Äntligen!!!

Så var det bara tre dagar kvar innan jag åter är hemma, jag längtar! Och igår satt det sista reportaget som en smäck, för er som inte jobbat i Irak dom senaste åren kan jag bara säga att det är så sjukt svårt. Saker tar tid och när man väl trodde att allt var klart och tillstånd var fixat så får man tre sekunder på sig att ta en bild och sen ska man ut. Därför är det en fröjd när familjen man är och fotograferar hos inte bryr sig att man knäpper på allt och alla. Jag hittade olika vinklar och satte mig gömd i ett hörn i trappan tex, väntade på att en intressant situation dök upp och pang, bytte vinkel och miljö och samma sak där. Och den yngsta dottern i familjen som var 21 hon var så vacker så man kunde dö. Ögonfransar som en kamel och lång, hade hon bott i vilket annat land så hade hon varit en supermodell. Ni får se henne i SvD, finns en stor risk att hon hamnar på ettan. En sak som är värre dock är att jag nyligen upptäckte att jag har 20 timmar stop over i Istanbul på vägen hem, så alla tips vad man kan hitta på i Istanbul tas tacksamt emot.

5 år

Snart börjar jag mitt femte år på den här bloggen, det är ett jäkla tag det. Inte undra att jag kan ibland tröttna och fundera om jag ska lägga ner skiten. Jag har tappat räkningen på hur många som hälsat på här, upptäckte att räknaren nollställt sig. Ibland är det synd att jag inte kan skriva allt jag är med om. Dels för vissa där hemma inte ska behöva veta och dels för att det är svårt att skriva om sånt. För hur intressant är det att tex få reda på att under den värsta tiden när jag var här, så sköt man inte bara folk här i den etniska rensningen. Utan man använde tex en borrmaskin, genom skallen eller genom ögonen. Om folk bara visste hur mycket vidriga handlingar och detaljer som aldrig kommer ut ur ett krig. Nu är det bara fyra dagar kvar innan hem resa och jag längtar.

Unket väntande

Fy fan vad jag börjar bli trött på att vänta, vi är hemma hos min reporters underbart rara släktingar så det går ingen nöd på oss. Snarare tvärtom, jag vaknar, stiger upp äter frukost lägger mig i soffan, kollar mail. Inser att jag inte fått några intressanta mail, mailar ihop om att jag ska få nått intressant tillbaks. Läser öppnar datorn igen, inga mail. Jobbar med lite bilder och väntar. Ja vad väntar vi på då? Jo först att våra pass ska komma tillbaka från Kirkuk där dom fått ett exit visa. När dom väl kommit kan vi röra oss nästan fritt i staden igen. Så under tiden tänker jag på så viktiga saker som tex Bidé. Ja ni vet en sån som stod på badrummen på 80-talen, funktionen var att en stråle skulle spruta horisontellt så man fick ren sin stjärt. Själv har jag aldrig förstått storheten i det hela, men jag är väldigt nyfiken på två saker, hur gick diskussionen innan familjer (på den tiden bidén var populär) skulle inhandla en sådan. Men det jag undrar mest var (eftersom jag antar att det fanns försäljare på kontoren som hade bidén som sitt område) vilka var försäljarens bästa säljknep? Nån som har erfarenhet och vill hjälpa mig i det hela?

Processen möter Godot

Tänk er en stad, någonstans ute i öknen. Värmen ligger som en filt över husen och luften står still. Två män, lite lätt slitna befinner sig någonstans där. Väntar och väntar på att nått ska hända som gör att dom kan ta ett steg till, hem eller bort, det vet dom inte. Paus; Helt plötsligt händer nått, två kvinnor kommer in, den ene äldre och den andre lite yngre. Dom förklarar att för att dom två männen ska kunna lämna stället dom befinner sig på så måste dom iväg. (bakgrund) För att ta sig till Irak behöver man ett visum, för att befinna sig i Irak behöver man ett upphålls visum. Detta ordnar man högst 10 dagar efter man har äntrat landet. Givetvis hade ödet sett till att dessa män befann sig uppe i norra delen av landet när dom fick sitt upphåls visum. Sen för att lämna landet så behöver man ett exit visum. Givetvis ändras lagarna som en labyrint som sluter sig bakom än. När vi nu möter dessa två män befinner dom sig i södra delen av landet, kvicksilvret i den lilla termometern vid det trasiga fönstret darrar vid sifran 48. Männen som nu ser än mer slitna ut, får förklart av kvinnorna som kom in att lagen har precis ändrat sig så för att kunna lämna landet så måste dom upp till kontoret i norr som utfärdade deras uppehållsvisum. Processen tar 5 minuter på plats men resan dit desto längre.

