosbuskarna och ungarna sitter i parkerna och studerar och gubbarna sitter och delar på vatten melon och pratar strunt. Nu ska jag snart ner på stan och möta en kontakt inför ett av jobben den här veckan.

En dags vila

Vilken resa, kom hem i morse klockan 05:00 efter 12 timmars tåg färd genom landet. Från en liten håla till Delhi och det känns underbart. Jobbet som jag var ute på var ett av dom egna projekt som jag ville hinna göra innan jag lämnade Indien. Det handlar om en kvinna som startat upp ett gäng-medborgargarde som  kallar sig själva "Rosa gänget". Jag har träffat många revolutionärer i mitt jobb men den här kvinnan var en hårdkokt kvinna. Hon kämpar för kvinnors rättigheter och orättvisor där det behövs. Även fast hon var cool som fan så höll jag på att bli galen på henne efter att ha levt dag och natt med henne i tre dagar. Nu ska vi veta att jag är inte den som är den och vet vad jag ger mig in på när jag åker ut på landsbygden där man kollar på mig med tefats ögon när jag tar fram toalettpapper. Men att bo med en kvinna som hela tiden pruttar och fräser spottar och skriker, blir jag lite trött på. Men det har nog inte bara med henne att göra, den senaste tiden tänker jag mest på hur skönt det ska bli att komma hem till Sverige. I morgon åker jag till Afghanistan på mitt sista jobb och sen ska jag bara packa ihop lägenheten och skeppa lite prylar innan jag hoppar på en kärra hem. Får se om det blir ett litet stopp i Beirut innan den 31 man, man vet aldrig. Nu ska jag ner på stan och köpa min flygbiljett till i morgon!

Ute och snurrar

Forst 3 timmar med flyg sen 5 timmar med bil till en liten hala mitt ute pa den Indiska landsbygden. Jag ska folja en kvinna som startat upp ett medborgargarde som heter Wimmen in Pink. Riktigt hardcore kvinnor som tar lagen i egna hander och har tom spoat upp en polis engang. Dom kampar mot oratvissor och kvinnofortryck, mitt ute i ingenstans. Jag motte upp kvinnan som jag ska folja och visste i forvag att hon inte pratade engelska. Dessvarre pratar ingen begriplig engelska sa efter ett litet snack satt jag helt plotsligt uppe i bilen igen och pa vag nagonstans. Jag har nu hamnat i detta nagonstans men vet fortfarande inte vart jag ar, hon gor en live intervju med tv over internet. Det ska bli intressanta 4 dagar utan nagot sprak att kunna kommunicera pa. I dagarna blev det ocksa klart att jag kommer vara pa SVD i sommar som vikarie. Ska bli sjukt kul att vara dar, det verkar som dom har tagit in ett riktigt bra gang, speciellt kul ska det bli att jobba med Robban igen!

Hit the road again

Kom precis hem från ett snabbt möte på FCC, min gode vän Sanjit hjälpte mig med ett telefon samtal till morgondagens jobb. Ska bli sjukt kul, så imorgon tar jag tåget till Banda som ligger i Uttar Pradesh och påbörjar där mitt projekt. Sen nästa vecka är det Afghanistan för hela slanten, eget projekt och ett jobb för Sunday Times. Skriver mer om det sen, nu ska jag njuta av terassen ett tag. God natt!

Hemma i Delhi

Vilka dagar jag haft nere på Sri Lanka, jag är som på nytt född. Och framförallt helt hooked på att surfa. Nu visade sig som sagt att jag inte direkt var en "Natural" på att surfa, tvärtom så har jag snarare med åldern utvecklad nån form av vuxen person inom mig. Det vill säga att saker jag aldrig skulle tyckt var läskiga när jag tex skejtade tycker jag nu är ganska läskigt. Stora vågor som (som egentligen inte är så stora) bryter över en och slungar runt mig som en vante i en tvättmaskin sånt tycker jag nu är obehagligt. Fast på nått sätt är det ju kul ändå för jag fortsatte att paddla ut och gav mig fan på att lära mig. Det finns så mycket att skriva om från den här resan, allt från vilda elefanter till att vi körde fast mitt i djungeln och blev uppdragna ur ett lerhål av en FN bil. Sista dagen lyckades jag iaf ta en våg, det var inte vackert men jag stod upp iaf! 

Sri Lanka

Resan ner blev seg, forst ett sent plan sen en 6 timmars korning ner till Gaulle fran Colombo. Redan pa planet borjade jag kanna mig risig och sen dess har jag ingen energi. Nu ar inte det har en bortforklaring men jag hade ingen energi till att padla ut i dessa vilda vagor idag. Vi ar namligen pa fel sida just nu, sasongen ar over pa den har sidan sa imorgon ror vi oss over til andra sidan. Dar ho0ppas iaf jag hitta vagor for en nyborjare som jag. Sjalv har jag hela mitt liv trott att jag var ett naturlig talang pa att surfa, men shit vad svart och tungt det ar. Sjukt kul aven fast jag an sa lange inte kommit upp pa en vag utan mer kastats runt som en vante i en tvatt maskin. Nu ska jag kurera mig och hoppas bli helt frisk till imorgon sa jag kan vara i vattnet hela dagen! Kram!

In transit

Sitter i business loungen på Delhi's flygplats och väntar på flyget. Adam som är en i  ressällskapet hade lurat i mig att flyget gick kl 18 det visade sig att det gick 19:46 och nu är det försenat till 21:30. Så nu sitter vi i loungen och dricker öl tillsammans med BBC som ska dit och jobba. Själv längtar jag bara efter stranden och lägga mig på en bräda och börja paddla ut. Hoppas ni får en skön valborg! Kram

Förberedelser

Igår satt jag i telefon med Sverige för att fixa mitt bredband, adressändring etc. Jag hoppas vara ute i god tid så att om en månad när jag flyttar hem så ska allt funka. Jag får lite svindel när jag tänker på det, EN MÅNAD sen är jag hemma igen! Shit vad tiden går snabbt och nu på slutet har jag så mycket som jag vill göra men ännu inte hunnit. I morgon bär det dock av ner till Sri Lanka för att lära mig surfa. Den här resan har jag sett fram emot i flera år, för det första älskar jag Sri Lanka, underbart ställe. Och för det andra har jag så länge velat börja surfa, så nu är det jag och två polare som ska ner den ena har surfat länge och är från Australien så jag hoppas han är en bra tränare. Det blir visserligen bara en kort resa för vi bestämde oss igår kväll och alla måste vara tillbaka nästa vecka för nya jobb. Nu ska jag bara dunka av det som ligger på mitt skrivbord och väntar på att bli gjort!

Ändrade planer

I morse var jag på väg till Dharamsla för att göra ett eget jobb om situationen i Tibet. Men saker händer längs vägen och jag stannar i Delhi i några dagar till innan jag sticker iväg men till ett annat ställe. Det är knepigt när det finns för många bra jobb att göra, vilket ska man välja? Igår när jag kom hem var det som att ha en hårtork i ansiktet hela tiden. Den vind som brukar var så svalkande var istället stek het. Under dagen hade det varit 45 °+ och inte kallare blev det idag. Min kropp reagarde på det mest besynnerliga sätt, jag har nu extrem handsvett hela tiden. Jag misstänker att det är en ny deo som jag köpt och hoppas det försvinner till i morgon... Jobbet gick annars bra, jag skulle ta porträtt av den första gay aktivisten i Nepal och det här är två av bilderna, jobbet kommer ut i maj i et magasin i USA.

Nepal

Helt plotsligt som fran en klar himmel blev jag pa sjukt daligt humor igar. Jag hade ingen anledning av att vara pa daligt humor men blev det bara. Samtidigt som det daliga humoret kom en liten kansla i kroppen av att jag kommer bli sjuk inom en vecka. Sa nu knaprar jag medicin och dricker mangder med vatten. Eftersom jag sovit daligt dom senaste dagarna sa forsov jag mig saklart imorse ocksa. Planet gick 12 och jag kom dit en 40 min innan. Allt gick bra och nu sitter jag iaf pa en bakgata i Kathmandu. Stallet ar underbart, precis som jag forestallde mig det hela och lite till. Tyvarr sa aker jag hem redan imorgon men kommer deff tillbaka. Ar sjukt nervos for jobbet som jag ska gora, vilket ar ett porttrat pa en gay aktivist for ett stort magasin i USA. Jag ska iaf upp vid fyra snaret imorgon bitti for att hinna fanga morgon ljuset uppe pa en kulle.

