Lugnt i trafiken

Just nu toppar SVD med att "Det är lugnt i trafiken", har man det som sin topp bland nyheter så kan det inte hända så mycket eller så har man slutat bry sig vad som händer i världen. Jag lovade att lägga upp lite bilder från årets skörd innan jul och här kommer mina bidrag till årets bild, idag singlar imorgon reportage.

Grattis alla vänner!

Hemma igen efter någon dags skumpande på landet, gör ett jobb som är väldigt svår plåtat så jag sliter mitt hår just nu, men det ska väl lösa sig tillslut tror jag. I måndags tillkännagavs också nomineringarna för Årets bild, jag har varit nominerad dom senaste fyra åren och hade ju såklart hoppats på det i år också, men inte. Självklart så blev jag besviken att mitt namn inte stod där på listan, tankarna som for runt i mitt huvud var barnsliga och korkade för man vill ju så gärna hitta en anledning. Hade mitt bidrag verkligen kommit fram? Hade jag kanske blivit diskvalificerad av nån bild? Hade jag gjort nått fel? Men verkligheten är ju mer att smaken är olika och dom gillade inte mina bilder. Visst är jag lite ledsen, för skickar man in bilder till en tävling vill man ju vinna! Men smaken är ju olika och det finns grymt många duktiga fotografer där ute, flera av dom som jag var helt säker på skulle stå med på den listan. Några av dom bidragen som jag sett, som i mina ögon var briljanta reportage och bilder tillhörde fotograferna, Moa Karlberg, Lars Lindqvist, Joel Marklund och Daniel Månsson. Sen finns det såklart fler, något som däremot är väldigt roligt är alla duktiga vänner som är med på listan, ett stort grattis till er alla och jag håller extra hårt i tummarna för Andreas Bardell, Johan Bävman, David Magnusson, Robert Henriksson, Casper Hedberg, Magnus Laupa, Pontus Höök och Sanna Sjöswärd. Jag skulle gissa att årets fotograf blir Casper Hedberg, vilket fall stort grattis jag är avundsjuk!!!! ;-)

Några dagars Paus

Var hos veterinären idag och fick svar på mina frågor, så som det ser ut nu så blir jag med hund i slutet på veckan. Imorgon ska jag ut och flänga igen, ska ut på landsbygden för ett större jobb. Hörs om några dagar!

Måst kolla in den här filmen

Tillbaka i Delhi efter en snabb vistelse i Bombay, var nere för Sunday Telegraph för att göra en story om filmen "Slumdog millonere". Vi visade filmen för ett gänga gatubarn och skulle få deras reaktioner på den. Filmen var helt fantastisk, för er som kan få tag i den, kolla in den nu!! För er som inte kan få tag i den, säger jag bara se till att få tag i den! Jag hoppas den kommer ut i Sverige, men det borde den gör för den är ju trots allt Oscars nominerad. Imorgon ska jag till en veterinär för att kolla hur svårt det är att ta hem en hund till Sverige. Är det inte en alltför stor apparat så blir jag med hund senare i veckan, förra gången jag bodde här så tog jag hand om en gathund som bodde nedanför mig. Och när jag nu kom tillbaka så kände hon igen mig och jag har varit där och matat henne sen jag landade från Sverige. Men ska hon flytta in hos mig, så vill jag också veta att jag kan ta med mig henne hem också. Så vi får se hur det går....

