Alla ska sova för nu är det natt

Ligger i sängen och ska snart försöka sova igen, för en liten stund smattrade det till utanför hotellet, verkade vara några dova smällar och sen skottlossning. Vi har ju turen eller snarare lyxen att kunna åka härifrån men inte irakierna. För att kunna förstå flyktingar och krig måste man nog vara med om det. Det går inte att sitta hemma i ett tryggt land och bestämma hur andra ska leva när man själv kan åka vart man vill, när man vill och hur man vill. Skulle jag vilja kan jag bosätta mig i nästan vilket land som helst och börja jobba där. Det kan inte dom. Idag träffade vi en flykting familj som bott i Sverige, jag skäms för min första tanke som slog mig. Dom hade en helt ok lägenhet, med stor tv och det såg allmänt trevligt ut. I mitt trångsynta lilla huvud tänkte jag för mig själv att det här blir inget bra case. Tanken stannade i mitt huvud och försvann lika snabbt som den dykt upp när dom började berätta vad dom varit med om. Pappan sköts ihjäl för fem månader sen, resten kommer ni kunna läsa i SVD. Men vad är yta och pengar? Vad är prylar och vem vill egentligen lämna sitt land? Jag såg ytan, jag såg inte människorna bakom den. Men tanken spinner ändå vidare till folk hemma i Sverige, om jag kunde göra en sån fel bedömning, men hade sen tillfället att sitta ner och få det beskrivet. Se tårarna rinna, se hur det yngsta barnet inte orkade lyssna utan stormade upp på sitt rum för att han nyligen förlorat sin pappa. Hur ska folk då hemma förstå hur det är att vara flykting? Jag skäms.

Back in Baghdad

Så var vi tillbaka i Bagdad igen, resan hit gick genom öknen, en stenig sådan. Vår chaufför hade arabisk musik på högsta volym och jag hade en sprängande huvudvärk och feber. Inte den bästa kombinationen och alldeles för trött för att börja tjafsa om att han skulle stänga av musiken. Jobbet har rullat på som det ska göra och vi är hemma med det första reportaget och en del delar i dom andra också. Det finns alltid två sidor av att vara frilans, dels den underbara friheten att få jobba för vilka man vill och att få göra vad man vill när man vill. Men sen är det den tråkiga delen att sälja in. Nu förtiden säljer jag alltid in materialet innan jag åker på en resa, visserligen dyker man alltid på lite bonus material under resans gång men utgifter ska vara täckta och en lön ska finnas med innan jag sitter på planet. och den här resan är inget undantag, vi har sålt bra men hoppas kunna sälja in lite till med en del saker vi nu dykt på.
Visserligen är det stor skillnad på hur det var när jag sist var här, mycket säkrare och lugnare, fast det är lätt att invaggas i en falsk trygghet. Igår smällde det tex på tre ställen i Bagdad, "bara" några få döda så det ägnades inte ens en notis hemma i Sverige. Nuförtiden rapporteras det bara om det är mer än 100 människor som dött. Innan vi åkte ner var det bissart nog en redaktör som försökte dumpa priset på ett reportage med anledning att det nu inte vara farligt att åka till Irak, och jag kan lova att priset inte var högt från början. Nu ska det sussas för att vila upp sig för morgon dagens arbete. God natt vart du än är!

Kirkuk

Det var några dagar sen jag bloggade nu men befinner mig i Kirkuk en stad som också kallas "Det svarta guldets stad". Här utanför ligger en av världens största olje reserver, vi var vid olje fälten igår kväll. Och jäklar vilken syn det var, dom ständiga elderna som lyste upp himlen och en industri som är från 30 talet. Såg ut som hämtat ur en framtida dystopisk film. Internet här är ungefär lika lätt att få tag i som vatten i öknen så när jag kommer ner till Bagdad igen så kommer det bli mer bloggande. Annars är det som vanligt, upp tidigt jobba hela dagarna och komma hem sent för att som igår bli hem bjuden på te hos en högt uppsatt polis som hade en krokodil i trädgården. Samt en apa och ska snart få sin tiger som han nyligen beställt. Bildbevis kommer snart. På söndag hoppas vi hänga på oljepolisen som ska ut i öknen och säkra pipelines. Nu däremot ska jag hem och fortsätta läsa deckarn som utspelar sig på Gotland, far far away.

