Så var vi tillbaka i Bagdad igen, resan hit gick genom öknen, en stenig sådan. Vår chaufför hade arabisk musik på högsta volym och jag hade en sprängande huvudvärk och feber. Inte den bästa kombinationen och alldeles för trött för att börja tjafsa om att han skulle stänga av musiken. Jobbet har rullat på som det ska göra och vi är hemma med det första reportaget och en del delar i dom andra också. Det finns alltid två sidor av att vara frilans, dels den underbara friheten att få jobba för vilka man vill och att få göra vad man vill när man vill. Men sen är det den tråkiga delen att sälja in. Nu förtiden säljer jag alltid in materialet innan jag åker på en resa, visserligen dyker man alltid på lite bonus material under resans gång men utgifter ska vara täckta och en lön ska finnas med innan jag sitter på planet. och den här resan är inget undantag, vi har sålt bra men hoppas kunna sälja in lite till med en del saker vi nu dykt på.
Visserligen är det stor skillnad på hur det var när jag sist var här, mycket säkrare och lugnare, fast det är lätt att invaggas i en falsk trygghet. Igår smällde det tex på tre ställen i Bagdad, "bara" några få döda så det ägnades inte ens en notis hemma i Sverige. Nuförtiden rapporteras det bara om det är mer än 100 människor som dött. Innan vi åkte ner var det bissart nog en redaktör som försökte dumpa priset på ett reportage med anledning att det nu inte vara farligt att åka till Irak, och jag kan lova att priset inte var högt från början. Nu ska det sussas för att vila upp sig för morgon dagens arbete. God natt vart du än är!
tisdag, september 29, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
sweet dreams!
torbjörn
Skicka en kommentar