Som en boll kommer jag tillbaks till dig.

Vi sitter still, vi väntar och undertiden vi väntar blir vi gödda. Antingen sitter vi och planerar nya jobb jag och Urban eller så läser jag en bok (just nu Midnattsbarnen, ett måste för den som inte läst den) eller kollar en film, men oftast som det känns iaf. Så blir vi gödda, det är tur att än så länge betalar man bara för övervikten på en bagage och inte på ens extra kilo som man lagt på sig under resan när man ska hem. Det vore iof hemskt förnedrande att stå vid disken till in checkningen och få höra att man gått upp 5 kilo sen man lämnade Arlanda, blickar med avsmak kastade på dig från medresenärerna längre bak i kön. Men det kommer väl det också.

Ny dag nya äventyr

Så var det dags att lämna Bagdad, själv har jag inte riktigt vaknat än, sitter med en torr gammal bit bröd och lite te och försöker.

En sak som jag verkligen skulle velat gått på om jag var hemma nu är ett seminarium som min kära far ett finger med i spelen på. Pressfoto, igår, idag och imorgon! Heter tillställningen, sista anmälningsdagen är imorgon så anmäl er dit och passa också på och kolla in en annan föreläsning som jag kommer gå på den 22 oktober. Framtidsdiskussion på moderna museet med en massa mediemoguler, bildredaktörer som chefredaktörer. Vi ses där! Nu ska tändernas borstas och sen är det öken i ca 7 timmar!

Pepparkvarn?

När objektivet låter som en pepparkvarn när man ska fokusera så vet man 1. att man varit ute i några sandstormar. 2 det är dags för service. Fuck säger jag bara, min 24-70 har hängt sig fokusen ligger på 3 meter, vilket jag inte har speciellt nytta av. Så nu gäller det att mina fasta gluggar håller i sig. Det är iof inte så ofta jag använder zoomen men den är skön att alltid ha med sig. Kvar i väskan ligger en 24 mm, 28, mm och en 50 mm, alla lika underbara att jobba med.

Goooood morning Bagdad!

Igår var det pool häng hos New York Times, det snackades oroliga mammor och dundertabbar vi gjort i jobbet som nästan kostat livet och annan kuriosa. Nu bär det av mot den sista dagen i Bagdad för att imorgon ta bilen ner till Bashra! Under tiden för ni nöja er med en Baghdad by night bild. Ha en riktigt skön lördag!

Dagens bild

Ikväll var det shisha nere vid strandpromenaden. Imorgon är det förhoppningsvis sista dagen i Bagdad och turnen går vidare till nästa stad.

Alla ska sova för nu är det natt

Ligger i sängen och ska snart försöka sova igen, för en liten stund smattrade det till utanför hotellet, verkade vara några dova smällar och sen skottlossning. Vi har ju turen eller snarare lyxen att kunna åka härifrån men inte irakierna. För att kunna förstå flyktingar och krig måste man nog vara med om det. Det går inte att sitta hemma i ett tryggt land och bestämma hur andra ska leva när man själv kan åka vart man vill, när man vill och hur man vill. Skulle jag vilja kan jag bosätta mig i nästan vilket land som helst och börja jobba där. Det kan inte dom. Idag träffade vi en flykting familj som bott i Sverige, jag skäms för min första tanke som slog mig. Dom hade en helt ok lägenhet, med stor tv och det såg allmänt trevligt ut. I mitt trångsynta lilla huvud tänkte jag för mig själv att det här blir inget bra case. Tanken stannade i mitt huvud och försvann lika snabbt som den dykt upp när dom började berätta vad dom varit med om. Pappan sköts ihjäl för fem månader sen, resten kommer ni kunna läsa i SVD. Men vad är yta och pengar? Vad är prylar och vem vill egentligen lämna sitt land? Jag såg ytan, jag såg inte människorna bakom den. Men tanken spinner ändå vidare till folk hemma i Sverige, om jag kunde göra en sån fel bedömning, men hade sen tillfället att sitta ner och få det beskrivet. Se tårarna rinna, se hur det yngsta barnet inte orkade lyssna utan stormade upp på sitt rum för att han nyligen förlorat sin pappa. Hur ska folk då hemma förstå hur det är att vara flykting? Jag skäms.