Kathmandu

Den underbara känslan av att ha lämnat ett större jobb sitter i även idag. Om jag får säga det så ser det faktiskt ganska bra ut, det var iaf roliga bilder att kopiera, även om jag fick kopiera om dom första bilderna för att jag slarvat i början. Imorse låg det iaf ett brev i inkorgen på mailen där det stod att, Nepal has green light. Så i morgon bär det av mot Kathmandu, flyger dit vid 12 rycket och kommer hem dagen efter. Idag ska jag försöka rycka tag och göra klart mitt överklass/polo jobb som bara legat och mognat....

Rent bord

Steg upp tidigt för att göra ut mitt ångest jobb, egentligen är det ingen ångest kring jobbat det är bara det att jag låtit det ligga för länge. Större jobb brukar jag låta ligga iaf i en vecka helst lite längre för att det ska mogna till sig lite. Nu har jag iaf rent bord som så när på en text jag måste skicka till min agentur och en bild som måste väljas för mitt nya promocard. Funderar på hästpolo bilden, men har du ett annat förslag? Gårdagen tillbringades annars först med middag hemma hos en ung franska fotograf sen chillout hemma hos Romana som jobbar på AFP. Det var en grymt skön blandning av folk hemma hos Romana, det visade sig att det var tre sikher, två muslimer varav en shia och en sunni, en tibetansk buddist och en hinduist. Den stående Indiska kommentaren för värmen som nu ligger över Delhi som en filt är "It's like a tandori oven in your pants". I morgon får jag se om det blir Dharamsala eller Nepal, God natt!

FCC

Gårdagen bestod av att springa runt i Delhi och jaga demonstranter. OS facklan hade kommit till Delhi och staden var belägrad av polis och militärer. Några vilda protester som det står om i tidningarna såg iaf inte jag. Till och från var det grupper om 5-20 personer som ställde sig och skrek någonstans, 2 min senare så kom polisen och grep dom. Totalt blev 150 personer arresterade. På kvällen möttes hela journalist maffian upp på FCC, (foreign correspondant club) sjukt trevligt att sitta och babbla massa strunt och prata roliga jobb ihop. Själv hade jag hoppats på att stuckit till Dharamsala idag men jag har dels ett jobb som jag inte gjort ut än, som ligger och ger mig dålig samvete. Sen har jag två uppdrags förfrågningar som kom in i veckan som jag inte fått svar på än. Det ena är i Kota, igen.... Och det andra i Nepal. Jag och en annan fotograf funderar också att hinna sticka ner till Sri Lanka näst nästa vecka och surfa och göra några jobb om tigrarna, innan jag drar till Afghanistan. Så nu måste jag göra ut mitt dåliga samvete i form av 30 bilder.

En stjärna har dött

Varför är det ingen som har berättat för mig att en av vår tids stora konfliktfotografer Phillip Jones Griffith har dött, han dog för snart en månad sen och blev 72 år gammal. Jag lärde känna hans dotter och ex fru lite grann när jag var i USA för några år sen. Hur kan jag ha missat detta???

Game is cancelled

I vintras bjöd min spanska granne mig på tortilla, å det var den godaste tortillan (spansk omelett) jag någonsin smakat. Så fort jag har tänkt på den har det vattnats i munnen på mig, den smälter liksom på tungan och man kan inte få för mycket. Iaf jag har pushat henne sen dess att hon ska lära mig laga den, och idag var det dags. Den tar drygt en timme att laga och innehåller bara lök potatis och ägg. Men även idag blev den ljuvlig, och nästa gång ska jag göra mitt gesäll prov. En annan grej som är kul med Delhi är alla skyltar som finns här. En hand snickrad skylt som finns på vägen utanför området jag bor i kan man läsa "Fear for depression?" och sen ett telefon nummer. En vän som var och hälsade på gjorde mig uppmärksam på en skylt som finns på flygplatsen. Vid tullen på Delhi's internationella flygplats finns en info tavla och några rader om säkerhet etc och har man några frågor eller vill tipsa tullen kunda man maila på (nu kommer jag inte ihåg exakt) delhi_customs@hotmail.com det roliga är ju att dom har en hotmail adress för en statlig myndighet. Den bästa skylten dök upp härom dagen, på ett väldigt tjusigt sjukhus här i Delhi hade dom satt upp ingen rökning skyltar, men grejen var att på dom här stod det bara"Don't even think about smoking".

Eterlysning!!

Sitter och kollar igenom hela mitt arkiv och inser att jag inte har en enda bild på mig när jag jobbar. Skulle behöva en bild på mig i en jobb situation, är det nån stackare som råkat få med mig på bild så vore det super snällt om jag skulle kunna få låna den...(den ska inte användas kommersiellt)  Jag bjussar på en middag när jag kommer hem! Bilden behövs a.s.a.p. maila på photo@martinvonkrogh.com

Moderna Indien

Ok, det är lite pretto att prata om moderna Indien men idag var det slående. Jag hoppade på tunnelbanan nere i södra Delhi och några stationer senare kliver den här tomten på. I en blandat kompott med buisness män och vanliga Delhi bor, är det inte konstigt att gå runt barfota med en lång stav som har ett yxblad högst upp. Nog om det, jag har nu lagt upp mina ljud-bild-spel (kan nån komma på ett bra ord för det) från Afghanistan på min hemsida. Det är lite provisoriskt gjort, med namnet men dom ligger där för att beskådas. Klicka här för att komma dit och klicka sedan på slideshows.

Fotosnack

Tanken var att jag skulle kommit iväg till Dharamsala idag men så fick jag reda på att det kommer vara stora demonstrationer på torsdag. OS-facklan kommer nämligen till Delhi då och eftersom Indien är det land med störst befolkning munkar (ja ni vet vilka, jag vill bara inte skriva ut det) så räknar folk med att det kommer hända nått. Igår hade jag fotograf maffian över, grymt trevligt gäng, hälften Indier och hälften ex-pats. En av killarna var spanjor och hade för nått år sen jobbat på Magnums kontor i NYC, han berättade att dom där varje söndag hade en fototävlingen för dom som jobbade. Väldigt opretentiöst men väldigt skoj. Så den här veckan var den enda på ett tag som vi alla var i Delhi samtidigt, så nu på onsdag drar vår lilla tävling igång. I potten, en flaska vin vardera, vi ska träffas hemma hos mig kl 15 sen har alla två timmar på sig att sticka ut och plåta i ett område som vi bestämt. Därefter tillbaka till min lya för redigering, alla får lämna en bild och sen röstar vi, om vi blir oense tar vi in en extern jury! Nu ska jag ut och plocka upp ett visum och fixa en ackreditering. 

Lördag kväll

Vaknade i morse och såg ut som ett penntroll, nu sitter jag som vanligt på min terass och röker shisha, dricker rom och blir mygg biten. Ikväll ska vi ut och skaka rumpa till salsa toner. Inte minn favorit men är det bra musik är det ju grymt kul att dansa till. För nått år sen var vi på en salsaklubb nere i Perpignan. Det var en kille som dansade med alla damer, ingen hade en chans mot honom. Han rörde sig som en gud, dansade med alla samtidigt. Själv garvar jag bara och rör lite på höfterna. Under mina tonår gick jag på fridans och balett, slutade efter några år och började på breakdans. Nått som jag alltid velat börja dansa är Lindy hop, men tyvärr har jag aldrig hittat någon som velat följa med. Första gången jag var på en Swing klubb var i New York, jag var 16 år och hade övertalat mina föräldrar att få åka. Jag och några kompisar var där och upplevde staden och klubbade runt och hade en underbar resa. En kväll när vi var ute, hörde vi musik uppe från ett fönster, gammal skön swing jazz. Vi åkte upp och hamnade i en dans studio, lektionen var precis slut och hela gänget skulle ut och dansa. Vi blev medbjudna till en klubb några kvarter bort. Luisiana hette klubben och när vi kom in var det magiskt. Sågspån på golvet och remmdrivna fläktar i taket. Ett jazz band stod och lirade och alla dansade och kastade upp damerna i luften. Jag kastade mig ut på dansgolvet och försökte hänga med, i pausen snackade vi med bandet. Dom blev helt till sig när dom fick höra att vi var från Sverige och hade spelat på Fashing för massa år sen. Tyvärr har jag aldrig hittat klubben igen men det lär ju finnas fler.

Trevlig helg

Puhh äntligen klar med alla bilder, shoff nu ligger dom i USA och UK, najs. Helgen är här, och fler roliga nyheter dyker upp på min mail. Grymt bra start på en helg skulle jag nog säga! Musiken går på hög varv och för tillfället har jag snurrat in helt på New Orleans musik och National teatern. Kanske inte dom mest uppiggande texter, men trasan med thinner går runt här nere också. 