Ångest

Det var en seg dag att vakna upp till, pokern gick ju inte så lysande som jag hade hoppats på. Men det var inte jag som förlorade mest pengar ändå, kl 03:30 stapplade jag in landade på sängen. Den som tog hem nästan hela potten var Reuters byrå chef Simon, en väldigt trevlig karl som tyvärr är på väg från Indien snart. När vi satt på FCC, Foreign Correspondant Club förra veckan fick jag höra lite roligt skvaller. Vi började nämligen prata om kommersiella job och vilka fotografer runt om i världen som gör vad. Dom flesta håller det ju ganska hemligt att dom gör sånna jobb och tydligen finns det väldigt många stora fotografer som dunkar in solnedgångar och annat snaskigt i arkiven under annat namn. Sen fick jag också höra att den stora Nachtwey tydligen brukar göra en hel del kommersiella jobb och även han ska ha några solnedgångar i arkivet. Den roligaste storyn var en ändå en legend som valsat runt ett tag och min polare visst inte riktigt om den var sann. Men tydligen ska nån chef på Getty ha velat visa upp att dom inte alls bara har krig och elände och velat göra en bok med happy moments. Tunga namn stod under bilderna på hundvalpar och glada barn. Boken var i princip skickad på tryck när fotograferna fick reda på vad som var på gång, det ska då ha blivit ett jäkla liv och alla fotograferna vägrade vara med i en sådan bok. Boken trycktes aldrig och om historien är sann eller inte har jag ingen aning om. Imorgon ska jag ner på ett gigg.... i Bombay kommer hem på kvällen igen.

Punjab

Dom senaste dagarna har jag levt lantliv, inget internet, inga moderniteter. När det blev mörkt satt vi runt elden och drack te och gick sen och la oss. Det fanns inte mycket att göra kan man säga men det var helt fantastiskt. Det tog ca åtta timmar att köra upp till Punjab, jag körde halva vägen och det går inte snabbt kan jag säga med alla kossor och ritchor som trängs på vägarna. Men väl uppe i Punjab, ja min polare Romana är därifrån, från en liten by utanför Lodihana.  Så bodde vi på hans bondgård, hans mamma bor kvar där och hade besök av sin syster som var 75 år eller nått. Som en stadsunge som jag är finns det mycket jag fascineras över. Att på kvällen hälla upp ny mjölkad mjölk i en skål, som man på morgonen plockar skum som man gör smör och ett annat som man får yoghurt av och ett tredje som man gör mjölk av. Grönsakerna är också från gården och citronerna hämtade vi från grannen, har du förresten luktat på en färsk citron? Det är den ljuvligaste doften som jag känt på länge. En söt-sur doft som träffar alla smaklökar och får det att vattnas i munnen. Vill man sen under dagen känna nått friskt så bryter man bara några eukalyptos blad från träden och gnuggar in i handen och ut kommer en fräsch lukt. Under en av dessa promenader längs kanalen så ropar min väns fru att vi ska skynda på lite. Det visar sig att längs den smala vägen är det nån som har hållit på med svart magi, Rup som hon heter förklarar att hon absolut inte tror på sånt men att det liksom är bäst ifall att liksom. Men lite skönt är det att vara tillbaka i Delhi, ikväll är det poker kväll med resten av grabb-journalist kåren. 

tada

Jo visst var dom fyra dom små sköldpaddorna, men när dom var ute och slogs så sa dom när dom hade slagit ner nån one down two to go take them ninja! Iaf sa mina kompisar att dom sa det... Pratade också med min käre mor igår som hade skckat ett mail där hon sa att hon nog tog i lite i min barndom. Det kanske blir som på min 18-årsdag när jag fick en radiostyrdbil som jag hade önskat mig varenda jul och nyår. Ack vilken värld vi lever i ;-) Jaag vet att dom flesta redan är klara med tävlingarna, men jag kan nu släppa stressen över, WPP, ÅB, PGB och Days of Japan. Bara två kvar! Fast imorn bär det av mot Punjab och hänga lite på landsbygden till på tisdag, ska bli skönt att få lite frisk luft. 

Two down, five to go, take them ninja!

Ett kärt gammalt citat från en turtles film, vilket påminner mig att jag inte fick se på turtles när jag var liten. Min mamma tyckte det var för våldsamt att tre sköldpaddor sprang runt och slogs. Det var mycket jag inte fick se när jag var liten, vilket är helt i sin ordning. Fast en del av det kan ju tyckas lite obegripligt så här i efterhand. Jag fick tex inte leka med Heeman (jag vet inte ens hur man stavar till det), jag fick bara ewokerna bland star wars gubbarna (för dom tyckte min mamma säkert såg söta ut). Jo med handen på hjärtat fick jag faktisk en Luke Skywalker figur, men absolut inga onda gubbar. Trots dessa trauman kan jag också med handen på hjärtat säga att jag har haft den bästa barndomen som man kan ha. Hur jag nu snubblade in på det här, jo jag är klar med två tävlingar och har två kvar. Årets bild och the photo award är klara så nu har jag bara World press photo, M.I.L.K, Days of Japan och POY kvar. I årets bild skickade jag in 13 st singel bilder och tre reportage och i Photo award skickade jag in 8 singlar och tre reportage. Det blev jäkligt svettigt för plånboken men så är det när man betalar allt själv. Tur är väl att resten av tävlingarna i princip är gratis. 