Back in Baghdad

Så var vi tillbaka i Bagdad igen, resan hit gick genom öknen, en stenig sådan. Vår chaufför hade arabisk musik på högsta volym och jag hade en sprängande huvudvärk och feber. Inte den bästa kombinationen och alldeles för trött för att börja tjafsa om att han skulle stänga av musiken. Jobbet har rullat på som det ska göra och vi är hemma med det första reportaget och en del delar i dom andra också. Det finns alltid två sidor av att vara frilans, dels den underbara friheten att få jobba för vilka man vill och att få göra vad man vill när man vill. Men sen är det den tråkiga delen att sälja in. Nu förtiden säljer jag alltid in materialet innan jag åker på en resa, visserligen dyker man alltid på lite bonus material under resans gång men utgifter ska vara täckta och en lön ska finnas med innan jag sitter på planet. och den här resan är inget undantag, vi har sålt bra men hoppas kunna sälja in lite till med en del saker vi nu dykt på.
Visserligen är det stor skillnad på hur det var när jag sist var här, mycket säkrare och lugnare, fast det är lätt att invaggas i en falsk trygghet. Igår smällde det tex på tre ställen i Bagdad, "bara" några få döda så det ägnades inte ens en notis hemma i Sverige. Nuförtiden rapporteras det bara om det är mer än 100 människor som dött. Innan vi åkte ner var det bissart nog en redaktör som försökte dumpa priset på ett reportage med anledning att det nu inte vara farligt att åka till Irak, och jag kan lova att priset inte var högt från början. Nu ska det sussas för att vila upp sig för morgon dagens arbete. God natt vart du än är!

Kirkuk

Det var några dagar sen jag bloggade nu men befinner mig i Kirkuk en stad som också kallas "Det svarta guldets stad". Här utanför ligger en av världens största olje reserver, vi var vid olje fälten igår kväll. Och jäklar vilken syn det var, dom ständiga elderna som lyste upp himlen och en industri som är från 30 talet. Såg ut som hämtat ur en framtida dystopisk film. Internet här är ungefär lika lätt att få tag i som vatten i öknen så när jag kommer ner till Bagdad igen så kommer det bli mer bloggande. Annars är det som vanligt, upp tidigt jobba hela dagarna och komma hem sent för att som igår bli hem bjuden på te hos en högt uppsatt polis som hade en krokodil i trädgården. Samt en apa och ska snart få sin tiger som han nyligen beställt. Bildbevis kommer snart. På söndag hoppas vi hänga på oljepolisen som ska ut i öknen och säkra pipelines. Nu däremot ska jag hem och fortsätta läsa deckarn som utspelar sig på Gotland, far far away.

Bagdad

Landade oförskämt tidigt imorse och som av en slump så kom min väska allra sist utav alla väskor. Det är alltid en nervös väntan och se en efter en lämna bagagekarusellen och kvar står man som ett fån och hoppas. Men som sagt den kom fram och Urban stod vid ängel statyn och väntade lika sömndrucken som jag. Själv kunde jag knappt hålla ögonen uppe men efter en liten powernapp så bar det av till gröna zonen för att ackreditera mig. Mycket är sig likt men det har hänt en hel del sen jag var här senast, presscentret har flyttats och nya vägar har öppnats. Läget som tur är känns mycket säkrare än sist. Då hörde man skottlossning varje kväll och iaf engång om dagen steg en pelare av rök upp mot skyn som signalera att nån sprängt sig själv i staden. Resten av dagen har annars gått åt till planering och annat fixande, jag har i princip bara haft ett öga öppet hela dagen och så fort jag satt mig ner i mer än 5 min har jag somnat. Så det är med stor glädje jag nu satt ihop det sista som ska skickas till iväg inatt. Med den här internet hastigheten lär det iof komma fram imorgon bitti. hittils har 15 % av 7 mb tagit 20 min... Nu ska det sussas och imorgon bär det av till Kerkuk. Ska bli sjukt spännande att se mer av detta vackra land! Sov gott!

Istanbul

Så sitter man här igen på en flygplats och väntar på flyget. Allt har flutit på oförskämt bra, det enda lilla missödet som hänt var väl att jag missade avfarten till Arlanda. Så det blev en de-tour nästan hela vägen till Uppsala. Men vi hade ju marginal, som min kära pappa lärde sig av sin pappa "man ska ha tid för ett däckbyte". Jag anammar kanske inte alltid det mottot men idag skulle vi nog kunnat byta alla däcken och en kaffe efteråt. Väl på planet träffade jag en sjukt trevlig kille, idag var han städad och vuxen men det visade sig att han hade ett minst sagt brokigt förflutet och värdetransport rån var väl bara en av sakerna han hade gjort förr om åren. Men som sagt sjukt trevlig snubbe! Nu börjar flygplatsen tömmas mer och mer på folk och det är bara taxfree folket som rör sig lite förstrött i den stora hallen. dags för mig att sätta igång med lite jobb som ska skickas inatt. Bilden, just det, sista kvällen i Perpignan, it was love!