Auto-ritcha

För att ta sig runt i Delhi åker man små gröna mopeder på tre hjul. I Thailand kallas dom för Tuk-Tuk och här för Auto-Ritchas. Förarna till dessa små farkoster är fenomenala chaufförer, dom manövrerar lika inga andra. Man kan faktiskt jämföra Delhi's trafik med fiskstim (det var pappa som kom på den metaforen) alla rör sig unisont och det är sällan folk krockar. Svänger en bil för att undvika en sten eller nått, är det som alla känner av och svänger samtidigt. Och idag var jag med om det yttersta beviset. En bil svänger ut i höghastighet och rullar vidare för att korsa en gata, min chaufför kör rakt mot honom. Och när han är (nu överdriver jag inte) 10 cm från bilen svänger han elegant upp jämte honom utan en repa. Min kompis hade skickat ett desperat sms igår. Jag har fått Malaria och jag kommer överleva!!! Sanjiit heter och Lars träffade honom när han var här. han har iaf åkt på en släng av malaria och låg inne på sjukan. När jag snackade med honom i morse lät han lite skruttig men bra. Jag tröstade honom med att säga att jag hade malaria för några år sen och att det gick över på ca ett år. Nu ska AC'n på och om några timmar ska jag ha skickat x antal bilder till London.

Trött som aldrig förr

Jag förstår inte vad det är med mig men jag är konstant trött, har varit det dom senaste dagarna. Trodde ett tag att det var för att jag rört på mig för lite men inte ens promenader hjälper, det slutar bara med att jag går hem och tar en siesta... Visserligen är värmen tillbaka och det gör en sjukt dåsig. Jobb trillar in och nu gäller det bara att planera dom sista veckorna väl, i morn ska jag ut på ett jäkligt coolt jobb om kvinnliga detektiver för ett brittiskt magasin. Ska bli spännande att se vad det blir, jobb beskrivningen lät ju lite skrämmande, "ta gärna bilder där en av detektiverna kikar runt ett hörn med ett förstoringsglas...." Well jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. Nu ska jag jobba lite och sen sova gott. Bilden, har ingen anning om jag visat den, men tycker det är lite kul att Aftonbladet hänger mitt i Delhi med löpet, Carolas ord i polisförhör.

Ensam granne

Under några dagar har regnet gjort så Delhi kylts ner, men nu är värmen tillbaka. Det enda plagget som går att ha på sig inomhus är kalsonger, resten klibbar fast. Min hyresvärd som bor under mig har också haft en intensiv period av besök, hans vuxna barn var på besök i en månad. Så nu kommer han upp till mig för att få sällskap, ibland nån gång om dagen ser han till att min lägenhet behöver fixas med. Han sitter mest och beklagar sig att han nu är pank och uttråkad, pank för att han la alla pengarna på barnen och uttråkad för att han har absolut ingenting att göra på dagarna. Hans fru är sjuk och kan knappt gå så han måste stanna hemma och ta hand om henne, men nu har han hittat sin fristad uppe hos mig.... Själv vet jag inte vad jag ska göra när jag kommer hem, klantade mig med att ge svar till Aftonbladet ang sommar vikariat för att jag väntade på svar från SVD. SVD gav mig aldrig svar och nu står jag utan som det ser ut nu. Det ordnar sig på nått sätt, inget är ju skrivet i sten. Men det är alltid kul att jobba på en redaktion efter 8 månader i exil, men jag får väl ta och vara lite ledig i annat fall. 

Flummiga drömmar och fisken

Igår var det bjudning på Terrass la von krogh, Lars Dareberg, som är en fotograf från Sydsvenskan och hans reporter Mikael kom över på kvällskvisten, tanken var att vi skulle bli ett gäng men antingen var folk sjuka eller borta på jobb. Vi blev iaf ett litet gäng, Jean min indiska fotograf kompis och Fred min gay granne kom också över. Sjukt trevlig kväll och alltid kul att prata svenska! Vid tre snåret gick Jean hem och då hade vi bollat fram tre jobb som jag måste hinna med innan jag åker hem. Resten av natten bestod av märkliga drömmar och för en stund sen vaknade jag precis efter jag hade blivit tagen av ryska underrättelsetjänsten (tror jag) och skulle föras bort, långt-bort-i-stan. Fisken är från Andeman och den skulle jag egentligen fått äta om det inte hade varit så att köket på hotellet tappat bort den... Nu ska det jobbas med bilder resten av dagen, kan föresten rekommendera en sak. Just nu går en julskiva på högvarv hemma hos mig, det är soul och blues låtar, men känslan av att lyssna på julsånger i stekande värme nere i Delhi i april är ganska skön! 

Nya tider

Helgen har gått åt att tänka, tänka på vad jag befinner mig just nu. Egentligen är det väl vad hela Indien vistelsen har gått ut på men nu har jag kommit på en sak. För er som hoppas på att läsa djupa och kloka tankar här så kan ni ju klicka er vidare. Det här är bara mina banala vardags tankar som folk i århundraden redan tänkt på men som varje idiot inte kan lära sig av. Trots att jag i förväg redan vet svaret så måste jag plåga mig med att uppleva det och lära mig genom min egna misstag. Men så är väl människan? Jag har nu sedan en tid tillbaks legat hemma och tyck synd om mig och längtat hem till Sverige. Vilket man ju måste få göra ibland, jag har till och med letat ny lägenhet och börjat rita på hur jag ska göra en ny kökshylla och garderob till min lägenhet. Så i morse när jag låg och stirra upp i taket slog det mig att jag kan ju fan inte leva på nått annat ställe. jag är ju fan i Indien och har mindre än två månader kvar innan jag flyttar hem! Ryck upp dig och lev nu! Självklara tankar men det tar ett tag innan man hittar dit. Och följande minuter började jag skissa på tre riktigt bra reportage som jag borde hinna med innan jag sticker hem. En annan sak som slog mig när jag kollade på lägenheter i Stockholm var hur folk möblerar sina hem. Nu kollar jag på 2 or och då har man ett vardagsrum och ett sovrum. I alla lägenheterna så stod det en soffa och en tv i det rummet. Tv:n har en sån central del i alla hem att man skulle kunna tro att det var ett altare! Jag köper inte en större lägenhet så jag kan ha en tv att tillbe. Har folk ingen fantasi? Eller rättare sagt är det de enda folk gör i sina hem? Sover och kollar på tv?

Slarv kopior och monsun regn

Många tankar i huvudet nu, svårt att jonglera med alla, några ramlar mot marken och går sönder. Reportern som jag jobbat med sov över här i natt, jag har inte skrattat så mycket på länge, fan vad skoj det är när man har samma humor och man triggar varandra så det mesta man pekar på blir roligt. Vi skrattade så vi grät efter vi kollade in den här stackars mannen nu är det ju inte säkert att just har samma humor och kommer tycka klippet är ganska tråkigt men ta då en titt till och tänka på att det är en väääääldigt sällsynt liten sak han håller i handen... När vi satt och drack öl på terassen igår skakade hela huset till av en liten jordbävning, sen har moderjord spelat spratt med oss hela dagen. Enligt nyheterna så hade New Delhi ett pre-monsun regn nu under eftermiddagen, vilket i sin tur ledde till elavbrott. Nu måste jag fortsätta jobb lite innan vi ska ut och dricka drinkar. Bilderna är otroligt slarvigt kopierade så tänk inte på det...

Interner

Kom precis tillbaka från ett annorlunda jobb nere i Rajastan, först tuffade jag och min reporter som precis hade landat i Indien ut i natten. Vi hade hoppat på tåget som går till Bombay, men vi skulle av i en liten håla som heter Kota. På klibbiga säten och med stora fläktar i taket färdades vi genom den bäcksvarta natten i sex timmar. Väl på plats möttes vi av en pastor som var vår kontakt person. Neil som min reporter hette var en scotte som jobbade i London, sjukt trevlig kille och i den totala misären så har vi ändå skrattat brallorna av oss. Vi fick några timmars sömn innan det var dags att bege sig till stället vi skulle in på, efter väntan i den stek heta värmen i 7-8 timmar vacklade vi in. Kameran var gömd och vi var inte vilka vi var, jobbet tog ca 15 min och jag kom därifrån med 32 bilder. Inte helt nöjd, men vad kan man göra? Ibland finns bara inte tiden. Jobbet ska gå nästa vecka tror jag och jag hoppas att det kommer få effekt, för det är fan i mig en av dom ruttnaste historierna jag hört. Vi åkte iaf bil hela vägen hem, vilket är genom hela Rajastan, efter ett punkterat däck och ett vansinnigt däckbyte mitt på motorvägen och 11 timmar senare kom vi nu till Delhi. Nu väntar jag på mitt visum och ska få besked om jag fått det eller inte och isf hoppar jag på nån kärra om några timmar kanske. Nu ska jag vila ögonen en liten stund.

