Äntligen!!!

Så var det bara tre dagar kvar innan jag åter är hemma, jag längtar! Och igår satt det sista reportaget som en smäck, för er som inte jobbat i Irak dom senaste åren kan jag bara säga att det är så sjukt svårt. Saker tar tid och när man väl trodde att allt var klart och tillstånd var fixat så får man tre sekunder på sig att ta en bild och sen ska man ut. Därför är det en fröjd när familjen man är och fotograferar hos inte bryr sig att man knäpper på allt och alla. Jag hittade olika vinklar och satte mig gömd i ett hörn i trappan tex, väntade på att en intressant situation dök upp och pang, bytte vinkel och miljö och samma sak där. Och den yngsta dottern i familjen som var 21 hon var så vacker så man kunde dö. Ögonfransar som en kamel och lång, hade hon bott i vilket annat land så hade hon varit en supermodell. Ni får se henne i SvD, finns en stor risk att hon hamnar på ettan. En sak som är värre dock är att jag nyligen upptäckte att jag har 20 timmar stop over i Istanbul på vägen hem, så alla tips vad man kan hitta på i Istanbul tas tacksamt emot.