Dold ondska

Sitter inlåst i en väldigt konstig period i mitt liv just nu, ingenting är som det ska. Tomhet med full livs glädje? I tisdags delades pressfrihets priset ut på galleri kontrast, jag var där med pappa. Priset gick till Martin Adler och Anna Politkovskaja. Båda två födda samma år och dödades i år. Det var fint och väldigt sorgligt, Martin's båda döttrar tog emot priset. Kändes tungt när jag några timmar senare fick reda på att min mamma under en utställning av Anna von Brömmsen hade gråtande lagt sitt huvud mot en väns axel och sagt att hon inte ville jag skulle dö. Jag har ingen som helst döds längtan men efter två dokumentärer ikväll på tv3 och svt blev det ännu tydligare varför vi måste fortsätta jobba i svåra områden och visa vad som händer i en tillsynes allt galnare värld. Det här året har innehållit så mycket fint och bra, men också väldigt mycket tungt ondska. Jag känner mig som et barn inför ondska, hur kan människor bli så???? Och varför???? Jag bara vill inte tro på det! Rolf Porseryd höll ett väldigt fint tall om Martin under pris cermonin. Han undrade om Martin pga det han sett kanske hyste större kärlek till livet än nån annan. Jag hoppas han har rätt.