Ursäkta röran

Lugnet har börjat lägga sig, fast med den kommer tomheten också. Vänner och familj har avlöst varandra och igår åkte den sista vännen hem. Det enda som finn kvar är en klibbig känsla av att det är nått som saknas i mitt liv. Jag ska bara komma på vad det är, pulsen är nere på det normala och dom sömnlösa nätterna är borta. Semestern som jag varit ute på har varit magisk, vilka jäkla ställen det finns kvar att upptäcka där ute! För er som alltid drömt om att åka till en riktig paradis ö utan så mycket människor kan jag varmt rekommendera Andeman ö-gruppen. Got damn it säger jag bara! Pur vita stränder utan en kotte i närheten, för min del en fördel och för andra kanske inte men öarna är verkligen helt oexploaterade. I morgon hoppar jag på tåget ner mot Rajastan, ska bli skönt att rulla ut i mörkret i den indiska sommar värmen. 

Klibbet

Klibbigt varmt och uttröttande är Delhi just nu, jag och min vän som är på besök gick runt hela dagen igår och shoppade. Eller rättare sagt hon shoppade och jag visade vart. Just nu saknar jag Stockholm, hemmet och allt som finns där. Fast jag saknar också mellanöstern, maten människorna, jobben och livet där nere. Jag vill ut!

Tillbaka till civilisationen

Shit vilket äventyr jag har varit ute på, efter hjärtklappning och tok stress ordinerade jag mig själv några dagars ledighet. Flyget gick ner till Channai och efter det till port Blair som är huvudstaden på ön Andeman som ligger vid Nicobarerna. Ett väldigt oexploaterat paradis som drog ner pulsen rejält. Jag reste utan dator (vilket var första gången i mitt liv som jag varit utan den och mobilen) och hade ingen täckning på mobilen på hotellet. Men nu är ag iaf tillbaks i Delhi och ska vara ledig fram till Söndag sen ska jag ut och flänga igen på nått jobb. 

Gone...

Just nu smälter jag bort i en storstadsdjungel, drömmer konstiga drömmar men ska iväg på äventyr i morgon. Så nu blir det sporadiskt bloggande i 7 dagar. Njut av påsken och ha en fin helg

Nästan helt frisk

Har varit dålig på att blogga dom senaste dagarna men har varit tvungen att ladda batterierna liksom. Pratade med en gammal vän på telefon idag, jag behövde buda en sak i Stockholm och ringde då så klart mitt gamla företag (eller egentligen min gamla chef, som då jobbade på Pedal och nu har budfirman Brorsan). Under gymnasiet jobbade jag nämligen som cykelbud, steg upp 06:00 och jobbade fram tills jag började skolan vid 8-9 snåret. Sen hoppade jag ibland in på lunchen och sen efter skolan. Låter kanske inte så jätte kul men det var ett av mina bästa jobb! Pengarna gick till skolböcker och kläder... Nej inte riktigt, mer fest och tillslut en F90X som var min första egna kamera. På lördag kommer en av mina närmsta vänner Martina och hennes pojkvän tillbaks efter en liten utflykt och sen bär det av på resa igen för min del. Ska möte upp min reporter i Bombay och sen ut på landsbygden. Och efter det ska jag ta lite välbehövlig semester någonstans... Bilden är från ett jobb som gick i SVD för nån vecka sen.

Dessa kvällar...

Ibland har man det för förbannat bra, just nu sitter jag och tillfrisknar på min terass och röker vattenpipa.... Inte jätte bra för halsen men najs. Pulsen har börjat gå ner och jag kan konstatera att jag kommer nog överleva även denna kroppsliga kris. Men som sagt vila i några dagar innan ny resa nästa vecka och nya jobb. Väntar med spänning på några pitchar från NYC som borde bli klara denna vecka. Låtar som går heta på terassen just nu: "Gimme Hope Jo'Anna"-Harry Belafonte. (lyssna på texten grymt bra!) "Hold me closer"-Elton John . Sen en massa mer men lyssna och njut!

Råttan

Jag trodde jag var en reseveteran som fixade tajta resor etc. Men icke, jag kommer aldrig mer göra om en sån här tajt resa, jag har varit ett vrak sen jag kom hem till Delhi efter Stockholms besöket. Med en puls på 180 i vila och feber och hals ont känns det som min dagar är räknade... Nej riktigt så farligt är det inte men jag är lite orolig för min höga puls, känns inget bra alls. Har tagit ledigt nu i eftermiddag och njutit av "Life is Beautiful" med Roberto Beningi, tårarna och skrattet avbryter varandra hela tiden, skönt att kolla på film som berör så mycket. Sen är ju musiken ljuvlig så den går nu på högvarv med dörren öppen till terassen. Nu ska jag klämma en till film innan jag ska knoppa.

Årets bild festen!

Man mår som man förtjänar... Sliten som en krokofant men har kämpat på tappert idag. Gårdagen var helt underbar, började med ett väldigt trevligt morgonmöte fortsatte sedan med en kalasfest i sann fotograf anda. Jag lyckades kamma hem två priser ett tredje pris i sport feature och ett andra pris i porträtt klassen. Men det roligaste är så klart att träffa alla fina vänner grymma kollegor. Helt klart värt att åka hem enbart för det! Morgonen innehöll en tidigt väckning av Martina som skulle hämta nycklar till lägenheten i Delhi och ett möte med en gammal södra polare som håller på med ett grymt spännande projekt på konstfack. Men nu ska jag genomlida 10 timmars flygning i ett grymt bakis/förkylt tillstånd, kan nästan garantera att jag kommer hamna bredvid en familj med småbarn som alla har öroninflammation...

London calling

Seg flight men äntligen i Europa igen, om några timmar står jag på svenskmark. Egentligen har jag inget roligt att berätta om kring min flight det ända som hände var att jag kollade fel på biljetten så blev lite sen men det ordnade sig ju. Ses i morgon!

Resfeber

Ryggen kliar och huden har börjat fjälla, idag upp alldeles för tidigt med tanke på hur mycket sömn jag fått dom senaste dagarna. Men om nån timme ska jag ut till flygplatsen och hoppa på en kärra mot Stocktown! Hela gårdagen var det intensivt tok-jobbande, lyckades skicka några fakturor och maila ang jobb i april. Känns skönt när man börjar få in planeringen och hela tiden tänka två månader i förväg, men håller en lucka öppen med tanke på utvecklingen på ett visst ställe just nu... Vi får se vad som händer, på fredag är det iaf åretsbild utdelningen, ska bli skit kul att träffa alla igen och festa på. Efter min idiot planering så blir det intensivt festande och några möten och sen kanske den jobbigaste flygturen tillbaks. 

Öppna ögonen

Ibland måste man säga till sig själv att öppna ögonen och se vad man har. Ändå kan jag inte undgå att bli stressad, stressad över allt möjligt. Men mest jobbet såklart. Efter fem dagar underbara dagar nere i södra Indien med mamma och pappa där vi mest har legat på en strand och plaskat i 30° varmt vatten har jag dåligt samvete.  Massa nya idéer, bra jobb har dykt upp i huvudet men ändå kunde jag ligga på stranden och undra om folk börjar glömma bort mig. Alltså inte mig men mina jobb, att publiceras i utlandet gör att man blir en dussin fotograf igen. Som en väldigt god vän till mig sa för några veckor sen -Martin! Nu får du fan ta och tagga ner!!! Svårt när man lever med sitt jobb så tätt inpå. Andas, försöker jag säga till mig själv, men sen dyker stressen upp igen. Jag har egentligen inte haft så här bra med jobb som det rullat på den senaste tiden, men ändå tänker jag att jag kan klämma in mer jobb och att jag håller på att bli omkörd från insidan. Lätt att bränna ut sig själv med den filosofin och till vilken nytta? Huvudbryderier, längtar hem till Stockholm och sommarnätterna eller ut på havet och segla stormar och känna regnvinden piska i ansiktet. Försöker just nu ändra min flight till Stockholm, jag åker hem på torsdag dag och landar på fredag natt, sen hem till Indien igen på lördag eftermiddag förbereda ett jobb. Jobb Jobb Jobb Jobb, undrar om jag egentligen skulle palla med och vara ledig på riktigt i två-tre veckor? 

Utan aao smaktar jag pa denna o

Funderade ett tag pa att skriva pa engelska eftersom jag saknar svenskt tangentbord. Men nu befinner vi oss iaf i Kerala. Jag har genomgatt en helkropps massage utan som tur var en happy ending! Det borjade med att jag kladde av mig naken i en kallarskrubb (redan dar var en happy ending inte langt bort kandes det som) Nar jag val stod dar naken kom den jamnariga grabben som skulle massera mig ut och knot en typ tunn gasbinda runt hoften. Sen drog han gasbindan mellan bena sa att den tackte den intima delen och med ett ryck satte han den pa plats... Efter 1 och 1/12 timme var jag mor som en krokodil och hade formodligen lika mycket fett kladd pa kroppen som jag foddes i. Imorn ska vi aka husbat i djungelkanaler och dagen efter blir det plajan for hela slanten!