Nästan klar

Så var jag klar med första tävlingen, känns ju som en stor sten har fallit. Nu är det bara vänta och se och inte bli besviken. För som jag skrivit så har jag sett på så sjukt bra material i år från polare. Det är som Dareberg skriver på sin blogg, nog den roligaste perioden på året. Det är så sjukt kul att träffas kolla igenom varandras bilder och maila fram och tillbaka och lyssna på alla tyckare och ge råd. Vi har haft en sån kväll här i Delhi förra året och jag hoppas vi kommer kunna ha fler när det blir lite varmare. Några öl på terrassen och en projektor och massa bra bilder, det är väl egentligen det man behöver här i livet? Nja, jag börjar bli sjukt sugen på att åka ut och jobba snart men har en mastodont research som jag måste börja dra i innan jag kan åka iväg på några längre resor. Idag ska jag sitta med mitt sista jobba från Kongo, är lite sen med jobbet som ska in i Polistidningen men har inte haft en sekund över den senaste tiden. Så in i gruvan igen!

Hepp

Fy vilken ångest

Damen lämnade mig i natt, trodde jag iaf. Hennes flyg var försenat och ställdes efter fem timmar in. Så på morgonen vaknade jag först av ett argt sms som sa att flyget var inställt sen ett lite gladare som sa att hon hade blivit incheckad på Hyatt här i Delhi. Idag och imorgon var ju tänkt att jag skulle sitta limmad vid datorn och få klart alla tävlingar, men istället har jag varit på Hyat och njutit av lite lyx. Men dom senaste timmarna har jag suttit framför datorn och haft rå ångest över mina bilder. Inget känns bra och alla har fan så mycket bättre än vad jag har att komma med. Ska försöka ta mig i kragen och trycka in några ändå.

Gott nytt!

Så börjar det närma sig slutet på et här året, vi ligger några timmar före så mitt år blir lite kortare än vanligt men vad gör det? Hmm vad ska man säga om året som gått då? Helt fantastiskt underbart skulle jag nog sammanfatta det som. Det bästa av allt är att jag och min flickvän har hittat tillbaka till varandra, vi kollar lägenhet och boar ihop oss. Jobb mässigt har det varit en väldigt massa flängande, roliga och tråkiga jobb vart om vartannat fast 99,9% av alla jobb har varit roliga. Det roligaste har nog varit mitt eget projekt om en biograf i Kabul, testade ett nytt sätt att jobba på som jag var väldigt nöjd med. Stilmässigt har jag lite svårt att säga så mycket om men det känns som jag har utvecklats, små steg fram hela tiden och sen ibland några steg bak. men vilket jobb vi har ändå vi som har möjligheten att jobba med fotografi. Träffa alla dessa fantastiska människor runt om i världen, som den kvinnliga pruttande gängledaren på landsbygden i Indien till den 14-åriga självmordsbombaren som bara ville hem till sin mamma. Trots allt elände som jag sett det här året så var nog den läskigaste situationen på nazist demonstrationen i Salem för några veckor sen. Att känna sånt hat pga mitt utseende är svårt att beskriva. Som alla andra fotografer runt om i världen sitter jag också nu i dagarna och går igenom mina bilder som jag tagit under året för att skicka in till olika tävlingar runt om i världen. Först ut är såklart Årets bild och The photo award och när jag väl är klar ska jag försöka få mig själv att lägga ut årets skörd här på bloggen. Men tills dess får ni hålla tillgodo med en av mina favorit bilder. En handikappad man på landsbygden i Uttar Pradesh som jag blev helt förälskad i, han var så varm och snäll och hade det där magiska lugnet och utstrålningen runt sig. GOTT NYTT ÅR!