Bagdad

Landade oförskämt tidigt imorse och som av en slump så kom min väska allra sist utav alla väskor. Det är alltid en nervös väntan och se en efter en lämna bagagekarusellen och kvar står man som ett fån och hoppas. Men som sagt den kom fram och Urban stod vid ängel statyn och väntade lika sömndrucken som jag. Själv kunde jag knappt hålla ögonen uppe men efter en liten powernapp så bar det av till gröna zonen för att ackreditera mig. Mycket är sig likt men det har hänt en hel del sen jag var här senast, presscentret har flyttats och nya vägar har öppnats. Läget som tur är känns mycket säkrare än sist. Då hörde man skottlossning varje kväll och iaf engång om dagen steg en pelare av rök upp mot skyn som signalera att nån sprängt sig själv i staden. Resten av dagen har annars gått åt till planering och annat fixande, jag har i princip bara haft ett öga öppet hela dagen och så fort jag satt mig ner i mer än 5 min har jag somnat. Så det är med stor glädje jag nu satt ihop det sista som ska skickas till iväg inatt. Med den här internet hastigheten lär det iof komma fram imorgon bitti. hittils har 15 % av 7 mb tagit 20 min... Nu ska det sussas och imorgon bär det av till Kerkuk. Ska bli sjukt spännande att se mer av detta vackra land! Sov gott!

Istanbul

Så sitter man här igen på en flygplats och väntar på flyget. Allt har flutit på oförskämt bra, det enda lilla missödet som hänt var väl att jag missade avfarten till Arlanda. Så det blev en de-tour nästan hela vägen till Uppsala. Men vi hade ju marginal, som min kära pappa lärde sig av sin pappa "man ska ha tid för ett däckbyte". Jag anammar kanske inte alltid det mottot men idag skulle vi nog kunnat byta alla däcken och en kaffe efteråt. Väl på planet träffade jag en sjukt trevlig kille, idag var han städad och vuxen men det visade sig att han hade ett minst sagt brokigt förflutet och värdetransport rån var väl bara en av sakerna han hade gjort förr om åren. Men som sagt sjukt trevlig snubbe! Nu börjar flygplatsen tömmas mer och mer på folk och det är bara taxfree folket som rör sig lite förstrött i den stora hallen. dags för mig att sätta igång med lite jobb som ska skickas inatt. Bilden, just det, sista kvällen i Perpignan, it was love!

En route to Iraq

Så var det dags igen, nytt inlägg och ny resa. Det var ett tag sen jag skrev men kaffelatte bloggar fnns det tillräckligt med här i Sverige. Dagarna har gått snabbt här i Sverige och sommaren har varit underbar. Knappt några jobb alls, Aftonbladet looooovade massa frilans jobb under sommaren men tji fick jag, så därför ska det bli skönt att sticka iväg igen på ny resa. Imorgon bär det av till Irak igen. Det var några år sen jag var där, så det ska bli spännande att se hur landet förändrat sig. Flyger först till Istanbul för att häcka där alldeles för många timmar för att sen flyga över till Bagdad. Sen bär det av till Basra med bil som det ser ut nu. Ska bli väldigt intressant att se mer av landet än militärbaser och Bagdad. Idag har varit en familjedag annars, dom här hemma är inte alltför glada att jag åker igen, av naturliga skäl. Så lång promenad med tjejerna och vår nya familjemedlem Pablita, en indisk gatuhund som jag har tagit med mig hem. Fyra jäkla månader har det tagit för henne att sitta i karantän med nu äntligen är hon ute och myser med oss varje dag. Nu är det dags att dunka av dom sista måste-göra-sakerna innan jag kan ha lördagsmys med familjen. Imorgon upp tidigt och packa, tvätta och hoppa på kärran som ska ta mig ut igen. Trevlig kväll!