Guide von krogh

Så fortsätter den guidade turen runt Delhi. Vi har nu kommit underfund med att det bästa är att mamma och pappa gömmer sig en liten bit bort när vi ska åka ritcha. Dom har nämligen en tendens att dra upp priserna... Själv försöker jag inte ge in en tum av princip men men. Efter middagen igår promenerade vi hem till lyan, men nånstans mellan restaurangen och mitt hem blev vi kidnappade. Ett indiskt par hade nämligen förlovnings fest och det är alltid ett stort hallaobalou. Och eftersom MP är vita var vi självklart hedersgäster, när vi försökte ta oss därifrån så fick vi absolut inte det förens vi hade smakat av maten och efterrätterna. Efter att ha blivit filmade och fotograferade med bruden och tvingat i oss lite mat rullade vi hem. Vi prata om det efteråt, undra hur en utländsk familj som hade råkat gå förbi ett svenskt bröllop hade blivit mottagna? Ja inte fan hade dom blivit inbjudna om hedersgäster iaf. Nu ska vi ut och göra staden en dag till innan vi åker ner mot södern imorn och ska plaska och bada.

Fin besök

Har varit lite bortkopplad dom senaste dagarna, jobb för SVD och fix i hemmet och annat tjafs. har egentligen stökat undan saker för att kunna umgås med mamma och pappa som landade igår. Det hade tydligen varit kaos-långkö vid passkontrollen så efter en lång väntan kom dom äntligen ut från ankomsthallen! Sjukt mysigt att dom kommit ner och nu ska jag försöka visa mitt Indien för dom. Värmen ligger som en varm filt över oss just nu och det brukar ju ta några dagar att vänja sig vid den. Hoppas ni får en skön söndag, kram från Delhi!

Snurrigt

Jag vet precis vad som händer med mig just nu. Ena dagen upp andra dagen snurrar huvudet och alla tankar och idéer vet inte vart dom ska ta vägen. Jag har så mycket energi som jag inte vet vart jag ska låta den ta vägen. Som sagt det händer saker i blogg periferin men det är också en tomhet efter Afghanistan. Det är svårt att hoppa mellan kontraster. Från ordentligt slit 24/7 i -20° där människor dör pga att dom bor i tält i kylan till +30° frukost på sin terass och öl i solnedgången. Det är klart man blir lite knäpp av det, annat vore väl konstigt? Hemma i Stockholm finns det alltid folk att prata med och visst finns det här också men visst känns det ensamt ibland. Det här är definitivt en av baksidorna med det här jobbet som vi sällan pratar om. Det här var ingen resa där folk dog framför en, inga överfyllda sjukhus, ingen som sköt på en eller liknande. Tvärtom så fanns ju en glädje på gatan som jag blev väldigt förvånad över. Men kontrasterna är ändå jobbiga. För flera år sedan fattade jag inte Pieters bilder, han ger en bit av sig själv i sina bilder. Skulle det var bildjournalistik? Fuck that säger jag, det är bara du som definierar vad du håller på med. Sen kommer det alltid folk ha synpunkter på det. Jag försöker ge en bit av mig själv i mina bilder, att ligga på gränsen hela tiden. Nu säger jag inte att jag lyckas men jag försöker iaf! Ska man beröra med sina bilder som jag vill göra, så måste det tillkomma nått extra. Inte bara en bra bild, det ska kännas när man tittar på den. Inte som när jag tittar på Paulo Pellegrinis bilder som är vackra, men det stannar där för min del. Men det är det här som också är det jobbiga att ge en del av sig själv i bilden. Speciellt när man fortfarande experimenterar och försöker hitta fram.

What a beutiful morning!

Solen gör ju väldigt mycket för att man ska börja bubbla och komma till liv igen men sen händer det saker i blogg periferien som gör att varje morgon just nu känns väldigt bra. Alltså saker som jag inte kan skriva om men som.. ähh ni förstår! Life is good! Var nere hos min lokala barberare när jag kom hem från Afghanistan och fick en clean shave och en uppsnyggning. Topparna klipptes och polisongerna trimmades. När jag sen ber att få raka mig tittar han på mig. Han ropar in min Sikh polare som säljer mobil abonnemang i affären bredvid. Han frågar om jag verkligen vill raka bort ALLT skägg? Till och med mustaschen? Ja, det var precis vad jag ville, (jag har inte rakat mig rent sen dakke fejden, eller iaf lumpen) då säger Sikhen -Men Martin du som ser så bra ut just nu! -ja men det tar bara 2 veckor sen har jag skägg igen, försökte jag kontra. -Jo men då kommer du gå runt att se ful ut i två veckor!!! Svarade han.... Idag ska jag sitta framför burken hela dagen och gå igenom mail och annat som jag inte hunnit svara på.

Ännu ett Grattis!!!

Har varit ute och slitit för SVD idag. Allt gick bra förutom att en oxe bajsa på min kamera. Så när jag kom hem luktade allt kossa. Men idag fick jag också reda på att mina fina vänner Magnus Wennman och Robert Henriksson har vunnit pris i POY!!!!! Så jäkla coolt tycker jag och helt rätt val. Så ett jätte grattis till er båda!!!

Grattis älskade syster!!!

Världens finaste syster fyller år idag, inte last gammal min tillräckligt för att vara min storasyster. Så största kramen och all min kärlek till dig! Grattis syster!

Home sweet home

Efter en förbannat lång väntan lättade äntligen dimman som låg som ett lock över Kabul igår och ytterligare några timmar senare satt jag på ett plan som faktiskt tog av mot Delhi. En underbar vårvärme välkomnade mig när jag landade, så på kvällen kom grannarna i "Melroseplace" (vi kallar grannområdet det efter alla incidenter...) över och välkomnade mig hem och korkade upp en öl på min terass. Sen satt vi i underbara 26°+ till sent på natten och gaggade och beställde mat. Shit vad skönt att kylan är borta och värmen är tillbaka!!! Idag mellandags fix och imorn jobb för SVD, sen får jag se om et blir nån kortresa innan mamma och pappa kommer ner. Just det i fredags hann vi med att kolla in Buzkashi, som är en lokalform av polo. Fast lite hårdare.... Det var hur häftigt som helst att kolla på och var väl en blandning mellan tjurrusning i Pampelona och intensiv fotboll på Stadion. 50-60 hästar som kämpade om att dra en död get runt planen. Att tillägga är att det mesta är tillåtet i det här spelet... Nu ska jag springa ner till barberaren och få en rakning och hårklippning så jag ser lite mer jag ut.

Skit dag

I flera dagar har jag skojat med Urban att det kommer nog snöa på lördag och att dom skulle ställa in flighten. Så mycket riktigt efter att ha suttit i is kyla och väntat på planet i 5 timmar så ställdes min flight in. Urban som skulle till Dubai kom däremot med sitt. Så istället för att ta det lugnt i ett vårigt Delhi ligger jag ensam på hotellrummet med feber och snorig näsa. Men killen på India Air lät optimistisk, enligt väderleksrapporten ska det iaf bli fint väder på tisdag..... 

En bar fluga i Kabul

Så var vi äntligen klara med familje chattarna. Det enda som återstår nu är en chatt med mig och Urban klockan 13:00. Härom dagen var jag med om en märklig sak, jag och Urban satt och åt frukost när vi börjar prata med en svensk kille som bor här på hotellet. Han var jätte trevlig och jobbade som NGO här nere. Efter ett tag kommer vi in på Stockholm och var jag bodde. Tillslut visar det sig att hans pappa bor i samma hus som jag gör på söder, och jag vet mycket väl vem det är och brukar hälsa när vi ses. Världen är bra liten ibland. Mikael som han heter bjöd iaf med mig på Valentines party igår på FN basen och sen på en liten barrunda. Jäkligt trevligt och märklig stämning. Nu ska vi iaf iväg på Buzkashi som är en väldigt speciell form av polo....

Dockteater

Eftersom vi är två kulturella killar och saknar teatern här i Kabul. Så bestämde vi oss på förmiddagen att sätta upp Hamlet i dockteater form här på hotellet. Bilden är tagen under repetitionen .