Semesterbilder

Ok tro nu inte att semestern var som en Tim Burton film men på morgonen när vi skulle ta bussen till Katmandou från Pokhara så låg det en tät dimma längs vägen.

Hemma i Delhi

Så var vi tillbaka i Delhi skriver mer om det imorgon men det var längesen jag postade några bilder så här kommer en turistbild från Pokhara mer turistbilder kommer imorgon. Sov gott!

Phokra

Sa borjar dagarna ta slut har i Phokra, Fly sitter bredvid mig och ar ivrig pa att komma ivag och shoppa det sista... Men vilken fantastisk semester det varit, for er som inte varit i Phokra AK HIT!!!! Otroligt vackert och skont, ett perfekt satt att fira jul pa ett annorlunda satt. Idag glidflog jag forsta gangen, med snoiga Himmalyia i bakgrunden och sjon nedanfor ar det svart att hitta vackrare stallen. Jag har blivit en sucker for naturporr kan man saga. Imorn bar det av mot Katmandou igen och sen tillbaka till Delhi for att fira nyar. Hoppas ni dar hemma har det bra och haft en riktigt skon jul. Stor kram fran oss bada. (stavningen ar sissadar idag men men)

God Jul!

Efter gårdagen miss från min sida (jag hade kollat fel tid på planet, så vi missade flighten) gör vi nu ett nytt försök till Nepal. Vill bara önska er alla en riktigt god jul hoppas den blir lika fin som våran! Stor kram Martin och Fly

Trötter

Puhh, jag är genom trött. Dagarna jag inte har skrivit har gått åt att fixa upp allt praktiskt här i Delhi. Foregin regestration office brukar vara en mardröm men den här gången gick det väldigt smidigt. Hade med mig alla papper jag kunde tänkas behöva för att få ett multiple visum och en förlängning. I förr går stod jag däremot sent på natten och lagade indisk mat och en polare som hade fest igår. Han är vegetarian och vägrar (har faktiskt aldrig tagit i kött) ta i kött. Så medan Romana som han heter och hans fru Rup stod bredvid geggade jag ihop en ljuvlig marinad. Till och med kocken som kom på morgonen berömde min köks insats.... :-) Ja som ni förstår är jag mycket stolt över det hela! Resten av tiden har jag kittat med lägenheten, för min flickvän kommer/skulle kommit inatt (hennes plan är försenat med 10 timmar, så hade jag tråkigt i Zurich så har hon nu varit där i 24 timmar...) På tisdag drar vi till Nepal för att fira jul sen hem till Delhi för nyår med hela gänget här. På det hela så kommer två andra vänner hit inatt också. Casper ska slagga här i en natt och sen ner till Goa och Frank är på smekmånad och stannar på hotel. Sen kommer Linus imorgon och ska göra ett reportage om hur det är att jobba utomlands och bo i Delhi som fotograf. Ovanpå det hela är det också tävlingsdags och jag hade hoppats hinna färdigt med allt innan Fly kommer ner. Men det smög sig. Föresten så bör ni kolla in den senaste tidningen Vi, sjukt snygg redigering av ett jobb som vi gjorde nere i Goma. Check i out!

lägenhets bekymmer

Hela dagen har gått år att kolla på olika lägenheter och jag har inte hittat nån som min förra men den var speciell. Däremot, var jag på en speciell visning nu ikväll. En arkitekt som äger en massa hus hyrde ut en av hans lägenheter. Jag hade helt glömt vem det var men vi hade träffats tidigare. Lägenheten han visade idag låg i ett lite ruffigare område, väl uppe i lyan fick man ha stor fantasi för att inse vilken fantastisk våning det var. Han började med att tände lite rökelse sen visade han mig runt i schabraket. Strax innan vi skulle gå släkte han ner till mysbelysning och frågade om han fick ta en bild på mig. Ingenting hände kan jag lova alla nu oroliga läsare, men lite märkligt kan man tycka att det är när någon i en ruffigare del av världen i en ruffig lägenhet vill ta en bild på än i en nedsläckt lägenhet.