En route to Iraq

Så var det dags igen, nytt inlägg och ny resa. Det var ett tag sen jag skrev men kaffelatte bloggar fnns det tillräckligt med här i Sverige. Dagarna har gått snabbt här i Sverige och sommaren har varit underbar. Knappt några jobb alls, Aftonbladet looooovade massa frilans jobb under sommaren men tji fick jag, så därför ska det bli skönt att sticka iväg igen på ny resa. Imorgon bär det av till Irak igen. Det var några år sen jag var där, så det ska bli spännande att se hur landet förändrat sig. Flyger först till Istanbul för att häcka där alldeles för många timmar för att sen flyga över till Bagdad. Sen bär det av till Basra med bil som det ser ut nu. Ska bli väldigt intressant att se mer av landet än militärbaser och Bagdad. Idag har varit en familjedag annars, dom här hemma är inte alltför glada att jag åker igen, av naturliga skäl. Så lång promenad med tjejerna och vår nya familjemedlem Pablita, en indisk gatuhund som jag har tagit med mig hem. Fyra jäkla månader har det tagit för henne att sitta i karantän med nu äntligen är hon ute och myser med oss varje dag. Nu är det dags att dunka av dom sista måste-göra-sakerna innan jag kan ha lördagsmys med familjen. Imorgon upp tidigt och packa, tvätta och hoppa på kärran som ska ta mig ut igen. Trevlig kväll!

Semester

Sitter i köket nere på vårt ställe på Gotland efter en mysig middag med mamma och pappa och Fly och Ebba och väntar på fin besök. Livet lunkar sakta på här nere och i övrigt också. Funderar på över hösten och alla jobb som drar igång nu när sommaren snart är över. Fan vad fort det går. Visst sommaren är inte över än, men om nån vecka är det augusti och sen vips är det höst. Närmsta fotoprojekt som drar igång nu är en utställning på galleri Kleerup, ett kort evenemang med Nikon. Sen går jag och funderar på om det kanske blir en bok till våren, en smal historia om Indien. Har bara en del kvar som jag först kan fota under vintern i Indien när ljuset är rätt. Disiga morgnar och ett härligt släpigt ljus som gör sig bäst på morgonen och kvällen. Utställningen i augusti handlar dock om ett fågelsjukhus som jag besökte i maj. Bilden, en slarv kopia på väntrummet. Vi hörs snart!

Garderoben

Länge sen jag bloggade men jobben lyser med sin frånvaro så det är lite stiltje i mitt liv just nu. Men inom en snar framtid blir det mer hoppas jag. Tills dess kan jag glädja folk med att det åter blir en Planket utställning i år. Verkar som det blir i augusti, tyvärr vet jag inte mer än så men det blir säkert bra som vanligt. Nu ska jag vila mig från garderobs renoveringen som jag sliter med.

Åker söderut

Om en liten stund bär det söderut! Hlea vägen ner till Blekinge, så om det är nån som har några tips på vägen är det bara att hojta till!

Revolutionens vingar

Bloggen har bytt färg idag, på det sättet väljer jag att visa mina sympatier till folket i Iran. Hoppas nu bara att det kommer gå lungt till.

Bröllops yra och EU val

Efter några dagar på Gotland är vi tillbaka i Stockholm. Jag njuter för jag har fått tillbaka min lägenhet  och den känns precis som när jag lämnade den. Hittade min hyresgäst i en kaxig annons på Blocket, "Världens bästa hyresgäst..." och jag kan verkligen hålla med henne att hon var världens bästa hyresgäst. Just nu upptar all min vakna tid att planera den ultimata garderoben. Det blir nog den sista renoveringen jag gör, men eftersom jag tycker att jag fått till resten av lägenheten så bra så vill jag ju bygga den ultimata garderoben. Jag googlar runt och hittar bara inspiration om man har en garderob lika stor som resten av lägenheten. Så har du några tips så skriv gärna dom och också vad du tycker behövs i en garderob. Annars flyter dagarna iväg i en sommrig takt, mycket tennis och vespa körande. Men jag har också bestämt mig vart min röst faller i EU-parlamentsvalet, på Zaida Catalán i miljöpartiet. En vettig kvinna som jag hoppas flytta till Bryssel i höst. Nu ska jag hoppa in i duschen och kicka igång vespan.