With love from Kabul

Godmorgon! En synnerligen förträfflig morgon skulle jag nog säga, njöt av sovmorgon till nio. Sen njöt jag av min första varma dusch på tre dagar och när jag väl kom ner till frukosten gjorde det inte så mycket att den var slut. I dag är det iaf alla hjärtans dag och jag hoppas verkligen att alla som råkat surfa in här pga en googling på "alla hjärtans dag present" nu har hittat något fint till sina kära. Själv ska jag ut på sightsing i Kabul idag, men skickar genom dessa rader en varm alla hjärtans dag hälsning, till alla ni som läser denna blogg och kommer med sköna kommentarer ibland. Så loooooooooots of löööööve och hoppas ni kommer få en njutbar dag!

Morgon frisyren

Jag utlovade bildbevis på min morgonfrisyr förut. Så Sandra, here you go!

Fy fan vad skönt!!!!!!

Det känns helt underbart, den sista familjen är nu skickad och godkänd. Tyvärr blir den inte lika bra ljud mässigt men den funkar. När vi åkte hem från dagens live chatt satt både Urban och jag helt tagna. Det var helt magiskt, det började med att jag hade med datorn och visade bildspelet för dom. Det visade sig att det var första gången som dom såg nått på en dator. Dom skrattade och verkade gilla det iaf. Men det som gjorde dagen så bra var alla riktigt bra frågor som dom fick! Wow, det känns så himla kul när man når igenom till läsarna. Nu är som sagt sista jobbet skickat och det firade vi med en Libanesisk middag på stan. En vattenpipa och en öl. I morgon blir det sovmorgon till nio, ska bli sjukt skönt att få sova ut. I morgon har jag lite mer kraft och skriva hur hela jobbet har gått till. För det har inte varit en enkel resa och den har tagit tid att få fram. Bilden är en av dom byline bilderna som vi fick ta om...

Trött

Uhh kollad precis på klockan och det står 01:00. Urban (min reporter) verkar ha gått och lagt sig. Själv har jag suttit uppe och jobbat med bilderna till sista familjen. Och jag kan meddela att det går trögt. 16 bilder gjorda och jag har 12 bilder kvar + ljudet som ska klippas och mixas. Men nu ska jag nog gå och lägga mig. I morgon kväll ser jag fram emot att lägga benen på bordet och kolla in nån schyst film. Hela världen direkt verkar ha blivit väl mottagen vilket så klart känns jätte kul! Hade hoppats på att kunna smita iväg på en kort break efter Afghanistan, tänkte ta och hälsa på en kompis i Bangkok. Men för några timmar sen ringde min redaktör och frågade om jag kunde åka ner till Israel nästa vecka. Så nu får vi se om det blir Tel Aviv eller Bangkok eller kanske Indien man vet aldrig. Det enda som är skrivit i sten är att min mamma och pappa kommer och hälsar på mig i Delhi näst nästa vecka. Då finns det inga jobb som kan locka mig från lite semester! 

Tam-tara-tam

Så var det dagen D och vi har nu dragit igång Världen direkt på aftonbladet.se! Jag ska skriva mer om allt senare, men nu måste jag göra den sista familjen klar. Lämnade precis ljudspelet för morgondagen och den blev kanske inte lika bra som det ligger idag men bilderna är bättre imorn. Bilden är slakten som jag pratade om tidigare, när geten gjorde sitt sista dödsryck sprutade han ner mina jeans. Och glöm inte bort att chatta med familjen Barakzai-Dawi om några timmar!

Sliten

Hade bokat med fixaren (en fixare är, den person som vi jobbar med som har lokala kontakter och kunskap, typ) att han skulle plocka upp mig vid 06:20. Så upp i ottan igen och ut och vänta, men ingen fixare dök upp. 30 min senare i -20° sladdar han upp och har en usel ursäkt. jag tror faktiskt att det sista reportaget nu är klart. Är inte helt säker, har bara gjort en första urgallring men det känns ganska bra. Nu ska jag bita tag i det andra ljudspelet som jag tyvärr tror inte kommer bli lika bra som det första men vi får se. Bilderna är iaf levererade och i morgon kan ni se första reportaget. För er som inte listat ut det så är jobben till aftonbladet.se köp också SVD där ska det finnas en till ledtråd... Så i morgon smäller det alltså, så därför (även fast det bär emot) måste jag fortsätta jobba nu.

Goooood morning Kabul!!!

Solen skiner och snön knastrar när man går på den, tydligen så har Afghanistan sin kallaste vinter på länge. Frukosten inmundigades tillsammans med två av poliserna som var väldigt trevliga. Jobbet går framåt och vi är nu klara med ytterligare ett reportage, så "two down, one to go, take them ninja" som Rafael i Turtles skulle sagt ;-). Pillet med ljudspelet löste sig och jag kan till och med säga att jag är nöjd med det. Det ska bli kul att höra vad ni tycker, mycket kan såklart bli bättre men men. Annars lunkar allt på som vanligt, vi är halvvägs tidsmässigt och det känns redan som vi varit här en evighet. Men så blir det med sena nätter och tidiga morgnar. Nu har jag tre timmar att jobba med bilder innan vi ska ut och jobba igen. Tillägg; Kom precis ut från duschen som idag mer påminde om en norsk fjällbäck. Sen har Plockepinn nu förtiden inget att komma med när det gäller fraggelfrisyr! Bildbevis kommer senare men har man lockigt hår och inget schampo på några dagar och inte ägt en borste på 10 år så spretar håret åt alla håll!

Snabb bloggat

Ett super kort inlägg, sitter nämligen just nu och redigerar ljud till ett bildspel. Jag har tränat på det tidigare men det tar fortfarande tid att få i ordning ljudet. Men kul är det iaf. Skriver mer senare, vi är iaf klara med vårt andra reportage....

Segt

Just nu sitter jag och svär över en fruktansvärt dålig internet lina. Har suttit och försökt sända bilder i en timme och inte fått iväg en enda bild!!!! Annars har jag trampat lera hela dagen och frusit som fan. I mellan åt försöker jag intala mig själv att det ÄR KUL att jobba så här och det ordnar sig just nu går det bara lite motigt. Och visst är det kul att jobba på det här sättet, även fast just nu skulle jag inte banga på ett super bredband och ett varmt bad och nån som masserade min rygg. 

Blodet sprutar!!!

Det är lite synd att jag inte kan berätta så mycket vad jag håller på med här i Kabul, men jag lovar att nästa vecka får du reda på det. Varje gång jag går utanför dörren blir jag mer och mer inbiten Afghanistan fan. Är otroligt sugen på att bosätta mig här i några månader och jobba, har ett hjärte projekt som skulle bli bra här. Av en händelse råkade jag komma ut när dom vi följer slaktade ett lam idag (du får reda på varför och allt sånt sen). Jag ställde mig på ett ställe där jag skulle få själva slakten. Eftersom jag ännu inte fått någon rutin på slakt så visade det sig vara en miss, efter halsen var skuren sprutade blodet (tarantino släng dig i väggen...). Strålen med blod stänkte ner mig och väggen bakom.. Den svenska närvaron här förstärktes idag med fyra poliser som var här på uppdrag. Nu ska det sussa för ännu en tidig morgon.

Fråga

Hur kommer det sig att hälften av alla mina besökare just nu har råkat ramla in här för att dom googlat "alla hjärtans dag present"?

Snöväder

Idag blir det mer bild än text, jobbet rullar på även fast det går snigel-långsamt. Det hade snöat hela natten så när vi vaknade var det pulssnö i hela Kabul. Nu under kvällen frös det på igen så nu är det ca -7°. Vi ska upp tidigt imorgon så nu är det dags att sussa. 

Kabul2

Så som sagt jag har nu landat i Kabul, resan hit var en mardröm. Jag har i flera dagar sagt att även fast vi har förberett oss otroligt väl kommer mycket att skita sig ändå. Det är bara sånt man måste räkna med. Fick sova två timmar innan jag steg upp och hoppade in i taxin, seglade tyst ensam i ett bäck svart Delhi. Jag och taxi chauffören var så trötta så vi stod och tittade på varandra i 10 sekunder och försökte komma på växeln på en 500 lapp när resan hade kostat 350. Flygplatsen bjöd som vanligt på det kaos som bara världens sämsta flygplats kan göra. Men jag var ute i god tid och behövde inte stressa, stressen kom dock när jag precis skulle slänga upp min väska på bandet. Helt plötsligt var flighten inställd, inställd pga snökaos i Kabul. Efter mycket tjafs visar det sig att det går en till flight några timmar senare. Att tillägga i historien är att jag befinner mig i Indien, i Indien köar man inte, man slår sig fram och fuskar och tjyvar. Jag stod längst fram och höll min plats med livet som insatts. Eftersom det bara fanns ett fåtal platser kvar på den andra flighten trängde sig alla, och jag hamnade längre och längre bak. När det var 30 min kvar innan flighten skulle gå fick jag en plats. Jag förstår nu varför folk blir kära i Afghanistan, det lilla som jag sett är helt underbart. Det är inte vackert i Kabul, bara annorlunda och fantastiskt. 

