Äntlihen hemma!

I måndags skulle jag först ha tagit ett flyg från Bagdad och sen väntat i Istanbul i 20 timmar för att sen flyga vidare. Men en trevlig tjej vid transfer desken lyckades få till så jag hamnade på en kärra som lyfte direkt mot stockholm. Underbart skönt att bli mött av flickvän med hund på centralen. Jag såg ut som en sjörövare hon som en prinsessa.

Jobbet har rullat på bra, och nu tar det andra jobbet vid, gå igenom bilderna och kopiera upp dom som jag vill. I 99% av fallen underexponerar jag alla mina bilder, jag sätter inställningarna så matta som möjligt för att få ut mer information och för att det har blivit mitt arbetssätt. Så i kameran ser dom väldigt dassiga ut. En annan sak som också jag måste ta tag i när jag kommit hem är tomheten och rastlösheten efter en sån här resa. Visserligen var det inget jobbigt vi var med om, men jag känner mig ändå konstigt tom. All spänning att alltid försöka vara på alerten, att köra igenom Bagdad att sitta i bilkö och veta att när som helst kan det smälla. Det sliter och jag kommer hem och är trött. Men nu är det dags att börja jobba.