Sjunga på refrängen

Tittar ut genom fönstret och bilen tycks stå stilla, dom gula fälten sträcker sig till kanten av horisonten. Överallt är det sand, imorse steg vi upp vid fem tiden för att åka den långa vägen tillbaka mot Bagdad. Vägen var vacker, magisk på morgonen, bilen tycktes stå stilla men här och där stack det upp några palmer en saltsjö eller några beduiner som red förbi på sina kameler. I en dundrande fart glider vi förbi eden, ja platsen där edens lustgård ska ha funnits, och en bit bort babylons hängande trädgårdar. Öknen är vacker så vansinnigt vacker, det mest oväntade som dyker upp är ett gäng tävlingscyklister. Dom tränade raksträcka kan man ju tänka sig... Jag kan dock inte riktigt fatta att man ger sig ut i den hettan med en oändlig raksträcka framför sig. Om några timmar hoppar jag på en kärra till Istanbul, jag hoppas att jag får ett hotellrum inne i stan. Om inte så drar jag in till Istanbul i några timmar och njuter av Thomas Nilssons tips av staden! God natt!