Tillbaka

Så var jag äntligen tillbaka, det mesta är sig likt. Lite varmare än för säsongen men allt annat ser likadant ut. Fick en underbar start vilket bara kan betyda att den här resan kommer gå bra. Jag hade köpt några flaskor med vin till min vän Romana som jag bor hos dom första dagerna och tro inte att så fort jag ringer på dörren kommer jag på att jag glömt påsen i taxin. Men fem minuter senare kommer samma taxi förbi igen och hojtar till, jag försöker ge honom en slant men han vägrar. Han vickar lite på huvudet och kör sedan ut i den kalla natten. Nu håller jag frenetiskt på att hitta en lägenhet så nu är jag i samma sits som min sjukt trevliga hyresgäst Anna som hyr min lägenhet var i för några dagar sen. Hoppas bara jag hittar en lika bra hyresvärd som hon hittade..... ;-) Hepp

In transit

Vilken jäkla vecka och dag. Allt har gått super bra fram tills i torsdags när jag var på en super trevlig tävlingskväll på kocksgatan. En massa otroligt duktiga vänner hade samlats för att gå igenom årets bild skörd och bolla vad vi alla skulle skicka in till tävlingarna. (för er som inte är insnöade på foto, så är det tävlingssäsong så här års. Åretsbild, worldpressphoto och en massa andra tävlingar) Som sagt det var jätte trevligt och alla som jag såg hade helt fantastiska bilder att visa. Tyvärr var det nån av dessa fotografer som var sjuk, så i det lilla rummet som vi befann oss i var det som att sliska av hela gänget. Jag vaknade upp dagen efter med feber och öm hals. Mina fysiska super krafter var som bortblåsta, orkade knappt lyfta en dammsugare än mindre packa ihop mitt liv och flytta till Indien. Men där stod hon helt plötsligt från ingenstans med oanade krafter svepte hon som en tornado genom mitt hem. Vilken super mamma jag har! Själv gick jag på autopilot och packade och packade. Ca 15 kilo i övervikt senare utan att behöva betala en krona sitter jag nu på Zurichs flygplats. En flygplats som jag nog kan säga platsar in på dom sämsta i världen. Visserligen har jag feber och en 14 timmars stop-over (snåljåpen i mig har bestämt sig att inte ta in på hotel utan sova på flygplatsen), men här stänger alla affärer kl 22:00, inte ett enda ställe är öppet. Så tex finns det inte ett enda ställe att köpa nått att dricka på... Det känns som jag är med i en domedagsfilm där det bara är jag och 15 st swahili pratande afrikaner som har överlevt och nu i bröjan av filmen befinner vi oss alla av nån märklig anledning på Zurichs flygplats. Mer om detta under natten. Over and out.

Helg jobb

Har funderat en hel del dom senaste dagarna, mycket på allt och inget. Bokade biljetten till Indien i fredags så nu är det packning, lämning av jobb och hej då luncher. Men igår blev jag inringd på jobb, SVD ringde på morgonen och undrade om jag kunde bevaka Salem demonstrationen. Ville men kunde inte men ändrade om åtaganden och tog jobbet iaf. Jobbet blev lite annorlunda än vad jag hoppats på, det var säkert fem år sen jag plåtade salem demon och då var jag alltid på antirasist sidan. Inga problem mer än lite gruff från polisernas sida. Men igår kom jag efter anti demon och fick ta över efter den duktiga Yvonne Åsell. Det är en märklig känsla att står bredvid en grupp människor som hatar en, som hatar en för att jag inte ser ut som dom. Obehagligare blev det när dom började fotografera mig och andra journalister. Markera att dom vet och kommer ta reda på vem jag är. Även fast dom kanske inte kommer det är det obehagligt nog. Jag är av typen en människa som vill tro gott om dom flesta människor och tror stenhårt på att alla ska få säga vad dom vill. Skillnaden med många andra länder är att vi har en lagstiftning som gör att hatbrott inte kan begås lika lätt, vilket är fantastiskt. Och vilket mod dom journalister har som bevakar nazisterna och dagligen måste skydda sig och sina familjer. För jag skulle inte våga det, jag känner mig tryggare i mellanöstern än på en nassedemo.