Trött

Ögonen klipper och smutsen klibbar känns det som, vi sitter nu på flygplatsen i Kigali och väntar på att lyfta mot Nairobi för att sen flyga vidare till Amsterdam och sen krypa ner i min säng i Stockholm. Allt har gått väldigt bra och vi har landat alla jobben så jag skulle nog kunna sträcka mig så långt som att det är två trötta men nöjda journalister som sitter här. Jag är ledsen att det varit tomt med blogg inlägg men internet har nästan varit obefintligt. Situationen i Goma var dock en smula bättre än vad jag hade förberett mig på, med det menar jag inte att det inte är ett helvete för människorna där. Men maten kommer fortfarande in men då har iof matpriserna fördubblats, så visst går folk hungriga. Tiden framför mig kommer bli tog stressig, måste lämna allt så snart som möjligt och sen ska jag börja packa mitt liv för en flytt till Indien igen, hitta hyresgäst, visum och allt annat som ska hinnas med. Men nu ska jag bara sova!

Goma

Jag är blöt som en råtta, tänkte att jag skulle ta några skymningsbilder av Goma, men så fort jag hoppade upp på motorcykeln öppnar sig himlen. När det väl börjar regna här så öser det verkligen ner. Några halvhjärtade försök blev det innan jag vände hem mot hotellet. Under dagen har vi varit runt på olika flyktingläger, enorma tältläger som rymmer 40 000-60 000 personer. Läget är dock mycket lugnare än vad jag trott, visserligen går fronten en bit norrut men man brukar kunna känna av det mer än här å andra sidan är det ett förrädiskt lugn eftersom det när som helst kan bryta loss igen. Annars är området helt underbart, människorna super trevliga naturen och miljöerna är så sjukt vackra att det blir en sån märklig paradox med allt elände. Imorgon hoppas vi jobbet lossnar ännu mer och att vi är hemma halvvägs. Hmm just det vi har förresten redan börjat planera en ny res hit inom en snar framtid...

Gränsen

Godmrning, ny dag. Vaknar upp med en fantastisk utsikt vid gränsen mellan Rawanda och Kongo. Bilfärden igår tog 4 timmar från Kigali och hit, när vo kom fram hade gränsen redan stängt. Vi ligger efter en dag pga mitt baggage som var försenat. På vägen från flyplatsen igår skulle jag förbi banken och precis utanför en mack ser jag två västerlänningar, ena killen ser bekant ut och när jag vänder på mig är det Johan Bävman. En fotograf från Skåne som varit två månader i Tanzania tillsammans med hans väldigt trevliga reporter Martin. Världen är bra liten. Nu kommer snart taxin som ska ta oss till gränsen och senare idag hoppas jag kunna börja jobba!

Rawanda

Efter 16 timmars flyg tid landade vi inatt i Kigali, Rawanda. Jag tycker det hela är sjukt spännande, en helt ny kontinent. Känslan att vi är långt hemifrån håller tar ett abrubt slut när vi går runt på taxfreen i Nairobi. Mitt bland Kenyanska spjut och kaffebönor, ligger staplar med svensk Marabou mjölkchoklad. Väl framme i Kigali är mitt baggage försenat. Ingen har några uppgifter var väskan kan vara och vi kan inte åka in utan den. Skyddsväst, medecin, och annat nödvändigt hoppas jag landar om några timmar. Går allt som det ska åker vi över gränsen under dagen annars får vi stanna kvar här, för köra runt i Goma när det blir mörkt är inte det smartaste man kan göra.

Förberedelser

Puhh, stress stress stress hela dagen. Eller hela veckan egentligen. För veckan började med att jag fick kortslutning i datorn. Min käre gamle dator gav upp efter en elkyss. Lagningen skulle gå på 10 000 kr som lägst så då var det bara att köpa en ny på lånade pengar. Resten av veckan gick till att sälja in och pyssla med Kongo resan. Så i torsdags lyckades vi kroka upp den sista uppdragsgivaren och resen bokades med biljetter och allt annat. Till saken hör att jag i samma veva sålde in biografen i Kabul till DN och ska ha en utställning med med den som öppnar nästa vecka. Vad gör man? Jo man anställer sin flickvän och betalar henne med en resa till Indien och har ett stress moment mindre att bry sig om. :-) Sen var det ut på fotomässan som ni måste kolla in, speciellt Pieters stockholms utställning som är magisk!!!! Stå i reportrars utan gränsers monter nån timme för att sen hämta mamma på centralen. Nu är det dags för middag.

Kongo

Efter många turer lyckades vi idag få till den sista kunden som vi behövde för att kunna åka ner till Goma i Kongo. Så på söndag kommer jag och Urban Hamid befinna oss i Kongo.

Vilken natt

Höll ut till halv fem ungefär sen slocknade jag. Nu är det lite segt men härligt att Obama ändå vann , jag trodde faktiskt inte det. Men det var inte en jordskredsseger som folk pratar om, Han vann trots allt bara med 5 procent om man räknar antal röster. 

Valvaka!

Medan ögonen klipper på mig liger jag i soffan och har min egen valvaka. Just nu ser det ut som Obama kommer vinna. Sjukt spännande är det iaf och jag lär mig saker hela tiden när man ligger och lyssnar. Kan dock inte förstå hur alla tidningar har så oliak uppgifter. Tex säger följande tidningar och medier just nu så här:

TV4, Obama 215, Mc Cain 70 

AP, Obama 195, Mc Cain 70

DN, Obama 171, Mc Cain 146

BBC, Obama 200, Mc Cain 130

New York  Times, Obama 118, Mc Cain 17

Ut och åka

Jag hoppas att alla har tagit bort sina bilder fån Digital Railroad för nu finns dom inte längre, igår fredag la dom ner och det som engång låg där verkar väääääääldigt svårt att få tillbaka. Om en liten stund ska jag ner till Linköping för att hålla låda kl 14:00. För er som kan ta er upp eller ner vore det kul om ni kom dit. Men först ett vinterdäckbyte! Igår var det Halloween fest, 6-åringen hade ställt till med kalas och jag åkte ut för att skrämma dom. Men medans jag satt bakom en bil på en mörk gata i förorten och väntade på att kidsen skulle komma så gick istället en tant förbi som jag skrämde skiten ur. Jag försökte avdramatisera det hela genom att resa mig upp och säga hej. Att tillägga är att det inte finns så många blattar ute i den här förorten, tillägg nr 2 är iof att det nog heller inte sitter så många män oc h gömmer sig bakom bilar när mörkret har infallit. Det slutade med att hon små sprang därifrån och bytte sida av gatan....