Kabul

Efter en väldigt strulig resa har jag äntligen landat i Kabul, på hotellet satt Urban Hamid och väntade med en påse svenskt godis!!!! Men skriver mer om allt senare, nu ska det dykas ner i jobbet.

Greyhound racing

Vaknar med en klump i magen och enbild på näthinnan som jag inte kan få bort. Jag vet vad som händer fast jag vill inte veta. Försöker tränga bort det men det går inte. Satt och drack rom med Romana (afp fotografen) till sent i natt. Jag ler när han berättar om sig själv, han en indisk fotograf och jag en svensk och ändå precis likadant. Han är gift och har ett barn, hans fru är konstnär och han berättar om deras duster kring kameran. Han är sjukt duktig och på väg upp och har kommit till insikt att man inte kan vara gift med sin kamera. Det finns viktigare saker här i livet. Men det är en svår balansgång. I morgon bär det av mot Afghanistan och jag börjar bli nervös, inte nervös inför landet utan för jobbet. Vi har förberett oss otroligt väl med kontakter och fixare etc men det finns alltid saker som kommer skita sig och skita sig kommer det göra, det gör det alltid. Mitt prestationsmonster ser just nu som en dreglande greyhound som alldeles snart ska ut och springa, men istället för en kanin så jagar han mig. Men nu ska jag ut i några timmar och försöka fokusera på Andreas Carlgren som deltar i en miljö/buisness konferans. 

Indien

Har haft en besynnerlig dag, och på nått sätt känns det som jag har kommit Indien ett steg närmare. Det sista är svårt att beskriva men det var så det kändes nu när jag gick hem i regnet. Jean en indisk fotograf kompis ringde mig i morse när jag satt och käkade frukost, han satt hemma hos en annan bekant, AP's fotograf Ramon. Som är också en super trevlig Indisk fotograf, vi hängde där ett tag, skulle egentligen tagit en promenad i parken och slöat. Men istället blev vi överbjudna av en engelsk kvinna att plåta och träffa hästpolo höjdare. Jean hade berättat för henne att jag håller på med ett litet projekt om hästpolo-post-kolonial-livsstilen. En märkligare människa var det länge sen jag träffat. Hon är en super tät brittiska som har tre barn och bor här med sin man. Hon gör inte så mycket mer än att hänga på dessa fashionabla tillställningar, men hon var super trevlig. Jag blev introducerad för alla höjdare, presidenten av poloklubben, malaysiska prinsen och andra kändisar. Under sista perioden blir det helt plötsligt kaos, en häst faller ihop mitt på planen, kusen hade fått en hjärtattack och dog knallfall. Hästen bärs bort och matchen fortsätter. Vi drog hem till brittiskan och drack whisky, några polospelare slöt upp och en stund senare kommer hennes mans syster hem som visar sig vara dollar biljonär. På vägen hem gick jag förbi heroinparken där tiggarna hade börjat tända eldar mot kylan. 

Världens sämsta uppfinning

I vår familj har vi en tradition att ge bort tramsiga leksaker till jul. Små obetydliga saker som man absolut skulle kunna vara utan men som visar att man har barnasinnet kvar. I år hade jag hittat den absolut bästa trams saken till min pappa. Det var en sak och en liten historia. (Tyvärr glömde jag saken, men historien var uppskattad). Det var för några månader sen när jag var nere i Bombay för Wall Street Journal och skulle göra ett jobb om fattiga killar som klättrar på livets stege. Jag hade följt med en av killarna hem, han bodde långt ut i förorten och det tog 45 min med tåg att åka ut dit. När jag var klar hade klockan blivit två på natten, jag hade inte fixat något hotell och var ganska mosig efter en hel dags plåtande. Jag köpte den billigaste biljetten och eftersom det inte var rusning fick jag en plats att sitta ner på. I båda sätesgrupperna satt det unga män med gråa ansikten som förmodligen var på väg in till sina natt jobb, vi var 15 stycken som hade klämt ihop oss. Några stationer senare hoppar en försäljare på, han börjar rabbla en monoton säljslinga som han förmodligen dragit 111 gånger den dagen. Först håller han upp en smutsig kam, sen tar han upp en liten mojäng och drar den längs kammen och vips så är den som ny. Det här kan nog vara den sämsta uppfinningen som jag någonsin har sett, vilket självklart fascinerar mig, men jag var trött. Försäljaren skickade runt sin kam-rengörare till männen runt om kring mig. Ingen köpte den. Den här mannen har förmodligen det här som sin enda inkomst källa just nu, han har hittat vad han tycker var en bra uppfinning och försöker kränga den. Förmodligen har han inte sålt en enda av dom under dagen och måste nu bege sig hem till sin fru och säga att det inte blev några pengar idag heller. Han vände sig moloket om och var på väg att hoppa av på nästa station när jag ropar på honom. Jag bestämmer mig för att köpa en kam-rengörare till pappa i julklapp. Försäljaren ryckte till och vände sig om liksom hela vagnen. -I would like to have one of them, please! Plötsligt vaknar hela vagnen till liv, va fan ska den där gringon ha en sån där, hmmm då kanske jag också ska han en, verkar flera tänka. En efter en nickar till försäljaren att dom nog också ska han en, en gubbe köper till och med två! Ingen förstår nog vad som har hänt, inte minst försäljaren, helt plötsligt har han nästan sålt slut på hela sitt lager på världens sämsta pryl. Försäljaren låter mig ta en bild på honom, hans nedstämda ansikte är borta och nu ler han istället.

En kallfront på väg in

Härom dagen när jag hade varit nere och käkat lunch hos mina grannar så stannade deras hyresvärd mig. Han har varit på mig förut, frågat konstiga frågor och undrat varför jag ser ut som en ostbåge. Nu förtiden sträcker jag alltid på mig så fort jag ser honom. Han är iaf medicinman och helar människor enligt han själv. Tex när ena grannen blev urklämd vad hon drömt så (hon hade drömt att hennes syster dog) ville, fel tvingade han nästan dom att offra en get. Om inte så skulle hennes syster dö. Han ropade iaf på mig och jag lovade upp för trappan lite lätt stressad av vad som skulle hända, han spände ögonen i mig och frågade om jag verkligen mådde bra. Lite ursäktande sa jag att jag hade bråttom. Jag lovade att komma tillbaks en annan dag och berätta vad som var på tok. Nått som verkligen är på tok är att Ahmed som jag träffade i Irak (killen på bilden) nu har blivit hotad och tvingats sluta med balett. Hans mamma ringde och var helt ifrån sig och ville fly med båda barnen. Så jävla vidrigt att man hotar en 10 årig grabb till livet för att han dansar balett.

Ny leksak

Köpte en Iphone för nån vecka sen och trodde att jag blivit toklurad igen då det visade sig (nu kommer tekniskt mumbo-jumbo) att jag köpt en 1.1.2 med en 4.6 bootloader. Dvs jag kunde använde den som en Itouch men själva ring funktionen funkade inte. Men idag så lämnade jag in den på en affär här i Indien och en timme senare funkade den. Så nu är jag en lycklig Iphone ägare  som kan ringa med den, med svenska menyer och allt. 

Navelludd

En av mina sena dagars mysterium går upp på att jag helt plötsligt börjat producera navelludd! Det är ju ingen katastrof men med tanke på att jag vaknat tidigt flera helger i rad och kan inte somna om, luktar det gubbe lång väg. Annars rullar jobbet på för fullt, just nu sitter jag med den osexiga delen av jobbet. Förbereda, researcha och förbereda, så på taskiga telefon förbindelser sitter jag och försöker tala tydligt och högt och förklara vem jag är och vad jag vill. Pratade också med min agentur igår, för några veckor sen briserade dom en bomb om att hela företaget skulle struktureras om. Från 21 anställde ner till 6 anställda, det är en ganska stor omställning, samtidigt lägger dom ner nyhetsflödet och satsar bara på uppdrag. Så nu får vi se vad som händer, men just nu verkar ingen agentur gå bra. Amerikanska marknaden går rakt utför och kommer väl hålla på så i några år till. Så den enda marknaden som är att titta på är i Europa just nu. Det är i sånna här tillfällen som det är så skönt att ha flera ben att står på.

Idag testar jag att lägga upp ett bildspel istället för en singelbild. Även fast den är på 380 kb så tar det tid att processa den. Nu sitter jag iof inte på världens snabbaste internet men ändå. Det här är iaf ett jobb som är under arbete och är lång ifrån klart men det vore kul att höra vad ni tycker? Jobbet handlar om överklassen och den kolonialism som ligger som ett grådassigt täcke över det finare Indien. Test kollade på det precis och insåg att kvaliteten suger, men det var iaf ett försök.

