Helgen är slut och ny vecka hägrar, ja den hägrar nog för jag är inte alls sugen på att det är måndag. Visserligen är alla dagar likadana för mig eftersom jag inte har ett fast jobb att gå till. Men lördag och söndag försöker jag nu förtiden inte ens jobba på. Eller det händer väl, men i denna sega-hitta-inspirations-tid. Ramarna går som smör vilket känns grymt kul, alla sid gigg lönar sig ju inte alltid... Lördagen bestod i svampplockning med mamma och pappa och Fly och vi hittade en hel del goda svampar, trattisarna åkte ner i grytan igår och dom var ljuvliga. Mamma for upp som en raket när vi satt och lunchade i skogen. Hon tycket nämligen det rörde sig något vid hennes bak, och visst där låg en liten esping som inte kunde ringla iväg på det hala sittunderläget. Visst att det var en liten orm men storleken spelar ingen roll här va, jag hade nog flugit lika högt som hon gjorde. Helgens lite besvikelse var nog ändå att lyssna på James Nachtway, han är fotovärldens stora rockstjärna. En äldre alltid välklädd herre som har tagit fantastiska bilder. Det är nog sjukt intressant att lyssna på en riktigt föreläsning med honom men det här föll lite mellan stolarna. Det fanns ingen utgångspunkt och han ville ha en diskussion med publiken hellre än att han stod och prata. Men vad frågar man då en av världens tyngsta fotografer? Alla frågor som poppar upp i huvudet känns liksom lite banala. Det tar ju som alltid ett tag innan publiken börjar känns sig avslappnade och dom intressanta frågorna dyker upp och då bröt dom. Mina två frågor var inte heller så mycket att hänga i julgranen och den sista missuppfatta han och jag var för blyg för att rätta min fråga. Min första fråga var i och med att han bevakat krig så länge så undrade jag om han tyckte att mediabevakningen av konflikter har blivit bättre eller sämre? Jo det tyckte han, min andra fråga var om han trodde att reportaget och bildjournalistiken kunde återhämta sin position som den en gång hade, går det i cykler eller vad trodde han. Min fråga blev slarvigt formulerat och han svarade att han trodde inte på recycling av reportage... Töntigt av mig att inte våga erkänna att jag inte formulerat mig korrekt men så kan det vara. Nu ska jag sätta igång med dagens bestyr! ha en skön dag.
Måste ju visa några bilder från den egentliga orsaken varför det var så viktigt att återskapa all data. Jag satt nämligen i 3 veckor och valde ut och scannade min föräldrars hela fotoarkiv. Det var min och min systers stora 60 års present till dom och precis när jag skulle skicka alla bilder på print för att göra en bok så dog datorn. Men här är några bilder, första bilden är med mamma och syster i Colombia när dom precis plockat upp mig. Andra bilden är en rockande syster med bror i vårt barndomshem i Enskede. ( nu blev det fel men safari fixar inte att klippa och klistra ja ja ni förstår.
