Viva la revloution!

Värmen rör sig sakta genom rummet upp på terassen, efter fyra veckor ute på vägen har jag nu kommit tillbaka till vad som känns mer och mer som mitt hem. Har precis klämt flimen "Che" med Benicio del Toro och kan villigt erkänna att jag saknar revolutionen. För några veckor sen pratade jag med en kär vän som jag inte träffat på flera år. Han hjälpte mig i Ache i Indonesien när jag var inbäddad med gerillan i djungeln. Under dagarna när jag väntade på att det skulle bli ett tillfälle för mig att ta mig ut, lärde han mig att köra motorcykel. Vi hängde och hade det fint i ett då så förstört land. Nu kandiderar han till en topp politisk position i regeringen, jag hoppas vara där när han blir invald. Tyvärr fortsätter kriget rasa där, även fast det är i andra former och korruptionen är värre än någonsin. 

Hemma i Stockholm var det förutom en underbar värme och kärlek från familj och vänner nått som mötte mig, en väldigt mörk framtid inte bara för oss fotografer och reportrar. Det var inte direkt någon optimism som jag mötte upp på redaktionerna utan snarare vansinnes skratt utav hur jäkla illa det är ställt. Men som en vän så klokt sa, ja visserligen har företaget gått 5% back och det dras åt överallt men vi har ju fan en vinst på 4 miljarder. I dessa penga stinna tider vi lever i, så blir det absurdum när stora företag sparar in på allt när dom ändå går med miljard eller miljon vinster. Vad ska vi leva på? Fler och fler reklamfotografer går över till dokumentärt och fler dokumentär fotografer går över till reklam. Reklamarna som jag känner som byter sida, är trötta på att inte få befinna sig i verkligheten och reportagefotograferna som går över gör det för att det inte finns tillräckligt med pengar. Själv har jag alltid varit emot reklamfoto, har bara gjort ett enda coporate jobb om jag räknar rätt och det var för en riskkapital firma som ville ha ett julkort. Men min moral är inte högre än någons annan. Och jag har helt tänkt om, nja kanske inte helt och jag tycker fortfarande man ska försöka hålla sig ifrån dom jobben. Men jag har inte så mycket att säga efter det att jag blev erbjuden ett reklam jobb för ett oljebolag och tackade ja för den ringa summan av 50 000 för ett två dagars jobb. Tur i oturen föll det sig så att byrån gillade min stil på bilder men inte kunden så det blev inga oljepengar för min del, men jag sticker inte understolen med att jag hade tackat ja till jobbet. Hörde förresten att den gamle stjärnan Jens Assur ska börja plåta igen, strålande tycker jag. Men frågan är hur pass han kan stå sig i den stenhårda konkurrensen med det nya foto Sverige?