The frogs

En polare ringde mig och väckte mig och frågade om han skulle komma och hämta mig. För att gemensamt åka till ett vernissage av Cartier Bresson's utställning på moderna museet. Just då tyckte jag att det var en bra ide, men har gjort en minnesanteckning att hålla mig borta från allt sådant nu. Det var franska ambassaden som anordnade hela spektaklet, och har jag tyckt att poloklubben som jag följt varit snobbig så var det inget jämfört med det här. Det var så skit nödigt så jag vet knappt hur man ska förklara det. Men vidrigare människor var det länge sen jag stött på. Denna totala överklass attityden, där konst är till för dom rika och där det svenska riddarhuset ser ut som ett gäng velorkillar i jämförelse. Den franska och indiska konstvärlden är nog ingenting för mig. Andra halvan av dagen har jag suttit på min terass och läst ut första Stig Larsson boken och käkat pepparkakor med svensk mögelost på. Helgen har varit bra, energin kommer tillbaka och jag har kommit på ett gäng nya idéer och nya reportage. Och just nu är jag otroligt sugen på att åka ut och plåta. 

Post traumatic moon disorder

Vaknade av en bisarr dröm, jag och resten av familjen jagade ungdomsligister som sprang runt på ett tak och pangade duror. Vi började klättra upp för en gammal elmast för att komma till taket som var 20 våningar upp, jag först sen mamma, sen pappa och sen syster. Pappa hade lite svårt att ta sig upp för överhänget, för där fanns det bara grästuvor att hålla sig i, som dessutom hela tiden släppte. Han klarade sig och strax därefter vaknade jag som en gammal pensionär av att behöva kissa kl 08:00 på en lördag morgon. Efter ett halv hjärtat försök att somna om gav jag upp och satte mig istället för att käka frukost på balkongen och läsa Stig Larsson. Det känns ju förträffligt när tjänstefolket säger på ett härligt indiskt-brittiskt vis, -Goodmorning Sir. Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men eftersom det går så bra just nu har jag ny-rekryterat i von Krogh AB... Så just nu har jag en stab på 4 personer som tillhör tjänstefolket, en maid som städar rummen, en till maid som städar toaletten, en trädgårdsmästare och en betjänt. Och jo jag lovar det är sant, däremot är det inte riktigt frivilligt, dom ingår i lägenheten. Och just nu har jag precis fått en ny maid som jag tror är förtjust i betjänten "Luckman". Jag hoppas iaf på det. Eftersom jag just nu inte riktigt kan skriva vad jag jobbar med så blir det ytligheter, gårdags kvällen tillbringades på en skön restaurang där det var en fantastisk konsert. Så fort jag kommer på vad hon hette ska jag tipsa om det. Men det var en konstig stämning på stan, dom flesta män osade hormoner och det var extremt nära slagsmål flera gånger. Mina grannar påstod att det var månen, men eftersom det var fullmåne för några dagar sen måste det varit post traumatic moon disorder. Killen på bilden var en tokfull jänkare som höll på att åka på stryk ett antal gånger. (att tänka på, det var en jazzkonsert som folk stod och gungade till, inget tokröj som det ser ut på bilden)

Tillbaka

Så var jag tillbaka, tillbaka i ny form hade jag hoppats på men det är ju sällan som på film att man ramlar ner i avgrunden som Gandalf den gråa och sedan reser sig upp i en ny skepnad som den ljuse och klokare. Allt är inte som det ska än och det kommer ta tid, men idag kändes som en bra dag att börja skriva igen. Den 19 januari fyllde den här bloggen 3 år, damn vad tiden går snabbt. Då bodde jag nere i Singapore och njöt av vädret och hade det riktigt bra. Jag kan inte direkt påstå att det var extremt mycket jobb, men det var en start iaf. Tillbaka till min verklighet nu, jag har legat sjuk sen jag kom tillbaka från Sverige, jag tillfrisknade i några dagar. Men efter att ha blivit bjuden på avloppsvatten tidigare i veckan så har jag nu fått vad vi kallar en "Delhi belly"... Våren har sakteligen börjat komma, blommorna på terassen har börjat få gröna blad igen, men morgnarna är fortfarande kalla och råa med dimma. Min energi börjar också komma tillbaka, nu sitter jag mest och förbereder nästa månads stora jobb i Afghanistan, vilket kommer bli otroligt spännande och intressant. Mer om det senare, nu ska jag ner och köpa frukost på marknaden. 

Gott nytt år

Grannen lever och granen var fin. Men tänkte nu ta en pause i bloggandet, vi får se när jag kommer tillbaka. 

God Jul!

Människor är snälla dom, igår kom rörmokaren och en elektriker hit och bytte ut det som hade brunnit. Jag får skriva mer sen för nu står familjen i farstun och väntar på mig, för nu ska grannen ut och huggas! God jul!

En annorlunda jul

Så igår gick äntligen bilen från Stockholm, ner mot Gotland med hela familjen. Lite Tycon varning som alltid, vi hoppade först in i en överlastad bil sen gick pappa och lassade in det sista på oss. På färjan satt vi och pratade om hur mysigt det skulle bli att komma till stugan och tända en brasa och vänta tills huset hade blivit varmt. Äta en macka och dricka en öl. Huset stod kvar,  men när vi kom in stack det i näsan och det låg ett gul-brunt lager i dom rummen som hade varit öppna mot hallen. Elpatronen som styr värmen hade brunnit verkade det som. Som tur var hade branden inte spridit sig och när det hade brunnit får vi nog aldrig reda på. Natten räddades med att hela familjen kröp ihop i det minsta rummet. Det var nog 15 år sen hela familjen sov ihop i ett rum, så lite mysigt var det iaf. Nu hoppas vi att rörmokaren snart kommer över så vi slipper åka tillbaks till Stockholm och fira jul... Det är kallt!

En efterlängtad dag

Nu är julen kommen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär....(Karl-Bertil Johnssons julafton) Shit vad jag har sett fram emot den här dagen, för idag började mitt 14 dagars jullov. Har varit super stressad och nervös i 2 veckor inför gårdagens föreläsning ute på Biskops-Arnö. Det är skillnad att föreläsa för företag som ska inspireras  än en hungrig klass jämnåriga skit duktiga bildjournalister. Men det löner sig alltid att förbereda sig noga. När jag satte igång blev det dock blankt i huvudet, framför allt för att det var ner släckt i klassrummet så jag inte kunde se vad det stod i mitt stolpmanus. Men efter en stund rullade det på och då var det super roligt. Sköna elever som definitivt kommer höja ryktet om svenskt fotografi ute i världen. I morse blev jag dock tvungen att stiga upp snor tidigt, hade min sista lämning till Tyskland. Så nästa vecka kan du kolla in Der Spiegel och se hur det blev nerifrån Puna! 

Snart hemma

Damn vad det är mörkt här, sitter i Helsinki och väntar på mitt flyg som ska ta mig hem. Flygresan gick smärtfritt inga skrikande barn eller pruttande gubbar, hade tänkt jobba men så fort jag satte mig ner somnade jag. Typiskt, och precis innan jag stack från lägenheten fick jag reda på att jag missade två till jobb. Men that is life, från och med tisdag har jag semester....!

Dålig start

Jag kan höra min egen puls när jag vaknar, dunk-dunk-dunk-dunk. Klockan har inte ens ringt och jag vaknar enbart för att jag behöver kissa, men vintern har krupit lite närmare Delhi och det är svin kallt i lägenheten så jag ligger kvar. Magen kurrar och hjärtat slår fortare, jag vet att jag inte har någon frukost och måste gå ner till marknaden för att köpa bröd. Hjärtklappningen beror på att jag har vaknat sjukt stressad, har tusen saker som ska göras i dag (det är iaf vad jag tror, men i själva verket är det ganska lugnt). Men mitt dåliga humör fortsätter och blir inte bättre när jag snittar min tumme med en kniv som det vore en tulpan. Iof har jag nog varit på dåligt humör sen igår, en tidning ringde upp och frågade om jag kunde göra ett jobb nu i helgen. Storyn var så jäkla bra så jag våndas hårt av att jag inte kan göra den. Att kunden var en riktigt bra kund gör ju inte mig gladare att sen min agent inte hade tid att prata med mig gjorde mig ännu grinigare. Fast så här är det varje gång, ska man åka hem tidigare av nån anledning så dyker det alltid upp roliga jobb precis när man lämnat landet. Det är bara ta ett djupt andetag och (skrika jävla skit balle) tänka det kommer fler chanser, du kan inte vara överallt.