Pressfrihet?

Situationen i Pakistan har blivit allt mer allvarlig, igår satt jag på en middag med Gettys fotograf Daniel Berehulak och två till kompisar. Daniel, blev uthängd för några månader sen i The National (Pakistans största tidning) som en CIA agent medan han fortfarande var i landet. Han blev tvungen att fly till ambassaden och fick sen lämna landet. Det har visat varit ett mycket effektivt sätt att bli av med journalister genom att göra på det här sättet. Och för några veckor hände det igen, Matt Rosenburg som är en annan vän här nere tog över Daniel Pearls tjänst på Wall Street Journal för nått år sedan, han har sedan dess jobbat frekvent i Pakistan. För några veckor sen var det samma reporter som hängde ut Daniel, som nu även hängde ut Matt i tidningen med bild framifrån med namn och allt. Denna gången skulle han både ha jobbat för Mussad och CIA. Lång story kort, han blev innan dess utsatt för ett kidnappningsförsök som han lyckades undvika. Sen var det raka vägen till flygplatsen med eskort och självklart kan han inte sätta sin fot där längre. Nästa incident är så super-jävla-klantigt så jag knappt trodde på det när jag hörde det. En kvinnlig stringer för Aftonposten som bodde i Pakistan sen ett halvår tillbaka blev tvungen att fly ut ur landet också med eskort sedan nån jävla idiot (läs chef redaktör) valt att publicera Mohammed Karikatyrerna igen i tidningen utan att informera korren på plats. Hon hade tur som kom undan, hade nån fått tag på henne hade hon blivit ihjäl lynschad, för den så kallade pressfriheten...

Intransit fyller 5 år!

Några dagar sen, egentligen var det den 18 jan 2006 som jag startade den här bloggen. Då bodde jag i Singapore och hade precis flyttat ner. Vid det tillfället fanns inga andra fotografbloggar, bara en massa fotobloggar, där bara bilder publicerades. Så jag tänkte det kunde vara kul att starta en blogg där jag blandade jobbet, resorna och en del om mig själv i en blogg. Engagemanget har gått upp och ner och just nu ligger det vl på en medelnivå. Den senaste tiden har det varit ganska så frestande att lägga ner hela bloggen. Mest för att det finns så många bra fotobloggar nu, har en ny ide som ingen än så länge gjort men det krävs lite jobb för att genomföra den så får se om det rinner ut i sanden.

Uppdaterad: Intransit fyller fyra år!!! (men är inne på sitt femte år...)

Happy days!

Jag börjar äntligen komma i ordning här nere i New Delhi, köpt nytt skrivbord med grymt snygg stol till, fixat internet med bra uppkoppling, betalt räkningar, förra månadens och nästa. Dvs jag var i tid för engångsskull. Har redan plåtat mitt första uppdrag för en Australiensisk (hur stavar man det här egentligen) magasin. Enkelt och roligt uppdrag, universitets porträtt. Var ute och käkade lunch idag med två fotograf vänner och det som alla snackar om inför tävlings resultaten är tre bilder. En av bilderna har min käre vän Romana Manpreet tagit och resten är bilder som fått väldigt mycket uppmärksamhet också. Om vi börjar med Romanas bild som är på en IED som exploderar 20 meter framför honom, bilden tycker jag är fantastisk och jag hoppas den vinner inte bara för att jag känner Romana utan för att med en bildtext så är bilden helt fantastisk, den har blivit publicerad överallt som en av årets bästa bilder, bla i Life. Bild två är tagen av Julie Jacobson och är en väldigt kontroversiell bild som fått ordentligt med uppmärksamhet världen över, främst för att det är den första så vitt jag vet bilden på en död amerikansk soldat. Det kontroversiella var att AP som Julie jobbar för gick emot anhöriga och militären, dom fick förbud att publicera bilden men skickade ändå ut bilden till alla sina kunder. Bild tre är tagen av David Guttenfelder och har också fått duktigt med publiceringar och visar hur en amerikansk soldat står och besvarar en attack i bara kalsongerna, och det är inte vilka kalsonger som helst utan ett par rosa med texten NYC (new yor city). Det som det spekuleras om är att nån av dom här bilderna kommer ta hem dom stora priserna i år. Pulitzer world press etc. Vilken tycker ni? Jag pratade också med en god vän som sitter med i årets jury av POY och vi diskuterade alla tre bilderna härom dagen uppe på kontoret hos AFP. Och även fast man kan hoppas att juryn är proffsig nog att inte välja sina fotografer så berättade han att så inte var fallet, enligt honom har AP flera gånger premierat sina fotografer i WPP före bätter bilder som tillhörde konkurrenten, vi hade också ett långt snack om detta. Mer om det senare. Nu vill jag höra vad ni har att säga om dom här bilderna först.

Ok, nu kör vi

Så var det dags att börja jobba lite, min smekmånad (dagar) börjar ta slut och på lördag drar första jobbet igång. Eller egentligen nästa vecka, men på lördag landar en reporter från Sverige som jag ska jobba med. Mest i Delhi men lite runt i Indien också, sen slänger jag också in en ansökan om inbäddning nu till jänkarna i Afghanistan, så jag får se om det blir det i februari. Annars fick jag ett väldigt roligt mail häromdagen, jag har testplåtat under hösten till en fotobok som jag har velat göra under en tid. Och för några månader sen hade jag första mötet med ett av dom större bokförlagen vilket var positivt och nu har dom beslutat att gå vidare till nästa steg och betala för en riktig plåtning, blir det bra så hoppas jag att det blir bok i handen 2011!!!

Årets bild

Så har dom släppt nomineringarna till årets bild, och det känns ju sjukt roligt att vara med på listan över dom som var nominerade. Sen var det många namn som jag saknade speciellt eftersom jag sett deras bildmaterial. Men grattis iaf till alla som var med på listan. Här kommer det som jag skickade in först tre reportage sen olika singelbilder i olika reportage. Om man har vunnit första andra eller tredje pris det vet man inte, inte heller med vilken eller vilka bilder utan det avslöjas först i mars på prisutdelningen.

Årets bild reportage, AFPAK Smugglare

Årets bild porträtt serie, Fågelsjukhuset

Årets bild reportage, Burlesque

Årets bild, singlar

Mother India

Så vaknade jag upp och det var dags att sätta igång och börja jobba igen. Stök och bök och en jäkla massa stress, hann inte med och säga hej då till alla jag ville men vi ses ju snart. Flyget gick bra, nån extra timme i London innan det var dags att boarda. Och nu är jag tillbaka i Indien, Romana och Guru kom och mötte mig på flygplatsen och det var underbart att se dom igen, under bilresan hem lyckades han lura mig till att vara med i ett stort debattprogram som skulle spelas in senare på kvällen. Efter en tragisk händelse nere i södra Indien där en polisman fått ett ben avskuret av ett gäng. En ministredeligation kör förbi och ett gäng poliser står och tittar på och så även några fotografer, ingen gör nått fysiskt för att hjälpa mannen och allt blir filmat, ambulansen dyker först upp efter 20 min. Efter den här händelsen fördöms fotografens kalla agerande. -Hur kunde han filma en man som ligger och dör utan att hjälpa till? Och där nånstans kom jag in. Det som var roligt var att den legendariska fotografen Ragu Rai även var där, men men nog om det. Nu är det dags att stiga upp och göra nått av den här dagen också.