onsdag, september 30, 2009

Alla ska sova för nu är det natt

Ligger i sängen och ska snart försöka sova igen, för en liten stund smattrade det till utanför hotellet, verkade vara några dova smällar och sen skottlossning. Vi har ju turen eller snarare lyxen att kunna åka härifrån men inte irakierna. För att kunna förstå flyktingar och krig måste man nog vara med om det. Det går inte att sitta hemma i ett tryggt land och bestämma hur andra ska leva när man själv kan åka vart man vill, när man vill och hur man vill. Skulle jag vilja kan jag bosätta mig i nästan vilket land som helst och börja jobba där. Det kan inte dom. Idag träffade vi en flykting familj som bott i Sverige, jag skäms för min första tanke som slog mig. Dom hade en helt ok lägenhet, med stor tv och det såg allmänt trevligt ut. I mitt trångsynta lilla huvud tänkte jag för mig själv att det här blir inget bra case. Tanken stannade i mitt huvud och försvann lika snabbt som den dykt upp när dom började berätta vad dom varit med om. Pappan sköts ihjäl för fem månader sen, resten kommer ni kunna läsa i SVD. Men vad är yta och pengar? Vad är prylar och vem vill egentligen lämna sitt land? Jag såg ytan, jag såg inte människorna bakom den. Men tanken spinner ändå vidare till folk hemma i Sverige, om jag kunde göra en sån fel bedömning, men hade sen tillfället att sitta ner och få det beskrivet. Se tårarna rinna, se hur det yngsta barnet inte orkade lyssna utan stormade upp på sitt rum för att han nyligen förlorat sin pappa. Hur ska folk då hemma förstå hur det är att vara flykting? Jag skäms.

5 kommentarer:

Thomas Nilsson sa...

Martin, det här var det bästa blogginlägg jag läst i år på alla de bloggar jag följer (inklusive min egen).

Du gör ett viktigt jobb.

Keep it up!

Martin von Krogh sa...

Tusen tack Thomas för dom fina orden! Det värmer :-)
Hoppas livet leker för dig i NYC.

Mattias Johansson sa...

Tjena Martin!

Det är viktiga insikter du finner på din resa. Fint och viktigt att du sätter dom på print åt oss andra, att reflektera över här hemma i den trygga TV-soffan.

Bra jobbat!

lamis sa...

Tårarna kan inte lindra smärtor i hjärtat.Hur kan man glömma medlem av familjen som mördades fram för sig.
krisen kan skapa starkare människor åx..

Lycka Till o bra jobbet

Martin von Krogh sa...

Mattias: Tack! Det var väldigt trevligt att springa in i dig nere i Perp! Hoppas allt är bra med dig och att vi ses snart.

Lamis: Visst är det så, du är klok du. Vi gör så gott vi kan med det vi har. Kram